Jens och mamma


Gosar i soffan

Imse-vimse

En resa

Tidigare idag ringde Daniels morbror och bjöd ner oss till Polen i början av augusti.
Morbrorns fru är därifrån men nu bor de i Malmö, de har även lägenhet i Polen. först tänkte jag att det blir nog jobbigt men nu är jag sugen ändå.
Anledningen till att jag är lite negativ är att det är alltid svårt i nya miljöer. Sånt har inte hindrat mig förut såklart men nu när Jens finns och jag har ansvar för honom så känns det lite jobbigare. Jag är rädd att jag är tvungen att lägga över så mycket på Daniel så jag själv försvinner. Jag är fjantig, det förstår jag nu när jag skriver det här. Men ni som följt min blogg och vet hur jag reagerar och tar åt mig i min roll som mamma vet nog hur jag tänker?
Jag borde bygga upp mitt självförtroende som mamma lite. :)
De bjuder oss på hela resanvilket är jättesnällt!
vi får se hur det blir, vi har till imorgon att tänka på saken.

Jens håller låda som vanligt. .)
Morfar kom och hälsade på i eftermiddags. Det var trevligt och Jens fick någon annan att busa med.
Nu skall jag diska. Tjohooo
Ha en mysig kväll.

Något roligt! haha

Jens kör bil
http://www.fam-ostberg.se/stickan/filmer/film1.htm


Jens dansar och hittar en studsboll
http://www.fam-ostberg.se/stickan/filmer/film2.htm


Jens leker "blindkäpp"
http://www.fam-ostberg.se/stickan/filmer/film3.htm

Åkt igen

Nu är lillebror tillbaka i Oslo igen. Han var här igår eftermiddag och sa hejdå. Han satt och gosade med Jens ett bra tag, jag tror Jesper tycker det är jobbigt att lämna honom .
Jesper har blivit erbjuden fast tjänst i Norge. jag är så stolt över honom, han är duktig min lillebror. :) Det känns jättekul även om jag ju egentligen vill ha honom här i närheten. Jag vill att han skall vara en stor del av Jens liv menmen, det ordnar sig.

Natten har varit sådär. Jag har blivit väkt några gånger och haft svårt att somna om igen.
Blev så trött under frukosten. Jens slog allt hur händerna på mig. jag tycker det är jobbigt. Mackorna och nyponsoppan flög all världens väg.
Skall köpa korvbröd som Titti rekomenderade, det kan nog bli bra. :)

Imorgon skall jag iväg och träna, ser fram emot det jättemycket. :) Det händer lite roliga saker i veckan, alltid trevligt. Daniel och jag firar bröllopsdag på torsdag, då skall vi ut och käka på restaurang. Såå mycigt!

Nu skall jag röja upp lite i köket bland annat... :)
So long


Några nya bilder


Kör minitraktor


Jens och morfar på midsommarafton

Jens som liten plutt


Jens 3 dagar gammal


Ber en bön om mat snart


Två veckor gammal


6 månader


Mer vild än tam

Jens kom hem från dagis för ungefär två timmar sedan. Då var han på topp och det är han fortfarande. :) Han springer just nu omkring och leker mamma. Alltså springer omkring med den vita käppen framför sig och dunkar i golvet. Ja hjälp, stackars unge... haha
Han är så glad så det bara sprudlar om honom, underbart och se och höra honom.
Skall försöka se till så Danne tar lite kort på honom ikväll så jag kan lägga in lite nya bilder på min gosros.

Jag tog mig faktiskt en liten tupplur när han var på dagis. Vaknade med hjärtat dunkande för jag drömde en hemsk dröm. :( Har nästan lyckats glömma den nu.

Jaja, snart skall vi åka iväg.
Ha en skön kväll!


Jaja

Ryssland vann inte igår. :( Men Spanien spelade ju mycket bättre så det finns inte så mycket att säga om saken.
Jag brydde mig inte så mycket eftersom jag var så himla glad att Jesper dök upp sådär oväntat. Ja, det var verkligen helt galet roligt!

Ikväll skall vi hem till mina föräldrar och käka middag tillsammans. Syster plus sambo kommer också, hela familjen samlad alltså, sååå roligt! :)
Igår när Daniel var iväg så blev det faktiskt riktigt fint väder. Jens sparkade fottboll på vår lilla gräsmatta och det tyckte han var roligt. Sedan tog han vår soppkvast och sopade av plattorna. så gulligt och duktigt gjort. Tyvärr blev detta inte fångat på bild men han kommer säkert göra om det någon gång. Det verkar som att vi har ett hummelbo här utanför, rpecis vid vår dörr till baksidan. Inte alls trevligt med massor av hummlor som surrar runt huvudet på en. Blir rädd att de skall bränna Jens.
Daniel säger att de är söta.
Det vet jag inte om jag håller med om precis.

Jens är på dagis. Som jag skrivit tidigare så är det sista gången på någon månad eller så.
Nu skall jag ta en kopp kaffe och bara ta det lugnt
Ha en bra fredag nu!
So long.

Vilken glädje!!!

Jag har ju min älskade lillebror i Oslo. Tänker på honom grymt mycket, mina syskon står mig väldigt nära och är mina bästa vänner.
Det känns lite tråkigt att ha honom så långt borta men jag vet att han trivs och är glad, jag får alltså köpa läget. :)

Hur som helst så fick jag ett samtal från honom nu ikväll. jag blev jätteglad att höra hans röst och vi snakcade på ett tag. Jag frågade som alltid om han inte hade några planer på att komma hem snart, pappa hade sagt någonting om nästa helg.
Nja, jag vet inte sa han men vi hörs snart igen.
Okej tänkte jag, han har väl mycket att göra.
Fem minuter, eller något, efter att vi lagt på så ringer det på dörren här hemma.
Vet ni vem det var?
Jesper!!
Gud i himlen vad glad och överaskad jag blev, vilken glädje.
Nu har andra halvlek börjat. Heeeja Ryssland! :)
Godnatt

Tyst och lungt

Nu har Daniel åkt iväg till Göteborg, Jens sover som en liten stock och jag sitter här vid datorn.
Det är väldans tyst. Jaja, snart vaknar vilddjuret och då skall mamma och Jens busa så det står härliga till. :)

Det fortsätter vara grått och trist väder men jag har hört från olika håll att nästa vecka så skall det bli varmt igen, hoppas det stämmer.
Vi har fortfarande inte kommit överens om i vilken bil vi skall åka men det lär väl ge sig med tiden.
Risken är faktiskt ganska stor att det blir två bilar. Det känns rätt fånigt men vi vill ju egentligen stanna hela veckan och pappa måååste ju vara hemma till fredag. Suck suck
Kommer inte på så mycket att skriva. Nu när lederna är så bra så har jag ju inte så mycket att gnälla över längre. ;)
So long

Torsdag

Jag är lite småseg idag. Jens har sovit hos oss och då blir det lite dåligt med sömnen.

igår var jag ju på försäkringskassan och det gick bra. Dags att fylla i nya papper eftersom jag blir 30 år i höst, då gäller nya regler tydligen.
Jaja, det blir väl bra det med hoppas jag.
Efter besöket där så stack jag och tränade. Det är verkligen roligt att träna när allt känns okej i kroppen.
Angående det där med krogen som pappa och mamma jobbar på så är det himla roligt. Det står mycket om det i tidningen och chefen är såklart superglad. Skall bara göra en rättelse och det är att det var inte 30 krogar som kollats utan 23, bara så ni vet. :)
Jag vill ju inte överdriva, eller så...

I eftermiddag skall Daniel till Göteborg på en anställningsintervju, hoppas det går bra. Jag är lite orolig att han får ett jobb som ligger långt härifrån. Det vore lite jobbigt men man skall inte ta ut något i förväg.
Nu skall jag dricka lite kaffe.
Ha en bra torsdag.


Vilken skillnad!

Tänk vad det gör mycket, att slippa ha ont hela tiden. Jag tycker ändå jag klarar av det rätt bra och är van vid att ha ont men när värken är borta då märks skillnaden så tydligt.
Det märks nästan mest psykiskt, jag har varit sååå mycket gladare den senaste veckan. Det nästan pirrar i mig ibland. Hmm? :)
Skönt är det och jag är så tacksam och glad att kortisonet bet och att det verkar hålla i sig.

I förmiddags var det livsmedelskontroll på 30 restauranger här i Halmstad. Det var bara ett ställe som klarade sig helt utan anmärkningar och det är krogen som min pappa och mamma jobbar på. Bra jobbat, finfin reklam. :)
So long

Diskutioner

Det var en trevlig stund hemma hos svärmor. God tårta och mycket skratt. Skrattet mest tack vare Jens som höll låda hela tiden. Han pratade, pratade och pratade. :)
Han har varit glad hela eftermiddagen och kvällen. Ni skulle sett honom när vi kom hem, jag har aldrig varit med om något liknande. Han kör ju sin, (sparkbil, kallar man det så?) runt runt hela lägeheten. För typ två månader sedan kunde han knappt komma upp och ner på den själv och om han gjorde det så kunde han bara backa. Nu kör han fort som tusan och han styr vverkligen med ratten. Jag höll på att bli överkörd, det här kan bli farligt för fötterna... .
Det är inte klokt vad det hänt saker med honom bara sedan april, tänk att få vara med om det här, vilken lycka.
Det finns inga ord för vad jag känner just nu.

För att då dempa ner mig lite så skall jag skriva om något som är mindre kul och riktigt jobbigt.
Vi skall ju upp till Dalarna nu i mitten av juli. Det är vår lilla familj plus mina föräldrar. Min mormor plus lite annan släkt finns i Lima-trakten.
Det skall bli skönt att komma hemifrån och underbart att få träffa mormor, det blir inte alls ofta precis. Senast vi var upp var för nästan två år sedan, då hade jag Jens i magen. :)

Hur som helst, diskutionen gäller vilken bil vi skall åka upp i. Vi har en kombi och pappa har en jeppaktig sak.
Vi tycker att vi skall åka vår bil eftersom den är större och tar mer bagage. Jag måste ju tyvärr ha med min klumpiga sug också. blää
Vangn plus allt annat man behöver. Pappa tycker att hans bil är lika stor och tar lika mycket bagage. Dessutom får han ont i ryggen om han sitter för lågt. Svårt att sätta emot det.
Hans bil är inte gjord för långa turer, den skakar och har sig och bullrar. Det här låter inte klokt, jag vet det men det är sant. Han är så envis och säger att han inte följer om vi inte tar hans bil. Hmmm?
Sedan kom han med en annan sak idag och det är att han måste vara hemma på torsdagen, vi har stugan till lördagen, betalt för en vecka. Vi känner så här, vi åker inte ofta bort och det är ju inte den korta vägen, 70 mil gör man inte på en kvart. Då tycker vi att man iaf kan stanna den veckan vi hyrt stugan.
Men det här är så typiskt pappa. Fast de inte har någon restaurang kvar så är det banne mig så ändå. Kan han inte vara ledig en vecka om året utan att stället han jobbar på brakar ihop.
Jag har försökt prata med honom ikväll men det kan inte lösa sig, han måste vara hemma och jobba på fredagen. Jaha.
Vi har stugan från söndag men skall försöka ändra så vi kan ta den på lördagen istället.
Jag tycker lite synd om mamma. Hon jobbar fram till klockan fyra på fredag, så skall hon packa och sedan sätta sig i en bil på kvällen,ja det gäller ju pappa med förstås men han säger till och med att han skall köra hela vägen upp, efter att han jobbat hela dagen, så han verkar ju inte bry sig... Ni hör ju själva?
Det låter knasigt.
Det bästa för mamma vore ju fortfarande att vi åkte natten till söndagen men då blir det ju ingen tid kvar om vi måste hem på torsdagen. Sedan skall de stressa hem för att jobba. De kommer ju vara helt slut när de kommer hem.
Ja hjälp, vilken soppa. Kan inte hjälpa att jag skrattar lite åt det men egentligen är det jobbigt. Vad tror ni, skall vi köra varsin bil istället? Haha Pappa får åka själv i sin skakande bil för mamma vill åka våran.

Om ni vill ha lite problem och så där så är det bara att maila mig, jag fixar garanterat fram lite strul i ett nafs. ;)

Nu är det dags att knyta sig. Imorgon är det besök på försäkringskassan som gäller och efter det träning.
Jag har hahft träningsvärk idag, inte alls dumt. :)
Nu har jag huvudvärk och det är inte lika trevligt...
Godnatt på er.

Ett litet monster

Vi hämtade Jens på Myran idag, premiär på den avdelningen. Allt hade gått bra och Jens är inte den blyga typen så han struntade fullkomligt i att det var helt ny personal.
Visserligen blev han glad när han såg oss men det betydde ju inte att han ville följa med hem... :)
När vi kom hem försvann den söta lille Jens och ett monster intog hans plats.vi fick med oss en unge med en styck bajsblöja och den ville inte monstret skiljas från. Hmm?
Värsta brottningsmatchen uppstod. Sedan var det tvättning och det är inte heller i vanliga fall något roligt men idag var det fasansfullt! Tydligen
Jens ställde sig sedan och bankade på sovrummsdörren. Så fort jag närmade mig blev han galen. Jag frågade lite försynt om han ville gå och lägga sig. Han svarade inte utan kasstade sig hit och dit och skrek-pratade.
Jag öppnade dörren och han gick raka vägen fram till sin säng. Jag lyfte ner honom i den och då började han gapskratta. Okej, tänkte jag, så roligt att lägga sig.
han har varit i sängen sedan dess. haha Jag bäddade rent i vår säng och under tiden låg han där och pratade, han lät som ett litet monster. Så svårt att beskriva. Han skrattar och pratar för fullt men plötsligt kommer det några sånna där arga tjut.
Jaja, alla har vi våra dagar. :)
Han är underbar, min lille vän.

Snart skall vi hem till svärmor och äta tårta. Mina föräldrar skall också dit, pappa har gjort en jordgubbstårta till henne.
Vi skall köpa en blomma först bara.
Hej så länge!

Bula

Japp, här har vi hunnit med en hel del redan. Bland annat har Jens ramlat rätt in i elementet och vips dök en superbula upp. Stackars min gosunge. Men han var lika glad för det, fast det ser inte kul ut, den är blå.
Glad han inte trillade med munen först iaf.
Nu är han på dagis och busar.

Dags för frukost.
Grattis svärmor på födelsedagen!! :)
Ha en bra dag.


Inte lika tråkigt idag

Jag har varit och tränat idag och höjde vikterna ganska mycket, det kändes helt okej och roligt. Kul när man ser framsteg. Jag har aldrig varit uppe i så höga vikter tidigare. Annars hoppar det ju ganska mycket fram och tillbaka beroende på hur jag mått och hur lederna varit. Jag har kommit upp rätt bra och sedan blivit dålig och fått göra uppehåll och börja om osv.

Nu kan jag bara meddela att mina leder är helt underbara, jag bara älskar dem. :) Det finns inte den minsta tillstymelse till inflammation någonstans. Jag har inte varit så här bra sedan de sista månaderna av graviditeten.
Känner mig typ tio kg lättare. haha

Jens min lille busunge stojar omkring. Han har fått pippi på skor. Kommer med dem till mig och säger tack tack. Hmmm, jag blir inte alltför glad kan jag väl säga. Men man skall ju vara artig och tacka när man får något. :) Försöker få honom att sätta tillbaka skorna på skohyllan men nejnej, det är inte lika roligt förstås.

Nu står han och trycker på min talande ute och inne termometer. Han pratar ikapp med den. :)
Tråkigt väder har vi, blåsigt och regnit. Känns som höst. :(
So long

Tråkigt

Det har varit en tråkdag, har inte haft lust till någonting. Blää
vi var ut en sväng och promenerade, det är väl typ det nyttigaste vi gjort idag så då kan ni ju tänka er själva... :(
Känner inte för någonting. Varför känns det så här nu då?
Imorgon är det iaf träning och det får väl förhoppningsvis igång mig.
På tisdag fyller svärmor år, vi har inte köpt någon present ännu, har inga ideer heller. en fin blomma kanske det får bli?

Jens går på dagis tisdag och fredag den här veckan sedan har han semester.
Daniel skall på en anställningsintervju i Göteborg på torsdag. Hoppas det går bra.

Kollade lite på matchen mellan Spanien och Italien men den var skittråkig så det slutade jag med.
Skall ta och läsa ut en bok som jag håller på med, den är rätt tråkig den med så jag hoppas bli klar med den ikväll. :)
Tråkigt vad ordet för dagen..
Jaja, ha en skön natt och sov gott.

Söndag

Japp, jag var verkligen på gång igår. haha Rolig match om jag inte skrivit det tidigare... :)

Jens har sovit hos oss i natt och han har verkligen snurrat och bökat så det har inte blivit någon riktigt bra sömn.
Nu är Jens på gång och far omkring och leker och stojar. :)
han har ett par typ vad skall man kalla det? tofflor eller mokasiner på sig och det låter så enormt gulligt när han går omkring, eller springer. Låter som en liten tomte. :)
Jag är seg idag och det är tråkigt väder. Nu undrar jag litesmått vart sommaren tog vägen, men den lär väl dyka upp igen hoppas jag.
Nu är det inte så många veckor till vi åker up till Dalarna. Det skall verkligen blir orligt att komma iväg.
Bävar lite för resan upp, den tar ju några timmar. Vi har planer på att åka på natten så Jens kan sova mycket i bilen. Kan det funka tro? Vi var ju till Oslo i december och resan gick super men då var inte Jens lika sprallig som han är nu. :)
Dags för något annat.
Ha en skön söndag.

Jag är konstig

Jo, riktigt konstig är jag nog. Jag har hoppat, skrikit och närapå gråtit en skvätt och allt detta för att Ryssland vann matchen mot Holland.
Jag hejade lite sådär på Holland i början men ändrade mig gannska så fort. Hjälp, vilken match, så rolig att kolla på måste jag säga. Jag är faktiskt ingen fotbolsälskare annars men nu vet jag inte vad som hänt.
Helt galet kul har det varit iaf.
Vilka grabbar alltså, snacka om att kämpa.
Hoppas det håller hela vägen, det är de verkligen värda!!!

Okej, det var allt för idag. :)
Nu skall jag försöka lugna ner mig lite och sedan hoppa i säng.
Lederna håller sig föresten stabila trots minskningen av kortison, det känns förstås väldigt skönt.
Godnatt på er.

Pratkvarnen

Under den senaste tiden har Jens börjat prata som bara den, förstår inte mycket men något gulligare får man leta efter. :)
Han fick en badboll när farmor var här senast, hon blåste upp den till honom. Trodde för övrigt hon skulle tuppa av när hon gjorde det men allt gikc väl. Han gillar badbollen, vet inte hur många bollar av olika slag vi har här hemma menmen.
Hur som helst, han har fått en badring också men den är inte uppblåst än. Jens jobbar på saken varje dag. Han går runt och blåser och blåser, bredvid hålet. haha

Lungt har vi haft det idag. Jens sov nästan tre timmar på eftermiddagen och jag somnade faktiskt en stund jag med. Inte dumt alls.
So long

en bra midsommarafton

Det där med dans runt midsommarstången var kanske en liten önskedröm och överdrift för jag gav mig aldrig in i ringdansen. Vi stod och kollade på bara. :)
Men det var trevligt det med och solen sken på oss! :) Jag skall dansa ringdans med Jens sedan när han blir lite större, om han vill förstås... Vilket kanske inte är så säkert. :)
Det fanns en fiskdamm där och jag tänkte att det vore ju roligt, men Daniel frågade för vem det skulle vara roligt och ja, då var jag ju tvungen att erkänna att det skulle nog mest varit för min skull så det blev inget av med det.
Syster med sambo plus kompisar kom vid halvfyra och då tog vi och åt våfflor och pratade. Det var mycket trevligt. Jens ville förstås gunga hela tiden och han förstod inte att det fanns femtielva andra barn som också ville det.

Efter det stack vi hem till mamma och pappa. Det bjöds på skagen och grillat. Mycket gott.
Sånna här helger är alltid jobbiga med tanke på mamma och det vet jag så väl men jag verkar aldrig lära mig.. Jag skall inte orda så mycket om det för det blir bara ett evigt ältande. Mamma var glad och rolig iaf och vi var inte där så länge. Men senare ikväll blir det nog inte lika roligt där hhemma kan jag tänka mig.
Jag skall ta och läsa lite nu tror jag.
Hoppas ni haft en bra dag.
Godnatt

Trevlig midsommar!!!

Inatt har jag sovit riktigt gott så jag har mycket energi till att dansa runt stången. :)
Vi skall in till Galgberget vid tvåtiden och dansa lite sedan får vi se vad som händer. Möjligtvis blir det en fika hos min syster med sambo och sedan mat hos mamma och pappa.
Min hals känns bättre idag även om jag är väldigt slemmig.
Jens har sprungit omkring med våra skor i hela lägenheten, det är något jag verkligen inte gillar men han tycker det är superkul.
Nu är det badtajm för lille vännen.
Önskar er alla en supermysig midsommarafton. Vädret kan man inte göra så mycket åt men klarar vi oss från regnet så är det ju skönt.
Som sagt, ha det bäst idag!
Kram

Ruggigt

Det blev inget vidare sova inatt. Jens vaknade många gånger och jag tänkte vänta ut honom lite, se om han kunde somna om av sig själv. Det gjorde han väl hyfsat fort men jag hann vakna till ordentligt under den lilla tiden.
Jaja, får ta igen det inatt.

Matchen igår skall jag inte ödsla många ord på, den var dålig och de var absolut inte värda att gå vidare. Lagerbäck sa någonting om att spelarna iaf skall ha en eloge för att de kämpade väl... Hmm, fattas bara annat liksom, har man blivit uttagen till EM, skall man inte kämpa då eller?
Jaja, så är det.

Jag har varit och tränat idag, kändes roligt och bra. Lederna är ju bra nu. Det är sista dagen med den högsta dosen kortison idag, imorgon går jag ner till 10 mg.
Jag berättade för pappa om att de hade höjt min dos och då sa han att den var ju inget för när jag var liten och väldigt dålig fick jag dagsdoser på 50-60 mg. Inte konstigt jag bara blev 1.5 m lång.

Vet ni, jag har ont i halsen! Jaja, vilken nyhet. Skall fförsöka tänka bort det... :) Har iaf hämtat ut Cochilana för säkerhetskull.

Usch, vilket ruggväder det är. Det är väl inte precis kallt men grått och trist med lite regn då och då. Hoppas det iaf blir uppehåll imorgn.
Ha det fint ikväll.

Tatuering

Yes, nu har jag bokat tid för en tatuering till, gissa när jag fick tid?
Jo, den 4 april nästa år... haha  Jag hade hört att det var lång väntetid för han är väldigt duktig och det kommer folk långt bortifrån för att tatuera sig hos honom. Jaja, den som väntar på något gott. :) Fast lite tråkigt känns det, att behöva vänta så länge, nu när man liksom bestämt sig och allt. :)

Jag träffade min goa vän Monica på stan idag, fick uträttat ganska mycket av det jag hade tänkt mig så jag känner mig nöjd och glad. Sedan kom grabbarna och hämtade mig, dags för storhandling. Pust!
men det gick rätt smidigt och efter det åkte vi hem till mina föräldrar och lämnade Jens en stund. han fick mat av mormor medan jag och Danne stack till Max.

Mina leder är superbra, har bara lite ont i knäna men det är förslitningar så det finns inte så mycket mer än en operation för att råda bot på det. Känns inte aktuelt på några år. Räckte med båda höfterna, vänstra 2005 och högra 2006.
Nästa operation kommer gälla halsen, det får också vänta och det lär det göra för Lund har inte eld i baken precis.

Föresten, måste bara berätta vad som hände när Jens och Daniel var på väg till bilen tidigare idag. Jo, Danne drog honom i vagnen och han satt där med sin napp och snuttis. Då kommer det en liten (fyra fem år) tjej springande fram till Jens och pussar honom på kinden. Efter det sprang hon därifrån. haha  Gostjej

Japp, nu är det snart dags för andra halvlek, det ser  inte så bra ut även om Sverige kom igång på slutet av den första.
Heeeja Sverige, kom igen nu!!!
Godnatt på er.

Glad

Idag fick jag en komplimang av en kille i 30-årsålder, ja vi känner honom ganska väl.
Men jag blev glad ändå.
Det är så här, jag känner mig nästan aldrig fin, det beror på tracken. Jag har haft den i nästan två år nu och ja, den piffar ju inte upp mitt utseende kan man ju lungt säga.
Ibland känns det som att det spelar ingen roll vad jag gör. Jag fixar håret, klipper och slingar, färgar fransarna, tränar och klär mig enligt mig själv bra. Men så kommer jag på, den där tracken jag, den förstör allt ju... :( När vi skall iväg på något och jag har klätt upp mig och fixat till mig, känner mig rätt fin och så men så kommer jag på...  Ja just det, jag har ju tracken, så roligt.
Därför är det roligt när någon säger att jag ser bra ut eller så, ja, ni förstår säkert vad jag menar?
Alltid roligt med komplimanger. :)
Ganska märkligt inlägg det här menmen... :)
Hur som helst, förra perioden jag hade tracken då var jag tonåring, mellan 14 och 16 år. Då kan jag lungt säga att det var hemskt jobbigt.
Nu bryr jag mig inte så mycket men jag måste erkänna att det är tråkigt att ha den ibland.
Men alternativet vore ännu värre.

Över till en annan sak som jag funderat på.
När jag fick tracken nu senast, den 9 augusti 2006 var jag gravid med Jens. Jag har varit nära att dö flera gånger men aldrig så nära som just då. Jag fick kramp i halsen och blev medvetslös.
Ibland kommer tankarna upp och jag funderar på varför jag klarade mig den här gången också, hur många gånger kan man ha tur?
Jag har en stark tro och jag ttror på en mening med det som sker. Jag tänker så för mig själv, inget jag vill pracka på någon annan och inget jag vill säga till någon som har det svårt för det är närapå respektlöst.
Men prästen på Englas begravning uttryckte det så bra, jag har skrivit om det tidigare.
Hur som helst, det här med halsen, krampen osv hade kommit förr eller senare. En del, bland andra min mamma, säger att det berodde på att jag var gravid men det finns inga belägg för det.
Jag tror å andra sidan att det var bra att det hände just då för det var nog det som gjorde att jag klarade mig den här gången också?
Det var meningen att Jens skulle födas helt enkelt. Tanken på fröt i min mage gav mig kanske den yttersta kraften, livsviljan, jag behövde för att stanna kvar.
Hmm, mina små teorier. :) Jag tänker mycket på det ibland, men bara ibland.
Jag tänkte så här precis efteråt, om det är någon som bara måste tro på Gud så är det jag. haha
tänker så fortfarande.
Jaja, nog med djupa funderingar.
ha en skön fortsättning på kvällen.
Jag och Daniel skall nog kolla Italien/Frankrike-matchen, kan bli spännande tror jag.
Godnatt

Mys

Nästa vecka skall Jens gå på en annan avdelning eftersom Grodan stängs. Han går bara en vecka till innan han får semester... :)
Han trivs jättebra på dagis, det är så skönt! Han hade en period då han var ledsen när vi lämnade honom men nu går det bra igen. :)
med maten funkar det kanon också, idag hade de bjudit på laxbiffar och han hade ätit som en häst. Alltid lika roligt att höra. Jag vet att han älskar fisk, det är roligt tycker jag.

Personalen berättade en så gullig grej. en av de skulle in och väcka ett av barnen, barnen hade sovstund. Då såg hon hur Jens och en av småtjejerna låg och höll varandra i handen i sömnen. haha  Mys på högsta nivå, eller hur?
Dags att göra något annat.
So long

Skratt

Inatt låg Jens och skrattade, det lät så härligt, undrar vad han såg i sin dröm? :)
Mamma??? haha

Jag vaknade så gott som utan värk imorse, finns det någon skönare känsla? Inte konstigt man blir på dåligt humör när man vaknar och har svinont och knappt kan röra sig. Men så var det alltså inte imorse. Skönt!
Nu skall detta hålla i sig läänge. :)

Det står inget direkt på programmet idag. Jens är på dagis och han skall hämtas kl 14.00. Efter det tar vi väl en sväng till affären för att köpa jordgubbar och så kanske ett besök på bibblan.
Ha en skön dag!
So long

Det känns trist

Det känns faktiskt riktigt tråkigt att min blogg handlar så mycket om värk och den jäkla sjukdomen reumatism just nu, men det är å andra sidan inte så konstigt eftersom den tyvärr påverkar mitt och min familjs liv så mycket.
För varje år som går skrämmer den mig mer och mer och gör mig argare och argare.
Många tror att reumatism är något gamla människor får, när man är 70-80 år får man reumatism i händerna, de blir krokiga och man har ont när det regnar.
Så tror iaf jag att folk tror. haha Är det jag som är fördomsfull nu möjligen? :)
Lite iaf.
Det är hemskt att det är så, att gamla människor får ont och lider, för det gör ju ont, det gör det.
Men jag tror inte att det är så vanligt att folk känner till att även barn kan få den här sjukdomen. tanken på det gör mig arg, jättearg! Alltså det gör mig arg att barn blir drabbade inte att folk inte känner till det. (jag svammlar)
Prognosen för barn är ändå bra och jag tror att 80 procent av de insjuknade barnen blir friska under tonåren, det är vad jag hört iaf
Jag blev sjuk 1985, det tog lång tid innan mina föräldrar fick veta vad det var. I mitt fall satte sig sjukdomen på mina ögon och det var det som var mitt stora problem fram till jag var tolv då jag blev blind. Det var en lättnad för mig att bli blind, jag tyckte det var skönt, får man skriva så?
Anledningen till det var såklart att jag var såå trött på alla operationer, hade gjort upp mot 15 ögonoperationer från 1985-1991. Nu kunde iaf inte läget bli sämre. :)
Så kan man ju också resonera, eller hur?

Min sjukdom är agresiv, det har den visat många många gånger och det är därför jag har varit så rädd nu ett tag.
Idag känner jag mig glad och lättad, det har inte känts så här bra på länge. Jag är lättad eftersom någonting görs och jag tror att kortisonet kommer ta mig igenom det här.
Jag vill busa med min lille son, jag vill skratta med honom och inte behöva bita ihop eftersom det gör så sablans ont när jag lyfter upp honom.

Vad som gör mig ännu gladare är tanken på alla bra mediciner som kommit de senaste åren. Fram till slutet av 1990-talet fanns det inte mycket mer än några enstaka mediciner, nu finns det ett helt gäng och det forskas ordentligt också, det gör mig glad.
Men jag blir ändå arg, kan inte barn iaf få slippa ha ont? men det är ju som med alla sjukdommar, barn skall bara inte bli drabbade av dem!!!
Efter detta långa inlägg så takcar jag för mig och säger godnatt. :)

Hoppas på förbättring nu

Allt gick bra imorse, Jens sov så gott fram till kvart över åtta och då hade Danne kommit hem från verkstaden.
Jag var ännu sämre imorse, knäna såg ut som fotbollar och inflammationer överallt. Jag ringde Spenshult direkt och som tur var hade min doktor en tid till mig redan kl tio. Jag tog en naproxen för att över huvudtaget kunna duscha.
Jens var på dagis idag så det passade ju bra. När jag kom till doktorn så såg hon ju att jag hade inflammationer överallt och hon förstod min räddsla för att det kanske skall bli sämre. Det viktiga nu är ju att ta sig igenom sommaren, Mabthera börjar antagligen värka någon gång i augusti.
Jag fick två sprutor, valde att ta dem i knäna. Sedan har vi bestämt att öka på mina kortisontabletter. Tar nu en liten chockdos nu under en period och det kommer antagligen hjälpa mig . Jag kanske kommer behöva ta en högre dos kortison under hela sommaren men bara jag håller mig på benen får jag vara glad. :)

Efter Spenshult-besöket hämtade vi upp Dannes mamma och moster.Vi åkte till pappas och mammas jobb och åt lunch, både gott och trevligt.
På onsdag åker mostern hem igen. Dannes mamma verkar mycket lättad. Daniels mamma mår inte bra psykiskt och det blir ännu värre när storasyster kommer hem och styr och ställer. Mamman får visst inte ens bestämma vilka strumpor hon skall ha på sig. My God
Nu skall jag sätta på lite kaffe.
Hoppas ni har en bra dag!
So long

Usch

Jag är helt slut, det måste vara värken eller något. Jag har blivit mycket sämre under helgen, fasikenn, jag som var så bra i fredags. Jaja, jag vet ju hur det är, det är inte mycket att göra åt det hela nu.
Skall ringa Spenshult imorgon och se om de kan komma med några briljanta ideer?
Det är ju säkert värktabletterna som gör mig trrött också, kanske? Jag är van vid de i och för sig.
Spela roll!

Jens är på topp hur som helst och det är det viktigaste även om det är tråkigt för honom att ha en skruttig mamma.
imorgon skall Daniel iväg med bilen till verkstaden, den skall lämnas in kl 07.00. Jag hoppas Jens sover lika länge som han brukar, typ till 08.30 för då är Daniel hemma igen. Mina händer och övriga kroppen skriker på morgonen. Lite småjobbigt att lyfta och hålla på med en tio-kilos-kille. Det gör ont i mitt hjärta när jag skriver så. Den här sabla sjukdomen skall inte hindra mig från att ta hand om min son på ett bra sätt, det hade jag ju bestämt. Det är ingen fara heller för det går, det gör det ju, det gör bara lite ont.
Jag funderar på om läkarna verkligen fattade ett så superbra beslut, det här med Mabthera. När man vet genom åren hur himla agresiv min form av sjukodmen är så är det kanske inte den bästa idén att sätta in en sån medicin som tar så lång tid att värka? Iaf borde man ha en recärvplan och det kanske man har, bara jag som inte fått höra något om den

nej, fy vilket trist inlägg, nu fick jag ännu ondare av att tänka på det. haha
Dags att pussa på mina grabbar.
Ha en bra kväll.

Segt

Vi har varit hemma hos mamma och pappa ikväll, kollade fotboll och åt mat. Pappa hade catering så han var inte hemma förrän vid sjutiden. Daniel stack iväg och hämtade mat på kinakrogen, inte dumt alls.
Matchen var seg, första halvleken var väl okej efter den första kvarten men sedan var det inge kul. Mål för Spanien i den sista minuten, vad kan man göra än att skratta? haha
Lillebror ringde från Oslo precis innan matchen började. Han satt i en park där de satt upp en storbildsskärm, han plus ett tusental andra svenskar. Lät himla roligt, för deras skull hade jag önskat att de vann. Men de har säkert roligt ändå. ;)
Jesper, lillebror, kommer antagligen hem och hälsar på om två veckor. Lääängtar så mycket efter honom!

Jens har varit väldigt snuttig idag. Han har suttit mycket med nappen och snuttisen. Men sedan har han haft stunder av bus och stoj också. Funderade ett tag på om han hade feber men det hade han inte. Hoppas han inte blir sjuk nu bara.
Han åt som en häst hemma hos mormor och morfar. En stor potion mat och mycket med jordgubbar. Nu när han skulle lägga sig slank det inte ner mycket velling alls. Jaja, han har fått i sig bra med mat idag så jag skall inte gnälla på det. :)

Marie, blir alltid så glad för dina kommentare och det är så roligt att veta att du läser min blogg!
Jaws, som talprogrammet heter kan läsa skilljetecken om jag vill, nu har jag ställt in så han bara läser vissa av dem tex paranteser.
Jag läser inte punktskriftsböcker. Jag fick lära mig punktskrift när jag var tolv år och det var såklart spännande men att träna och få upp hasstigheten det var mindre roligt så jag är inte någon superbra punktläsare. Dessutom tar punktskriften så stor plats. en vanlig a4-sida men svartskrift kan motsvara tre fyra sidor punkt så bara jag ser det framför mig tappar jag sugen. haha Hade en kokbok hemma förut och det var typ 15 tjocka pärmar. Tror du jag kollade i den någon gång? haha
Jag använder punktskriften mest som ett stöd, märker upp saker och ting, typ cd-skivor osv.
Det blev en lång utläggning om detta. :)
Nu skall jag läsa lite tror jag.
Godnatt på er.

Lördag

Lördag igen då, inte klokt vad veckorna flyger iväg.
Idag är lederna sämre, skall ringa Spenshult på måndag och säga till att de får komma på någott, för så här vill jag inte ha det. Eller det går väl an att ha det så här bara det inte blir sämre.
antar det blir kortisonsprutor eller höjning av kortisontabletterna,finns inte så mycket mer att ta till.
Okej,nog med sjukdomsprat. :)

Ikväll spelar Sverige igen, såå spännande. Hoppas på en målrik match, för Sveriges del då förstås. :) Såg ni Hålland/Frankrike igår? Den var bra den, de bjöd verkligen på underhållning.

Nu säger Jens mamma och pappa ordentligt och han verkar ha fått klämm på vem somär vem dessutom.
När vi ber honom säga Jens så blir det ddjess eller något sånt.
Fast han vet nog inte riktigt att han är Jens, vi har mest kallat honom Bubben. Inte gubben utan bubben just, han är en bubbe nämligen. :)
Nu sover gosungen och jag skall diska. Värktabletten har gjort lite nytta nu skönt!

föresten, min lillasyster ringde mig här om kvällen. Hon sa att hon hade en sak att berätta för mig. Jaha, vad spännande tänkte jag men hon lät så allvarlig så jag blev lite nervös också.
-Jag skall bli mamma säger hon. Jag blir skitglad men ändå lite småsur att hon säger det på telefon för jag vill krama om henne,jag trodde verkligen på det för hon lät så allvarlig. Sedan kommer det
-Till två katter.
-Jaha, så roligt. :)
Inget fel på katter, men jag trodde det var på gång en liten kusin till Jens. haha

Ha en skön lördag!
So long

På gång igen

Natten har varit riktigt bra. Jens har sovit i sin egen säng hela natten, jag brukar annars få ta över honom till oss någon gång under natten, men alltså inte den här.

Jag har varit iväg och tränat. Det gick såå bra, alla vikter kändes som bommun. haha Kortisonet jag fick i nålen igår har gjort supernytta och det är bara att be och hoppas att det håller i sig.
Har varit uspertrött nu på eftermiddagen, har slumrat i soffan till och från.
Det var föresten strul med färdtjänsten idag också, men jag lovar att istället tala om den gången det inte här det, för det här känns en aningens tjatigt.
Jag fick precis Sjöjungfrun av Camilla Läckberg, min älskade make gav mig den. Boken ropar på mig kan jag lugnt säga... :) Katarina  Ewerlöf är ju såå bra på att läsa in. Det här är alltså en valig ljudbok och inte en bok som är inläst för oss som inte kan läsa valiga böcker.
Jag har precis börjat på en bok av Dean R Koontz, typ Stephen King-stil kan man väl säga att hans böcker är. Jag älskar dem verkligen men den här gången är det en inläsare som är såå seg. Jag klarar inte riktigt av det, jag brukar inte ha så ont av sånt annars men han är verkligen seg alltså. Han läser in många av de nya böckerna också så det är ofta jag stöter på honom.
Jaja, problem?
Nu är det strax käk.
Ha en skön kväll.

Inget är som väntans tider...

Japp, nu har jag i princip ängnat en hhel dag åt att vänta.
Åkte till Spenshult kl 07.15, det blev en himlans omväg och jag var framme där strax efter kl 08.00.
Det var något slags strul med blodmaskinen så provreslutaten tog en himmelens tid. Jag lämnade Spenshult kl 14.00. Då hade jag suttit ppå en och samma stol i sex timmar. jag och droppet tog i och för sig ett par vändor till toan men det var typ tre meter. :)

Sedan kom den berömda resan med den uppmuntrande chaufören. :)
Jag var hemma nästan en timme innan det var dags för nästa sjukhus. Jag hade tid kl 15.40, vet ni när jag kom in? Jo, 16.30. Fy och usch säger jag bara, inte första gången på det stället heller. Funderade skarpt på att dra men då är jag ju tvungen att komma tillbaka en annan dag. Blää
Jens for runtt som ett litet jehu, vilket är förstårligt. Han fick syn på en datta = dator på ett kontor och in där skulle han ju hela tiden, den lille parveln. :)

Sedan åkte vi runt lite eftersom Daniel skulle hjälpa några kunder med deras telefoner.
Vi hämtade upp lite käk på den tailändska krogen. Tog med det hem till mina föräldrar, det var trevligt och gott!
Jag passade på att ringa färdtjänsten för att boka resor till imorgon, skall träna då nämligen.
Tog en frammetid på 09.40, vet ni när jag fick resan då? Jo, 08.35.
Resan tar en kvart tjugo minuter. Jag dog nästan. jag orkar inte! Har jag otur är jag framme tio i tio, då får jag vänta på ledsagaren ett bra tag.... Dessutom är mornarna inte den bästa stunden på dagen för mig just nu, lederna är som sämst då så ju senare ju bättre liksom. :)
Personen på beställingcentralen verkade förstå mig. jag ringde min ledsagare och frågade om vi kunde träna tio istället. jag fick nämligen nästa bil kl 09.30.
Jag har inte det bästa tålamodet med färdtjänsten nu som ni märker.;)
Okej, dags för sängen, jag är såå förbaskat trött. Medicinen tar på mig och all väntan gör ju en matt.
Sov nu riktigt gott!

Vilken tröst

Egentligen är jag så trött så jag orkar inte skriva men jag vill få ur mig det hhär.
Jag har varit på Spenshult idag och tack och lov fick jag Mabthera. Tack till er alla som hoppas för min skull att medicinen skall hjälpa!
Proverna såg inte jättebra ut, crp upp mot 50 och senkan på 43. Jag har haft högr värden men sjukdomen är aktiv nu det känner jag.
Jag är orolig inför de närmsta månaderna. Skall försöka tänka positivt men det är inte alltid så lätt.

När jag åkte hem, resam heter det, sjukresor. Chaufören frågade mig efter några minuters körande om jag alltid varit synskadad eller om jag blivit det med tiden. Jag drog min harang om att jag hade full syn till jag var åtta och förlorade synen helt när jag var tolv år.
Usch då, det låter jobbigt säger han och låter ledsen.
Jag vill trösta den stackars mannen och säger att äsch, bättre att förlora den så tidigt som möjligt, även om strax innan tonåren i och för sig kanske inte är den lättaste tiden. Men när man är typ 30 35 år och är mitt uppe i jobb, barn, familj, har tagit körkort och är van att klara sig själv, det tror jag är värre.
Mmm, säger han. Men jag säger bara det, häldre döv och utan ben än blind. Om man förlorar synen förlorar man ju en så stor del av personligheten också.
Okej, jaha, där ser man. Tack för de tröstande orden. Det hade jag faktiskt ingen aning om. Så nu har jag inte bara förlorat min syn utan en stor del av min personlihet. Den mannen kunde verkligen uppmuntra en. haha

Jag hinner faktiskt inte skriva mer för jag skall in till nästa sjukhus nu, dags att byta tracken. Tänk om de en vacker dag tar bort den, tror ni jag har någon personlihet kvar då.
Hoppas ni har en bra dag.
Jag är ironisk i det här inlägget, bara så ni inte tror jag är ledsen. :)
Kram till er!

Det gick bra

Nu har Daniels mamma och moster åkt hem. De kom vid strax efter två och åkte igen vid fem. Det gick bra. Inga märkliga kommentarer. Jag tror att det blir på ett annat vis när vi är hemma hos oss. Jag är inte lika utelämnad som när vi är på något annat ställe där jag inte känner till hur det ser ut. Då är jag mer beroende och känner mig atomatiskt i underläge. Här hemma känner jag till allt och blir då säkrare.
Förstår ni hur jag menar?
Jag kan busa och leka med Jens hur som helst, bär omkring på honom osv. Jag är som en valig mamma då helt enkelt. Skönt att få vara det någon gång. :)
De är ju så förtjusta i Jens, såklart... ;) Mostern bor i västerås så det blir ju inte att vi träffas så  ofta. Hon funderar dock på att flytta ner till Halmstad meeen, ja, det är rätt bra som det är tycker jag då... :)

Jens fick en badboll och den blåste farmor upp  så nu far det omkring en badboll här hemma med en styck liten kille efter som ett jehu. :)

Jomen, det gick ju bra för Sverige igår. Jag och Daniel sitter och kollar tillsammans bara det att jag har en liten radio med hörlurar, jag lyssnar ju på radiosporten eftersom de är så suveräna på att beskriva vad som händer.
Hur som helst hade jag lyssnat mycket intesivt under hela första halvlek, men inget direkt kul hände så jag tappade lite av gnistan. Sedan började jag lyssna lite mindre intesivt när andra halvlek kom men ändå tyckte jag att jag hängde med rätt bra. Sedan började jag tjata med Danne om något, och dååå minsann slår Zlatan till, jag missar målet helt enkelt. Daniel med för den delen. Nästa var jag med på iaf, eller så gott det gick för det var ju ett rätt märkligt men väldigt roligt mål. Så kan det gå.
usch, nog tjatat om fotboll. Jag är inte så intresserad egentligen, men på lördag kl 18.00 dåå smäller det igen. :)
Hoppas ni har en bra dag!
So long


Tråkig match!

Sveriges första match i det här EM:et har ju inte varit något vidare hittills iaf.
Jag är ingen fotbolls-fantast annars men när det är stora mästerskap tycker jag det är lite småskoj att kolla. Men enligt mig är fotboll rätt segt och det bekräftas ju verkligen i den här matchen. Holland/Italien igår  var ju såå mycket roligare.
Jaja, så himla viktigt är de tju inte.

Jag är trött känner jag. Städningen tog på mig idag. Hela natten har jag drömt som bara den. Jag brukar drömma mycket men nu var det ännu mer intesivt än vad det brukar.

Japp, snart dags för andra halvlek, kom igen nu då, några mål hade inte suttit fel... :)
Godnatt på er.

Städat

Under tiden Jens var på dagis så har det städats här hemma. Skönt nu efteråt kan jag väl säga, mindre skönt under själva städningen. Jag känner att lederna blivit mycket sämre nu, mornarna och förmiddagarna är värst.
Åren innan jag fick min förra mirakelmedicin så var jag tvungen att ställa två väckarklockor. En som ringde två timmar innan jag skulle gå upp. När den ringde tog jag ett gäng värktabletter plus kortison. Om jag inte gjorde så kunde jag inte komma upp ur sängen. så illa är det inte nu! :)

Jag hoppas att den nya medicinen kommer vara lika bra som Remicade var de första åren, det var en fantastiskt känsla. Remicade värkade i och för sig snabbt, på mig räckte det med några timmar efter infutionen så var jag en helt annan person. Första morgonen jag vaknade efter Remicade så grät jag. Jag kunde praktiskt taget hoppa upp ur sängen, och det är helt sant. Därav benämningen mirakelmedicin. :)

På torsdag är det Mabthera-dags, hoppas jag iaf. Jag är grymt slemmig så det kanske inte blir något av med det? Jag är orolig för det.

Jag har ännu inte lämnat något brev eller pratat med mostern. Igår när vi käkade glass orkade jag helt enkelt inte.
Imorgon kommer de hit och det blir ganska länge dessutom. Hon hinner nog slänga ur sig någon groda under den tiden, då skall jag säga ifrån, det har jag lovat mig själv. Ingen skall få trampa på mig, jag är Jens mamma och även om det finns vissa människor som tycker att jag inte borde vara det eftersom jag är blind eller tycker att jag gör ett taskit jobb så vet jag att jag gör mitt bästa.

Hoppas ni har en bra dag, det blåser som sjuttsingen här i Getinge.
Kram till er.

Heja Sverige!!!


Jens tränar inför Första Sverige-matchen!

Måndag

Skönt då är det måndag igen. :) Jag tycker att den här helgen varit sååå lång, det kändes som den aldrig skulle ta slut.
Mina leder har blivit mycket sämre, men det kan bli värre så det är bara att hoppas att det stannar här. Tur det finns värktabbletter iaf.

På torsdag är det dags för ännu en infution. jag är fortfarande mycket slemmig men har inte ont i halsen så jag hoppas jag kan få Mabthera ändå.

Vi skall in till stan i eftermiddag. Eventuellt skall vi träffa Daniels mamma och moster. På något sätt skall jag få fram vad jag känner. Om jag orkar skall jag försöka skriva ett brev annars får det bli blogginlägget tror jag. Jag är rädd att hon skall bli ledsen, antagligen menade hon inget illa.
Hör ni hur jag låter? Jag är en mes. haha Fast jag är fortfarande ledsen och arg så jag har väl inte så mycket förbarmande inom mig just nu, kanske...
Jag ä trött på mycket just nu.

Det är faktiskt lite sämre väder idag, det blåser ganska mycket. Imorgon skall det visst bli regn, det behövs verkligen, det är så himla torttt överallt.
Ha en skön måndag!
So long

Tack

Först vill jag tacka för alla fina kommentarer, det känns skönt att veta att ni finns. :)

Jag mår väl sådär. Det går lite upp och ner, men så är det ju med livet, det vet de flesta.
Jag får lite attacker av någon slags ångestkänsla med hjärtklappning. Jag ser en lång lista framför mig med saker jag inte kan göra. Sedan nästa minut mår jag bättre igen. det är lite jobbigt.
Danne frågade innan om vi skulle ta med mostern och mamman till glassbaren imorgon, då fick jag lite smått panik. Daniel förstår mig och vi får se hur vi gör. Sedan tror jag att Daniel bjuder hit dem på tisdag men då är jag inte hemma.

Daniel var in här och läste mitt inlägg som jag skrev igår. efter att han hade gjort det ville han skriva ut det inlägget och ge till mostern och mamman. Min svärmor är den snällaste människan som finns men hon har sagt endel saker som gjort mig mycket ledsen. Han tycker alltså att de gott kan läsa detta och få en tankeställare. Anledningen till att de skulle läsa vad jag känner är att det är grymt svårt att prata med dem, de lyssnar inte på svåra saker.
Jag vet inte om det är någon bra idé??? Vad tror ni? Säg ärligt vad ni tror. Jag vet själv inte alls, jag vill inte ha bråk.
Jag är nog en konflickträdd person... Verkar nästan så, eller hur? ;)

Skall berätta något skoj om Jens. Han brukar krypa upp i mitt knä och så sitter han där och säger typ: EEE heee  eller något sånt. Fingrarna har han ihoptvinnade framför sig. Nästan som att han ber men inte riktigt.
Detta betyder att jag skall sjunga imsevimse. :)
När jag gjort det så börjar samma visa... om igen. Jag kan få hålla på hur länge som helst. Han är så söt när han sitter där med sina små fingrar ihop. Gosungen.
Hoppas ni har en skön söndag!!!
Kram på er.

Värdelös

Det har inte varit någon vidare eftermiddag. Dannes morbror med fru kunde inte vänta till Jens vaknade så de åkte tillbaka till Malmö, lite tråkigt men mest synd om de som inte fick träffa Jens.
Vi stack in och fikade med Dannes moster och mamma istället. Vi tog vårt favoställe, det på Galgberget. Allt började väl bra. Jens åt nästan en hel bulle själv. Mostern frågade om hon fick ge Jens grädde och sylt. Daniel sa att det räcker med bullen. Varpå mostern ger Jens grädde och sylt.
Okej, varför fråga?

Jens ville såklart till gungorna hela tiden. Efter ett tag var Daniel en smula trött på det. Jag tänkte att då går väl jag och Jens då. Jag höll Jens i handen och eftersom han är galen i gungorna så var jag inte precis oroig för att hamna någon annan stans, än just vid gungorna. Mycket riktigt plötsligt stod vi framför gungorna och då hade ändå mostern ryckt tag i honom för att få honom på en annan väg, men det gick ju inte. haha
Så skulle jag då lyfta upp honom i bungan. Nej, då rycker mostern tag i honom och säger, nej det skall du inte göra, jag tar honom.
Så gungar jag honom lite och sedan vill han till sandlådan. Jag skall ta upp honom men då är hon där och säger åt mig igen att inte lyfta honom, för det gör hon. Jag står mest som ett levande frågetecken, jag är så paff.
Sedan går vi till sandlådan. jag skall gå i för att se vad han gör. Nej, det gör jag, du ramlar säger hon då.
Jaha, gör jag? Jag brukar ju gå omkring och ramla dagarna i enda. Not ...

Sedan är tanken att vi skall gå tillbaka till Daniel och hans mamma. Vi kommer en bit men sedan vill ju inte Jens längre utan tillbaka till gungorna. Jag tänker ta upp honom men hon säger till mig igen att inte lyfta honom.
Jag frågar lite upprört varför jag inte skall ta upp honom. Nje, det är inte bra för dig. Jag men jag bär honom varje dag säger jag då helt förvånat.
Gör du?? Säger hon då. Han är ju så tung, orkar du det?
Sedan så försvinner de iväg till gungorna igen. Jag står mitt i ingenstans. Hittar inte tillbaka till varken det ena eller det andra. Käppen ligger vid bordet så jag vill inte ge mig ut på några strapatser. Det är mindre roligt att springa in i de övriga gästernas bord utan en förklarande käpp till hands.
Efter ett tag, då jag stått där med hjärtklappning och en mycket olustig känsla inom mig, så kommer dem tillbaka. Jag har mycket mycket nära till tårarna. Jag säger till att nu åker vi hem. Dannes mamma märker att jag är ledsen och hon blir ledsen också, det hör jag men jag orkar och kan inte berätta vad det är.

Jag kan inte säga det nu heller. Jag känner mig så dålig, världens sämsta mamma. Skit att Jens skall ha en sån mamma. Han är värd något bättre. Fast å andra sidan, ingen kan älska honom som mycket som jag gör.
Fast jag vet inte om det räcker. Jag är besviken på mig själv, att jag inte finner mig i situationen och säger ifrån. Men någonstans bottnar väl allt i en osäkerhet från min sida, att jag inte duger.
En blind mamma, vad är det att ha?
Hör ni att jag tycker synd om mig själv? ;)
Jag har en känsla inom mig som jag aldrig någonsin kommer kunna sätta ord på.
Nu skall jag återgå till min gosros.
Ha en skön kväll.

Nyklippt

Ännu en solig och varm dag, det är inte klokt vilket fantastiskt väder vi fått.
Jens är nyklippt och det blev väl bra. Nu ser man iaf hans söta ansikte, håret hängde ner i ögonen på honom innan. ja, pappa Danne är nöjd iaf. :)

Vi var hem till mina föräldrar igårkväll och grillade. Det var gott som vanligt och ganska så trevligt förutom att mamma tog det här med nationaldagsfirandet på lite för stort allvar. :(
Pappa och Daniel åkte ner till pappas jobb en sväng för Daniel skulle hjälpa honom med något datorproblem. jag och Jens spelade årgel ett tag, en av alla roliga saker som finns hos mormor och morfar. Sedan ville Jens ut till morfars bil hela tiden. Jag tog me honom dit och där satt vi ett bra tag, han ryckte och slet i ratten och på något vis fick han igång varningsljusen eller vad det nu var för något. Bilen stod så fint och tickade och blinkade ett bra tag innan vi fick stopp på det hela. :)

Nu sover gosungen. I eftermiddag kommer Daniels moster, morbror och frun till morbroren upp hit. Vi skall in till stan och fika med dem.
Dannes mamma skall med också förstås.
Önskar er en härlig dag!
So long


Grattis Sverige :)

Sveriges nationaldag idag då. Det är inget jag egentligen brukar fira på något speciellt sätt men att dagen finns är ju roligt.
Vi skall hem till mina föräldrar ikväll och grilla lite, får väl passa på att sjunga nationalsången då kanske. :)

Nu är min blogg flyttad till den nya plattformen, märker ingen skillnad men så skall det väl vara. Hoppas den där processen med koder när man postar ett inlägg även är borta på min blogg nu. Jag är så glad att det ändrats för när det finns är jag tvungen att ha någon som läser för mig. Alltså kunde jag inte posta något inlägg i någon blogg om inte Daniel var hemma.

Jens sover just nu. Jag skall fixa lite sedan skall jag lägga mig i solen en stund hade jag tänkt.
Önskar er en riktigt skön dag i solen!
So long


Några små bilder på gosrosen

Jens och pappa
Jens och pappa myser i soffan, Ulrika är fotograf, haha
image18
Jens är lite småtrött, snuttisen är gosig.
image19
Dags att ta fram saxen? Men visst är han söt? :)

Ny dag, nya tag..

Ibland när jag klagar över något så blir jag sur på mig själv, eller snarare, jag mår dåligt av det. Det känns så tråkigt och jag vill vara positiv.
Men det jag gnällde på igår är väl inte så konstigt att jag mådde dåligt över, det hade nog alla gjort tror jag.

Idag har vi haft en bra dag. Jag har för första gången i mitt liv, återigen, varit på fotvård. Det var riktigt skönt och nu har jag nästan lika mjuka fötter som Jens. :) Jag vet inte, jag hade inte några större problem med mina fötter. Men för nästan ett år sedan gjorde jag ett sk fallskärmshopp i bastun. Jodå, det går, om man bara vill. Inget jag rekomenderar dock. Jag fick en fraktur på hälbenet och det gjorde gruvligt ont i nästan två veckor. Eftersom jag tagit kortison sedan jag var sex år så har mitt skelett blivit skört och på grund av det blev det en sån skada på foten. Annars brukar ortopeden bara se den typen av skada på just fallskärmpshoppare som slagit i backen för hårt.
Efter denna långa utläggning så ville jag egentligen bara komma fram till att efter den skadan så blev den drabbade foten något torr och så där. Den svullnade ju upp som en ballong och blev lila.
Nu är den fin iaf och det var skönt, något jag gärna gör om faktiskt. jag vill göra så mycket nu, synd man inte är gjord av pengar... :)

Något jag iaf skall försöka få med mig Danne på är bio. Det går en ny Stephen King-film!!! I love him!

Jag har köpt nya skor idag, jättefina och inte så dyra. Tyvärr klämde de ordentligt på foten så jag fick skavsår, på mina nya fötter.. Hmmm Men det brukar väl bli bättre efter ett tag, eller? Jag hoppas det iaf för jag gillar dem verkligen.

Daniel har gjort bilen så fin idag.
Jens har varit på dagis och när vi kom och hämtade honom så sa en av personalen att de hade gjort något med Jens men de vågade nästan inte tala om vad...
Hmmm sa vi då. Jo vi satte upp hans hår i en tofss. Ett rosa band var det också. hahahahahha En mamma hade kommit för att hämta sitt barn och sett Jens och sagt: Ååå vilken söt liten tjej.
Det är ingen tjej alls sa personalen.
Tror vi får klippa honom, men det är inte så lätt precis. Mormor får rycka in.
Det kommer ett bildbevis sedan.
Danne har faktiskt satt upp en ny tofs på honom nu, han är söt, jättesöt!
Ha en fortsatt bra dag.
So long

Det är bättre nu

Jo, det värsta med att inte kunna se är att vara beroende av andra. Att jag förlorade synen är förstås en sorg i sig men den har faktiskt ärligt talat aldrig varit jättestor. Det som däremot får mig grymt ledsen och upprörd är när sånt som tex färdtjänsten strular.
Tänk om jag hade haft Jens med mig också? Inte konstigt jag var nervös första gången jag åkte själv med honom.

När jag pluggade statsvetenskap här på högskolan i Halmstad för ja, det är nästan tio år sedan nu så strulade det ordentligt för mig.
Jag fick böckerna flera veckor efter tentorna. De hade lovat mig att alla mina föreläsningar skulle vara i en sal, som jag då lärt mig hitta till, men många många gånger var det inte så och då stod jag där och kunde inte ta mig någonstans.
Sånna saker kan knäcka en riktigt mycket, då känner jag mig blind och utelämnad. jag fick ingen riktig chans.
Pluggandet på högskolan slutade med att jag hoppade av. Vågade mig inte på studier igen förrän efter flera år, jag hade fått en riktig knäck i självförtroendet.
Jag kommer nog aldrig sätta min fot på Halmstad högskola igen, inte så länge den handikappansvariga är samma person som när jag var där iaf. Den människan hade verkligen hamnat på helt fel ställe.

Att vara blind hade nog bara kunnat få vara en sorg om det praktiska runt omkring fungerade som det skulle.

Jens är en rolig prick. Han pratar såå mycket nu, vi förstår inte mycket, men att han försöker komunisera det finns det inget tvivel om. :)
Sedan flyttar han på saker, runt runt i hela lägenheten. Allt skall byta plats. haha
Idag kom han framt ill mig när jag stod vid sugen. Han tryckte Daniels sko mot mitt ben och sa tack tack. Jag fick avbryta det jag hade för händer eftersom jag skrattade så mycket.
Min gosvän.
Han är en lycka. :)

Imorgon skall han till dagis. Han var inte där i tisdags och nu på fredag är det ju helgdag. jag fick byta till torsdag istället, har en del att fixa med imorgon.
Personalen på dagis är underbara, där har jag bara träffat på öppna personer som vill göra allt för att underlätta. Jag blir verkligen glad av sånt.

Vet ni, snart skall jag få åka mc!!! Jag är sååå glad för det. Min dröm. :) haha
Nu är det snart dags för sängen. Halsen känns rätt okej. :)
Godnatt på er.

Gnäll och återigen gnäll

Jag tänkte börja med att gnälla.
Ni kanske kan gissa på vad?
Jo, den berömda färdtjänsten såklart.

Igår morse ringde jag och beställde bilar till kvällen, jag skulle ju hälsa på Monica, homeparty var det visst, för första gången i mitt liv...

Jag sa till dem att jag måste vara där kl 19.00, alltså då vill jag ha min senaste frammetid. Okej, då fick jag bilen till 17.55, då har jag alltså över en timme på mig för en resa som i normala fall tar 25 minuter.
Bra tänkte jag, då är jag iaf i tid haha
Men jag har haft fel tidigare vilket jag även hade den här gången.
Bilen var 15 minuter försenad. Jag gick inte i taket på grund av det, hinna i tid lär vi ju göra ändå liksom.
Sedan var det samkörning, inga problem det heller.
Efter att vi lämnat av damen styrde vi mot Torup. Jag hade lämnat en vägbeskrining när jag beställde bilarna plus att jag satt ju med i bilen själv och jag kan faktiskt prata.
Men detta hjälpte inte alls eftersom chauffören inte lyssnade någonting på vad jag sa. Han snurrade runt på sina egna små vägar och gissade sig fram lite hit och dit. Klockan blev 19.00 och hon blev 19.10 innan jag var framme hos Monica, då satt de och väntade på mig.

Det går egentligen inte att beskriva hur det känns. Jag känner mig så himla kränkt, skitarg och ledsen. Jag var nästan gråtfärdig när jag väl kom fram.
Det hjälper ju inte hur mycket jag än planerar och har mig eftersom färdtjänsten förstör för mig.
Jag hade alltså över en timme på mig och ändå kom jag försent. Jag kan inte slappna av längre, det är ju inte klokt att det skall behöva vara så här.
Om det var första gången så kanske det möjligtvis vore acceptabelt men detta är typ femte gången det blir så här och jag komer försent.
Om man inte meddelar när man ringer, att man måste vara framme en viss tid, då kan man ju inte begära så mycket men när man har talat om att man måste vara framme en viss tid, då skall man vara det också.
Jag har fått höra från många av mina medresenärer att det strular och har sig väldigt mycket så jag är ju tyvärr inte den enda som blir drabbad.
Det måste ju bara ske en förändring. Tyvärr vet jag av egen erfarenhet att Hallandstrafiken inte bryr sig mycket om vad deras brukare tycker och tänker.
Ja, nu har jag väl skrivit tillräckligt om detta.

Jag har varit och tränat idag trots att jag inte mår så bra. Vi får väl se om det var en bra eller dålig idé, det lär visa sig med tiden. Skönt var det iaf och roligt som vanligt.
Förkyld blir jag ju ändå hela tiden såååå. Nu låter jag tjurig eller hur?? Haha
Nu skall jag krama världens sötaste gosunge.
ha det bra i solen.
So long


Dumma hals...

Jo, min hals känns sämre. jag har proppat i mig värktabletter för mina leder och panodil så nu känns det bättre.
Jag hoppas att detta bara är något för dagen.
Trött på allt vad förkyning heter. Det är ärligt talat något som mycket väl skulle kunna få mig att gråta, för det blir så jobbigt med tracken. Sedan är det ju så tråkigt eftersom jag kommer igång med träningen så bra och så får jag göra uppehåll hela tiden.
Det gör ont, jag blir trött och på dåligt humör. Jag tror att förkyningen påverkar lederna till det sämre också.
Jaja, nu har jag väl gnällt klart för denna gång. :)

Om det är någon som har något tips på vad jag skall göra för att förebygga risken att bli förkyld så tar jag tacksamt emot sånna.
Kanske skall fundera på att ta Jens ur dagis... haha
So long

Tisdag

Ännu en solig och skön dag.
Jens är bättre idag,ingen feber och inte så snorig som han varit de senaste dagarna. Själv har jag däremot ont i halsen, men jag försöker ignorera det, lite svårt när jag får springa till sugen titt som tett dock.
Det går över. Lederna är också ganska kassa. Men jag får ju en ny spruta med kortison nästa vecka, den kanske tar?

Jens ligger just nu och slumrar, skall försöka få lite gjort. Tänkte hinna med lite solning också.

Ikväll skall jag hem till Monica på homeparty, heter det så? Det kommer hur som helst en tjej och informerar om hudprodukter, kommer inte ens ihåg vilket märke det är men det skall bli trevligt, har aldrig varit på något sådant tidigare. :)

Jens fortsätter leka mamma, vandrar runt med den vita käppen. haha Sötis.
Han har föresten sovit superbra inatt. jag var upp till honom vid halvsju imorse och stoppade in nappen och då somnade han om till halvnio. Annars har jag inte varit upp någonting.
Ha en skön dag!

Hett

Varmt ute, varmt inne, varmt överallt!
Jag har varit och tränat idag, skönt efteråt... :) När jag var klar med träningen kom Monica och hämtade mig. Vi stack in till stan och käkade lunch, alltid lika skoj att träffa henne!
Jag hade egentligen tänkt sticka till tatueraren för att boka in en tid men vi hann inte så det får bli nästa gång jag är i stan. Han har lång väntetid men det gör ju inget för det är väl inte den bästa tiden att göra en tatuering nu kan jag tro?

Jens är förlkyld, det finns inga tveksamheter vad det gäller det iaf. Näsan rinner som katten och han har lite feber. Pigg och glad är han trots det. Han har ingen vidare matlust men det är inte konstigt i den här värmen...
Nu har vi tagit in våra fläktar och en viss lite filur springer och stänger av dem hela tiden. haha

Jaja, så är det med livet.
Ni får ha en fortsatt bra dag!
So long

Söndag

Dagen har gått fort. Det har varit ännu varmare idag, 28 grader eller något. Jag tyckte det var skönare tidigare i veckan, då kunde man iaf välja om man ville ha det lite svalare, nu är det varmt överallt!
Jag gillar inte att klaga på vädret när det är så här fint och det gör jag gegentligen inte heller, det bara låter så...

Vi var och fikade med Ingmarie och det var jättemysigt, så roligt att få träffa henne. Kram!!! :)
Jens näsa rinner och rinner, stackars min gosunge. Han råkade somna en sväng hos mormor och morfar nu ikväll så han är fortfarande vaken. jag tror att han kanske har lite feber, vi skall ta den nu innan han lägger sig.
Jag hoppas detta bara är något tillfälligt. Han är pigg och jätteglad annars. Men det kan inte vara roligt att vara sjuk i den här värmen.
Sov gott!

Hmmm?

Idag rinner Jens näsa. Jag försöker intala mig att det bara är något tillfälligt, ingen förkylning alltså.
Själv känner jag mig lite ruggig men det har kommit sedan jag fick höra att Jens är snorig. :) Inbildning?

Det är ännu varmare idag, nästan lite jobbigt nu tycker jag, fast dumt att klaga kanske.
Vi tar det lugnt nu på förmiddagen, strax dags för Jens att sova en stund. I eftermiddag skall vi in och fika med än god vän. Ingmarie var min personliga assistent under högstadiet.
Efter reportaget i HP i januari tog hon kontakt med mig och nu har vi träffats och mailar. Jag är såå glad för det!!

Nu skall jag diska och sedan tänkte jag ut och sola en liten stund medan Jens sover. :)
Ha en mysig söndag!
So long

RSS 2.0