Skoj som bara den
Kräftkalaset började kl 17.00 och vi stannade till strax efter 22..00. jag undrar vart de timmarna tog vägen, de bara flög fram. Jisses vad jag käkade kräftor. Haha Lovisa hade sagt till Tobbe att jag brukar äta några kg så de hade köpt hem som bara den, så sa de iaf så jag var ju tvungen att trycka i mig mååångaa. :) Kan ju säga att det var inget större proglem och jag gjorde det så gärna. ;)
Jens tyckte att kräftorna var söta och mycket intressanta. :)
Han pratade om kräftor hela dagen igår...
Vi spelade Kubb och hahahaha, vad roligt det var. Först när de sa att vi skulle göra det tänkte jag att nja, det är ju inget för mig. men det var det visst det. Hade tydligen en smula talang och var väldigt nära att pricka några gånger. :)
Det var länge sedan jag hade så roligt och skrattade så mycket.
Vi var elva personer där. Tobbes föräldrar, hans ena syster med pojkvän, Jesper, pappa och så vi tre då.
Vilka underbara människor, sånna som gör en glad.
En som inte gör en glad just för tillfället är mamma då.
Detta tär på mig något fruktansvärt just nu. Hon följde inte med till Tobbes fest eftersom hon hade huvudvärk... Hmmm
Däremot ringde hon mig strax innan tio, precis innan vi skulle åka från kalaset och skällde som bara den på mig och slängde på luren.
Det förstörde såklart inte kvällen men roligt var det inte heller. Hon ville inte prata med Jens igår så hon är verkligen inte sig själv just nu.
Man kan ju tycka att jag borde strunta i henne och låta henne göra som hon vill. Men det är inte lätt och jag vet inte om jag klarar av det. Jag älskar min mamma och det är svårt att se någon man älskar begå självmord mitt framför ögonen på en.
Det är hemskt. Sedan vet jag ju att om hon inte vill sluta själv så kan inte jag göra något alls.
Jag kan ställa ultimatum men det funkar inte heller.
Det jag kan göra är att hålla mig långt från henne när hon dricker, det är det jag gör men usch vad svårt det är.
Blää och fy.
Idag vaknade jag halvfem och kunde inte somna om, tankarna for omkring. Mamma och den kommande halsoperationen snurrade mest runt.
Stack iaf iväg och tränade,tog en färdtjänst hem, var hemma en halvtimme och sedan en resam-bil till Spenshult för att vara med på den här smärtgruppen.
Nu är jag trött som en ko och ska väl försöka lägga mig så tidigt som möjligt.
Hoppas ni haft en skön helg.
Kraaam
Hej där!
Så jobbigt med din mamma! Lider med dig, och har inget råd även om jag önskar att jag hade det. Har hon sökt hjälp?
Kul med kräftskiva, vi åt också kräftor i helgen, men bara några var, sedan blev det räkor. Gott!
Trött som en ko...haha...det var ett kul uttryck!
Sköt om dig vännen!
Kramar om
Jag förstår vad du menar, att ta steget till avstånd är svårt, har själv gjort det fast av andra anledningar. Och även om det är nödvändigt känns det inte bra.
Tyvärr så kan man ju inte tvinga en människa att inse att den har ett beroende, men ibland skulle man vilja det. Alkoholism är ju en sjukdom som så många andra.
Förstår att det måste vara skitjobbigt för er allihop, alla mår ju dåligt av det. Skönt att ni andra har varandra som stöd, för hur det än är så kan ju ingen annan som inte är i det, helt och fullt förstå hur det är.
Ta hand om dig min vän!
Kram igen!
Kul att du hade skoj på festen, mindre kul att din mamma var på sånt humör. Men det är bara bita ihop, du skall må bra för det. Oftast förstör såna situationer glädjen, men jag hoppas verkligen att du förstår att det som händer nu, inte händer imorgon. Alla människor har dåliga dagar, och även mammor. Glädjs åt det glada stunderna och glöm bort det andra. Må bäst min vän. Kram Birgitta
Älskade vän!
Blir glad när jag läser att ni hade så kul i lördags. Men sen läser jag det om mamma din, och mina egna minnen slår tillbaka som en orkan. Det är så jobbigt och det tar så oroligt mycket energi av en. Ingen som inte upplevt samma sak kan ens komma i närheten av de känslor man har som anhörig. Jag önskar så att jag kunde hjälpa dig och din underbara familj. Men jag tror att varje familj måste hitta sitt eget sätt att hantera det. Självklart med stöd och goda råd från oss medmänniskor. För en del funkar det med att ta avstånd. För andra inte. Jag gjorde det och det slutade ju inte så bra. Det satte djupa spår i mig och gjorde stora sår som aldrig kommer att kunna läka. En del klarar det med hjälp av terapi av olika slag. Men en sak som alla måste förstå. Det är inte bara den sjuke som behöver hjälp. Alla runt omkring personen behöver hjälp, stöd och uppmuntran. Och jag hoppas att jag kan få ge dig lite av alla tre.
Massa styrkekramar från hela familjen Jalonen!
Vi åt också kräftor så vi nästan sprack.Jättegott!
Jobbigt med din mamma. Jag hoppas ni får hjälp och stöd om ni vill ha det.kram
Det är alltid svårt när en förälder inte funkar. Men jag tror att det är bra att hålla ett visst avstånd, för din mamma är ju vuxen och behöver ta ansvaret själv.
Hoppas att du får sova gott! Kram!
låter som ni hade trevligt härligt med så goa människor runt er,
men usch va jobbigt med din mamma,
Må så gott
Du har det inte lätt vännen men det är härligt att läsa att du kämpar på trots alla motgångar. Kram
Usch, inte ska du vännen tänka på att kunna göra något åt din mamma!
Du har väl nog!
Finns det ingen annan som kan ställa ultimatum till henne!
Det är en sjukdom!
Såååå svårt för dom anhöriga, men verkligen inget som du kan göra något åt!
Tycker att du är otroligt stark!
Du gör rätt i att inte prata med henne när hon dricker!
Du har familj och nog med dig själv, så försök att se framåt!
Det kommer bättre dagar, jag lovar!!
Kram på dig och din lilla familj!!
Jobbigt med missbrukande anhöriga...
hejhopp soffiepropp här:O)
hej har haft mycket i veckan så jag har inte hunnit bloggvärlden alls. Jag hade sagt till mamma att hon inte ska ringa förens hon har slutat dricka. Men jag vet det är svårt. kram
