Olust
Jag funderar mycket på det där fortfarande. Jag har tänkt att jag gärna skulle komma till skolan osv och berätta i klasser om mitt/mina funktionshinder. det finns ju också en del roliga hjälpmedel man kan ta med och visa för barnen. I Jens förskolegrupp är de ju för små , men när han blir äldre så skulle jag gärna göra det. Fast han kanske skulle tycka det var pinsammt? ;)
När jag och Jens var på väg ut genom grinden till dagiset idag kom det ett barn med sin pappa efter oss. Barnet:
-Hon där, är hon heeelt blind?
Pappan:
-Ja, hon har en sånd är käpp för att hon ska kunna känna sig fram.
Jag ville bara vända mig om och krama om den där pappan. :) Det är så man ska göra. Hur många gånger har jag inte hört föräldrar tyssta ner sina barn när de frågar något om mig.
Blir så glad. Faktiskt är det pappor som varit rakast, vad jag märkt iaf. Kanske en tillfällighet men papporna jag träffat på har varit mycket lättare att få kontakt med än vad mammorna har varit.
Träffade föresten på en annan pappa när jag gick dit och han frågade om jag behövde hjälp eftersom det stod en bil parkerad just vid den kanten som jag skulle följa.
Jag tycker om människor som frågar. Inte sånna som bara grabbar tag i en och drar iväg med en som att de tror de vet vart jag ska.
Något sånt hände för typ ett och ett halvt år sedan. En mamma kom fram bakom mig, tog tag i min arm och skulle ha in mig genom den första grinden men jag skulle gå in ge nom den andra. Hon lyssnade inte heller, hon tyckte den vägen var bättre... Haha, vi hade en dragkamp där ett tag, till jag tände till.
Jaja, jag blir iaf glad när föräldrar är öppna mot sina barn och förklarar. Barn är ju så nyfikna och de måste få svar på sina frågor.
Jag har för övrigt en olust inom mig som inte vill släppa greppet om mig. jag känner ingen direkt glädje eller ser fram emot något.
Jag har hört att man kan bli sån av den nya medicinen men jag vet inte om det är den som spökar eller om det är en reaktion på alla sjukdommar jag haft den senaste tiden.
Jag ska till Spenshult på måndag och då får jag väl ta upp det.
Nu ni, dags för ett skummbad och lite läsning.
godnatt goa vänner.
Godmorgon vännen min!!! Ja du barn har frågor och ibland svårt med att svara. Jodå Imurel hade jag i ca2½ år mådde inte alls bra blev deprimerad och olust fick jag också jag hade en ganska stark omgång 225mg per dag hur mycket har du? Mår du så som jag gjorde tycket jag du ska prata med läkarn för man blir inte bättre.Bivekningarn kom ganska fort och min familj märkte att jag vart förendrad, min mage blev lite bättre av Imurelen men inte helt bra. Men prata men din läkare jag fick en annan medicin som jag mår lite bättre av den heter Puri-nethol och den har jag bara 50mg av visst jag hoppas få sluta med all min medicin. Jag har föräldrar till 2 av dagbarnen dom är läkare båda 2 som sa till mig från grunden när jag fått Imurel att den fick jag inte hålla på med du kommer att märka varför sa dom och det fick jag ällt märka och det har nu du också märkt ville inte säga så mycket till dig från början jag bara tänkt stackars dig. Ha det bra. Bamse kramar till dig!!!!
Hej vännen!
Att gå och berätta i skolan är en superbra idé! Det brukar göra susen, framförallt om man berättar både på tex föräldramöte och sedan enbart inför barnen :)
Hoppas att allt är okej idag, att ni är friska från kräket nu!
Massa varma kramar just till dig!!
å va roligt när en del föräldrar bemöter sina barn,det är ju på det sättet de lär sig.
Tycker du är så otroligt stark och den där olustkänslan verkar många ha just nu även om det inte är någon tröst.Hoppas nu att det är medicinen som spökar så du snart känner dej pigg igen.Jag är med inne i en svacka tycker jag känner mej nere och lessen nu,kanske är jag och så många andra galen på all snö som verkar vilja va kvar här,
Massor av goa kramar till dej å din goa Jens.
Har du pratat med läkarna om att vissa mediciner spelar ut varandra ibland? Jag menar så ni är medvetna om alla effekter och bieffekter som olika substanser har. Ja, en tanke i alla fall.
Jag behöver dom, inte bara för att jag behöver dem som moraliskt stöd - du vet "om jag tar dom blir jag bättre" utan det är också så att jag faktiskt BLIR bättre av dom. Problemet är att jag inte har dom uppskrivna, så jag har dom inte riktigt med tillstånd för läkare och ja, resten av teamet. Därtill är det det lilla problemet att jag inte har koll på mina egna mediciner så det lär bli hård kontroll om de får veta att jag tar dom. Dock var det ett misslyckat försök, klarade inte hela kvällen.
Kramar
Kollar in här hos dig emellanåt...
Hoppas olusten försvinner...våren ska väl komma snart!!
Helt rätt när människor kan vara raka, men tyvärr få som är det, det gäller i alla lägen..
Blir så avis när jag läser att du badar..jag får nog passa på att låna min mors badkar på lördag ;)
Ha det gott / Kram Gizze
KLart Ullis att du blir depp ibland av alla saker som du kämpar med och om det läkemedel du äter nu påverkar så klart det blir värre än vanligt men att du inte har något att se fram emot är nog lite väl deppigt att tänka,även om du inte kan se och allt annat som du kämpar med så har du en man och frisk son som är go och duktig,han växer för varje dag och en dag tar han studenten och allt du vet,lite nyfiken tror jag du är hur det kommer att bli,många har synen i behåll men kan inte få några barn det är väl så stor sorg kan jag tänka mig,och ditt Tigerhjärta hoppas jag finns kvar att ta fram när allt är svårt så det finns att ett och annat som ändå inte är så illa med facit i hand,kom igen nu,vi ska ju klättra i träd i sommar och bara det kan bli hur kul som helst och tänk vilka bloggbilder det kommer att bli,hoppas allt går till det bättre,go kram från mig.
Godmorgon!!! Hoppas du mår bättre i dag! Vi har haft + grader under natten hoppas det fortsätter för nu får det gärna smälta bort så barnen har något att göra dom längtar efter att få gunga. Ha en bra dag. Kram Susanne
usch då, den olusten vill jag trolla bort snarast möjligt! Jag önskar så att saker och ting blir lite lättare för dig framöver, det har helt enkelt blivit för mycket... Hoppas våren kommer med ny energi til dig! Varma kramar Malin
Jag får nog skicka lite mer tulpaner.;-)
Nej jag ska inte skoja bort detta. Förstår hur du känner det. Och så klart vill man ju ha något att skylla denna olust på. Men ibland så går inte det heller. Den är där. Punkt slut. Och jag har märkt en sak. Efter att man haft en sån period med oförklarlig olust. Då börjar det hända saker. Oftast är det bara positiva saker som sker. Så jag tror att det är kroppen som liksom stänger av lite för att man ska få andas och hitta ikapp sig själv. Så bry dig inte så mycket om de här känslorna. Acceptera dom och gör bara sånt du absolut måste göra. Fokusera på sånt som gör dig glad och får dig att må bra. Annars tycker jag du ska vila. Det har hänt väldigt mycket runt om dig i ett helt år. Du behöver nog en paus i din känslobank.
Blir det ändå inte nån bättring så kommer det nya tulpaner fulla av liv. Och då kanske det får följa med lite choklad också. Som en extra kick!! ;-)
Mina varmast kramar till dig vännen!
KRAM!!!!!!
Ja herre, jag har nog aldrig riktigt träffat en blind människa själv någon gång. Ibland tänker jag FAN ATT INTE ULRIKA KAN SE BILDER SOM JAG LÄGGER UT PÅ BLOGGEN. och ibland struntar jag i att lägga ut därför. kram i massor
Jag håller med dig, såna föräldrar borde fler ta efter. Överhuvudtaget, så borde föräldrar förklara mer för sina barn om varför folk ser annorlunda ut eller varför människor gör på ett speciellt vis. Det ungefär så när jag satt i rullstol. Barn hyschades ner och folk stirrade. ETT barn vågade fråga mig varför jag satt i rullstol. Jag kunde helt enkelt bara svara att det var för att jag brutit ryggen. Pojken tittade på mig och var nöjd med det svar han hade fått, sedan sa han; "min stora syster har brutit armen en gång".
Jag kunde inte annat än le, för det var så verkligheten var för honom. Men det bästa var att han frågade mig varför jag satt där jag satt. Jag önskar att fler gör likadant. Vågar fråga och vågar förklara för sina barn.
Här hos oss tycker vi att det är viktigt att barnen ser människor för den person den verkligen är, oavsett utseende eller funktionshinder.
Hej vännen!!! Hoppas du mår bättre och du ska väl in i morgon och få din remicade jag har några veckor kvar innan det är dax för mig att få det hoppas jag slipper smärtan i magen denna gång. Ha en toppen dag. Kramar Susanne
