Litet boktips

I eftermiddag har det varit riktigt fint väder och som jag fått höra från olika källor så är detta bara början. :)
Vi har som sagt varit hos svärmor och det var trevligt. Jens for runt som ett litet vilddjur, men så skall det ju vara. När jag är där slappnar jag av eftersom jag känner mig som mig själv, eller något... Hmm, lät konstigt men jag orkar inte ge mig in på någon längre förklaring, ni förstår nog vad jag menar ändå. :)
Vi var hem till mina föräldrar också. jag tror pappa börjar acceptera att han får åka med i vår bil eller åka i sin egen själv. haha Ja jisses, har man inga problem så...
Jag har mutat med massage. :)

De har verkligen jättemycket på restaurangen nu. Det var mycket tidigare också men efter att de uppmärksammades efter den där kontrollen så har det blivit ännu mer. jag är orolig, mest för min pappa. Han har alltid jobbat jsupermycket, vi har ju haft egen krog under flera år bland annat. Då jag för övrigt var som mest sjuk men det är en annan historia. Nu är pappa ändå 60 år och man tycker att han borde kunna ta det lite lugnare men nu blir det snarare ännu värre.
Det känns jobbigt men jag kan inte göra så mycket. Jag är orolig att det skall hända honom något. Tack och lov slutade han röka för tre och ett halvt år sedan, han var storrökare innan. Det är jag verkligen såå glad för, att han lyckades med det.
Pappa och jag står varandra väldigt nära, det har vi alltid gjort. Det är han som varit med mig under alla operationer och sjukhusbesök. Han har varit min stora trygghet och verkligen funnits där alltid. Det är honom jag slagit på, svurit åt och vägrat prata med när jag för tredje gången under två månader skickades till Örebro för en ny ögonoperation. Jag hade fått en jättestor blödning så jag inte såg någonting. Då var jag tio elva år. Jag skrek till pappa: Kan jag inte få bli blind, helre är jag blind än sövs en gång till!
Men jag slapp inte det... :)
Sånna här minnen är svåra, det är de verkligen, jag gråter lite nu... Hmmm?
Det var inte meningen. Jag är nog trött. Men vi har varit med om så jäkla mycket jag och pappa. Jag har ju alltid sett det från barnets sida, nu när jag är förälder själv så ser jag det mer från hans sida och den sidan är så mycket värre.
Tänk när vi åkte till London för jag skulle steloperera nacken.Det var sista utvägen, hade de inte gjort den operationen då hade jag inom den närmsta tiden dött eller blivit förlamad från halsen och ner. Operationen var riskfull, jag var det 13:de barnet i världen som genomgick den operationen. Pappa viste inte om han skulle åka hem med mig eller själv. Under operationen som tog runt sex timmar vandrade pappa på Londons gator, en stund satt han på en pubb och drack cappusionoo.
Mamma hade det inte lätt hon heller, var hemma i Simlångsdalen med mina småsyskon, Jesper fyra och Lovisa åtta.
Jag skulle kunna skriva ner hur mycket som helst om de åren, de var så intensiva.
Iaf, pappa och jag kommer väl alltid ha det där speciella bandet, det spelar ingen roll att vi bråkar om vilken bil vi skall åka upp till Dalarna i. :)
Han är min styrka ändå.

Men hjälp, jag skulle ju rekomendera en bok som jag läser. Den heter Mig äger ingen och är skriven av Åsa Linderborg.
Den handlar om Åsas uppväxt med en alkoliserad pappa. Den är verkligen gripande och så kärleksfullt skriven trots det bakcar den inte för hur det verkligen var. rekomenderas verkligen.
okej, dags för sängen. en bra idé? :)
Godnatt

Kommentarer
Postat av: T

Jag blir så rörd när jag läser det du skriver. Sitter nästan och här tjuter till morgonkaffet. :/ Vad du har fått gå igenom mycket! Det måste ha varit så jobbigt för dig och din familj.

Men ur askan reser sig fågel Fenix. Man blir den man är av sina upplevelser. Varje sak stärker en.

Du verkar vara en superstartk tjej. Tvivla aldrig på det. Helskön också för den delen :)

Ha en super dag!

2008-07-02 @ 07:12:46
URL: http://modestymom.blogg.se/
Postat av: Titti

Du borde nästan ta och skriva en bok om dina upplevelser. Terapi för dig och en hjälp för andra som går igenom samma saker`?!

Kram

2008-07-02 @ 09:07:46
Postat av: Malin*

Jaa visst är den fin! Kopiera den gjärna.....

2008-07-02 @ 09:49:13
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/
Postat av: ginis

Hej! :) hah, aaa dom brukar somna efter många om och med och ramsor ;)



Theo, han blir 8 månader den 10 juli (: han är 72 cm lång och väger 9,3 kg - om nu det kan ge en bild av ungefär hur han är byggd? :p Han har blåa ögon och väldigt tunt kort blont hår (ser skallig ut om man inte tittar på nära håll)



Han har ett väldigt stort fint leende med fylliga läppar, bulliga kinder, små nätta öron, är väldigt ljus i hyn - precis som en bebis brukar vara (: men har oftast små rosor på kinderna - folk som ser honom brukar säga att han ser så rofylld ut :)



jag hoppas det blev bra så ;D vet du förresten hur gamla dom ska vara för att börja på dagis ?

2008-07-02 @ 13:41:42
URL: http://ginis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0