Bröllopsdagen

Idag är det fyra år sedan jag och Daniel gifte oss. :)
Den 3 juli 2004 vaknade jag av att det åskade och regnade som katten. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, jag gjorde det första. Lagom till vi skulle ut i parken och fotograferas, precis innan sermonin i kyrkan, sprack det upp och blev supersoligt! :) Det höll i sig under hela dagen och kvällen.
Det var en helt underbar dag, en av de lyckligaste. Hela kyrkan var full av nära och kära. Inbjudna plus folk som läst i tidningen att vi skulle gifta oss. Det kom gamla lärare och folk som jag känt sedan jag var liten.
Lovisa, min syster, sjäng "För kärlekens skull" av Ted och Kenneth Gärdestad. Den vackraste låt jag vet.
Festen var också lyckad. Vi drack chanpange och åt chokladdoppade jordgubbar ute medan en god vän till oss, plus några vänner till henne, spelade fiol.
Pappa hade förberätt all mat tidigare och bröllopstårtan hade han gjort på förmiddagen. Mamma hade dukat upp världens finaste bord.

Ja, det var en underbar dag och kväll, precis som det skall vara.
Nu sitter vi här, fyra år senare och det har hänt massor sedan den dagen. Så är det ju med livet, både bra och dåliga saker händer.
Vi har rest endel, Egypten är favoritstället, dit måste vi bara igen. Jag har bytt ut mina höfter, den vänstra först och precis ett år senare, den högra. Två operationer jag helt och hållet såg som utmaningar. Mitt mål var att stå på gymmet inom tre månader efter varje operation och det gjorde jag. De operationerna måste vara de mest positiva jag gott igenom. Från att ha left med konstant smärta, brosket var så gott som borta, till att inte känna någonting alls, nja, det får man väl kalla lyckat. :)
Sedan har ju åren såklart präglats av den stora längtan efter barn. Jag gjorde ett misslyckat försök, då jag slutade med alla mediciner och blev grymt dålig. Daniel fick kamma mig eftersom jag inte kunde lyfta armarna och jag bara grät. Vaknade till och med i sömnen av att tårarna rann, mest av räddsla tror jag.
Sedan, 2005, fick vi beskedet från doktorerna att de starkt avrådde mig att försöka bli gravid. En doktor gjorde det på ett bra sätt och en doktor gjorde det på ett dåligt sätt, men det har jag skrivit om tidigare. Det hela resulterade i den mörkaste tiden av mitt liv. Jag som aldrig haft psykiska problem fick ångest, hjärtklappning och kunde inte vara själv. När Daniel skulle jobba fick han köra hem mig till mina föräldrar för jag vågade inte vara ensam. jag vågade inte ens åka färdtjänst själv. Jag blev en helt annan person.
Utan Daniel hade jag aldrig klarat mig.

På hösten vintern tog jag mig på något sätt upp ur gropen jag hamnat i och fattade en del beslut.
Jag bestämde mig för att göra mig så stark som möjligt, både fysiskt och psykiskt, träna, äta bra och sluta med de farliga medicinerna. Sedan slutade jag med mini-pillrerna och lät det som skulle ske ske. eller så skulle det inte ske någonting.
Doktorerna hade sagt att jag antagligen inte kunde bli gravid ens. Jag tänkte så här, om det är meningen att jag blir gravid så är det. Låter enkelt eller hur? Men det var såklart inte alls enkelt. Vonda och räddsla präglade den tiden. När jag tre månader sedan gjorde graviditetstest som var positivt så kanske ni tror att jag tänkte, jaha, det var ju meningen att jag skulle bli gravid, så nu går det bra. :)
Nej, jag hade en räddsla under hela graviditeten, jag hade ju hört så mycket hemskheter. Doktorn sa ju bland annat att även om jag inte är rädd om mig själv så måste jag tänka på barnet för det är inte säkert det blir friskt.
eller så kanske jag själv blir så sjuk efteråt så jag inte kan ta hand om mitt barn och det är ju inte snällt.
När jag tänker tillbaka på det här så blir jag fortfarande arg. Hon sa så mycket dumma saker till mig.. bland annat frågade hon mig om Daniel verkligen var berädd att riskera mitt liv för ett barn. Hon sa att jag skulle skaffa hund istället, men det har jag väl skrivit?

Jaja, det slutade, eller började med Jens. Den underbaraste lille kille som finns i hela vida världen.
Nu sitter jag här med mina grabbar. För tio år sedan skulle jag aldrig ens vågat hoppas på detta, så mycket kan jag säga. :)

Idag har det varit underbart väder. Vi har varit på Galgberget en sväng och fikat. efter det lämnade vi Jens hos Anna och jag och Daniel gick på restaurang. :) Jag älskar det, njuter verkligen när jag får sitta där och äta underbar mat. :)
Nu är det dags att hoppa i säng.
Jag skall träna imorgon.
Sov gott!


Kommentarer
Postat av: Cecilia

Gratulerar i efterskott!!!

Ja det är en riktig resa ni har gjort tillsammans på så kort tid men vilket lyckat resultat sen då!! ;-)

Ibland ska man gå på sin egna intuition och inte alltid göra som alla andra tycker är bäst för en. Du gjorde ditt val och det blev hur bra som helst.



Ha en fin dag och kram på er!

2008-07-04 @ 08:03:00
Postat av: Pej

Gomorron vännen!

Och stort grattis till er i efterskott! :-)

Sitter med tårar i ögonen efter att ha läst om din "resa" genom livet. Du är så otroligt stark tjejen. Jag är sååå imponerad av dig!

Hoppas ni får en bra dag!

KramKram

2008-07-04 @ 08:23:41
Postat av: Titti

Grattis till 4 gifta år vad häftigt! Tur att du är så tuff, och gick emot doktorerna. Du är så stark, önskar vi inte bodde 80 mil ifrån varandra, skulle behöva lite av dig här!

Arvid fyller¨på sön, den 6:e, men förra året var det den 6:e idag!

2008-07-04 @ 09:30:35
Postat av: Malin

Det har verkligen hänt otroligt mycket de här tio åren. Är så glad för din skull, och imponerad över hur mycket du har kämpat. En av de mer fantastiska sakerna för mig är att vi fortfaranade är vänner, trots att vi inte ses så ofta numera.

2008-07-05 @ 22:10:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0