Ni är fina ni

Ja, det är svåra saker det här med missbruk.
Som ni säkert har förstått så står jag mina syskon och föräldrar väldigt nära. Vi har gått igenom mycket tillsammans och fått ett starkt band.
Jag känner sån stor kärlek till dem alla och då är det grymt svårt att se någon av dem förstöra sig själv så oundvikligt som hon faktiskt gör.
Sedan att hon säger dumma saker och gör knäppa grejer det är såklart jobbigt det också. Min mamma är en glad och underbar människa, när hon är nykter. Men hon är ingen rolig person när hon druckigt, inte alls samma människa. Men det som skär i hjärtat är just det, att jag vet hur hon egentligen är och att den mamma jag älskar försvinner. När vi var små,jag och mina syskon, var det ännu svårare att förstå och acceptera.
Äsch, jag vet inte hur mycket jag ska skriva om det här egentligen. När jag var liten tror jag inte hon hade något större problem med alkoholen men det tog nog fart under de åren jag var som mest sjuk.

Hon har inte ringt mig idag och jag tror inte hon kommer göra det heller. Om jag känner henne rätt så har hon, för att skydda sig själv, ändrat historian och fått det till att det är hon som är orättvist behandlad. Hon manipulerar för att döva sin ångest och sina skuldkänslor.
Det känns tungt för mig och det gör faktiskt fysiskt ont i mitt hjärta, jag vet att hon innerst inne mår dåligt och lider. Tyvärr målar hon in sig i ett litet hörn och för att skydda sig själv blundar hon och skyller på alla andra.
Pappa säger att hon inte sagt ett ord idag. Själv blev han väldigt ledsen för att vi inte kom men han förstod det såklart.
Det har ett mycket märkligt förhållande de där två. Båda bär på skuldkänslor och massa räddsla och kan inte prata om det.
Det jag är mest besviken och arg på för deras del är att de aldrig någonsin under den tiden jag var som sjukast fick någon hjälp från psykolog eller liknande.
Inte mina syskon heller, för den delen. Fast de varit nära att förlora mig flera gånger så har de fått bära på allt själva. Inte ens släkt och vänner har ställt upp speciellt mycket.
När mamma var ner till Lund med mina småsyskon för att säga hejdå, då jag skulle till London för min nakcoperation var hon verkligen helt ensam. Pappa följde med mig och hon tog hand om Lovisa som var åtta år och Jesper som var tre.Mamma viste inte om hon skulle få se mig någon mer gång eller i vilket skick. Allt var väldigt ovisst. Trots detta släppte de iväg mamma med mina småsyskon i bilen hem till Halmstad. Mamma nämner den resan ofta, att hon inte har ett enda minne av den resan. När hon kom hem visste hon inte hur det hade gått till eller vilken väg hon kört.

Nu är det inte så att jag försöker försvara min mamma, för det behövs inte. Jag tror alla kan hamna i ett missbruk, är man bara på fel ställe i livet vid fel tidpunkt så kan ingen garantera någonting, så tror jag. men en förklaring kan det vara, en del till en förklaring iaf.

Nu vill jag tacka alla er som kommenterat. Ni ger mig sån styrka och kraft, när jag som bäst behöver den.
Det är svårt det här, men missbruk är vanligare än vad man tror, tyvärr är det så. Jag är inte ensam om detta, sorgligt nog.
Tack för er värme och medkänsla.

Nu ska jag diska. :)
Ha en fin kväll.
Kram

Kommentarer
Postat av: Annica

Åh vännen! Det är ömsesidigt! Jag tycker så mycket om dig med!

Ta hand om dig. Misstänker att du själv sitter på en massa skulkänslor. Det är helt naturligt när man är barn till missbrukare. Men ingenting är ditt fel. Inget alls!

Diska på du så ska jag försöka få sonen att sova. Han vaknade halv sex i morse.... Det märks!

KRAM!!!!!!!!

2009-01-11 @ 19:29:04
URL: http://anja72.blogg.se/
Postat av: Anna

Oj, va jobbigt...

vet inte va jag ska säga men det e som du säger att det där me missbruk finns mer än va vi kan tro... o jag tycker verkligen synd om alla barn som drabbas...

stå på dig!

ha en sån bra kväll du kan :)

2009-01-11 @ 19:37:01
URL: http://norrlias.blogg.se/
Postat av: Anki

Du har också upptäckt att det gör styrka att blogga och få kommentarer. Stå på dej tjejen du är en fin människa. Kram igen.

2009-01-11 @ 20:13:11
URL: http://anci62.blogg.se/
Postat av: Anki

Nej du är verkligen inte ensam det vet jag. Men det ger säkert andra styrka också att du skriver om detta som om du inte har nog med annat! Kram

2009-01-11 @ 20:16:20
URL: http://anci62.blogg.se/
Postat av: Blondiie

hur mycket skit skall du egentligen behöva bära???

Finner inga ord!

kan bar askicka en varm kram!

2009-01-11 @ 21:55:53
URL: http://blondiies.blogg.se/
Postat av: Malin

Tackar! Den värmde gott! Skickar en minst lika varm tillbaka till dig! Kramiz M

2009-01-11 @ 22:17:54
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/
Postat av: Blondiie

Hej på dej underbara tjej!

Tack för att du bloggar och låter oss dela ditt liv!!!

Du har fått en award av mig som finns att hämta här:

http://blondiies.blogg.se/2009/january/nytt-award.html



Sov gott och massa kram!!!

2009-01-11 @ 22:44:31
URL: http://blondiies.blogg.se/
Postat av: Camilla

Massor med PIPPIS STYRKEKRAMAR till Dig och Din familj...



Ha det gott!

2009-01-11 @ 23:09:30
URL: http://gevalium.blogg.se/
Postat av: Lena

Ja nog är sjukvården dålig på att lyfta och stötta anhöriga! Min man fick ingen som hellst stöttning från sjukvården när jag blev sjuk och vi hade två barn på 1 och 2½ år gamla. Vi var 23 år båda två dvs riktigt unga och han viste inte alls hur det skulle gå för mig. Nu har vi haft en annan sittuation då vi båda fick fin hjälp och stöttning från släkt och vänner.....men nog borde sjukvården hjälpa de anhöriga bättre liksom de som skadats eller blivit sjuka. Tycker att det fokuseras nästan enbart på kroppen själven förväntas man ta hand om själv!



Ulrika som fler skrivigt! Ta aldrig på dig någon skuld i att din mamma har alkoholmissbruk! Jag läste en bok som två gamla vänner till mig skrivigt ihop med ett författar par. Boken heter "otryggare kan ingen vara" finns som talbok....du är inte ensam, men det hjälper så klart inte dig att veta att det finns andra som också har föräldrar som missbrukar men läs boken iaf, den är läsvärd.



Önskar jag kunde göra mer för dig...men jag hoppas och tror att du har en go man som kan stötta dig i allt detta svåra. Kram min vän!

2009-01-11 @ 23:54:40
URL: http://lenakald.blogg.se/
Postat av: Marie

Vill bara säga att jag förstår hur du har det. Har själv upplevt alkoholmissbruk både i min yrkesroll och på nära håll.Jag delar gärna med mig av mina erfarenheter om du vill. Du kan skriva till mig på [email protected].

Många varma kramar till dig!

2009-01-12 @ 00:47:40
URL: http://havoskog.blogg.se/
Postat av: Mia

Alla slags missbruk är knepigt, men tycker att du gör rätt i att skriva av dig i bloggen, så att man släpper lite på trycket.. MAn har rätt att vara arg och besviken, för som de skriver före mig, inget är ditt fel.. Även om man känner så ibland, men visst är det konstigt av sjukvården, att inte din mamma/pappa hade något stöd..



Många KRAMAR

2009-01-12 @ 09:10:11
URL: http://shopstopp.blogg.se/
Postat av: virpi

Har en uppväxt med två alkoholiserade föräldrar.

Och känner igen det du skrev i förra inlägget.

Av egen erfarenhet kan jag bara säga...

Låt henne inte bli en "energitjuv". Du har inga som helst förpliktelser till henne.

Du måste ha ork för din familj och barn.Det är det viktigaste!

Det kanske låter hårt...men DU är inte dina föräldrar.Hoppas att du fattar vad jag menar.

//Virpi

2009-01-12 @ 19:11:36
URL: http://virpi.blogg.se/
Postat av: myran

Ulrika!

du har fått så många stöttande ord i bloggen..

Jag VET hur du känner, det är så jobbigt. Tala om vad du tycker när din mamma är nykter, om ni blir ovänner så löser det sig för dig, DU är en stark och otroligt duktig person. Kram till dej.

2009-01-14 @ 22:27:55
URL: http://mcmyran.blogg.se/
Postat av: Merja

Jag förstår fullständigt hur du har det (egen erfarenhet, alltså jag är inte alkoholist :))

Massor av styrkekramar till dig.

2009-01-15 @ 16:17:57
URL: http://wwwnettynu.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0