Mormor, vi saknar dig
Lovisa var sjuk så vi kunde inte träffas idag när jag var på Spenshult, hon ville berätta det. Hon hade pratat med pappa precis. Mamma hade fått ett samtal vid halvniotiden från sin tvillingbror i Värmland som gällde mormor, hon hade somnat in någon gång mellan fyra och fem på eftemiddagen.
Mamma ville ringa mig men hon kunde inte så det var bra att syster min berättade det istället.
Tomt och sorgligt känns det. Jag är iaf så oerhört tacksam för att vi åkte upp till Lima i början av augusti för att få träffa henne. Fast hon var dålig och hade ramlat så var hon så glad och mycket kärleksfull. Hon fick känna på Jens, hon var så gott som blind, och hon tyckte han var så mjuk och go.
vi kramades och pussades och sa att vi älskade varandra, det känns bra nu.
Men det känns tomt och de här tankarna om tiden skrämmer mig himla mycket. jag vill stanna den.
Jag vill att de jag älskar ska leva länge länge och jag vill inte skiljas.
Jag vill inte heller lämna de jag älskar kvar, det är den tanken som gör ont, inte att dö själv för jag har ju min tro och då är döden inget hemskt.
Men jag vill själv leva länge länge också. :)
Japp, tankarna far hit och dit.
Mamma sörjer såklart jättemycket och gråter en massa. Tänker självkart på mina morbröder också. Min äldsta morbror sitter dessutom själv, utan familj och han stod mormor väldigt nära. de bodde praktiskt taget ihop åren innan hon flyttade till hemmet.
Tänker mycket på honom. Han fyller år idag, ska nog ringa honom ikväll.
Tack älskade mormor för alla fina minnen jag har av dig och morfar. Jag var ju mycket hos er i Lima när jag var liten och hade det så roligt. Massor av synminnen finns från den tiden och de är bara ljusa och glada.
Jag älskar och saknar dig.
Du finns i mitt hjärta och vi mötas åter.
Puss
Beklagar sorgen och förstår om ni är ledsna men hon var säkert gammal och haft ett bra liv och många blir inte gammla ens utan dör mitt uppe i livet så när man varit med om ett långt liv och hamnar på hemmet kanske det kan va skönt att få somna in,jättekram och försök komma över detta och minns allt roligt istället.
Nej va tråkigt, shit det påminner mig om när min mormor dog. Vi träffar dom igen va? kram
Oj vännen, beklagar sorgen! Men vad skönt ändå att ni hann träffas och att hon fick träffa Jens.
Döden skrämmer mig, men mest för att jag är rädd för att lämna de kära men även för att bli lämnad.
Ta hand om dig och krama de dina!!
Massa kramar!
Vad skönt för dej att ni var uppe och hälsade på henne i Lima i Augusti. Visst fylls man av massor av tankar efter en sådan här händelse men det kan vara skönt att tänka då man kommer i håg en massa härliga saker också. Minnena lämnar ju oss aldrig! Kramar om.
Men fy vad sorgligt! Beklagar verkligen. Men skönt iaf att ni har träffats och hon har fått känna på Jens. Det kommer vara fina minnen att se tillbaka på sen.
Trist att syster kanske fått grisjukan med. Den är obehaglig den där sjukdomen. Man vet ju inte riktigt vad det innebär.
Jag är tämligen säker på att jag inte haft det iaf men lite nervöst är det inför provsvar idag.
Hoppas det går bra för er med allt. Tänker på er!
Kram
men usch så sorgligt och tomt,
Vilken otrolig tur att ni kom iväg och hälsade på henne ,
skickar dej massor av styrkekramar i din sorg,
Ps en ny Jane Green bok tipsar jag om idag,
Kram igen
Ojdå...sånt är jobbigt!
Stackars er!
Jag läser varje dina inlägg, men är urkass på att kommentera, men nu bara måste jag!
Vet ju inte hur gammal din mormor var, men alltid lika sorgligt!
Så jättebra att ni hann träffas och kramas och umgås, eller hur!!??
Måste kännas bra för dig!
Men tyvärr, sånt här händer, och det är sååå jobbigt!
Ta hand om dig och din familj nu!
Tänd ett ljus framför ett kort på din mormor, när du känner för det...Det gör jag för min mamma ibland, sätter på en vacker låt!
Och försöker minnas dom bra stunderna..//
Kram till dig, du starka människa!!
Godmorgon!!! Beklagar sorgen! Jag har också en släkting som ligger jätte sjuk min morbror vet inte hur länge till han klarar sig. Ha en bra fredag. Kram Susanne
Hej vännen.
Nu var det länge sen jag kikade in till dig. Har inte mått bra och än är inte allt jobbiga över men hoppas att allt ska ta slut nästa vecka så jag kan börja må bra igen.
Beklagar verkligen sorgen, vad jobbigt för er.
Massa styrkekramar
Åh lilla vän, jag beklagar verkligen. Vad skönt ändå att få ha sagt adjö i augusti på något vis. Det är ju så med livet och döden, när man drabbas av det så börjar tankarna snurra. Hoppas det känns lite bättre idag!
Kram
Vad ledsamt Ulrika, jag beklagar verkligen sorgen, men vet att dina fina minnen av mormor väger upp det mesta. Kram
