Jobbiga dagar

Jag har haft det litet tuft ett tag nu. Det där knät jag skrev om sist har inte blivit bättre precis. Det blev väl inte direkt sämre efter träningen i fredags men bättre blev det inte heller,men det hade jag inte väntat mig.
På lördagen åkte vi buss hem till mina föräldrar, jag och Jens. Jens och jag hade en riktigt bra dag, trots värk och oro. Min älskade syster kom på besök till mamma och pappa och hon överaskade mig genom att ha köpt två byxor till mig. Blev så himla glad. Jens lekte och lekte och blev ledsen när moster var tvungen att gå.
Syster kollade på mitt knä, hon är sjukgymnast och vet mycket. Hon tyckte det såg hemskt ut men eftersom varken jag eller hon känner igen det så blev vi båda lite smått oroliga. En inflammation är det, så mycket är säkert, men vart den egentligen sitter, det är frågan?
Min vad har också svullnat upp, så både knät och vaden är mycket större än det andra benet.
Propp tänkte vi båda på men ändå inte.. för det stämde inte heller riktigt.

Vi bestämde iaf att jag skulle ringa Spenshult för att försöka få en tid till min läkare. Jag har tid på torsdag men det hade varit skönt ifall någon kollade på det innan.
På söndag stack vi hem till mina föräldrar igen, det var så fint väder och jag mådde rätt kass. Min hals hade jag fått ont i och ja, var supertrött helt enkelt så det var skönt att få hjälp med Jens lite.

Måndagmorgon kom och jag ringde Spenshult. min läkare var inte där förrän på torsdag men jag kunde få komma till en annan läkare som idag.
Sköterskan tyckte dock att jag för säkerhets skull skulle ringa vc så de fick kolla knät bara för att utesluta propp.
Daniel var tack och lov ledig så vi drog iväg alla tre.
en bra och mycket ny läkare fick jag. Han pratade om att göra ultraljud på benet men tyckte väl att han ändå kunde utesluta propp utan att göra det, han fixerade sig istället helt och hållet på vätskan som finns där.
Han ville skicka in mig till akuten för att tappa knät. det ville jag inte! Jag är kanske dum men jag vill inte att någon som inte är van vid sånt där ska in och greja i mina leder, dessutom lockade självklart inte ett besök på akuten något vidare.
Jag sa att jag kommit till vc för att jag just var lite orolig för propp och att jag hade en tid som idag då, till en reumatolog.
Han lyckades skrämma upp mig med att det kunde vara bakterier i benet och att han absolut inte ville att jag skulle vänta. En ortopedkonsult skulle tappa knät och det lät ju betryggande.
Okej, vi drog iväg.

Jens fick vara hos farmor.
Daniel var med mig.
Sedan började helvetet.
Jag överdriver kanske men det var tufft som bara den.

Drog min historia för först den ena och sedan den andra. En läkare kom, inte en ortopedkonsult... Hon frågade och jag svarade. Kände hur frustrationen växte och växte inom mig. Berättade att jag haft sjukdomen sedan jag var sex år och bla bla blaaa.
Plötsligt säger människan:
-Du är traketomoerad, varför då?
Jag kände hur jag blev tvärilsk. Denna fråga får jag av läkare stup i kvarten, inte för att det har någon betydelse för sammanhanget utan bara för att de är nyfikna och ser mig som jag vet inte vad...
Dessutom lät hon superhurttig när hon frågade.
Jag svarade att jag inte viste, det stämmer faktiskt, det vet nämligen inte specialisterna i Lund heller.
Sedan blev jag den väluppfostrade Ulrika igen och försökte förklara lite ändå, om att det utreds nere i Lund osv. Att jag varit trackad innan men att problemmet kommit tillbaka trots många operationer osv.
Varje gång jag måste dra upp detta så knyter det sig i min mage, jag mår så dåligt rent ut sagt, att jag bara vill dö. Inte när ni frågar mig saker om tracken, för ni bryr er men när läkare gör det så blir jag illamående.

Jag ska sätta mig ner och läsa din sjukdomshistoria och vad du behanldats för tidigare sa hon. Sedan kommer jag och tappar ditt knä.
Daniel sa uppgivet:
-Okej vi ses om en vecka då....

När hon gått bröt jag ihop totalt. Jag storgrät som aldrig förr. en sån frustration och uppgivenhet föll över mig så jag ville bara försvinna.
Slog i väggar och tjöt rent ut sagt. varför var jag på akuten för min ledsjuktom jag haft i 26 pissiga år...
Förlåt men så kändes det.
Jag tänkte på allt jag gått igenom, eller inte allt men många liknande situationer, då jag och pappa kämpat ihop.

Efter en låång stund kom en sköterska och tog blodprov.
Efter en ännu längre stund var det dags för tappandet...
Fem personer förutom jag och Daniel var i rummet.
Läkaren som skulle ta provet på ledvätskan, en kandidat till henne, en läkare som skulle observera läkaren som skulle ta provet, eftersom det tydligen var första gången hon skulle göra något sånt...
En sköterska och en undersköterska.
Jag trodde banne mig jag skulle gå i taket.

Men jag ville bara ha det gjort. jag har i vanliga fall inget emot att ha kandidater osv som kikar. När jag opererade min första höft, det är en specialare som är gjord i Norge efter mig så hade jag massor av folk som var med under op. Kirurger från Norge och Island, ett gäng andra.
Men då var jag i trygga händer.
Här stod en läkare o fipplade med mitt knä och ett gäng rör som hon skulle fylla med min ledvätska. Hade nålen i i säkert fem minuter.
Speciellt ont gör det inte,jag är inte rädd för smärta i den formen men det är obehagligt att ha någon som grejear med en och som inte är säker på vad hon gör. Det kändes så iaf. Det var ju det jag var rädd för dessutom, från början.

Ledvätskan såg fin ut. Provsvaren skulle komma fort sa hon så jag kunde vänta. När det gått en timme till gick vi ut i korridoren och letade upp läkaren. Jag bad henne skicka svaren till Spenshult och att hon skulle ringa mig.
Jag har inte hört något än.

Ang knät är det som förr, lika illa alltså.
Jag bad om kortison eftersom det är det som behövs när jag har en inflammerad led men det ville hon inte ge. Kanske lika bra...
Ska till Spenshult på torsdag, som sagt, då blir det väl en ny spruta.
Knät är lika svullet och vaden med.

Jag längtar till torsdag då jag får hjälp och slipper detta.
Usch, det var hemskt alltihop.

Mår fortfarande väldigt dåligt då jag tänker på det och blir arg.
Jag är mer kunnig på det här än vad de är och då känns det inte bra att söka hjälp.

Förlåt för ett långt inlägg som bara är fullt av ilska och frustration, men jag tror att ni förlåter mig. :)

Jens är en gosunge. Jag ska återkomma till hans roliga saker en annan gång.
Vet inte hur många gånger han kommit fram till mig idag och gett mig värsta krmarna och sagt:
-Maaaammaaa
-Det är inte mitt fel, är den nya meningen för dagen. :)
Ha en fin kväll
Kram vännerna!

Kommentarer
Postat av: Marie-Louise

Läkare alltså, ibland blir man tokig. Jag får ofta frågan om varför jag har ärr på halsen och är hes och andas så det låter, har du varit trackad frågar dom allihopa med ett speciell tonfall, just det tonfallet kan göra mig tokig. Värst är ändå då jag har sökt läkare för barnens del om dom har varit sjuka och så har läkaren börjat fråga om min hals och andning. Då har jag ändå varit där för att mina barn har varit sjuka, jag blir tokig på sånt där. Riktigt förbannad och ledsen kan jag bli när dom börjar rota med sina frågor. Jag förstår dig så väl, hur du kände dig där. Det är så frustrerande. Visst det är inte vanligt med trackade personer eller folk som har varit trackade (som jag vart) men någon måtta och hyfs måste väl ändå läkarna ha, eller tycker dom att dom kan fråga om precis allt, bara trampa på och kräva svar. För jag är precis som du, jag blir den där väluppfostrade som ska försöka förklara, fast jag helst av allt skulle vilja be dom dra åt helvete (ursäkta mitt språk jag blir så arg)ändå hör jag mig själv sitta där och förklara varför jag har varit trackad och varför jag låter när jag andas, m.m.

Kram på dig kära vän. Hoppas knät fixar sig på torsdag. /Kram

2010-04-27 @ 21:10:04
URL: http://madredetres.blogg.se/
Postat av: bjorne

Själv hoppas jag att du snart blivit bra i knät och du piggnar till igen,kram,

2010-04-27 @ 21:54:51
URL: http://bjornesmagazin.blogg.se/
Postat av: Gizze

Hej igen!



Hoppas du också får en god natts sömn!



Lider verkligen med dig,det är så sorgligt att du ska ha så ont och bli illa behandlad därtill...fy för grymma människor- och läkare, borde väl ha både det ena och andra med i sin utbildning så att de ska kunna vara trevliga på ett normalt sätt och socialt...



Härligt det låter med Jens, det är tur vi har dessa underbara barn!



Nu natt...Kram

2010-04-27 @ 22:15:41
URL: http://gizzez.blogg.se/
Postat av: Anki

Att de bara kunde med att behandla dej på det viset. Jag var ju med min son många gånger när han tappade vätska ur knät eller höften och han fick ju kortison varje gång och det gjorde susen. Hoppas att du får bättre behandling på torsdag. Kram

2010-04-28 @ 08:31:01
URL: http://anci62.blogg.se/
Postat av: Lejonkvinnan

Du....stor kram!! I morgon är det torsdag och jag hoppas att den här dagen går fort!!

2010-04-28 @ 08:44:36
URL: http://lejonkvinnan.blogg.se/
Postat av: Anki

Ja Ulrika spikmattan brukar få mej att stressa av.

2010-04-28 @ 09:01:39
URL: http://anci62.blogg.se/
Postat av: Jen

Men allvarligt talat, vad är det för idioter du träffar på i läkarvården. EJ OK. Jaha vi kan ju bädda ner oss med våra onda halsar och svullna knän hahah OJ inte skratta,,, dig är det ju synd om,,, KRAM I MASSOR KÄRA DU,,,

2010-04-28 @ 09:56:13
URL: http://jennyvestbro.blogg.se/
Postat av: Elin

Vad ledsen jag blir när du har det så tufft som du haft/har det. Du förtjänar att ha en hel kropp som du kan vårda och älska lika mycket som en person med en mer hel kropp än din. Men jag är ändå glad att delar med dig, många som lär sig av allt du skriver, manförstår mycket mer när man läser här. Det vet du i och för sig. Men snart är det torsdag och då blir det lättare, för ett tag minst.

kramar en hoppfull elin

2010-04-28 @ 11:41:43
URL: http://foreverhopeless.blogg.se/
Postat av: Anki

Lycka till på Torsdag vännen! Stor KRAM!

2010-04-28 @ 18:49:54
URL: http://anci62.blogg.se/
Postat av: soffie

usch jag sitter här och storgråter för din skull,vad är det för idioter som jobbar som läkare.herregud och himla dåligt att låta en kandidat ta provet när du redan visat dem att du va upprörd.De borde gå en psykologikurs allihopa.

Å ännu sämre att du ej fått svar på provet än.

USCH!

Hoppas verkligen du får kortison på torsdag och din doktor som känner dej,

Må så gott min goa vän och du klaga det ska du absolut ej be om ursäkt för jisses du har all rätt i världen att klaga,

kram igen

2010-04-28 @ 20:48:19
URL: http://soffie69.blogg.se/
Postat av: Malin

Du behöver inte be om ursäkt om du tycker inlägget ör långt eller gnälligt, den som inte vill kan ju sluta läsa eller hur. Förstår vverkligen att det är tufft, och som du säger, så är ju du experten på området, vilket framgår mer än väl.. i morgon är det dock torsdag och du kan äntligen komma till rätt ställe!! Själv ska jag på röntgen då, men ska ändå hålla en tumme för dig min underbara vän! Kramiz m

2010-04-28 @ 21:59:08
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/
Postat av: Maud Åström

Hej underbara Ulrika! Vi här uppe i norr (morbror o moster)hoppas innerligt att du kan få hjälp av kompetenta personer i morgon så du känner dig bättre nu till stundande helg med brasa och välsjungande människor. Hälsa familjen.

Bamsekramar

2010-04-29 @ 23:13:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0