Mitt liv och mina drömmar

Hoppas ni haft en fin jul.
Vi hade det jättemysigt och Jens var verkligen på g hela julaftonen. Han vaknade halvsju, vilket aldrig händer annars, och han höll sig ändå vaken till halvnio på kvällen.
Mötet med tomten var inte att leka med och han blev helt yr i bollen av alla klappar han fick och funderingen på vilken klapp han skulle öppna först, sedan fylldes det ju på hela tiden också. :)
Det var mysigt alltihop. Fick tom prata lite med lillebror Jesper som fortfarande är på resande fot, men nu är det "bara" två månader kvar till han kommer hem.
Saknar min prins Riri.

Juldagen var också mysig och den tillbringade vi här hemma.
Sedan på annandagen började det mindre trevliga. Daniel bara rusade in på toan och spydde. Jag mådde illa hela dagen men tack och lov inget spyende för min del. Det är äckligt, det tycker nog de flesta, eller? ;) Men att spy och ha en track, låt bli det om ni kan... ;)
Natten till söndagen spydde Jens också och Danne fortsatte med sina otrevliheter... Sedan har det blivit bättre och det är vi alla tacksamma för.
Det var väl den kära vinterkräksjukan som slog till, den florerar tydligen här i trakten.
Usch och fy för den.

Tänkte försöka mig på en liten återblick på det här året som gått.
Det är klart att det bjudigt på många fina stunder och så vidare. Ett av det bästa som hänt mig personligen är förstås att vi efter ett eländigt år äntliggen fick en medicin att fungera på mig. Återigen var det Remicade som räddade mig. Det är ett mirakel i sig att den efter att ha fungerat mycket dåligt och nästan inte gett någon effekt det sista året jag hade den och sedan ett uppehåll på ett år då vi förgäves testade två andra nya mediciner, nu börjat fungera superbra. Varje gång jag tänker på det blir jag nästan gråtfärdig. det såg så himla mörkt ut innan då inget bet på mig. Fick ta i snitt fyra fem kortisonsprutor var annan månad och höga doser med kortison för att hålla inflammationerna någolunda i chack och under den tiden hann mina händer och fötter bli mycket dåliga vilket jag fortfarande känner av såklart.
men nu är jag nästan helt fri från inflammationer och har varit det sedan maj. :)

Sedan allt som händer med Jens är ju ren och skär lycka. Hans utveckling och glädjen av att se och höra hans nya infall och hans språk som bara exploderat, det är helt fantastiskt.
Han har blivit så otroligt stor. :)
Han blir tre år om mindre än en månad.

Men ändå har det här året varit ett mörkt och svårt år. Den 14 februari fick vi veta att min älskade farbror gått bort. att han mådde så dåligt så han tog sitt liv. Den sorgen och saknaden känns inte mindre nu än vad den gjorde då.
Kommer aldrig glömma det samtalet jag fick om hans död och hur jag bara skrek rätt ut.
Han spred glädje och skratt omkring sig.
Sedan att se min pappa vara så förtvivlad och ledsen, det var hemskt och pappa har mycket svårt att prata om sin lillebror fortfarande. De stod varandra så nära.
Jag älskar och saknar dig, farbror.

Under hösten gick mormor bort. Hon var gammal och har haft et fint och rikt liv men saknaden och sorgen finns ju där trots detta såklart.
Två människor som betytt väldigt mycket för mig/oss har gått bort under det här året.
Två vackra men tuffa begravningar och alla känslor och tankar som kommit fram, framför allt efter farbrors död, det har varit svårt.

I april åkte jag som bekant ner till Lund för att operera min hals. Ni som följt min blogg vet hur mycket jag fokuserade och sammlade kraft inför den och hur allt sedan slutade i en flopp, det var en personlig motgång som, trots att jag gått igenom rätt mycket i mitt liv, får räknas till en av dem svåraste.
Ångest, sömnproblem, massa gråt och tvivel blev resultatet.
Men det vände efter hösten och trots att halsen inte skött sig så bra har jag ändå mått riktigt okej och kunnat träna och leva som jag vill.
Sedan att den nya operationen jag blev lovad så fort som möjligt, senast i september, inte blivit av ännu, det är något jag får samla kraft och ta tag i efter helgerna.
Tänker iaf häva ur mig en hel del ilska och frustration till någon ansvarig, om jag kan finna någon sån...;)

Sorger av olika slag har året bestått av. Tom sorgen av min förlorade syn har hittat in till mig ibland vilket jag lyckats skjuta ifrån mig under många år. Men när man har en pigg glad son som man vill ge allt så är det lätt att hitta brister och sörga saker jag inte kan ge.

Men bloggen och ni som läser och skriver så fina saker till mig har även det här året gett mig obeskrivligt mycket styrka och kärlek.
Skickar tillbaka så mycket jag kan och önskar er
Ett Riktigt Gott Nytt År!
Kram