Mitt liv och mina drömmar

Jaha, nu har jag gjort det en gång till....:(
Jag skäms som en liten tok.
Vad har jag då gjort kan man fråga sig?
Gissa tre gånger....
Just det, rätt på första gissningen!
Jag har kraschat ännu ett öga, nu sitter jag här grönögd igen... Hur klantig får man bli på en skala?
Det där gröna paret får rycka in väldigt ofta nu tycker jag. Det är ju inte ens två månader sedan jag gjorde det senast. Suck!
Jag trodde jag drömde när jag hörde hur det splittrades. Jag har ju haft många äkcliga och obehagliga drömmar den senaste tiden. Bland annat så bet en hund av mig ena benet här om natten. Men detta var tyvärr ingen dröm utan i högsta grad värklighet.
Ett litet hopp tändes för en sekund när jag kom på att jag hade ju det ena blåa ögat kvar sedan sist. Alltså jag fick ett helt nytt par nu när jag var till Lund så det ena ögat från förra olyckshändelsen finns ju kvar här hemma. Men tror ni inte det var samma himla öga jag pajade den här gången, vänsterögat Alltså. Annars hade jag ju haft ett helt par, men nu sitter jag här med två blåa högerögon. Hahahaha
Så jag får alltså vara grönögd till jag lyckas repa tillräckligt med mod för att ringa till ögonkonstruktören och berätta att jag förstört ännu ett av hans konstverk.
Buuuuu

Annars har dagen varit okej. ;) Har städat hela badrummet, jag var ju ändå igång, ögonsplittret är inte att leka med....
Jens är på topphumör idag, till skillnad från igår.
Vi sov fram till klockan tio idag, vilken härlig sovmorgon.

Nu dags att sätta på kaffe. jag får ta det lungt och fint, tur vi köpt en termoskanna, annars hade den varit i risksonen idag känner jag. Men det ska väl mycket till innan en sån går sönder?

Ha en fin lördag!
So long

Jag vaknade upp som en helt annan människa idag. Inflammationen i armbågen är borta och händerna är också bättre. Jag tackar för kortisonet, det har räddat mig under det här året.
I och för sig är det bara nödlösningar men de är ju bra dem med... :)

Jag har varit rätt slut idag, läst mycket och tagit det lugnt. Bäddat rent i sängarna och städat lite är väl typ det enda jag gjort. jo, försökt hålla Jens på någorlunda gott humör också, har jag försökt, men det har inte gått så bra. Han kom hem från dagis och var skitsur. Han och några andra barn hade inte sovit någonting... Jag försökte få honom att vila lite med mig när han kom hem men inte förrän vid halvfem kapitullerade han för tröttheten. Det var mycket försent om man säger så och det resulterade förståss i en lång kväll....
Jaja, så blir det ibland.
Han pratar mycket om att folk är ledsna..
-Mamma essen, säger han.
-Mamma gåte, säger han också.
Hmmm, jag som fått för mig att jag hållt masken rätt bra för honom. Men barn känner på sig när saker och ting är fel, det vet jag ju så väl av egen erfarenhet.

Jaja, nu ska jag väl få må bra ett tag igen.
Gruvar mig ärligt talat inte så mycket för utdragningen av tänderna på onsdag, nu vet jag ju att de kommer åt och kan fixa det dem ska.

Jag pratade föresten med min favopräst igår. Ska träffa honom nästa fredag och prata lite. Men redan samtalet med honom på telefon fick mig att må bättre. Han ringde föresten pappa idag och ska hem dit på onsdag. Haha, där fick jag som jag ville också.

Nu ni ska jag hoppa i säng.
Tack goa fina för era kommentarer som värmer.
Men jag vet inte precis om jag är så tuff och bra som ni skriver. Fast jag suger åt mig och det gör mig starkare, tack så mycket!
Godnattkram till er.

Det har varit en bra dag idag också om man då bortser från en armbåge som svullnat up till oigenkännerlihet och grym värk i just den samma plus typ alla fingrar.
Inflammationen i armbågen slog till över natten: Godmorgon Ulrika, önskar dig en trevlig dag tillsammans med mig. jag ska nog kunna driva dig till vansinne några gånger idag tror jag.
Jodå, det lyckades du med, käre armbåge. Att tvätta håret gick med hjälp av diverse olika krumbuktningar, vilket inte är så lätt med en stelopererad nacke. Den går liksom inte att böja hur mycket man än drar, vilket i och för sig är meningen men ändå...... Den andra armen har jag ju inte apans rörlighet i heller så ja, det gick men det gjorde ont och jag var arg efteråt.
En annan sak som varit jobbig idag har varit mina träffar med sugen. Rörelsen man använder när man suger rent i tracken är två böjda armbågar, ja, tänk er själva. Inte kul, och många träffar har vi haft också eftersom slemmet som sagt flödar just för tillfället.

Ringde ett desperat samtal till Spenshult för att få några svar på vad vi nu ska göra. Nu har jag behandlats med Orencia i nästan tre månader, för att vara mer exakt äger själva jubileumet rum den 10 mars.
Nu borde man märka något resultat men här  har sjukdomen då tagit ny fart igen, antagligen för att efekten av dem senaste kortisonsprutorna är borta.
Vad ska man göra. Nu, eftersom det strax passerat tre månader, så ska det utverderas, om jag ska fortsätta eller lägga ner den här medicinen också.
Det jag personligen skriker efter är en kortisonspruta, eller två eller tre, altenativt några morfintabletter.
Så är det.
Det första kan jag nog få men vad händer med utvärderingen då? Jag kommer bli bra av kortisonet men hur ska man då veta om Orencia fungerar eller inte?
Jag har fått tid för utvärdering den 4 april. Hahhahahhaah
Nejnej, detta funkar inte, det förstår vem som helst.
Det jag fick idag var en telefontid med min läkare på måndag. Hon har inga tider att träffa mig förrän den 23 mars.
Men jag tror hon kommer fixa något när hon hör hur jag har det. Jag kanske kapitulerar för värken och allt den för med sig redan imorgon. Ringer och gråter efter en spruttid. Mycket möjligt att jag gör det. det är trevligt att kunna kamma sig själv och tvätta ansiktet.

Detta inlägg är skrivet med glimten i ögat, det vet ni, för ni känner mig, men jag är jäkligt rädd också.
På onsdag ska jag dra ut två tänder till. Tjohoo ;)
Snart är det dags för halsoperation. ;)

Jag älskar min gosros.
Jag älskar min man.
Jag älskar mina föräldrar.
Jag älskar mina syskon, som även är mina bästa vänner. Lollobisa, hur skulle jag klara mig utan dig.
Tänk vad lätt det hade varit för mig att lägga allt i dina händer, du hade fixat det så bra men det ska jag inte. ;) Det är dock mycket lockande.

Har precis börjat på en superbra bok, som väcker många tankar. Den heter Alexandra och är skriven av Torgny Wiren.
Tack
Jen!

Godnatt mina vänner.

ikväll har jag skrattat riktigt ordentligt, undrar när jag gjorde det senast? Pratade med min älskade syster och hon kan verkligen få mig att skratta om hon vill. i och för sig kan hon få mig förbaskad också, vilket vi tyvärr fick bevis på igår men så blir det ibland. Ikväll hade vi ett långt samltal och det var jätteskönt och roligt. Jag ficks ånna skrattanfall så jag nästan inte kunde sluta.
Ja hjälp, ibland behövs det inte mycket. :)

Min ledsagares dotter messade mig förra veckan och frågade om hon och en kompis till henne får låna Jens, de tänkte baka med honom. Så roligt, det är dags imorgon eftermiddag. Jag och Daniel tar en fika under tiden, tror minsann vi tar svärmor med oss.

Tror faktiskt jag ringer prästen imorgon, det skadar ju inte.
Jag har farbrors fru och min kusin i huvudet hela tiden. Tänker på de och hoppas de får den styrka de behöver. Det är ju ändå de som är hårdast drabbade i detta. Skickar all kärlek och kraft till dem.

Det är bokrea nu, jag som är en stor bokälskare tänkte försöka fynda lite. Skulle behöva er hjälp. :)
Har ni några tips på bra böcker? Jag gillar det mesta så det är bara att tipsa på så kollar jag upp om de finns som ljudböcker. De har ju faktiskt börjat sälja mer och mer ljudböcker nu, även på rean, det är kul för de är ju så sablans dyra annars.

Nu dags för det röda teet och sedan sängen.
Godnatt mina vänner.

Solen har strålat idag. Det är så härligt när man känner hur solen skiner in genom köksfönstret på morgonen, det är nästan så att till och med jag ser den då. :)

Dagarna rullar på och det är väl rätt bra det. Jag kan inte säga att jag känner mig speciellt glad just för tillfället, är snarare extremt lättirriterad och nere. Funderar skarpt på att ringa till min favopräst och be om ett samtal, han kan säkert säga något som får mig att må bättre. Nu går jag omkring och är arg, det är trist att vara arg på en människa som är död. Det känns meningslöst och fult.
Jag ska förtydliga en sak. Beskyllningen som farbror riktade mot pappa hade inget med självmordet att göra, eller snarare, det var ingen anledning till att han gjorde som han gjorde. Det var andra saker som drev honom till det.
han avslutade bara brevet med att säga att pappa inte får komma på begravningen eftersom han enligt farbror gjort en sak.

Jag har inga svar idag heller och lär inte få några.
Jag har varit iväg och tränat däremot, det gick med hjälp av värktabletter. Inte för att jag hade någon lust att åka men nu är jag glad att jag gjorde det.

Jag har varit grymt dålig på att läsa och kommentera i mina favobloggar men det ska jag ändra på. Det är ju en sak jag tycker om och det är ju kul att göra saker man tycker om... :)

Här kommer en bild på min lille vän, han sover gott. Till skillnad från mig som har fått tillbaka min fasansfulla hissdröm. Jag går in i en hiss och trycker på en knapp. Hissen börjar åka uppåt, fortare och fortare, det är ett högt hus.... Sedan går den sönder, den stannar och jag far rätt ner i schaktet.
Den drömmen återkommer till mig ofta och den är lika obehaglig varje gång.
Men Jens var det ja. :)
So long

Hej mina vänner!
Jag är kvar här men vi är alla inne i en mycket tung period. jag har funderat på om jag ska skriva något här i bloggen och nu har jag kommit fram till att jag ska göra det. Det kanske kan få mig att må bättre, jag hoppas det iaf för detta är hemskt jobbigt.

Det har som sagt varit en tung och mörk vecka, det har jag skrivit. Full av sorg och en massa frågor. Nu har det om möjligt blivit ännu värre. Igår samlades pappa och hans två syskon för att gå igenom det brev som farbror lämnat efter sig, det fanns nämlige ett meddelande där.
Pappa och farbror stod varandra mycket nära och de har pratat en del den sista tiden. Det har inte varit några agresiva känslor mellan dem över huvud taget. Farbror ringde ju mig dagen innan han försvann och han lät glad och snäll, han bad mig hälsa pappa och mamma och det gjorde han med en mjuk röst.
Hur som helst, det grymma är nu att farbror, i sitt brev, angklagar pappa för en sak och förbjuder honom att gå på hans begravning.
När storebror berättade detta för pappa igår bröt han ihop totalt, han förstår ingenting och det gör ingen. Han ringde hit och grät och var helt förtvivlad. jag har aldrig någonsin varit med om något liknande. det finns nog inget värre man kan göra mot någon.
Det finns en massa frågor men inga svar och det kommer inte dyka upp heller eftersom farbror är borta.
Vi står här med sorg samtidigt som ilskan blir starkare och starkare, iaf hos mig. Vi vet ju att han var mycket sjuk men handlingen och konsekvensen av den kommer levakvar länge, om inte för alltid. Jag vet inte hur pappa ska kunna gå vidare efter det?

Om jag hade en fiende,så skulle jag inte ens önska den något sådant. Ett sår som aldrig kommer läka.
Jag är så arg! Min stackars pappa. Ni känner ju inte honom men han är en underbar människa och det är från honom jag fått all min styrka och kraft genom åren.
Men nu är detta gjort och kan aldrig tas tillbaka. Det är en handling av en mycket sjuk människa men det gör ont ändå.
Ni tycker kanske att jag lämnar ut oss men ärligt talat, det känns som all skada redan är gjord på något vis.
Ångesten växer i magen, hur kunde det bli så här?
Nu känns det som att sorgen rycktes bort och allt är bara tomt.

Jag måste försöka sikta in mig på andra saker nu. Tyvärr mår jag ju inte bra fysiskt heller. Lederna har blivit mycket sämre,har fått en mängd med inflammationer både här och där. Nu borde Orencia gjort lite nytta iaf, men det märks inget av det.
Halsen är dålig också.

Hahahahha, mina vänner, jag är på topphumör, det märker ni väl?
Nästa inlägg ska bli bättre. Återkommer med lite bilder på gosrosen sedan.

Önskar er en fin måndag.
So long

Det går upp och ner här. Fredag igen då och den här veckan har varit mörk och tung.
På sätt och vis tycker jag att det känns värre och värre ju längre tiden har gått, men det är väl för att det börjar sjunka in nu.
Han är borta och vi kommer inte att få träffa honom igen. Han kommer inte ringa mig något mer och skämta eller skicka roliga och fina mail.
Fler och fler minnen dyker upp också, främst från när jag och kusin var liten. Massor av saker mins jag, framförallt hur mycket han älskade sin dotter och att han verkligen kunde gå genom eld och vatten för henne.
Mycket skratt är förknippat med den familjen, så är det. Samtidigt som jag vet att de råkat ut för det absolut värsta en familj kan göra och det är klart att det satt sina spår.
Nu har de drabbats av en till tragedi, livet är grymt och orättvist många gånger och inga svar finns heller.

Bilen gick inte igenom men det känns som en piss i Nissan för att vara ärlig. Det var inget större fel heller så förhoppningsvis kostar det inte så mycket att fixa. Det finns inget tristare än att lägga pengar på bilen tycker jag, om det varit en mc, då hade det varit en helt annan sak... ;)
Jag har tränat idag också, ökade på vikterna och det känns mycket trevligt. Händerna var inte så förtjusta i det men de fick gilla läget idag. Jag får gilla läget imorgon antar jag... ;)

Jens åkte pulka för första gången igår, mammas gosros. Nu har det nämligen kommit snö till Halmstad också, kors i taket får man väl säga.
Jens fick ha hjälm vilket var det bästa av allt tror jag minsann. Han har en bok där det är en gubbe som har hjälm på sig, han åker moppe. Jens är exalterad och mycket intresserad av den där hjälmen, har faktiskt tjatat om hjälmar i flera veckor. Nu har han haft en på sig också... Roligt för min lille vän. Dagispersonalen fick inte ta av den så han gick med den hur länge som helst.

Nu dags för en kopp rött te, det ska vara lugnande har jag hört.
Godnatt mina vänner.

Jag var iväg och tränade idag. Jag har ju inte ont i halsen längre utan är bara slemmig som ett litet kryp. eller något... :)
Hur som helst har jag ju bestämt att slemmet inte ska få hindra mig från att göra roliga saker som typ träna även om jag tycker det är otrevligt att vara bland folk jag inte känner när jag är sån här. Men jag vet ju att det kan hålla i sig i veckotal så då får jag vara hemma mycket, om slemmet ska styra alltså. ;)
Det var jätteskönt att få träna och det är som vanligt mycket bra för själen. Bättre än för kroppen antar jag eftersom lederna är rätt taskiga just för tillfället.

Jens är en gosros, men det vet ni ju redan. ;)
Han har fyra tänder som håller på att spricka igenom, det upptäckte vi här om kvällen. Inte konstigt han är gnällig imellanåt. Jag är ju också gnällig stundtals och jag har ju det lite tvärt om, får liksom färre och färre tänder istället. Hmmm Snart ryker två till. :)

Måste berätta en rolig sak som Jens gjorde här om dagen, i måndags närmare bestämt.
vi var hemma och fikade hos Jens farmor och då frågade hon Jens: Lille gossen, har du sportlov nu?
Varpå den lille busungen genast börjar spåtta som en liten tok samtidigt som han spankulerar fram och tillbaka över golvet. Det var så himla roligt. Hahaha
Han hörde vad han ville höra han. Ni som vet hur halländska låter vet att det mycket väl går att blanda ihop sport och spott. R:en hörs mycket dåligt här nere nämligen...

Imorgon är det dags för besiktning av bilen, håll tummarna. :)
Godnatt mina vänner.

Det kanske lindrar om jag kan skriva lite. Har inte satt mig här tidigare eftersom jag inte känt att jag har haft några ord och jag har inte haft någon direkt lust heller, till att skriva alltså
Tankarna på farbror och hans kära snurrar i mitt huvud mest hela tiden. Så fort jag inte pratar själv dyker tankarna upp. Försöker alltså hålla låda mest hela tiden...
Det blir väldigt intesivt innan jag ska lägga mig och sova. De första två kvällarna tog jag en insomningstablett men inte igårkväll. Inatt har jag drömt sånna drömmar så det är inte klokt. Men det är kanske bra? Tror inte jag drömt de andra nätterna, då jag tagit en tablett.

Idag är det en vecka sedan jag pratade med farbror senast, dagen efter försvann han. Det där samtalet snurrar såklart runt i huvudet också.
Mer och mer av det vi sa dyker upp. Jag skrattade mest hela tiden,men det är så det brukade vara när man pratade med honom, han skämtade så mycket och fick mig alltid att skratta. Sånna där dumma och helt onödiga tankar kommer såklart fram också: tänk om jag visste vad som skulle hända.
Men jag tror faktiskt att han ville ha ett helt vanligt samtal, prata så som vi brukade göra.
Jag tänkte faktiskt när vi sa hejdå, att han lät lite konstig, ledsen eller allvarlig. Men jag kunde inte sätta fingret på det då, men det är sant att jag tänkte på det, det är ingen efterhandskonstuktion.

Varför skulle det bli så här?
Ingen har svar på den frågan.
Jag tänker och känner så fruktansvärt mycket med hans fru och dotter. Tänk om man kunde lindra lite för dem.
Pappa, mår inte bra, inte konstigt, hans lillebror är ju borta och på ett sånt sätt också. alla är chockade.
Nej, jag hade nog inte så många ord ändå.
Livet rullar på som vanligt annars, det är ju så det är med livet.
Jag har blivit förkyld och får tillbringa mycket tid vid sugen, slemmet flödar, om man säger så...
Lederna mycket dåliga igen.
Jens piggnade till fort, redan på lördagkvällen, jätteskönt! tyvärr fick jag väl hans skit även om jag försökte tänka att jag inte skulle få det.

Igår fyllde min älskling år. Tack vare Jens fick vi en stund med mycket skratt hemma hos mamma och pappa. Åt god tårta och så. :)
Lovisa kom förbi en sväng också, det var jättebra och skoj.

Jag har inte kunnat gråta ordentligt och det är jobbigt, det sitter som en klump i hjärtat.
När jag träffar pappa vill jag bara muntra upp honom, klarar inte av att se honom så ledsen. Men han måste ju få vara det, jag får inte vara så ego.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe. eller som Jens säger. En topp i tasse. ;)

Sköt om er.
Tack för era ord, skulle vilja ha er här och krama om er på riktigt för ni är så goa.
Kram

Jag ska bara skriva några korta rader för jag har inga ord inom mig, inga som kan förklara den stora sorg och  chock som vi har inom oss nu.
Igårkväll fick jag ett samtal som gjorde att jag bara skrek rätt ut. Min farbror har gått bort, han tog sitt liv.
Jag gråter inobords hela tiden men får inte ut det.
Tankarna snurrar omkring och främst tänker jag såklart på hans fru och min kusin. Det är inte klokt detta.
Pappa är helt nedbruten och sörger sin lillebror.

Jag pratade senast med min farbror i tisdags och nu är han borta. det telefonsamtalet spelas upp i mitt huvud hela tiden. Dagen efter försvann han.

Så mycket minnen som kommer och det är fina minnen, min farbror var en människa med mycket humor och kärlek.
All min styrka och kraft skickar jag till hans familj.
Ett ljus brinner för dig här farbror.

Tack till er för de fina och uppmuntrande kommentarer jag fått. Har skrivit det tidigare men det tål att upprepas, ni är guld värda för mig och ger mig en massa styrka och tröst.
Tack snälla!

Igår var det storstädning här hemma, ut med mattor och hela konkarongen. Sedan for jag in och tränade. Färdtjänsten var en halvtimme försenad så det blev stressigt, fick hoppa över en del maskiner.
När jag kom hem hade Jens 39,5 grader och febern har varit svår att få ner. Nu har den iaf sjunkit till strax under 38 och jag hoppas den stannar där.
Stackars mammas gosros, nu är han slö och sitter och gosar med Daniel.
Är ledsen för Jens skull men även för att detta hände just den helgen då Jesper är hemma. Vi träffade honom aldrig igår. Ikväll är planen att vi ska hem till mina föräldrar och fira Jespers 22-årsdag i efterskott men vi får se hur det blir. Kanske kommer de ut istället eller så tar vi det imorgon. Jesper åker tillbaka till Oslo sent imorgonkväll.
Vi får se hur det blir.

Jag mår rätt okej. försöker att ta en dag i taget och inte tänka så mycket.
Jag har tyvärr fått ont i munnen igen, mer än vad jag haft tförut. Vet inte om jag har ont där tänderna satt eller om det är någon inflammation i käkleden. Om det inte gått över på måndag får jag ringa tandläkaren. Vill inte få något skit.

Som sagt, mår rätt okej även om hjärtat fortsätter slå fort. Ingen ångest och det är jag tacksam för.
Det blir en lugn dag här hemma.

Jag önskar er en underbar Alla hjärtans dag!
Stor kram till er.

Det är något som inte känns helt okej, jag vet inte vad det är?
Känner mig helt av banan och det är liksom bara mörkt och trist nu.
Jag fick Orencia idag och det är jag glad över. Proverna såg bra ut, syftar då på det omtalade blodvärdet, så att hjärtat slår fort har alltså inte med lågt hb att göra. Det känns både bra och dåligt, för varför gör det så då? Psykiskt skulle jag själv sattsa på. Oro, stress och ångest.
Inte konstigt att det blivit så här efter nästan ett år av ovisshet och taskig hälsa.
Att det vänder det vet jag, men som ni vet, när man är mitt upp i det så är det bara jobbigt.

Jesper är hemma i Halmstad igen. Det är lillebror det. Egentligen var det meningen att han skulle komma imorgon men han ringde mig vid femtiden, tror jag det var, och berättade att han precis passerat Falkenberg. :) Han kom ut till Getinge en kort sväng. Jens blev så blad att se bobbo Beppe. Morbror Jesper är det såklart. Han sprang fram och slängde sig i hans armar.
De träffas inte ofta men Jens kommer ihåg honom. Det beror säkert på att vi rings mycket och att det finns foton här och där på morbror.

Nej, snart dags att krypa till kojs.
Jag har träning på eftermiddagen imorgon och det kanske hjälper upp mitt humör. :)
Sköt om er och sov gott inatt.
Kram

Jag fick en kommentar igårkväll från Försvarare. Det fanns ingen bloggadress med så jag skriver lite här istället.:)
Jodå, jag förstår mycket väl att det inte går att bara droppa in så där och få ett blodprov taget, det måste finnas regler och så. Jag blev lite irriterad just då men löste det ju fort genom att ringa Spenshult och få klartecken från en sköterska där.
Det jag irriterade mig på var att hon tog det i armen och att jag inte fick svaret på en gång.
Jag ville bara kolla hur det stod till med blodvärdet eftersom jag blött ganska mycket under fyra dagar. Ville bara döva min oro men jag har fortfarande inte fått veta hur det såg ut., där av mitt dåliga humör.
Men antagligen är det rätt bra eftersom jag kunde träna igår. Min puls är fortfarande väldigt snabb hela tiden och det är därför jag antar att blodvärdet sjunkigt. Jaja, imorgon får jag alla svar... :)
Nog om detta och det var inte meningen att attackera sjukvårdspersonalen som gör sitt jobb. :)

Jag sitter här med en hemsk huvudvärk. Jens har äntligen somnat så jag ska passa på att vila lite.
Hoppas ni har en fin dag!
So long

Jag kikar in lite snabbt bara.
Jag var iväg och tränade i förmiddags och även om jag kände mig lite mer anfodd än senast så gick det riktigt bra. Åh, vad glad jag är att jag kunde träna. :)
Fick också ett glädjande besked från Spenshult när jag kom hem från träningen. Om allt ser okej ut och känns bra i munnen så får jag Orencia på torsdag. Känns himla bra eftersom det är viktigt att följa behandlingen som den ska vara.

Frågade även om de fått svaret på det där provet jag tog igår på vc, det som jag fixade med lite bök. Det hade dem inte så det provet var helt meningslöst. De tar ju ändå prover på mig på torsdag innan infutionen så jag kunde lika gärna väntat till dess. Men som sagt, jag trodde hon skulle ta ett stick i fingret och så skulle jag fått svaret direkt.
Jaja, ingen idé att ödsla energi på sånt.

När jag kom hem från träningen packade jag upp träningsväskan och sedan for vi in tills tan igen. Besök hos svärmor och sedan hos mina föräldrar. En riktigt bra dag har det varit men nu är jag trött.
Jens fot är lite svullen men han springer och går. Han haltar lite men han gnäller inte så jag antar han inte har jätteon.
Mammas gosros.
Nu kan han föresten säga:En kopp kaffe!
På Jensiska: Eeen toppp tasse.
Jaja, nästan rätt ju. efter att han sagt det börjar han gapskratta. :)
Det tog rätt lång tid innan jag kopplade vad han menade.

Nu, dags för en kopp te och sedan bums i säng.
Godnatt!

Jag ringde sjukvårdsupplysningen imorse eftersom Jens inte ville gå på foten. De rekomenderade oss att åka till vc och om det var nödvändigt få en remiss till röntgen från läkaren där.
Vi fick träffa en kanonläkare, helt underbar var hon verkligen. Hon jobbar som bvc-läkare också så hon har ju vana vid barn. Hon visste precis hur hon skulle göra för att distrahera och få honom att gå... Jodå, nu går han, men haltar lite.
Hon kunde vrida och vända på hans fot utan att han gnällde eller något. Det är alltså en stukning och det känns så skönt även om jag förstår att han har ont. Men tänk om något hade varit brutet? Hua, hämska tanke.
Jag har varit helt lycklig efter besöket på vc.

Det känns mycket bättre i munnen också. Har inte blött något direkt sedan igår eftermiddag och det känns underbart. Så jag ringde aldrig tandläkaren imorse. Nu har det börjat klia där tänderna satt så det är på gång att läka nu. Tjohooo
Sedan ringde min ledsagare och berättade att hon fått en lucka imorgon så om jag vill och kan så har jag chans att få träna då. Tar den chansen, om jag säger så... :)

Jag tänkte som så här att jag skulle passa på att kolla blodvärdet när vi ändå var på vc. frågadde i anmälingsluckan om det var okej att ta ett prov. javisst sa hon men när jag väl kom till labbet så var det stopp. Hon vägrade kolla det åt mig eftersom jag inte hade någon ordination från en läkare. Suck! Det är bara ett stick i fingret och så får man svaret direkt. Det hade varit så skönt för mig eftersom jag oroar mig mycket för att det gått ner.
Men nejdå.
Jag ringde Spenshult och de fick prata med labbet och så löste det sig ändå. Men de gjorde det omständigt och tog det i armen istället. Nu får jag ändå vänta på provsvaret till imorgon.
Jaja, inget att tänka på nu.
Men hon var så tjurig, den där tanten.

Nu snart dags att äta middag.
Ha en fin kväll!
So long

När vi var hemma hos mamma och pappa ikväll hoppade Jens från nedersta trappsteget och gjorde illa sin fot. Han vill inte gå på den nu. Den är inte direkt svullen och han kan röra fotleden och tårna hit och dit men han vill alltså inte gå.
Stackars mammas gosros. Han har badat och fått panodil, han somnade för en gång skull på stutts.
Han har inte ont i viloläge verkar det som, utan bara just när han går. Ja, är han inte bättre imorgon så får vi ringa sjukvårdsupplysningen.
Vi får väl åka hela högen till sjukhuset antar jag. :(
Jag började blöda igårkväll igen. Vaknade upp vid halvfyra i natt, helt yr och hjärtat slog som besatt och det har det fortsatt göra. Blödde mycket under natten och förmiddagen också och jag känner mig inte helt okej. Antar mitt blodvärde som redan ligger rätt lågt på grund av reumatismen sjunkit en del. Antar det är därför hjärtat jobbar på så.
Jaja, min egna lilla teori. Jag ska iaf ringa specialisttandvården imorgon och höra vad dem säger. De vill kanske kolla mig.

Trött på detta. Det blev ingen kyrka och det blir ingen träning imorgon.
Bläää
Men bara Jens blir bra i sin fot snabbt så är jag glad. Det andra blir säkert bra med tiden det med.
Det är ju jättesynd om honom om han inte vill eller kan gå.
Fasen!
Nu dags att fixa lite och sedan en kopp te.
Godnatt mina vänner.

Idag har jag inte blött något vilket är superskönt. Jag är fortfarande jättetrött men har en stark känsla av att det är penicillinet. Tar tre stycken tabletter om dagen.
Tänkte att jag kommer nog inte att kunna sova någonting, natten till idag, eftersom jag sov så mycket igår på dagen. men jag sov som en stock, helt underbart.
Jag har iaf lyckats hålla mig vaken hela dagen idag och det har minsann Jens också gjort. Han har varit trött och gnällig hela dagen och verkligen behövt sova men det har han alltså inte velat göra. Jo, han somnade en halvtimme på mattan precis innan vi skulle äta middag. Alldeles för sent men vad ska man göra?
Nu kommer han nog att kolla melodifestivalen med oss tror jag. :)

Lederna är inte bra alls men det får gå. Hoppas verkligen jag får Orencia-infutionen nästa vecka, inte för att den ger någon lindring just när man får den men om en månad då borde vi se resultat av de behandlingar jag fått.
Hoppas verkligen den kommer funka, klart den gör. :)

Imorgon ska vi hem och äta middag hos mina föräldrar och det ser jag fram emot. Ska bli skönt att komma hemifrån lite och få träffa dem. Det kanske blir ett besök i kyrkan med svärmor innan.
På måndag har jag tid för träning och jag hoppas verkligen att jag orkar och kan komma iväg. Jag behöver det så väl. Måste vara stark både fysiskt och framförallt psykiskt nu den närmsta tiden. Detta med de två tänderna är ju första steget mot halsoperationen.
Jag har verkligen blandade känslor inför den. Helst vill jag att den ska äga rum imorgon så jag får svar om det kommer gå att göra något åt halsen och så vill jag såklart ha det överstökat. Å andra sidan vill jag smita undan och säga till doktorn att vi skiter i det, jag orkar inte gå igenom en operation till.
Men det är klart jag orkar det och det är klart jag kommer göra det, för jag måste ju.
tänk om den lyckas! chansen är inte stor, det har kirurgen sagt, men så länge det finns en gnutta hopp så lever man ju på det, eller hur? ;)

Snart dags för melodifestival!
Jag har alltid gillat det mycket men jag tycker det har varit en aningens långdraget de senaswte åren. Men nu är det snart igång igen och jag tycker det är skoj! Ska ni kolla?
Ha en fin kväll!
So long

Först, tack snälla rara goa ni för era kommentarer och alla lycka till. De hjälpte.
Allt har gått bra och de två tänderna på höger sida är borta.
Jag har blött mycket och gör det fortfarande. Har ganska ont också, inte bara i munnen utan lederna har reagerat och blivit skitsura av någon anledning. Jag är mycket trött, har sovit största delen av dagen. jag har fått någon dunderkur med penicillin också så det gör säkert sitt till, att jag är trött menar jag.

Jag ska berätta mer ingående om gårdagen en annan gång. :) En av de märkliga sakerna var iaf att jag inte darrade någonting trots att jag låg på ett operationsbord. Det är konstigt, för operationssalar har, sedan jag var liten, den inverkan på mig, att jag börjar darra som ett litet asplöv. Detta behöver inte betyda att jag är rädd, det bara blir så.
Men igår var jag lugn, haha, ganska iaf, inget lugnande innan heller.

Jag återkommer sedan. Men nu vet ni att jag mår bra trots lite mindre blod i kroppen och färre tänder i munnen. :)
Ska in och läsa era bloggar lite senare ikväll också.
Tack igen för era värmande tankar, ni är guld värda för mig allihop, det hoppas jag ni känner
Kram

Jag började dagen med att åka in till sjukhuset. först var det ett besök på syncentralen som stod på programmet. Jag visade min mobil för en brukare som också ska få ett sånt här talprogram, han ville se hur min mobil såg ut och hur bra knapparna är osv.. Han gillade den nog.
Sedan var det dags att byta tracken och det gick fint. Hade med mig svärmor och vi tog en fika efteråt.
Dagen har gått snabbt och det är ju himla skönt eftersom jag vill att imorgon ska komma fort så jag får det här med tänderna avklarat.

Både min syster och pappa har försökt få mig att ta kontakt med kirurgen som var med mig till London när jag stelopererade nacken 91. Han har följt mig genom åren och det är han som bytt ut mina höfter. Jag har velat men tänkt att det är onödigt för ja, egentligen vet jag inte hur jag tänkt men jag har inte gjort det iaf för jag har nog helt enkelt inte orkat och inte velat besvära. Det senaste är dumt för jag vet att han bryr sig jättemycket om mig och bara blir glad om jag hör av mig.
Iaf tog jag tag i mig själv igårkväll och skrev ett mail till honom där jag berättade lite om vad som hänt och vad som är på g. Jag frågade vad han tyckte om det här med tänderna och om det skulle vara en risk för nacken med tanke på mitt sköra skelett osv.
Berättade lite om Jens också och om strulet med medicinerna jag haft det senaste året.
Gissa vem som ringde mig ikväll? :) jodå, han ringde. han hade inte kollat sina mail förrän då och så ringde han direkt. Vilken doktor, eller hur? Han ville att tandläkaren skulle ta kontakt med honom innan han satte igång. Han lovade att vara tillgänglig kl 13.00 då jag ska vara där.
Då får han förklara hur det ligger till och det känns jätteskönt. Gissa om min syster och pappa blev glada när jag berättade detta? Haha Jag känner mig själv lättad också.
Nu kommer han säkert vilja vara inkopplad när det är dags för halsoperationen också. Det är ju samma sak där, de ska bända och försöka komma åt.
Japp, det ska ordna sig, men jag kommer vara grymt tacksam när detta är över, så mycket kan jag säga.

Jag och Daniel åker in på förmiddagen och fikar och äter lunch, ska ju som sagt inte vara hos tandläkaren förrän kl 13.00.
Jens får vara lite längre på dagis imorgon och så blir han hemma på fredag istället.
Japp, nu ska jag läsa lite och skingra tankarna.
Godnatt på er och jag återkommer när jag orkar. :)
Kram

Jens är verkligen inne i en intensiv period nu. Det är framför allt språket det händer mycket med. Han suger åt sig ord som en liten svamp och det snurrar nog inte bara i mitt huvud just nu... :)
Han är glad men oerhört busig och testar gränser som bara den. Jag tror nog han testar mig extra mycket. Han har kommit underfund med att man kan lura mamma lite och att hon är mycket lätt att få att skratta... Hmm, jag är grymt dålig på att hålla masken, det måste jag erkänna.

Han har hållt igång hela dagen, det gick ju inte få honom att sova på eftermiddagen. Han har inte varit direkt trött heller. Fast frågan är om han inte passerade trötthetsgränsen precis innan han skulle sova för han blev helt sprallig. Han vägrade lägga sig ner och bara kastade ut alla grejer ur sängen. Musse, baa, snutten och nappen. Sedan pep han övergivet när de låg på golvet. Hmm, det hela slutade iaf med att jag blev arg på honom och han blev ledsen.
Till slut somnade han och då hade vi skrattat lite tillsammans innan, takc och lov. Jag vill inte att han ska somna och känna att jag är arg på honom även om det är glömt på morgonen. Antagligen är det väl jag som inte skulle glömma det  och ligga och gruva mig för att jag tappade humöret;)
Nu sover han som en stock. :)

Jag ska strax hoppa i säng jag också.
Jag har träning imorgon och jag hoppas verkligen att jag kan träna, att händerna inte är så dåliga som de var imorse och flera timmar framåt.
Jag behöver träningen jättemycket nu, framför allt för att må så bra som möjligt psykiskt.
Godnatt!

Igår hade vi kalas för Jens här hemma. Vi var strax under tjugo personer och alla var glada. :)
Bara vuxna förutom Jens men jag var ändå helt slut efteråt. Tjugo personer märks i vår trea.
Ja, det var lyckat och Jens var glad och pigg trots att han bara sovit tio minuter innan folket kom.
Han fick många fina grejer också plus kläder.

Det går inge vidare med hans middagslur nu för tiden. Jag låg och vilade med honom en timme nu på eftermiddagen men han slumrade bara korta stunder.
Jaja, han kanske inte behöver sova på dagen längre? Jag vet inte, det lär märkas.

Annars ingete direkt nytt.
Det är mest tråkiga saker just nu. Har fått mycket ont i händerna och på grund av utdragningen av tänderna på torsdag så blir Orencia-infutionen uppsjuten. Jag hoppas det inte kommer påverka resultatet.
De på Spenshult visste inte om det skulle ha någon betydelse eftersom de inte har så mycket erfarenhet av den här nya medicinen. Känns iaf tråkigt att behöva göra ett, om möjligt, kortare uppehåll så här i början av behandlingen. Men det är som det är och inte mycket att göra åt saken.
Tack och lov har jag en del att göra nu de närmsta dagarna. Jag vill så klart bara att torsdagen ska komma så jag får det hela överstökat.

Jens sitter i mitt knä och äter: Min
Det är klementin det. Den andra har slunkit ner nu och han tjatar om en till... hmmm?
Var rädda om er.
So long