Mitt liv och mina drömmar

Jag är nog konstig men det var länge sedan jag kände mig så här glad och till freds. Tänkte inte på operationer eller något sånt förrän vid tvåtiden... ;)
Föresten det är väl egentligen inte så konstigt att jag mått så bra, dagen har varit perfekt.

Jag och Jens åkte buss för första gången, eller ja, jag har förståss gjort det tidigare men inte han... Hahaha Så märkvärdigt är det inte, att åka buss är ju inga problem det som är problem om man inte kan se är att ta sig från bussen sedan och dit man ska. Men eftersom Daniel både lämnade och mötte oss så gick det fint. :)
Fast jag och Jens tog oss av bussen själva, han är en mycket bra ledsagare, min son. ;)
Jag har aldrig någonsin tyckt det var så roligt att åka buss. Jens satt och sjöng hela vägen, förutom då han pratade och berättade att Jens och mamma åkte buss och att pappa åkte bilen. Sedan sa han:
-Oooj varje gång de ropade ut en ny hållplats. :)
Detta måste vi göra om inom det snaraste.

Efter bussturen stack vi och köpte en varsin kopp kaffe och drog sedan till statsbondgården. Jens och Daniel sprang runt och kikade på djuren och jag satt i solen och drack kaffe. Tänkte att bättre än så här kan det väl knappast bli. Må bra själv, ha sina älsklingar runt sig och veta att ens son har det förbaskat roligt.
Satt och messade på min talande mobil, min älsklingsleksak.... Det är faktiskt också en grej som sätter guldkant på tillvaron, att kunna skriva och läsa sina sms. Låter kanske löjligt men för mig som verkligen längtat efter det så är det fortfarande himla skoj trots att jag haft talprogrammet i fem månader. :)
Fick några riäla hostattacker men inte ens det kändes jobbigt. Det fick jag föresten i bussen med men att folk kollar och undrar spelade ingen roll då heller.
Jag har blivit en mycket tuffare person sedan jag blev mamma. Förut kunde jag stå och vänta på att någon skulle se mig och fråga om jag ev behövde hjälp, nu kan jag tjoa rätt ut om det behövs.
Som resan ner till Lund i måndags, den hade fått mig att må så dåligt för några år sedan. Det kändes inte bra i måndags heller men jag kan mer ta det som det är och faktiskt be om hjälp ifall det behövs. Folk vill ju gärna hjälpa till så är det ju. Sedan att vara utelämnad åt andra människor det är jobbigt och det kommer jag nog aldrig att komma ifrån.det är bara så.

Efter bondgården stack vi till Max och käkade lunch.
Jens somnade i bilen hem, vi hade hälsat på moffa också, på hans jobb.
Jens har inte sovit mycket idag, jag däremot somnade en timme på soffan.... :)

Imorgon blir det att besöka kyrkan tillsammans med svärmor. Det är en av favoprästerna och jag behöver tanka upp lite mer styrka.
Vi ska hem och grilla hos mina föräldrar sedan, lillebror är hemma på en snabbvisit.
Hoppas er dag varit bra den med. .)
Sov nu gott inatt.
Kram