Fortsätter må bra
Jag håller sakta men säkert på att minska på kortisondosen, känner absolut ingen skillnad vad det gäller inflammationer. Värken jag har beror på förslitningar, främst i knäna men jag är så himla glad att allt är lungt. som jag skrivit tidigare, det gör ju underverk med humöret.
Jag har varit och tränat på förmiddagen, fortsätter öka på vikterna och det går bra. Nu känner jag mig riktigt stark i kroppen, så härlig känsla det är.
Jens sprudlar av glädje, den lille rackungen. Han åt ett sånt där fulkornskorvbrödd för en liten stund sedan och det var mumsigt och smidigt.
Tur man har vänner här som tipsar om sånt man inte tänker på själv. :)
Jag är nog inne i en period då jag tänker tillbaka rätt mycket på vad som hänt under åren. Sånna perioder hamnar jag i ibland, det gör mig inte ledsen att tänka på det heller utan bara skönt på något vis. Det är skönt att få skriva av sig och berätta om det också.
Mitt liv bestod ju till väldigt stor del av just sjukhus och operationer under många år och det är klart det satt sina spår. Sjukdomen präglar mitt liv fortfarande fast jag inte riktigt vill acceptera att det är så.
När jag blev avrådd från att bli gravid tänkte jag. Den här sjukdomen har tagit min syn vilket jag accepterat för länge länge sedan, den tog också en stor del av min barndom och hela tonårstiden kan man väl säga. Det går inte att göra något åt, men att den skulle få förstöra min framtid det kunde jag bara inte acceptera. det var det svåra.
Jaja, nog om detta nu.
Nu skall jag gosa med min lille vän.
Han kom precis och la huvudet i mitt knä. :)
So long
Jag har varit och tränat på förmiddagen, fortsätter öka på vikterna och det går bra. Nu känner jag mig riktigt stark i kroppen, så härlig känsla det är.
Jens sprudlar av glädje, den lille rackungen. Han åt ett sånt där fulkornskorvbrödd för en liten stund sedan och det var mumsigt och smidigt.
Tur man har vänner här som tipsar om sånt man inte tänker på själv. :)
Jag är nog inne i en period då jag tänker tillbaka rätt mycket på vad som hänt under åren. Sånna perioder hamnar jag i ibland, det gör mig inte ledsen att tänka på det heller utan bara skönt på något vis. Det är skönt att få skriva av sig och berätta om det också.
Mitt liv bestod ju till väldigt stor del av just sjukhus och operationer under många år och det är klart det satt sina spår. Sjukdomen präglar mitt liv fortfarande fast jag inte riktigt vill acceptera att det är så.
När jag blev avrådd från att bli gravid tänkte jag. Den här sjukdomen har tagit min syn vilket jag accepterat för länge länge sedan, den tog också en stor del av min barndom och hela tonårstiden kan man väl säga. Det går inte att göra något åt, men att den skulle få förstöra min framtid det kunde jag bara inte acceptera. det var det svåra.
Jaja, nog om detta nu.
Nu skall jag gosa med min lille vän.
Han kom precis och la huvudet i mitt knä. :)
So long
Kommentarer
Postat av: Satu
ååh vad fint att få dela det du tänker och känner om din sjukdom!
Korvfullkornsbröd? Det låter nyttigt! Hihi nån tipsade mig om majskrokar..inte så nyttigt. Cassie äter mariekex men det är ju socker i dom,kanske dags att byta till korvbröden!!!
Tack för dina ord dom värmde,och självklart så hade vi träffats om vi bodde nära..men nu har jag glömt bort det men var bor du?
ha en trevlig kväll! Kraaam!!
Postat av: Titti
Godmorgon! Helt rätt inställning, framtiden ska inte nån annan få gå in och styra åt oss, vill vi "förstöra den" så gör vi det så bra själv ;o)
Kram
Trackback
