Mitt liv och mina drömmar

På onsdag blir min "lille" kille tre år. det är banne mig inte klokt. :)
Alla hans funderingar och fantasier är så underbara att höra på.

Här om kvällen gick vi från garaget och hem. jag och Jens gick hand i hand och det var mörkt ute.
-Åh mamma där är månen, vad fin den är.
-Mamma ser du den?
Nej, jens jag kan ju inte se, så jag kan inte se månen.
-Nej, mamma kan inte se.
Tystnad och vi fortsatte gå. Efter en liten stund.
-Mamma kan du se månen nu??

Jens var längre på dagis idag eftersom jag hade ett läkarbesök på eftermiddagen.
När jag kom och hämtade honom kom han springande och slädde sig i min famn.
Den ena tjejen som jobbar där sa till honom att nu måste han visa mamma hur snabb han är på att klä på sig ytterkläderna. han är visst supersnabb på att sätta på sig alltihop när de ska gå ut, han är snabbare än de stora barnen till och med. Men det brukar jag då inte få se. Idag när han satte på sig overallen så hamnade den bak och fram. Men Jens så där kan du ju inte ha den sa personalen och vi skrattade som bara den. det blir ju som en tvångströja du kan inte röra dig.
-Jag är långben sa han då med långbensrösten.
Okej, undrar hur han tänkte.

När vi gick.
-Jag vill gå själv!
-du vet ju att du måste hålla mamma i handen när vi går själva du och jag.
-Jens går själv och så skrattar han så där busigt.
Han vet mycket väl vad han får och inte. Det där med handen kör han med varje gång men han bråkar aldrig på riktigt om det. :)

Han är underbar. Han är så finurlig tycker jag.

Över till en liten hälsorapport. :)
Igår märkte jag av antibiotikan tack och lov. nu är halsen mycket bättre och det är en sån lättnad. Det går inte ens att beskriva.
Var på Spenshult idag och det såg ju inte så bra ut men det är inte konstigt eftersom det egentligen är dags för Remicade nu. Men den får jag inte ta. Hade många svullna leder och vänstra knät var full av vättska och gör riält ont. Du vill ha en kortisonspruta här förstår jag sa läkaren.
Visst vill jag men penicillinet då?
javisst jag... Så det fick jag ju inte då. Men jag frågade om det var okej att ge mig lite kortison in i blodet istället. det brukar bara hjälpa några dagar men bättre det än inget.
Så jag fick en dos i rumpan. :)
Hoppas på lite lindring från den.
annars allt väl här. :)
Kram och godnatt.

Igår hade jag en riktigt jobbig dag med halsen. Fick suga två byttor med slem och mådde allmänt dåligt och var trött. Jens hade ingen dagisdag igår så vi försökte väl roa varandra så gott det gick.
Jag var helt slut när Daniel kom hem och ville bara sätta mig i ett hörn och gråta.
blir så förbannat trött på halsen. Den suger musten ur mig. Tvekade fram och tillbaka om jag skulle ringa sjukhuset men eftersom jag ändå inte hade någon chans att ta mig dit med jens under gårdagen så struntade jag i det. jag hoppades ju ändå att det skkulle bli bättre under natten...
Imorse var halsen ännu sämre. Ska inte ens försöka mig på en beskrivning men det slutade med att jag helt gråtfärdig ringde sjukhuset för att be om en akuttid vilket jag fick.
-Har du det jobbigt nu igen? frågade sköterskan med mycket medkänsla i rösten.
Idag har Jens varit på dagis så då gick det att fixa lättare.

Läkaren var bra vilket i det här fallet betyder att han gjorde exakt som jag sa att hans kulle göra. Han bytte tracken, tog odling och gav mig antibiotika.
Finns inte så mycket annat att göra. Vi skulle kunna vänta på att det ger sig av sig själv men efter tre och ett halvt år med den här tracken vet jag ju att det gör inte det. Jag får gå runt med slem som sprutar och må allmänt dåligt i flera veckor och jag orkar och vill inte ha det så och då slutar det ändå med att det blir en kur penicillin som gör slut på skiten.
Så bättre ju tidigare jag blir av med det.

Tyvärr för det här med sig ännu mer krongel och det var ännu en anledning till att jag väntade med att ringa till jag kände att det var ohållbart.
På måndag har det gått sju veckor sedan jag tog min Remicade och på grund av den här halsifektionen har mina leder blivit mycket dåliga. Skulle alltså behöva få droppet. Men har man en infektion så får man inte ta det. Så oavsett hade det inte blivit något av med det. Nu får jag sjuta på droppet två veckor till penicillinkuren är avslutad för antibiotika får man inte heller gå på samtidigt.
Synd att jag inte blev dålig för två veckor sedan eller något. ;)
Fast å andra sidan har det varit himla skönt att ha varit bra i två månader. :)

Ni som läste mitt förra inlägg om missödet med skor på dagis osv. Vad tror ni om detta då? När jag kom till dagis idag för att hämta Jens var han påklädd och klar. hahahahaha

När jag kom traskande hem från dagiset med Jens var det en farbror som hälsade. Han sa att han brukade se mig gå fram och tillbaka och han frågade om jag såg någonting. Nej, sa jag och då sa han att han tyckte jag klarade det förbannat bra....
haha, roligt och höra. Det ser kanske ut som jag är mer säker än vad jag är. ;)

Nu ska jag gå och slemma lite till.
Kram

Först, tack för alla snälla kommentarer som värmer som alltid. Tack också för alla tips.

På fredagen var Jens hemma. Han var rätt snorig och eftersom jag ändå skulle vara hemma så fick han också vara det. Jag ringde på morgonen till dagiset och pratade lite med dem. Om att det var så jobbigt då när jag hämtade Jens på torsdagen. Hon var så förstående och sa snälla saker och att jag aldrig behöver känna mig stressad utan alltid bara ta det i min takt osv.
Det kändes väldigt bra efter det samtalet plus efter alla kommentarer från er. Jag förstår ju att detta hör till jens ålder och att han gör som alla barn.

Helgen har varit bra. På lördagen var vi till malmö och hälsade på Daniels morbror. Jättetrevligt var det och god mat fick vi. Jag åt konstant.. Fick även höra att jag gått upp i vikt,  och ser frisk ut vilket stämmer, iaf det första... :)

På söndagen var vi hem till mamma och pappa på middag, det bjöds på tacos. Mums!

Igår började jag känna mig riktigt risig i halsen och idag är det ännu värre. Den senaste antibiotikan tog jag i slutet av oktober så jag känner mig rätt nöjd med att det hållt så länge. Men nu är det inte roligt alls. Suger och suger och det värker runt tracken.
Kass känner jag mig och blir så trött av allt sugande.

Idag var det första gången jag skulle lämna och hämta på dagis sedan i torsdags.
Allt gick bra dit. jens var oerhört mammig och ville inte släppa mig när jag skulle gå.
På vägen hem gick jag vilse i snön. Kände hur jag förlorade kontrollen över var jag var och trampade runt i snö bara. Några steg hit och några steg dit för att komma tillbaka till kanten vilket jag förståss inte gjorde. Men sedan stannade jag och drog tre djupa andetag och tänkte åt vilket håll, lågiskt sätt, kanten måste finnas. det gick bra och jag kom rätt. Men hjärtat slog rätt fort måste jag erkänna. :)

Jag har haft det lungt och bara försökt vila.
Gick till dagis igen för att hämta Jens strax innan två. Han kom rusande och slängde sig i min famn och när det var dags att klä på sig så gick det väl så där.  Han bråkade inte lika mycket och lyssnade på mig och personalen när vi gaddade ihop oss. :) men när jag pratade med honom så var han tyst och då vet han att jag inte har koll på honom. Blev stressad eftersom det var barn och föräldrar i tamburen och då är det svårt och veta var Jens är. När jag satte på honom skorna kändes det lite konstigt men ändå rätt på något vis.
vi traskade hem och det gick finemang.
Mormor var hemma när vi kom och hon sa så fort hon såg oss:
-men Jens vad är det för skor du har? ;)
Då hade jag lyckats ta på honom en av hans och en av någon annans. Den ena skon var blå och den andra röd. Hahahahah
Den ena var lite större men annars var det liksom samma modell. :)
Det var bara att traska tillbaka till dagiset för tredje gången. :)
Jisses vad jag och personalen skrattade. jag hade berättat, gången innan, att jag gått vilse på morgonen när jag lämnat Jens.
Klantmamman Ulrika har varit i farten idag som ni hör....
men så länge jag inte tar fel barn så får man väl vara tacksam. ;)

Nu vill tracken och sugen träffas igen. Fy!
Kram till er.

Jens har varit snuvig i ett par dagar nu. Han låter rätt kraksig men är pigg och glad. eller ja,humöret svänger lite hit och dit.

Nu har jag både hämtat och lämnat på dagis och i morse vet jag verkligen innte hur jag lyckades komma rätt men det gjorde jag. Var lite smått nervös att jag dragit min son på villovägar men helt plötsligt hade jag kommit mycket längre än vad jag trott och var nästan framme vid grinden.
Det känns inte bra och jag tycker inte alls det är roligt att traska i denna snö men vad kan jag göra? Det är inte direkt halt utan det är de omtalade kantenrna som är borta plus att snökanterna som jag istället får följa ändrar utseende då och då. ;)

Jag har varit inne i stan på förmiddagen för att fixa lite grejer.
När jag kom till dagis för att hämta Jens satt han och klippte i ett papper för fullt. Ibland får jag dåligt samvete att jag inte låter honom pyssla så mycket. Jag tycker det är obehagligt att låta honom sitta och greja med en sax när jag inte ser vad han gör. Men så kan jag ju inte tänka heller för då får han ju inte göra något. :(
Så jag ska försöka skärpa mig.
Tack och lov för dagis känner jag ibland...

Iaf när vi skulle gå så vägrade han ta på sig  overallen, inget annat heller för den delen. Jag tjatade på honom men han kom inte, utan stod antagligen bara och tittade på mig. Så fort jag närmade mig honom sprang han iväg och jag vägrar jaga honom i en miljö där jag inte vet exakt hur det ser ut och vad som ligger och står på golvet. det blir en för ojemn kamp...
Personalen kom ut då och då och sa till Jens att han skulle lyssna. Jag kände mig så fruktansvärt värdelös som mamma. Blää
Ni som har barn, vad gör ni i sånna lägen. ska man hota på något vis eller vad?
Jag antar att sånt händer andra också men för mig känns det som det bara drabbar mig för att jag inte ser. Jens får gärna utnytja att jag inte kan se, när vi är hemma men det är inte kul när vi är bland folk. Det känns som folk får vatten på sin kvarn, att en blind kan väl inte vara en bra mamma.
Nu är jag negativ jag vet. ;) har dessutom fördomar mot andra människor.
Fy för mig.

Han är gullig också, ibland, när vi satt vid matbordet sa han med jättegulig röst:
-mamma är en blomma och hjärta...
Jag brukar kalla honom för ett litet hjärta.

Igår köpte vi bil... ;)
annars inget direkt.
Var och tränade igår men nu kommer det dröja till nästa fredag innan det är dags igen. Det känns inte så jobbigt för jag har tränat mycket den senaste tiden så nu får kroppen vila lite.

Längtar efter våren nu. :)
Godnatt och kram

Idag var det första gången jag någonsin lagt märke till att Jens blev riktigt arg och ledsen för att jag inte kan se.
Pappa var här idag för att hämta mamma som varit på besök. Pappa hade köpt ett par små bandyklubbor och en boll till. Jens har nämligen övat sig på hockey inför morbrors återkomst, genom att spela med ett långt plastskohårn och en tom koksaltflaska. det har i och för sig gått bra det också... :)
men detta var ju ännu lite roligare. Först sprang han omkring och berättade att han åkte skidor.Jag fattade vad han menade och förklarade att det är skridskor man åker när man spelar hockey... :)

Iaf så ville han ju spela med mamma då. Han och jag leker väldigt fysiska lekar och det tycker vi båda är roligt. Jag var lite skeptiskt till detta exprement men det funkade faktiskt riktigt bra, i början iaf...
Han kom fram med bollen och la den i min hand ,jag plaserade bollen framför klubban och så fick jag skjuta...
-Däääär satt den hojtade han när jag smällt iväg bollen. :)
Sedan skulle han skjuta till mig då men jag missade ju de mesta gångerna...
-Mamma  inte där, nejnej. Han blev så arg och ledsen när jag inte kunde hitta bollen. i början hjälpte han mig men sedan ville han väl att jag skulle fixa det själv. Jag förklarade så gott jag kunde, att jag ju inte ser och vi provade igen. Det gick bättre. När vi började spela igen och det funkatde rätt bra så ropade han:
-Nu är Jens glad igen...

Vi satt och pratade i soffan sedan.
-Jag blir arg och gråter när mamma inte kan se.

Det var antagligen inte sista gången det händer heller.
Ont gör det. Det är antagligen jobbigast nu innan han förstår helt och hållet. delvis förstår han och har alltid gjort men varför och hur det riktigt funkar det är ju svårt att begripa.

Det gick bra igår föresten, när jag hämtade på dagis.
Jag var väldigt osäker under en stol del av  vägen och gick liksom mest på känn. Men jag kom dit och vi båda kom hem. :)
Jag var så glad efteråt. Möttes dessutom av en stor kram från Jens, då kändes allt ännu bättre. :)

Nu Rapport.
Ha en skön kväll.
Kram

 

Här har vi haft en lugn och skön helg. det har blåst hemskt mycket så även om det inte varit så kallt gradmessigt så har vi inte velat sticka ut näsan ändå.

Mina föräldrar har varit och hälsat på i eftermiddags, till Jens stora glädje. Mommo och moffa är bland det bästa han vet.
När de var här passade jag och Daniel på att gå ut i ruskvädret. Eftersom jag ska hämta Jens på dagis imorgon så ville jag iaf ha gått vägen en gång innan. Inte kul kan jag säga, men tar jag bara det lugnt och inte stressar så ska jag nog hitta fram. De flesta av mina kännetecken är som bortblåsta, eller snarare begravda.
Jaja, det ordnar sig.

Imorgon blir det träning...
Idag har jag känt en del i mina leder men det kanske bara är tillfälligt,hoppas på det iaf.

Just nu läser jag en biografi över Adolf Hitler. Den är skriven av Bengt Liljegren och jag måste säga att den är verkligen bra skriven. Jag har, sedan högstadiet, varit mycket intresserad av andra världskriget och läst massor om det.
Det väcker så mycket känslor och hur mycket man än läser så kan man nog aldrig någonsin förstå hur allt kunde bli som det blev. Det har iaf varit spännande att läsa om hans liv, framför allt om barndomen och åren i Wien.

Tänk det är inte så himla länge sedan allt det hemska hände och ändå kan ett sånt parti som sverigedemokraterna gå framåt, det är så oerhört sorgligt och väldigt skrämmande tycker jag.
Jaja, nog om detta.

Nu blir det pizza här hemma. Mums
Ha en fin kväll.
Kram

Fredagskväll, det är aldrig fel. LD går i bakgrunden. Inget program för blinda precis men man får ju höra dem prata lite också. :)

Jag har varit och tränat på gymmet idag och det var fullt av folk där. Antagligen nyårslöften som ska infrias... ;)
Tyvärr verkar värmen inte fungera i omklädningsrummet så det är en plåga att byta om där. Man vill aldrig gå ur bastun...

När vi körde hem gick chaufören efter gps:n och det fick till följd att resan tog 45 minuter istället för 20. Men det kunde han inte riktigt hjälpa eftersom det finns två gator med samma namn inom Halmstad kommun så blir det så ibland.

Vet ni,jag kom undan att ta Jens till dagis idag, det löste sig på annat sätt. men på måndag då kommer jag inte undan längre. Haha

I onsdags firade vi min mamma som fyllde 60 år. Vi var ut och käkade på, enligt mig, stans bästa krog. Mums vad gott det var. Kvällen blev väl inte riktigt lyckad tyvärr men det har sina förklaringar, mammas alkoholproblem är verkligen en stor sorg.
Jag och min syster har bestämt att återigen försöka få henne att vilja söka hjälp. Det finns inget jag önskar mer i världen tror jag, att hon ska försöka.

Hörde precis att Gudrun dansade. Jag beundrar henne verkligen, inte precis för att hon ställt up i det här programmet även om det är ku. Däremot för att hon är en så stark och tuff människa som står för den hon är.

Jaja, nog för den här gången.
Ha en underbar fredagskväll.
Kram

Roligt att Jens kunde skrämma er lite... :)
han har sprungit omkring med de där skruvarna idag också och velat att vi skulle ta kort på honom igen. :)
han är för rolig...

Idag har jag varit och tränat och det var hur skönt som helst. Det är två veckor sedan sist och jag har saknat det.
När jag kom hem, efter en biltur som i vanliga fall tar 15 min, idag tog den 35 på grund av snövädret, så stack vi till affären. Tänkte jag skulle träna lite mer och drog Jens till och från affären i pulkan. Det var riktigt jobbigt faktiskt. Pulkan gled inte precis på snön utan snarare plöjde sig igenom den. Bakom mig hade jag en kille som tjoade:
-Fortare mamma, fortare...
Hua, det kunde han bara glömma. ;)

Massor med snö som sagt ja. Trevligt för barnen och så, kul för dem som ser den vackra snön och ja lite småtrevligt för mig som ser det framför mig i huvudet men....
Jag bävar för fredagen då jag ska ta Jens till dagiset. För nu känner man kanterna inte bara lite dåligt, de finns helt enkelt inte. Det är som att vandra runt på en sandstrand ungefär. Då förstår ni kanske?
Det finns inga kännetecken att orgentera efter så frågan är om det över huvudtaget kommer funka?
I och för sig gillar jag utmaningar och det är inte långt till själva dagiset så ja...
Kanske jag vågar. Dit lär vi komma för Jens är ju med. I och för sig vill jag inte sätta min tillit till honom, det är absolut helt fel men tillsammans fixar vi det. Frågan är om jag kommer hem igen. Hahahaha
Jaja, graft synskadade finns det ju även i norrland och jag vet att de inte är isolerade hela vintern så det är väl bara jag som är ovan och inte har kommit på de rätta knepen...

Nu säger jag godnatt.
Kram

"Jag heter vampyr! Ingen fara mamma" (hallandskan hörs mkt tydligt om man säger så) haha
Jens snart tre år.
Jens är mycket fascinerad av tänder just för tillfället... :)
Jag blir anfallen av krokodiler, ormar och lejon varje dag. Ja, plus vampyrer då... :)

God fortsättning på 2010 önskar jag er.
Året har börjat lungt och trivsamt. :)

vi firade nyårsafton hemma hos mina föräldrar som bjöd på supergod mat. Ett annat par var där också och det var mycket trevligt. Jens somnade, efter att ha hållt låda hela kvällen, i morfars säng vid halvnio.
Han vaknade till under det värsta smällandet. Vi sände upp en sån där ballong i stället för att smälla raketer. Det var tydligen mycket vackert det med. Sånna där ballonger har de visst skickat upp mycket i Thailand. Ni vet kanske hur de ser ut?
Vi sov över hos mamma och pappa och det var riktigt mysigt.
Vid tretiden dagen efter var vi hemma igen. Fullproppade med pannkakor som pappa lagat till oss. mums

Igår var Jens väldigt trött hela dagen och med det följde ett rätt taskigt humör. Men idag har han varit glad för det mesta.
Det kommer så mycket roligt ur hans mun nu för tiden så det känns som jag går runt och småskrattar för mig själv hela dagarna.

Vi svär inte mycket här hemma men någon gång flyger det ut ett mindre fint ord även från mig... ;)
De har Jens naturligtvis tagit till sig.
Tyvärr får man väl lov att säga.

Idag, när jag och Jens knallade in på hans rum för att plocka iordning lite så säger knasungen:
:Åååå fan.....
Jag rycker till och säger:
Jens så där får man inte säga, det är fula ord...
-Det var taktorn som sa fula ord, säger min son....

Lite senare på eftermiddagen satt vi i soffan och pratade lite. Jag lodsades vara ett lamm som ställde frågor till honom, typ hur gammal är du och vad heter du osv.
-Vad gör din pappa nu?
-han sitter vid datorn och dricker taffe.... Kaffe alltså.
-Vad heter din pappa?
-han heter Daniel gospappan östberg.
Jisses vad jag skrattade. Eller lammet då.... ;)

Imorse var det 17 minus här i Getinge. Brrr Kommer inte ihåg att det varit så kallt här tidigare men det har det väl varit någon gång...
Nu har det blivit lite varmare iaf.
Jag ska hoppa ner i ett varmt härligt skumbad nu.

Kram och godnatt!