premiär
Jens har ärligt talat varit riktigt jobbig. Allt är tvärt emot och det är en fajt om nästan allting. Jag försöker välja mina fajter men ganska mycket jag vill är ju nödvändigt, tycker jag iaf... ;)
Så jag har varit ungefär lika trött som Daniel när kvällen kommit.
vi var ute en sväng efter dagis på fredagen och då lyssnade han inte mycket alls. När jag väl fick in honom tänkte jag: Aldrig mer!
Men så kan jag ju inte göra utan vi gick ut en sväng på lördagen också och då gick det mycket bättre.
Pappa kom på besök på lördageftermiddag och det var roligt för både mig och Jens. Han hade med sig god mat som jag bara kunde värma sedan. Han är go min lille pappa.
Söndagen var dagen d för mig, det hade jag bestämt. Vi skulle ta bussen in till stan. detta hade jag förberätt mig mentalt på under flera dagar innan. jag var ändå rätt nervös precis innan vi skulle gå.
Men det gick kanonbra och vilken lycka det var när vi väl satt där på bussen. Ibland glömmer jag ju att min son ser som en hök och att jag faktiskt kan ha himla stor nytta av det. Han letar upp lediga platser där vi kan sitta och visar var dörren är på bussen. :)
Pappa mötte upp på stationen inne i stan. :)
Sedan hade vi en mysig dag hemma hos pappa och mamma. Det var roligt och skönt för både mig och Jens.
Idag har familjen hittat på roliga saker tillsammans. Vi har varit på statsbondgården, tagit en fika med Jens farmor, besökt Pippi-parken och varit ute här hemma en massa också.
Jag känner mig glad och nöjd med mitt liv just nu.
Jag funderar mycket på mamma såklart och försöker bestämma mig för hur jag ska göra. Om jag ska fortsätta vara feg och bita ihop så mycket det går. Följa den tanken jag haft de senaste åren. eller riskera en brytning.
Jag vet inte.?
Jag funderar också på om jag ska lösenordsskydda min blogg. Inte alls för att jag skäms över min mamma, alkoholism är en sjukdom och enligt mig kan vem som helst falla ner i det eländiga träsket.
Alltså, jag känner att jag kanske lämnar ut henne. Jag vet att hon skulle knäckas om hon visste om vad jag skrev. :(
Men samtidigt hjälper det mig. Så kanske det vore en lösning? Men det är ju samtidigt inte så många inlägg som handlar om just missbruk.
Det jag vill med min blogg, förutom att få skriva av mig då, är att berätta om hur det är att vara en blind mamma. det var iaf meningen från början, att få bort lite av de eventuella fördomar som finns.. Sedan att ni fick en radda med sjukdomsbesvär på köpet, det är en helt annan femma. ;)
Men, det där med att få bort fördomar är ju lite fånigt faktiskt för det är inte så himmelens många som läser min blogg, plus att de som gör det är mina vänner och de är mycket kloka människor som inte dömmer utan är öppna och dessutom otroligt varma och ger mig så mycket. De är ni då... :)
Hahaha Nu har jag pratat bort mig själv. Underbart! :)
Säger godnatt istället.
Kraaaam
Hej!
Vad härligt det låter...med lite besök här & där...kul med Pippi...Haha, min son är ju snart 17 så han vill inte va med mig så mycket längre ;) Inte på sånt i alla fall...Vi var flera år i rad på Junibacken i Sthlm när han var liten, han älskade det-och jag också! Saknar såna saker nu...
Idag har verkligen varit fint ute...jag räknade lite och kom fram till att jag varit ute mer än sju timmar idag! Så ska det vara...
Ja ikväll luktade här gott! Brödet blev bra hihi, man vet ju aldrig-bakar ju inte efter recept.
Hoppas ni sover gott och att Jens bara busar lite i morgon;)
Kram Gizze
Hej vännen min!!! Låter som ni haft en bra helg med morfar kan ju inte vara helt fel för Jens, skönt att ni sen kunde ta igen er ledig tid tillsammans. Inte ska du skämas för din mamma är alkis jag hade min svärfar som hade samma besvär och min man har aldrig haft svårt att prata om det men detär ju om din mamma inte tycker det är bra att du berättar om henne så ska du nog skydda din blogg. Hoppas allt är bra med dig. Jag har nu kontaktat sjukhuset för en ny remicade omgång börjar bli sämre imagen. Ha en bra dag.Kramar från din vän Susanne
Vilka sunda funderingar du har.
Väldigt få mammor kan erkänna att ens barn är jobbiga ibland.
Sen låter det helt underbartVad med besök och bussturen. Pappor är väldigt bra att ha!!
Nu blir det flera kommentarer i en här^^!
För det första: barn är svåra, även de snällaste, det vet du ju. Så stå ut, och låt inte bli saker för att det är jobbigt. Då är det lättare andra gången.
Och ang lösen och din mor: alkoholmissbruk är inget att skämmas för, det är en sjukdom, som vilken annan som helst. Det är synd att det är så tabubelagt. Du gör som du vill, men som du säger, ingen kommer nog behandla dig eller din mor fel för att du inte skyddar din blogg.
Kramar, tänker på dig <3
vilken bra helg ni haft ,
va mysigt att ni fick en ledig dag ihop alla tre,
Kram
Kraaaam till dig, du underbara Ulrika!
Hej vännen!
Jag har inte slutat läsa här även om jag inte skriver så ofta. Du får ett mail istället för jag vill skriva så mycket!
Kram kram
Härligt vännen! Du klarar det! Och visst känns det underbart stärkande?
Läser om din mamma. Och jag förstår vad du går igenom nu. Gjorde samma resa själv året innan min pappa dog. Kanske dags för oss att ta det där samtalet snart?
Står på dig vännen. Följ ditt hjärta. Tänk på dig, Jens och Daniel i första hand. Mamma får faktiskt komma i andra hand. Och du kommer inte förlora din pappa för det.
Massa kramar!!!!!!!!
Jag har också tänkt i dom banorna med att man kanske skulle lösenords skydda bloggen eller skaffa en ny "hemligblogg" men jag kommer inte till skott. Det finns så mycket jag vill skriva just nu som jag inte kan skriva på min blogg för "fel" personer är där och läser. Jag kan inte vara så öppen som jag vill på min blogg längre då jag vet vilka som läser den. Lite trist men så fungerar i alla fall jag, jag kan inte vräka ur mig allt jag skulle vilja då jag vet att "fel" personer kommer läsa det. Så jag småskriver bara lite...
Men jag gillar din blogg och du verkar vara en mycket stark och trevlig kvinna :)
