Mitt liv och mina drömmar

Japp, det känns verkligen som dagarna bara rinner förbi just nu. Första advent har varit och snart är det väl julafton... ;)
Jo, en del ska ju hinnas med innan dess förstås så det får gärna sakta av lite nu.
På första advent var jag och svärmor till kyrkan och det var riktigt skojigt. Vår stora kyrka var full av folk och de fina psalmerna som hör till kan ju de flästa så det var maffigt och stämmningsfullt. Det jag tycker är tråkigt är att Daniel vägrar gå med. Det hade varit kul att gå tillsammans, iaf en sån dag, men det vill han inte. Han har vuxit upp inom en frikyrka där han absolut inte hade något val själv så han har helt enkelt fått nog av kyrkor och det kan man ju förstå när man blir tvingad på det viset. jag får vara glad att han iaf ville gifta sig och låta jens bli döpt i kyrkan. :) Fast mysigt hade det varit.
Han följde faktiskt med mig en gång till kyrkan, det var på julaftonen det året vi träffades. Haha, han satt och suckade sig igenom predikan och det var inte de små tyssta suckarna heller... Prästen var inte för rolig det får jag erkänna men det blev mycket pinsamt framför allt på grund av att jag höll på att kvävas av skratt.... Det är nog föresten lika bra att han stannar hemma, nu när jag tänker efter. ;)

I måndags och idag har jag tränat. Roligt som vanligt.
annars knallar det på som sagt.

Egentligen är det dags för Remicade imorgon men jag ringde och flyttade fram det till på tisdag eftersom jag inte kan känna en enda inflammation någonstans. Då har det gått sju veckor sedan senaste infutionen och det är helt otroligt. Kan knappt tro det själv... Innan uppehållet på ett år tog jag Remicade var fjärde vecka och då var jag ändå dålig den tredje. Så här länge har jag aldrig klarat mig innan, inte ens när jag började med Remicade 2002.
Tänk att den tog sig igen, den är banne mig en mirakelmedicin.
Jag tar ju inte de där cellgifterna heller, det har jag inte gjort sedan april och det funkar ändå. Hahhahahhaha

Nu har jag ju ändå rätt ont, i knän och fötter men det är inte inflammationer utan förslitningar och det rår bara värktabletter på eller operationer.
Jaja, jag är så oerhört glad och tacksam för att vi fått bukt på sjukdomsaktiviteten för det kändes verkligen som den höll på att äta upp mig ett tag.
Halsen är också kanon föresten... Tjohoo
Nu dags för kvällste.
Godnattkram till er.