Väntar

Nu känns det bara som att jag går och väntar. Jag vill ha besöket på Spenshult bakom mig.
Jag tror jag vet vad de kommer göra, de vill att jag ska öka kortisonet igen, till Mabthera börjar värka. Därför skulle jag ju egentligen kunnat ökat på det själv för några dagar sedan så hade jag kanske sluppit det här onda. Men jag vill också att de ska se hur dåligt det blivit och att när jag minskar kortisonet så är det inte bra alls. Det kommer antagligen synas på både senka och crp.
Äsch, jag känner mig rätt tjatig med det här nu... :)
Det är som det är.

Imorgon ska jag iväg till frissan på förmiddagen för att färga mina fransar och plocka brynen. Jag får gå upp några timmar tidigare så jag är på g vid elva.
Se nu var jag där igen. haha

Har tänkt lite på sjukhus. De första gångerna jag låg inne. Den gången jag kommer ihåg och tänker på nu är när jag låg inne på Akademiska i Uppsala, vi bodde där då. Det var när det precis hade börjat krongla med mina ögon. Jag låg inne en vecka tror jag och fick chockdoser med kortison. Och då är doserna jag tar nu en piss i Nissan om ni ursäktar. Jag såg ut som en fotboll.
Jag var väl sju år och jag låg inne själv. Först var jag väl lite stolt och så, jag skulle ligga på sjukhus ensam och det skulle gå så bra. Jag hade fått godis och hade en freestyle  med bra musik.
Sedan närmade sig kvällen, inte lika roligt då... På den tiden... :) så fanns det inte telefon vid sängen utan man fick gå ut med sina kronor i en automat och ringa.
Jag samlade på mig mina kronor och gick ut för att ringa pappa och mamma som jag saknade så mycket.
Jag pratade och pratade, kronorna försvann och jag längtade hem.
Förstod inte när jag var på sista kronan att det kunde brytas när som helst. Plötsligt gjorde det det och jag kan fortfarande komma ihåg den känslan. Fy vad ensam jag kände mig då och såå ledsen, jag fick ju inte ens säga puss hej.
Det finns mycket jag skulle kunna berätta om den veckan. Jag var typ det enda barnet. Satt i matsalen med min hög av vita piller som jag skulle ta, det var jag plus massor med gamla personer. Så tyckte jag då iaf, att de var supergamla. :)

En annan gång som jag aldrig kommer att glömma var min första natt ensam i Lund.
Då var jag nio år och hade precis blivit remiterad dit på grund av mina ögon. Vi bodde i Simlångsdalen då, det ligger nästan två mil från Halmstad.
Pappa och jag hade åkt ner dit och jag kommer ihåg att jag viste att pappa var tvungen att åka hem igen och jag skulle sova där själv. Det var väl ett gäng undersökningar på dagen och sedan när det var klart gick pappa och jag ut på stan. Han köpte bland annat ett kassettband med Tintin till mig som jag skulle lyssna på sedan.
Ja, allt gick väl bra och pappa åkte hem.
Jag kunde väl inte sova sedan på kvällen tror jag,lyssnade på bandet och så. Jag kommer så väl ihåg att jag tittade ut genom fönstret och såg hur det lyste i fönstrerna. Jag försökte se hem men det gick ju inte såklart...
Jag har i och för sig haft bra syn förut men inte ens då kunde jag se från Lund till Halmstad. Hmm?
Jag blev iaf väldigt ledsen för jag längtade så mycket efter pappa.
Jag gick och la mig och grät som bara den.
Efter en stund kommer en sköterska in, en kille. Jag kommer aldrig glömma honom för han tröstade mig verkligen. Han undrade varför jag var ledsen och jag berättade att jag saknade pappa så mycket.
Då ville han att jag skulle berätta om honom och vad han gjorde osv. Jag talade om att han var kock och då kommer jag ihåg att sköterskan berättade att han också tyckte mycket om att laga mat.
Tror jag somnade sedan. Han var snäll och han viste hur man skulle trösta ett barn som längtade hem till sina föräldrar.

Jag har alltid hatat att ligga på sjukhus. Blev arg och galen varje gång de ville lägga in mig och det var ganska ofta det. :(
Pappa försökte vara hos mig så mycket som möjligt men han behövdes hemma också. När jag var som sjukast hade mina föräldrar egen restaurang.
Om jag låg inne själv ringde jag hem ofta såklart. Då brukade jag be pappa dra roliga historier. 
- Pappa kan du ta den där om vad är höjden av snabbhet?
- Mmm visst, det är ju när man springer runt ett hus och kan se röven i alla fyra hörnen.
Skratt skratt skratt

det här var väl ett litet märkligt inlägg så här på sena kvälskvisten. Snart dags att lägga sig.
Godnatt på er.

Kommentarer
Postat av: Titti

Usch vad du fått genomlida mycket. Du måste tycka att jag var galen av löjlighet när Hilda var dålig i vintras. Det är ju ingenting motför vad du fått gå igenom. Hilda har äntligen fått en tid hos ögonkliniken nu, så vi ska dit om nån vecka och kolla att allt är ok!

Hoppas det går bra hos frissan idag och att värken är på din sida idag, dvs inte så intensiv!

Kram

2008-09-03 @ 08:00:19
Postat av: Elisabet

Åh jag känner igen den där längtan och sorgen som du beskrev i inlägget, då när du fick vara ensam kvar på sjukhuset.



Det var som att få en flashback... inte så kul.



Kram på er, och ha en underbar vecka med mindre värk!

Elisabet

2008-09-03 @ 09:33:15
URL: http://d2spirits.blogg.se/
Postat av: Titti

Ja, meton har varit ett mirakel för oss, precis som jag önskar att mabthera blir för dig. Nu är hon svullen i ett lillfinger sen 2 veckor tillbaka, klämde det och rådgivningen tror att svullnaden inte går ner pga ra:n. Men vi ska på återbesök hos hennes doktor imorgon, så han får kolla och bedöma det då.

Naproxen är ett rävgift för alla med känsliga magar, eller alla anti inflamatoriska värkltabletter är ju det. Hoppas på det bästa för dig iallaflal!

Kram

2008-09-03 @ 09:39:34
Postat av: Annica

Åh nu rinner tårar längs min kind. Jag känner verkligen din ensamhet och saknaden av din pappa. Du skriver så bra!

Håller tummarna att det gått bra för dig nu på morgonen och att du blivit ompysslad hos frissan.

KRAM!!!!

2008-09-03 @ 10:16:51
URL: http://anja72.blogg.se/
Postat av: Annica

Det är inget allvarligt egentligen. Jag var med i en tävling i en av de stora bloggarna. Jag vann ett halsband. Det har inte dykt upp och jag mailade tjejjen men fick inget svar. Då började jag bli lite sur. Så jag skrev tillslut i hennes blogg att jag fortfarande inte fått något halsband och undrade vad som var fel. Och då blev hon skitförbannad. Skrev att hon hade massor att göra så hon inte hann med allt och att jag skulle vara tacksam för att hon hade tävlingar med så fina priser. Då skrev jag tillbaka att jag hoppades att hon inte behandlade alla lika illa.

Då blev hon ännu argare och önskade att jag aldrig fick halsbandet. Då först kom det fram att hon hade skickat det som hon lovat. Men att posten måste ha slarvat bort det. Om hon hade skrivit det till mig från början istället för att förklara hur mycket hon hade att göra och att hon var så stressad att hon inte ens hann läsa sin mail. Då hade jag aldrig blivit arg överhuvudtaget. Nu är det världens rabalder på hennes blogg. Hon säger att hon ska sluta med att ha tävlingar pga att jag är så otacksam. Med mera med mera... Ja det blev ett lite rörigt inlägg. Mankan säga att det blev en höna av en fjäder...

Iväg till frissna nu! ;-)

KRAM!

2008-09-03 @ 10:31:31
URL: http://anja72.blogg.se/
Postat av: Ann

God morgon! Nä man äter ju inte älgkött så ofta det är väll därför det är så gott!

Jag har en fråga!

Om det är okej..

Om jag förstår det rätt så är det en röst som läser meddelanden för dej(kommentarer)?

vad händer om det är felstavat totalt..

I bland kastar man ju om bokstäver..

Förstår du ändå i så fall!?

Dum fråga kanske!

Jag är otroligt imponerad av dej ska du veta!

Det är tufft nog att vara mamma och fullt seende...Du gör ett jättebra jobb! KRAM!

2008-09-03 @ 10:59:46
URL: http://lillanslilla.blogg.se/
Postat av: Jen

Hej hur är läget? kram

2008-09-03 @ 11:43:03
URL: http://jennyvestbro.blogg.se/
Postat av: Satu

OJ oj,vilka minnen du har gumman!



Det knöt sig i bröstet på mej när jag läste...



Min ena syster Pia (som idag jobbar på sjukhus som op-sköterska) Hon låg också inne i flera omgångar som liten (hon led av riktigt svår ASTMA. :S

Hon vet nog exakt vad du kände,tror jag!



Hoppas läkarna nu ser hur dålig du blir när du trappar ned.. Men du? Dom har väl inte tänkt ta bort medicinen helt väl?

Du behöver ju den!



Önskar dig bästa dagen,och hoppas ni har bättre väder än här i ett regnigt och mulet Stockholm.



Kraaaaaaam!

2008-09-03 @ 11:52:41
URL: http://satuelisa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0