Dystra tankar
Det känns som att min kropp sviker mig och jag litar inte alls på den.
Jag var på Spenshult idag för att dels ta ett prov inför starten av den nya medicinen och dels för att träffa arbetsterapeften. (nu skriver jag helt enkelt som man uttalar det och inte som det stavas) ... :)
Jag har fått handledstöd, några fjädrar jag kan sätta på två av mina fingrar och ett program som jag kan köra med mina händer för att få ut rörligheten och stärka dem.
Ja, det blir nog bra det med någon gång. Arbetsterapeften tyckte att jag skulle be om en tid hos handkirurgen eftersom ett av mina fingrar verkligen blivit dåligt. Alltså,jag är glad att ni inte kan se det. Jag vill bara gråta och skrika när jag tänker på det nämligen. Det är mitt vänstra lillfinger som dragit ihop sig och det har bara hänt under de senaste månaderna. Det blir nog ännu en operation nästa år?
Jag är ledsen och rädd, tänk om fler av mina fingrar blir sånna. Då vill jag inte mer...
Jag åkte till sjukhuskyrkan på eftermiddagen och där satt jag och grät lite så nu mår jag bättre igen. Pratade med min favopräst också. :) Han fick mig att skratta.
Det var skönt att få ur sig lite av det som trycker mig.
Men som jag sa till honom, det som gör mig ledsen är att jag bara ser det som är dåligt just nu. Jag tänker bara dystra tankar och har väldigt svårt att se något ljust. Det är klart jag blir glad när jag tänker på min gosros men samtidigt smyger det sig in en mörk tanke där med: Tänk om jag blir så dålig så jag inte längre kan vara en sån mamma jag vill vara?
Tänk om halsoperationen misslykcas och jag blir så ledsen och besviken så jag blir en dålig mamma av det.
Jag kan gå igenom allt det här som väntar mig, det kan jag verkligen göra men jag behöver mycket kraft. Jag är trött och besviken på att det inte tar slut, att det kommer nya saker hela tiden.
Jag har dessutom åkt på en ordenntlig halsinfektion så nu fllödar slemmet återigen här hemma...:(
Det tar på mig det med.
Sedan påverkar detta inte bara mig utan själklart även Daniel och det är inge kul.
Blää
Jaja, det är skönt att få skriva av sig och jag vet att det kommer vända.
Tidigare idag när jag stod och fixade i köket hör jag plötsligt ett gapskratt från min älskade make.
Jag frågar vad det är.
-Jag sitter och läser din blogg.
Åh, vad trevligt tänker jag, han tycker jag skriver roligt. I och för sig kunde jag inte komma på något kul jag skrivit den senaste tiden men jag tänkte han kanske läser några månader tillbaka. ;)
-Tycker du jag skriver roligt?
-hahah, du har så många roliga stavfel.
Hmmm?
Så fikc jag uppräknat några. typ, gräppa osv.
Jaja, kul man kan glädja någon. ;)
Nu dags att läsa lite. :)
Hoppas ni haft en fin tisdag.
Godnatt på er.
Jäkla ledsamt att det inte går åt rätt håll,men förstör inte denna tid med att tänka hur det blir i framtiden för nu är det inte så illa,och inte är det säkert att det blir så illa som du tror,men med din glädje över att allt är som det är nu, så tror jag ingen mamma har varit så bra mamma som du,jäklar vad du kämpar och bra har det blivit än så länge,ha de så gott tills nästa gång vi hörs.
Det är svårt att tänka på dom ljusa stunderna man faktiskt har i sitt liv när det blir för många motgångar.Jag tycker du kämpar på bra och är en jättefin mamma för din gosros.
Det är skönt att få ventilera med någon när man tycker det mesta är tungt.Vi tar en dag i taget nu vännen.
Sovgott,kram lena.
Vännen, så länge du älskar ditt barn så kan du inte vara en dålig mamma!
Kan inte sätta mig in situationen att vara så sjuk du är, klart att du får ha dina svackor också, det finns ingen som jag känner som är så stark som du. Du finner styrka i Jens, Daniel och din familj! Kram
Kära kära vännen,att dom inte kan hjälpa dig lite fort. Jobbigt att gå och vänta hela tiden. Det kanske inte är så dumt att vara lite kristen, skönt att du har den prästen och kyrkan att luta dig mot ibland. Jag tror inte du kommer bli en dålig mamma någonsin.Man gör så gott man kan med dom förutsättningar man har.Och ork finns inte alltid det bara är så. Man får försöka hitta saker som man mår lite uppåt av när det är som värst. Ibland när jag är lite nere,sätter jag på Anne på grönkulla på video eller lyssnar på nån bra eller rolig musik. Ibland hjälper det ibland inte. Och du kan hälsa din make att jag ser SÄLLAN stavfel på din blogg, men kul att han gapskratta i allafall hahah. KRAM
Älskade vän!
Det gör ont i mig när jag läser det du skriver.
Inga ord kommer jag på heller för att stötta dig.
En sak är i alla falla säker. Vad som än händer i ditt liv kommer du ALDRIG bli en dålig mamma. Visst. Du kanske inte kan vara den mamma som du vill vara. Men dålig kommer du aldrig bli. Annorlunda och mycket speciell kanske men aldrig dålig. Du är unik Ulrika. Starkare människa än dig har jag aldrig mött. Men man behöver inte vara stark jämt. Man får vara liten och orkeslös också. Det är helt OK.
Det är jättejobbigt när man är i en sämre period. Man ser ingen väg ut och man förstår inte hur det någonsin kommer att bli bra igen. Men på något sätt så löser det sig tillslut. Det gör det alltid.
Livet är orättvist. Det vet både du och jag.
Men vi har nog blivit utvalda att ta denna orättvisa. Vi får bära även andras bördor. För alla är inte lika starka som oss. Och vi måste därför hjälpa de som behöver det. Det är vår lott i livet. Även om det kan kännas fruktansvärt orättvist och tungt emellanåt.
Stå på dig vännen! Du klarar det! NI kommer att klara det. Du och Daniel är ett team. Tillsammans kommer ni att gå starkare ur detta.
All min kärlek, värme och mina tankar går till dig idag. Min underbara vän!
KRAM!
Jag säger detsamma,jag tänker på dig också gumman och på det som du tvingas gå igenom.
Jag får ont i hjärteroten då jag läser ditt inlägg och om hur du mår. Denna skitsjukdom är inte rättvis, inte skonsam och framförallt så fruktansvärt jobbig och slitsam. Samtidigt som man ska kämpa med sin smärta så ska man vara vuxen,kvinna och du även mamma. Det är en svår kombination och en stig som stundom är svår.
MEN du fixar det här,du är stark och du är allt stöd man tänkas kan och en underbar lite son som ger dig kärlek. Och tvivlar ALDRIG på att du inte är en bra mor, en mors kärlek är beständig och är alltid en tillgång. Det spelar ingen roll vilka skavanker man har.
Hoppas innerligt att din infektion går över med raketfart och att fingret rättar till sig utan operation. Ibland kan det ju dock vara nödvändigt ( som med min fot...)Vem vet,den nya medicinen kanske är ett fullständigt lyft, man måste tro det.
EN STOR VARM KRAM TILL DIG
Va bra att det känns lite bättre idag då!Kram kram
Hej vännen.
Jbbigt att du inte mår bra. Tycker inte om när människor jag bryr mig om mår dåligt.
Vill bara ta dig i famnen och ge dig en stor kram. Ja, det vill vi båda två förstås. :-)
Har inte hittat några nya kroppar. Vare sig på Blocket eller Tradera. ;-)
En dag ska vi träffas. Eller hur!
Massa kramar!!!!!!!!
så trist för dej,
finner inga ord för jag känner så med dej,
vad skönt att du hittat en så bra präst att prata med som kan få dej skratta!
du är en så stark människa som kan så mycket,
tänk på det när du är rädd och lessen fast det gör du säkert och blir lite gladare då,
känner du oxå av den mörka tiden å blir lite mer nedstämd då!
hoppas du känner dej piggare nu och här får du en liten kram av mej!!!
Vet du vad! Jag kommer så småningom att ha ett inlägg, om ett visst tankesätt i min blogg...håll utkik. Tror du skulle behövá lite kraft därifrån. Ska försöka förmedla det så bra som möjligt i text, även om det varit lättare i ord.... Dessutom är du nominerad! Pigge kramar Malin
Kikar in för att säga godnatt.
Jag är jättetrött efter en dag som Bonmora:)
Hoppas att din dag har varit bättre idag:)
Kramar i massor, lena.
Nemen gumman,jag lider med dig!
Men haha vad är det för lustigkurre till make du har? fniss jag skrattade lite åt hans hyss.
kram till er båda och pussa gosrosen från oss
