Okej

Här är läget bättre.
Idag har jag varit på Spenshult och fått Remicade. Inflammationerna slåg till natten till i onsdags och det har blivit sämre och sämre efter det. Men nu ska det vända och imorgon räknar jag med att det känns bättre på den fronten.

Daniel har börjat jobba heltid. Han har fått ett nytt jobb och jobbar nu som taxichauför. Det är en rätt stor omställning i vårat liv och självklart är det superskoj samtidigt som jag varit rädd för min egen del, som den egoist jag är. :)
Men jag och Jens har klarat oss bra de dagarna han jobbade förra veckan,bbland annat helgen.
Jens och jag har det mysigt och det är svårt att beskriva hur han är. självklart är han busig och trotsig men när det verkligen gäller så lyssnar han. Jag tänker främst på de situationer jag är mest orolig för, när jag är ensam med honom ute. Nu kan jag ju inte begära att han ska hålla mig i handen hela tiden utan jag måste våga släppa honom, låta honom springa själv. Naturligtvis inte där det är trafik osv men ändå. Är olyckan framme så är den och jag blir typ gråhårig varje gång men han är duktig som jag säger och kommer när jag ropar. Han har gjort det hittills iaf.
Han förstår så mycket, mer än vad vi kan tänka oss.
Jag kanske lägger för mycket ansvar på honom men jag är säker på att han klarar det. jag visar så mycket uppmuntran och glädje när han lyssnar och kommer tillbaka, jag tror det hjälper. sedan vet han att jag inte kan jaga fatt på honom,jag försöker inte ens och då blir det inte roligt heller.

Igår tog jag och Jens färdtjänst hem till mina föräldrar och det var en mysig dag.
Problemet med färdtjänsten är att jag måste boka bilen minst en, helst två, dagar i förväg när jag ska ha Jens med mig eftersom han behöver ha en bilstol. Tanken på det gör att jag känner mig instängd. därför har jag bestämt att jag ska lära mig hitta till busshållplatsen här i byn så jag och Jens kan ta bussen in till stan. Där kan sedan pappa eller någon annan hämta oss. Då kan jag åka in när jag vill och när andan faller på. :)
Sedan är det en utmaning och det behöver jag mig en också.
Tänk vilken lycka när jag gjort det första gången. :) Blir glad bara jag tänker på det.

Nej, nu har min gosros vaknat,han är så hostig.
Säger godnatt och skickar en kram till er.

Kommentarer
Postat av: Marie

Gillar ditt sätt att tackla svårigheter.Att inte se hinder utan se det som en utmaning som leder till nya möjligheter.

Jens har en fin förebild i dig och just därför är jag övertygad om att det ansvar du ger honom är precis lagom i förhållande till vad han klarar av.

2010-03-22 @ 23:20:42
URL: http://palivetsstig.blogg.se/
Postat av: Susanne

Godmorgon!!!! Idag var det väl dax för lite redmicade för din del hoppas du mår bättre efter. Ja du inte klokt att man måste bestäma långt iförväg vad man ska göra bara för att man har ett handikapp tycker inte livet är rättvist. Ha en bra dag. Kram Susanne

2010-03-23 @ 08:14:46
URL: http://vejers.blogg.se/
Postat av: Gizze

Så skönt att det är bättre!



Du kämpar verkligen på! Tufft det måste vara att fixa allt själv, men du har ju lösningar på det mesta!

Du verkar ju vara en helt fantastisk mamma, klart han lyssnar på dig (för det mesta som de flesta barn hihi)



Hoppas veckan blir bra!



Kram Gizze

2010-03-23 @ 12:12:20
URL: http://gizzez.blogg.se/
Postat av: Annica

Åh vad jag känner igen mig i din rädsla. Nu kan jag ju se. Men att springa efter Emil om han skulle få för sig att dra iväg någonstans är min skräck.

Men i helgen så växte jag. Och jag tror du förstår vad jag menar. För många är detta en sån enkel sak att göra. Men inte för dig och mig.

Jag beställde färdtjänst och tog med mig Emil till Birsta. Ett stort köpcentrum. Och han är inte lätt att ha med i affärer. Han ska pillra på allt och sen när det blir tråkigt (efter ca 10 sekunder) så börjar han springa iväg på sina egna små utflykter.

Men. Vi klarade det! Och det gick så otroligt bra. Och Emil lyssnade. Visst var han busig. Men det gick inte över gränsen.

Sen när vi skulle åka hem var jag totalt slut. Så det tog väldigt lång tid för mig att komma ur bilen. Chauffören hjälpte Emil ut. Och direkt så hämtade Emil mina kryckor och gick fram med dom till mig.

-Här mamma. Ska jag hjälpa dig?

Han är ju så himla go!!!!!!

Så jag hejjar på dig. Försök med ditt projekt att åka buss. Och jag lovar dig När du klarat det kommer det att kännas som att du klarar allt!!

Massa kramar!!!!!!

2010-03-23 @ 14:23:10
URL: http://afroditeskrypin.blogg.se/
Postat av: Maud Åström

Hej Ulrika!

Ni är så otroligt duktiga du och Jens. Jag blir så glad när jag hör att du har en sådan kämparglöd. Jag hörde vid ett tillfälle på radion några visdomsord som jag minns så väl och tar fram när det är besärligt, det lyder "två val när det är svårt i livet, antingen går man under eller så klättrar man över" Bamsekramar från Maud

2010-03-23 @ 15:36:54
Postat av: Lejonkvinnan

Hej vännen!

Hur mår lederna idag? Bättre?

Klart att du ska kämpa på och gå till bussen :) Det vet jag att du fixar!! Allt kommer ju bli lättare för er då!



Lillen har inte kräkts sedan i natt, men har över 39 graders feber än och är utslagen. Är så rädd att han ska krampa, det har han gjort innan och det är otäckt. Så vi försöker med alvedon i full dos, men han är ändå utslagen :( Men han har slutat duscha ;)

Och min egen mage bubblar.



Ja jag var tvungen att häva ur mig lite ilska. Alla människor som tycker att just magsjuka är en pice of cake blir jag så trött på.



Svarar på ditt mail när orken finns!



Massa goa kramar utan baciller!! ;)

2010-03-23 @ 15:57:16
URL: http://lejonkvinnan.blogg.s
Postat av: soffie

jobbigt med att behöva boka färdtjänst så långt innan,kan du inte ansöka om en ledsagare några gånger i månaden som har bil så du kommer ut på nåt,eller får man ej det i din kommun,klart det måste klaffa med personkemin men tänk va mycket roligt du kunde komma ut på då,

tycker du är helt otrolig som gör så mycket med din goa Jens,

hoppas du nu får mår bra av din medicin en lång stund den här gången,

kram till dej

2010-03-23 @ 20:48:02
URL: http://soffie69.blogg.se/
Postat av: messan

Hej min vän!

Ursäkta mina små pauser som inträffar lite då och då. Nu är jag här igen i alla fall:)



Jag tror precis som du skriver att barn ändå förstår situationen när det väl gäller och att de förstår så mycket, mycket mer än vad vi tror. Jag kan förstå din oro över att ni ska vara ensamma men jag tror det kommer jättebra. Jens blir ju större och mognare också.



jag är övertygad om att du kommer att fixa att åka buss.

Hoppas du mår bättre nu! När man har en kronisk sjukdom så blir man tapper. Du är tapper!!

Var rädd om dig!

Kramar till dig min vän

2010-03-23 @ 20:54:31
URL: http://www.jagochminms.blogspot.com
Postat av: elin

Bussen kommer du klara galant. Det brukar du göra med saker.

Och det ligger nog i Jens gener att vara duktig, det har han fått från sin mamma :)



Kramar

2010-03-24 @ 13:19:50
URL: http://foreverhopeless.blogg.se/
Postat av: Malin

Dumt och orättvist att inte du ska kunna göra något oplanerat, bara sticka iväg dit du har tid och lust för dagen... Det gillar jag inte!! Tycker absolut att reglerna bör ändras!

2010-03-24 @ 20:33:33
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/
Postat av: soffie

hoppas lille Jens är bättre från hostan å han får sova gott inatt,

kram å gokväll

2010-03-24 @ 21:36:04
URL: http://soffie69.blogg.se/
Postat av: Linda

Barn är kloka!

Även om de är små och trotsiga så är de kloka när det verkligen gäller. Så fascinerande tycker jag.

När jag satt i rullstol och inte kunde göra de mesta av sakerna hemma, så hjälpte Anton mig.

Jag tror att de på nåt vis känner på sig att de behövs på ett särskillt vis. Svårt att beskriva...

Din rädsla att släppa honom kan jag förstå. Jag är rädd för samma sak, eftersom jag inte kan springa efter om det händer nåt. Jag är också rädd att släppa...

2010-03-25 @ 10:04:58
URL: http://banton.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0