Mitt liv och mina drömmar

När jag klev in i färdtjänstbilen igår morse för att åka in och träna på sats spelade de Thriller på radion och jag tänkte, fasen vad bra den låten är egentligen, synd de inte spelar hans musik oftare. Sedan gled mina tankar iväg i andra banor men efter ett tag spelades det en till låt av Michael Jackson.
Mmm, nu får väl min kusin skärpa sig lite tänkte jag, han är musikprodusent på radioo Halland, man kan ju inte spela två låtar av samma artist så tätt in på varandra. men jag klagade inte egentligen för även den låten var ju skitbra.
Sedan kom en av programledarna in och började prata om Jackson och han pratade i förfluten tid, fattade ingenting.
Det lät helknäppt.
Frågade chauffören, Har Michael Jackson dött?
Ja, sa hon, sent igårkväll.

Det känns konstigt. Som så himla många andra har hans musik påverkat och funnits länge i mitt liv. Han har varit med mig många gånger i Lund tex och gett mig styrka där. Musik är en källa till glädje och ger mycket kraft.
Hans musik kommer leva kvar.

Träningen gick bra och jag har kännt mig bättre i halsen, framför allt idag känner jag att det vänt.
Jag har tom orkat sitta och sola lite, både igår och idag. Innan dess har jag knappt pallat med att vara ute eftersom jag mått dåligt men nu har det vänt. :)

Jens den lille filuren har somnat på soffan efter att ha plaskat ute i trädgården hela dagen.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe.
Ha en fin dag.
Skickar en extra stor kram till
Jenny.
Kram

Daniel sa till mig att ringa halsmotagningen imorse, jag mådde inte bra och var slemmig som bara den. Han undrade vad jag väntade på och det kan man ju fråga sig...
Jag fick en tid på förmiddagen, inte till min vanliga doktor. Det första hon frågar mig är varför jag har tracken och det är ju i och för sig en bra fråga men jag skulle gärna vilja ha svar på den själv och det har jag velat i snart tre år så jag blev supertrött redan från början.
Försökte förklara något jag förklarat många gånger och jag vet inte vad jag ska säga för det är kompliserat och inte ens de där nere i Lund har ju riktig koll så det är inte så lätt. jag förklarade iaf min historia med infektioner och allt som gör att jag får dem. det förstod hon.
Jag sa också att jag ville vara bra nu när jag ska till tunisien och det förstod hon också.
Hon skulle kolla mig i halsen och det kan ingen göra eftersom jag inte kan gapa så speciellt mycket och inte böja bak nacken. Meeen försök lite till sa hon, eller är det stopp där?
Hmm, nä jag jäklas bara lite med dig tänkte jag säga men sa det ej. ;)
Japp, du ska få pencillin sa hon. Vill bara kolla ner med fiberinstrumentet. Det går till så att man kör ner ett fiberinstrument ner genom näsan och ner i halsen för att kika hur det ser ut.
Då blev jag skitförbannad. Det är inte alls trevligt och en mycket onödig grej just då tyckte jag. kändes mest som hon gjorde det för att hon var nyfiken på att se min hals....
Hon kanske skulle upptäcka något som ingen annan upptäckt? ;)
Jag är mycket trong i näsan och det såg hon, ändå skulle hon trycka och greja för att tvunget komma ner. Det knakade i näsan...
Det som irriterade mig var att hon redan bestämt sig för att ge mig antibiotika så varför detta då?
Jaja, nu är jag gnällig. :)

Daniel kom på att de kunde ju ändå passa på att byta tracken när vi ändå var där, så slapp vi komma tillbaka snart igen för att göra det. Sedan kan det ju vara så att bakterier stannar kvar på tracken och när kuren är slut har jag bakterier kvar som hoppar fram. En mycket bra idé av min älskade make alltså. :)
Så nu har jag alla förutsättningar för att snart bli bra.

Jag lämnar inte ämnet halsen än för en lite rolig grej hände.
Jens har gått sin sista dag på dagis idag, han ska dit om fyra veckor igen dock. Jag och han stod utanför ytterdörren och dividerade om att gå in, han ville inte men jag ville....
Då kommer det en kille cyklande som stannar framför oss. Jens går fram till cykeln och griper tag i den och säger:
Jajs kykel!!
Nej säger jag, det är inte din. Killen säger:
-Han kan inte cykla utan stödhjul och det höll jag ju med om.
Sedan får han tydligen syn på mig och utbrister förtvivlat:
-Vaaad har hänt??
Jag frågar lite försiktigt vad han menar, blir nästan rädd själv och undrar vad sjutton nu som har hänt,har jag tappat ögonen utan att jag märkt det? ;)
-Varför har du en spruta i halsen?

Den har jag aldrig hört innan faktiskt.
En spruta. haha , Skitbra.

Godnatt!

Samtalet från Lund som jag väntat på sedan den 21 april då jag åkte därifrån och var så ledsen eftersom operationen inte hade lyckats.
Jag stod och diskade i eftermiddag och då ringde telefonen. det var kirurgen som försökte operera mig. Hjärtat började slå som besatt så fort jag hörde hans röst men jag blev jätteglad att han hörde av sig.
Han sa att han inte glömt mig men det har tagit tid eftersom han hade diskuterat med andra läkare om hur de ska göra och nu har han och en lungläkare ett förslag på hur det ska gå till.
Nu är det visst inte aktuellt med laser längre utan nu ska de försöka skära upp det som tepper till med hjälp av ström. Det är tydligen lungdoktorns instrument men han har aldrig tidigare använt det instrumentet på det stället där mitt problem sitter så det är därför min halsläkare också ska vara med.
Jag kan verkligen ställa till det. ;)
Han betonade återigen,antagligen för att jag inte ska bli så besviken, att chanserna för en lyckad operation inte är så stora. Jag frågade om det kunde hända något farligt, det lät ju inte så himla roligt med ström men han sa att det värsta som kan hända är att jag vaknar upp ur narkosen och han får komma med samma besked till mig som sist, att det inte hade gått.
Jag vet att han känner jättemycket för mig och verkligen vill att det ska bli bra. Han tycker jag har nog som det är med reumatismen och att jag inte ser. Han är väl en av de få läkarna tycker jag som verkligen fattat hur jobbigt det är med dessa infektioner och han säger ju rent ut att det är tracken tillsammans med min reumatiska sjukdom och immunnedsättande mediciner som gör att jag blir dålig hela tiden och har svårt att repa mig.
Han sa också att om det finns en gud så är han inte rättvis. Hade någon annan sagt så hade jag blivit skitsur. ;)
Jag förstår vad han menar men ser det inte så, jo, ibland kanske, för några veckor sedan till exempel då jag tyckte allt var jobbigt och tungt.
Men som sagt, jag kan rada upp fler positiva saker som hänt mig en dåliga saker som drabbat mig. Sedan kan jag, när jag är på mitt mest positiva humör även se att de dåliga sakerna som jag varit med om gett mig väldigt mycket och fått mig in på vägar som jag annars aldrig hade hamnat på.
Ni förstår säkert vadjag menar? Eller om inte så beror det på att jag mest svammlar just för tillfället. ;)

Nu har jag iaf en stor grej att fokusera på och samla kraft inför men det tänker jag inte börja med förrän i augusti. så det så! Hahahhahaha

Tårtan hos svärmor var mycket god. Sedan tog vi med henne till restaurangen där mina föräldrar jobbar och käkade lunch.
Under eftermiddagen har vi varit i trädgården. Jens har plaskat för fullt och själv har jag njutit under ett parasoll. :)

Nu dags för te.
Godnatt goa vänner.

Sommaren har äntligen kommit, så underbart det är! Tänk vad det slår om fort.
Igår var vi på Galgberget med svärmor och det var ljuvligt, bara satt och njöt av livet. Jens sprang runt och lekte för sig själv och hade hur kul som helst.
Pappa kom hit en sväng på eftermiddagen till Jens stora glädje, ja även min såklart. :)

Idag har Jens varit på dagis extra länge eftersom jag hade en tid i Lund, det var dags för nya ögon igen. Ni som följt min blogg vet att jag kraschat ögon hej villt i början av året och därför gått runt med mina gamla gröna nu i några månader. Nu är jag dock blåögd igen. :)
Jag tycker jag haft fullt upp de här dagarna för jag har varit så fruktansvärt trött men nu när jag försöker sammanfatta och skriva ner är det ju inte så mycket egentligen.
Min hals har tyvärr blivit dålig till min stora fasa kan jag väl lugnt säga. Har ont i halsen och är mycket slemmig. Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till?
Ska jag ringa och be om en pencillinkur nu direkt så jag tagit slut på den några dagar innan vi ska åka. Den sortens antibiotika som jag brukar få och som har bra effekt gör att man inte får vara i solen under kuren och fem dagar efteråt. Inget som känns kul att ta nu och framför allt inte när vi ska ner till Tunisien.
Men det är absolut inte roligt att åka ner dit och vara superslemmig och bunden till sugen heller. Jag vet ju innerst inne att jag nästan aldrig lyckas slå ner de här halsinfektionerna själv utan behöver hjälp av pencillin.
Äsch, vad ska jag ta mig till med den här skrutthalsen?
Har också haft lite inflammationskänningar i några fingrar men det har jag inte sagt till någon, så håll det för er själva, det kan ni väl? ;)
Säg det inte till Daniel eller mina syskon och föräldrar, då blir dem ledsna.
Men inflammationerna talar ju också för att jag har något i kroppen. Det var ju nämligen inte länge sedan jag fick Remicade, så det borde inte vara så här. Men om jag har en infektion i kroppen så hakar lederna gärna på och gör partyt ännu mer livat om man säger så. :)
Jaja, vem orkar bry sig om detta, inte jag iaf.... ;)

Imorgon fyller svärmor år så det blir att åka dit och gratta och... mums, äta tårta. :)

Nu ska jag dricka mitt kvällste och sedan är det sängen.
Tack för alla uppmuntrande och förstående kommentarer ang resan och min oro för att inte kunna ha koll på Jens.
Det blir bra.

Stor kram till er.

Midsommarafton var lyckad för vår del. Vi satt ute och åt och till och med solen visade sig ibland.
Underbart god mat hade pappa lagat och Jens hade en ett år äldre kille att leka med, de hade verkligen skoj. :)
vi tre gav upp vid halvnio och åkte hem.
Har tyvärr inget bildbevis på pappa som midsommarstång och lika bra är väl det. ;)

Resten av helgen har gått fort och den har varit lugn.
Idag ryckte vi Jens dagliga lur och han har varit glad och pigg trots detta. Han blev väldigt trött vid halvsex och för att dra ut på det hela lite så frågade vi om han ville gå ut och gunga. Det tackade han såklart inte nej till. Vi träffade en liten kille på lekplatsen, fyra år var han och supergo mot Jens. Det var så himla roligt att lyssna på dem när de pratade. Pojken berättade att han snart ska fylla fem år varpå Jens genast säger:
-Jaij fem meee
Okej där ser man....
När man frågar vad Jens heter säger han Jens jättefint nu men när han pratar om sig själv är det fortfarande Jaij.
När vi kom in tog han ett bad och sedan var det dags för välling.. Trodde i min enfald att han skulle slockna som ett litet ljus men då hade han passerat gränsen och han var bara ledsen.. :(
Japp, svårt detta.
Borde väl stoppat honom i säng då vid halsex men det tar emot lite.

Ny vecka imorgon och resan till Tunisien närmar sig.
Ja, frysa lär vi inte göra när vi kommer dit iaf. ;)
Hua

Jens är det finaste och dyraste som finns på denna jord, det vet ni, eller hur? ;)
Mammorna som läser detta, och såklart papporna också, förstår precis vad jag känner.
Våra barn är det mest underbara som finns och det får absolut inte hända dem något.
Men ni, tänk så här.
Ni sätter på er en ögonbindel, försöker ta det mest dyrbara ni har i handen och sedan ger ni er av på en resa till ett annat land.
Okej, på flygplanet är det ju lugnt där kan det liksom inte hända så mycket.... Hmmmm, ja inte med bara honom iaf, han kommer ju ingen stans.
Men när ni kommer framt ill resemålet och värmen slår emot er och ni fortfarande försöker hålla gosrosen i handen trots att han antagligen inte vill det då börjar eländet.
Som tur är så åker jag ju inte själv med honom, hade aldrig någonsin kommit på fråga så det kommer gå bra men jag är helt övertygad om att jag kommer hem med några gråa hår.
Eller så måste jag släppa kontrollbehovet och det kan jag ju inte eftersom han är min dröm som blev sann, mitt ljus, mitt liv, svaret på bönen jag bett sedan jag var sexton år.
Så är det.
Finns det någon därute som kan ge mig ett tips på hur man håller koll på en tvååring när man inte ser i en miljö man inte känner till? ;)
I den frågan ger jag upp och känner mig besegrad faktiskt.

Men jag älskar att resa och jag tror Jens kommer få det superkul. så vi kastar oss in i detta äventyr och helt enkelt hoppas på det bästa för alla....
Som tur är så har ju Jens med sig tre personer till som älskar honom nästan lika mycket som jag gör... ;)
Så de ska nog se till så han inte springer bort, vilket är min största mardröm.

Japp, det ska bli bra, det ska det.
Sov gott inatt.
Kram!

Midsommarafton idag då. Den dagen kommer föralltid att förknippas med Jens för mig. För tre år sedan, på midsommaraftons morgon 2006 gjorde jag graviditetstest och det var positivt. Har aldrig någonsin blivit så chockad, glad och rädd. :)
Nu sitter vi här med en snart två och en halvt-åring. Busig och trotsig som bara den men så ska det ju vara. Han är dessutom, som ni förstår, det mest underbara som finns på denna jord.
Jag har många tankar vad det gäller honom och resan till Tunisien, men det ska jag gå in på en annan gång.

Här är det inge roligt väder så det blir nog inte att åka till Galgberget idag och dansa. Vi åker hem till mina föräldrar lite senare och äter och firar midsommar. Pratade precis med pappa och han sa att vi fick dansa runt honom istället, kanske gör så.




Önskar er en riktigt fin midsommarafton!!
Kram till er.

Här är det regnit och blåsigt idag. det ser väl inte så lovande ut vad det gäller imorgon och vädret men hoppas kan man ju alltid göra. :)
Här är det lugna gatan. jag bara såsar omkring och gör ingenting alls. Men det var länge sedan jag var hemma och hade en lugn dag så det är bara att njuta. Jens är på dagis, han ska hämtas kl 14.00. Sedan kommer antagligen svärmor hit en stund.

Mår bra och sover som en stock på nätterna nu. Har inte tagit någon insomningstablett på över en vecka och jag sover som sagt gott, är så glad för det.
Ångesten har försvunnit och jag känner mig lugn och hyfsat glad. ;)

Här kommer en bild på min lille gosros i den nya frisyren.
bilden är tagen i morse innan Daniel följde honom till dagis.


Ha nu en superfin torsdag.
Kram

Japp, nu har det gått en tid sedan jag var här sist.
Det har varit mycket och jag har inte orkat skriva något.

I lördags började golvläggaren sitt jobb och han hade blivit klar på söndagseftermiddagen om vi bara hade fått tillräckligt med golv från butiken. Men som ni förstår så hade vi inte det. Trodde jag skulle börja tjura när han sa att det fattades tre kvadratmeter. Men P var så gullig så han kom hit igår och gjorde klart jobbet. Han har nämligen tagit vårt golv på fritiden. Nu är det kanonfint här.
Nytt golv i hallen och köket. Han har tagit bort tröskeln mellan rummen och satt en list istället, det är ju sama golv så det är ju snyggt när det glider in i vart annat.
Så himla nöjd är jag och glad eftersom nu skulle det varit över med alla renoveringar osv. Tog en storstädning igår efter att P hade gått. Blev en aningens irriterad när jag kom hem från träningen idag och möttes av ett gäng byggare som självklart var inne i vår lägenhet och sågade och borrade för fullt. det var rör som skulle byggas in eller vad det nu var....
Nu har vi haft folk springade här till och från sedan mars och jag är grymt trött på att städa var och varannan dag.
Men nu är det nog snart över. Det ska bara sättas termostater på elementen.
Skönt! :)

Lillebror kom som sagt hem i torsdags och vi har träffat honom en del, det var superskoj som vanligt. Älskar den grabben så det gör ont.
Tyvärr lyckades mamma hamna i en mycket dålig period just då. jag har ju skrivit en del om hennes problem.
Det har alltså varit mycket bråk i helgen och jag har ggråtit en del. Är så svårt det där.

Vi har också försökt boka in en resa och det har varit bökigt det med. det ska självklart passa alla och allas plånböcker, syftar då mest på våran... Men nu är det bokat och den 7 juli sticker, Jens, Daniel, mamma, pappa och jag till Tunisien. :) Tjohoo, ska bli skoj som sjutton. Ingen av oss har varit där tidigare och det är ju extra skoj. Egypten älskade jag och daniel och vi föreställer oss att detta är något liknande.
Någon av er som varit där?
Har de många kackerlackor? Bläää ;)
Jag har ju dragit mig ganska mycket för att åka iväg, speciellt till ett land som är så varmt eftersom jag inte kan doppa huvudet på grund av tracken. Om jag gör det säger det blubb blubb och jag får massa vatten i lungorna och det är ju inge bra.
Men så har jag tänkt  att mitt liv ser ju ut så här och kommer kanske göra det i framtiden också. jag kan inte låta tracken styra och ställa och hindra mig från att göra roliga saker. jag får helt enkelt duscha oftare och svalka av mig på det viset. När jag duschar har jag ju en typ haklapp som hänger över tracken så det inte kommer in vatten.
Jag kan ju doppa mig i havet eller poolen upp till axklarna eller något. jaja, det ordnar sig. Har iaf ringgt och försökt jaga fatt på en mindre sug. Den jag har nu är inte portabel tycker jag, väger säkert över fem kg och den måste ju vara handbagage, den får ju inte komma bort.
Den är iaf beställtd och det gör ju resan lättare, det är tillräckligt med grejer som ska med ändå...
Japp, det är väl lite av vad som hänt sedan jag var här senast.
Både roliga och tråkiga saker men så är ju livet.

Igår eftermiddag satt jag i soffan och då råkade Jens ramla med sitt huvud mot insidan av mitt knä med en himla smäll. Han började skratta på en gång men jag bara skrek och kunde inte röra benet. Stapplade ut i köket och det gjorde så förbenat ont så jag kan inte ens beskriva det. Hade ingen styrka i benet och det sjöljde vågor av smärta över mig. Trodde ärligt talat jag skulle svimma eller spy. Mamma sa att jag var kritvit i ansiktet. Till slut när jag vred och bende lite på det knakade det till i knät och det värsta släppte. Tror nästan att knät hade hoppat ur led,jag vet inte?
Har varit öm i både knät och höften sedan dess men det gick iaf att träna idag och nu är det nästan borta helt. Först var jag livrädd att det hänt något med höften, har ju proteser i båda men det var nog knät.
Jaja, så kan det gå. :)

Jani, det var en liten uppdatering.
Jo just det, Jens har varit hos frissan för första gången, han var så långhårig... Det var ingen rolig upplevelse för någon, han ville inte sitta still och det slutade med att frisören klippte honom i örat... Hmmm, det blödde som katten men nu är han ännu sötare än var han var innan. ;)
Har tyvärr ingen bra bild där man ser hans nya frisyr men det kommer.

Här kommer några andra bilder.

Jens trött.


en bild från ikväll, både  Jens och mamma trött... :)


Det gamla köksgolvet.


Det nya köksgolvet.


Tröskeln mellan hall och kök.

Hoppas ni har en fin kväll.
Kram!

Japp, här öser regnet ner och det har det gjort sedan jag vaknade imorse.
Idag är det sstudenten här i Halmstad. De stackars studenterna kommer vara genomblöta men hoppas deras dag blir fin ändå.

Jag tog studenten den 6 juni 1997 och det var en helt underbar dag, kommer aldrig glömma den. :) Solen strålade hela dagen och den avslutades med en helt fantastisk fest ute i Tylesand som varade typ hela natten. Oj, vad jag dansade. :)
Roligt roligt, eller som Jens säger:
-oooligt! Detta säger han med ett riktigt busigt flin över hela ansiktet, tom jag kan se hur det fullkomligt strårlar bus ifrån honom. Han säger nämligen det ordet när han gjort något man inte får och vi sagt till honom.
-Ooligt säger han och gör om buset en gång till....
Han är inne i en liten trotsperiod nu tror jag minsann...

Jag har känt mig bättre i några dagar nu och ingen insomningstablett på tre nätter. Känns bra det med för nu vet jag att jag klarar mig utan dem också och då behöver jag inte vara orolig om jag väl behöver ta dem någon gång. inatt vaknade jag upp med hjärtklappning och oro inom mig men somnade om ändå.
Skönt, det går framåt.

Var på Spenshult igår och proverna såg helt superbra ut, och det stämmer ju med hur lederna är... :)
Nu ska det dröja åtta veckor till nästa infution. Åren jag tog Remicade klarade jag aldrig åtta veckor utan som mest sex men vem vet?
Det blev en lunch med lillassyster också, som alltid superskoj att få träffa dig gummsan.
I love you!

När jag ringde pappa på eftermiddagen berättade han att han precis hämtat lillebror på busstationen. han är hemma några dagar nu.
Det är underbart. Jag saknar honom så mycket men nu är han alltså hemma.... :)
när Jens pratade med mobbo Beppe på telefon igår hörde jag riktigt hur hjärnan arbetade på honom. Munnen gick men han fick inte fram så många ljud precis. han var så ivrig! Ska bli så roligt när Jesper kommer ut  i eftermiddag, se hur Jens reagerar.

Nej, dags att fixa till lite innan busungen kommer hem.
Ha en fin fredag!
Kram

Hua, vad jag är trött på alla som springer här, nu får det vara nog....
Idag har vi haft en kille här som isolerade hålen som går mellan lägenheterna. vad skitit det blir, de kan väl iaf ta av sig skorna? Speciellt när det är egn och slabb ute. Men men, nu ska det väl inte vara så mycket kvar att göra tror jag.
Egentligen borde det tapetseras om här nu eftersom tapeterna gått sönder när de borrat och sedan verkar de ha slagit i med något för det är stora hack i hallväggen.
Slutbesiktningen äger rum den 1 juli och då får vi väl se vad de tänkt sig.
Okej, nog med gnäll. :)

Killen som ska lägga in våra nya golv var här idag också, men det var bara trevligt. :)
Han kommer på lördag och börjar med hallgolvet.

Igår gick dagen i ett.
Jag var in och tränade på förmiddagen, hem och fixade och sedan iväg in till stan igen. Vi var till polisen för att fixa pass. tre pass plus ett nytt id, 1600 kr...
Jaha, vi har nog bara råd med passen, får ta resan nästa år... ;)
vi for och hämtade golven efter det och fixade en del andra ärenden. Sedan var det middag hemma hos svärmor och hennes syster. Systern for hem till Västerås idag så det var en liten hejdå-middag. Men jag var så slut så jag satt mest och hummade. men åt orkade jag minsann, mums vad gott det var! :)

Igårkväll tog jag ingen insomningstablett, har gjort det under nästan två veckors tid nu. Jag har sovit okej, vaknat typ tusen gånger men sovit och drömt lite har jag gjort iaf. Idag känner jag mig dimmig i huvudet och vågar absolut inte sätta mig i soffan för då kommer jag garanterat lägga mig ner och somna. Tänkte nämligen försöka sova utan tablett inatt med.

Jens har somnat nu iaf. Det är bra för det är ju inte så sent på dagen än så det betyder kanske att han somnar i rimlig tid ikväll?

Imorgon ska jag till Spenshult och få Remicade.
Både lederna och halsen är kanon nu så jag borde vara en mycket glad och tacksam person just för tillfället.
Men jag är inte glad och inte speciellt tacksam heller... ;)
Låter inte trevligt eller hur?

Jag har varit ledsen och gråtit mycket den senaste tiden. Min egna lilla teori är att det gågna året hunnit ifatt mig.
Ibland blir det så, när man mår bra fysiskt och kan slappna av så brakar man ihop lite psykiskt istället.
Jag har burit på mycket rädsla och oro det här året, både på grund av reumatismen och halsen. Väntan på att olika mediciner skulle hjälpa och väntan på en halsoperation som till slut resulterade i ingenting har gjort mig svag och ledsen.

Jag har tänkt så här, varför fick jag tre jobbiga saker att tampas med, hade det inte räkt med en, eller ja, två kanske, men inte alla tre.
Sånna tankar hatar jag för de är så meningslösa. Dessutom vet jag ju att när jag väger alla för och nakdelar så vinner alltid de positiva sakerna men jag har inte kunnat se det så nu.

Allt har bara varit svårt och tungt en tid.
Jag kan inte förklara hur det är, jag borde som sagt vara glad nu för att det verkar som att Remicade hjälper och att den senaste penicillinkuren gjort nytta men ändå är jag ledsen. känner mig så himla otacksam och dum.

Det här med halsen har tagit på mig mer än någon kan tro och att de inte hört av sig från Lund har inte gjort saken bättre.
Jag samlade ihop så mycket kraft innan operationen och gick igenom det jag avskyr mest av allt för att vakna upp ur narkosen och få veta att ingenting kunnat göras.

Jag har tom gråtit för att jag är blind och det gör jag aldrig annars.
Har gråtit för att jag inte kan se allt det vackra var eviga kotte pratar om just nu... Inte konstigt man blir deppig när man inte kan se sånna vackra saker, när man går runt i ett evigt mörker...
Så har mina tankar gått den senaste tiden, så ni förstår att jag inte är på topp.
Jag vill så gärna bli av med tracken.

Idag känns livet dock lättare och det är väl därför jag kan skriva om det. :)
Nu sitter jag och skrattar lite åt det här supertråkiga inlägget men jag ville bara få ur mig lite av skiten.
Varsegoda... ;)

Nu dags att läsa lite, passa på medan gosrosen sover.

Kram till er.

Hmmm, kom inte på någon mer fantasifull rubrik....
Idag har det inte hänt något speciellt.

Igår var jag till kyrkan tillsammans med svärmor och hennes syster. En bra mässa var det och en mysig fika efteråt. När jag kom hem drog vi iväg till vallokalen där det inte precis var någon rusning men vi var där iaf, självkrlart var vi där.... :)

När vi kom därifrån for Daniel iväg för att jobba några timmar. Jag tog hand om en trött lite Jens som efter mycket om och men somnade en stund.
Det är verkligen svårt det här med hans lur på dagen. Om han inte sover en stund blir han hur sur och gnällig som helst framåt fyra fem men får han sova somnar han väldigt sent på kvällen.
Inte lätt det där.

Imorgon ska jag iväg och träna på förmiddagen och sedan blir det en sväng in till stan igen, då med mina grabbar. Vi ska fixa pass och hämta vårt nya golv.

Jag har en olust inom mig som inte vill ge med sig.
Jobbigt att inte känna sig riktigt glad för någonting. Men det är väl en period som förhoppningsvis snart går över.

Var ni och röstade igår föresten? ;)
Ha nu en fin kväll.
Kram

Hej där!
Nu är jag här igen. Förlåt om jag gjort några av er oroliga men jag har inte kunnat höra av mig på något sätt.
Förra tisdagen var jag iväg och tränade och sedan på en helt underbar helkroppsmassage. Det var första men absolut inte sista gången för mig. När jag kom hem hade jag tänkt skriva några rader i min blogg men jag hann inte. Det var dags att ta ner gardinerna och dra bort alla möbler osv från väggarna. På onsdagen skulle de sätta igång att borra och dra rör här hemma.
Jag kan bara säga, fy fabian som det såg ut här när vi lämnade lägenheten. Ville bara gråta, jag hatar verkligen sånt stök. Sedan viste jag ju att det dessutom skulle vara himla skitigt när vi kom hem.

Det var meningen att de skulle vara klara på fredagen men när vi kom ut för att kolla läget var det inte klart. De skulle måla rören vita men det var inte gjort trots att vi blivit lovade det. Det blev en vecka istället för tre dagar hemma hos mina föräldrar och jag kan väl säga att vi inte suttit i sjön precis. :) Det har varit mysigt och framförallt så har Jens mått toppen och tyckt det varit jätteroligt att ha momo och offa hos sig så mycket.

Jag själv har mått bra under veckan. Fick utskrivet insomningstabletter vilket hjälp mig mycket.
Halsen har däremot inte skött sig alls så jag var hos läkaren i måndags och nu går jag på en pencillinkur igen.
Började få panik på den eftersom det dels tar på mig att behöva suga och hosta så mycket och dels för att nästa vecka är det dags för tredje infutionen av Remicade. Man får ju, som jag skrivit många gånger tidigare inte ha någon infektion eller så i kroppen när man får dessa typer av mediciner.
Men nu hoppas jag alltså på att vara okej till nästa torsdag. :)

Jag har saknat er!
Ska ut och läsa i era bloggar lite senare, nu ska vi äta glass... Jens vägrar sova middag den lille filuren så då får vi göra något annat. ;)

Måste bara tillägga att jag har världens bästa föräldrar! De har ställt upp som bara den och mamma tog ledigt från sitt jobb igår bara för att kunna hjälpa oss att få ordning i lägenheten. Nu är den skinande ren och det är toppenfint med nya gardiner och allt. Sååå glad! Jag har gruvat mig så för detta men nu är det gjort och vi kommer säkert få skön värme till hösten. :)
Jag älskar er, pappa och mamma.

Stor kram!