Ett mail
Det här med bilbarnstolen har legat och gnagt i mitt huvud och så fort jag tänker på det blir jag helt arg och ledsen.
Jag tycker det är så orättvist. Jag själv är ju inte drabbad nu, men om jag får ett barn till någon gång i framtiden blir det inte lätt att ta sig någonstans. Sedan tänker jag självklart på andra i samma situation, för de måste ju liksom finnas. Jag känner ingen av dem men hoppas de också tycker det är helt uppåt väggarna.
Iaf, har jag funderat på vad jag ska göra och bestämde mig, nu i eftermiddags, för att maila Hallandstrafiken och fråga om de verkligen menar det som står i den nya regeln. Hoppas på ett svar och sedan utifrån det agera på något sätt, för jag tycker det är dåligt.
Här kommer mitt mail till Hallandstrafiken, tyck gärna till och kom med förslag på vad jag ska göra.
Jag tycker det är så orättvist. Jag själv är ju inte drabbad nu, men om jag får ett barn till någon gång i framtiden blir det inte lätt att ta sig någonstans. Sedan tänker jag självklart på andra i samma situation, för de måste ju liksom finnas. Jag känner ingen av dem men hoppas de också tycker det är helt uppåt väggarna.
Iaf, har jag funderat på vad jag ska göra och bestämde mig, nu i eftermiddags, för att maila Hallandstrafiken och fråga om de verkligen menar det som står i den nya regeln. Hoppas på ett svar och sedan utifrån det agera på något sätt, för jag tycker det är dåligt.
Här kommer mitt mail till Hallandstrafiken, tyck gärna till och kom med förslag på vad jag ska göra.
Hej!
Om mailet nu är skickat till fel adress tar jag för givet att ni vidarebefodra det till ansvarig.
Jag har läst att ni gjort en del ändringar i färldtjänsten, bla vad det gäller bilbarnstolar.
Jag har ett barn som fått använda bilbarnstol och får alltså göra det till han inte längre behöver en.
Men de färdtjänstresenärer som nu får barn kommer alltså inte längre ha den möjligheten. När barnet vuxit ur den mindre stolen och ska sitta i en bilbarnstol
som är större vilket de gör ungefär vid sex månader, så kommer det inte längre vara möjligt att ta färdtjänsten med barnet, enligt mig.
En sådan stol väger ungefär tio kg, den är inte gjord för att bäras omkring på och bilarna ser olika ut och stolen passar inte alltid till alla bilar.
Jag har pratat med mina vänner som är friska och de ser själva att det praktiskt sätt inte skulle fungera för dem att bära omkring på en bilbarnstol, tex
på stan. Vi som dessutom har ett funktionshinder har ännu svårare. Jag själv är graft synskadad och reumatiker.
Enligt era nya regler ska jag alltså själv montera in stolen i en bil som ser annorlunda ut för varje gång.
Jag ska dessutom när jag kommer fram till resemålet, bära på denna stol, plus en käpp, plus ett barn, plus väska och ev vagn.
Så blir det i mitt fall. sedan antar jag att det finns rullstosburna personer som har barn också, samma problem för dem, fast kanske ännu knepigare.
På grund av era nya bestämmelser kan jag inte längre ta färdtjänst då jag har ett barn som är mellan sex månader och fyra år, då jag ska ta med mig henne/honom
Jag kan inte köra bil, inte cykla, inte ta bussen och nu inte heller ta färdtjänsten.
Jag undrar ur ni resonerar?
Att det inte är ert problem?
För mig och för människor i min situation som är beroende av färdtjänsten så ställer det här till med obeskrivliga problem.
Jag känner mig både arg och väldigt ledsen.
att istället för att göra färdtjänsten bättre väljer ni att göra det svårare för funktionshindrade föräldrar.
Tyvärr är det här ett så stort problem, så om jag får den stora lyckan att bli mamma igen så kommer det här inskränka på både mitt och mina barns liv.
Jag vore tacksam för ett svar. Motiveringen att det skulle vara säkrare köper jag inte eftersom,som jag skrivit ovan, min stol som jag tar med inte passar
i alla bilar. Att jag som blind dessutom ska montera in den i en bil som jag inte vet hur den ser ut, ser jag som en säkerhetsrisk bara det.
Hälsningar
Ulrika Östberg
R
Ja, här har det passerat lite tid igen och jag har inte fått ner en rad.
Vad har då hänt?
I onsdags fyllde jag och min syster år. Firade tillsammans med familj och goda vänner. det var en lugn och bra födesedag. det bästa på hela dagen var när jag kom hem och upptäckte en vacker bukett på bordet, från min underbara vän
Lejonkvinnan
och hennes familj. Så oerhört glad jag blev!
På torsdagen var det lugnt har jag för mig och på fredag hade vi besök av en god vän på lite fika. Jag lät Jens vara hemma från förskolan eftersom vi hade varit iväg så mycket hela veckan och hade planerat saker under hela helgen.
Så det blev en myspys-fredag, fram till kvällen då Daniel kom hem.. Hahaha
Nja, kan ju inte han hjälpa,att det är han som är postläsaren i den här familjen, och alltså mest får komma med dåliga nyheter...
Ett brev från Lund låg visst i brevlådan. Min älskling trodde självklart att det var en bekräftelse på operation-datumet, den 26 november men ack nej. Det var ett nytt datum istället.
Läkaren hade missat att de den 26 november har studiedag på operation. Min op är flyttad två veckor, fram till den 10 december.
Hjärtat slog fortare och ångestklumpen kom tillbaka. Två veckor kanske inte är så mycket kan man tycka men för mig är det en mycket dålig nyhet. Dels för att jag redan väntat i et och ett halvt år på denna op, dels för att jag fokuserat och spetsat in mig på den här dagen och dels för att jag planerat in mediciner efter det datumet.
Jaja, det får ju gå, vad kan jag göra liksom, men ont i magen och min själsliga balans som jag haft ett bra tag nu är rubbad.
Det är lite för nära jul dessutom.
Som sagt, inget kan jag göra utan det är bara att anpassa sig och göra det bästa av det hela.
Har iaf känt mig lite smånere sedan det beskedet men jag måste försöka släppa det och inte vara så arg och irriterad. Blev sur för att han skickade ett brev, kunde ju lyft luren istället.
Helgen var bra. På lördagen var jag och Jens inne hos Daniels mamma, mostern är på besök. vi hade några trevliga timmar där med mycket gott att äta. :)
På söndagen var det kalas hos min älskade syster. Hon firade sin dag då istället.
På måndagen var det träning först och sedan hade jag ju min kära yoga som jag faktiskt avstod ifrån, kan ni gissa vad som fick mig till detta? ;)
Nä, det kannog ingen. Det var ett möte för nya medlemar i Vänsterpartiet. Ja kände att jag verkligen inte ville missa det så jag gick på det istället. det var mkt intressant.
Nästa möte handlar om socialism och det låter himla spännade det också, tack och lov är det nog inte en måndag. :)
Igår och idag har det varit rätt lugnt.
Jag har tagit min influensaspruta idag.
sedan fick jag post idag också, fast av ett betydligt roligare slag,än det i fredags. Min goa vän
Jenny
hade skickat en ljudbok till mig och jag blev så glad.
tack underbara du!
Min gosros har ett temprament nu som inte är av denna värld. Han blir verkligen rosenrasande ibland och då är det inte kul alls att vara i närheten. Däremellan är han lika gosig och klok som vanligt. Haha
Han har börjat säga r mer nu och det är inte de halländska r:n utan mina Uppsala-r. Hahah
Han låter söt.
Nu dags för en kopp kaffe tror jag minsann. Läser föresten, äntligen, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den är lika härlig som jag hört att den skulle vara. :)
Ha en fin eftermiddag och kväll.
Kram
Vad har då hänt?
I onsdags fyllde jag och min syster år. Firade tillsammans med familj och goda vänner. det var en lugn och bra födesedag. det bästa på hela dagen var när jag kom hem och upptäckte en vacker bukett på bordet, från min underbara vän
Lejonkvinnan
och hennes familj. Så oerhört glad jag blev!
På torsdagen var det lugnt har jag för mig och på fredag hade vi besök av en god vän på lite fika. Jag lät Jens vara hemma från förskolan eftersom vi hade varit iväg så mycket hela veckan och hade planerat saker under hela helgen.
Så det blev en myspys-fredag, fram till kvällen då Daniel kom hem.. Hahaha
Nja, kan ju inte han hjälpa,att det är han som är postläsaren i den här familjen, och alltså mest får komma med dåliga nyheter...
Ett brev från Lund låg visst i brevlådan. Min älskling trodde självklart att det var en bekräftelse på operation-datumet, den 26 november men ack nej. Det var ett nytt datum istället.
Läkaren hade missat att de den 26 november har studiedag på operation. Min op är flyttad två veckor, fram till den 10 december.
Hjärtat slog fortare och ångestklumpen kom tillbaka. Två veckor kanske inte är så mycket kan man tycka men för mig är det en mycket dålig nyhet. Dels för att jag redan väntat i et och ett halvt år på denna op, dels för att jag fokuserat och spetsat in mig på den här dagen och dels för att jag planerat in mediciner efter det datumet.
Jaja, det får ju gå, vad kan jag göra liksom, men ont i magen och min själsliga balans som jag haft ett bra tag nu är rubbad.
Det är lite för nära jul dessutom.
Som sagt, inget kan jag göra utan det är bara att anpassa sig och göra det bästa av det hela.
Har iaf känt mig lite smånere sedan det beskedet men jag måste försöka släppa det och inte vara så arg och irriterad. Blev sur för att han skickade ett brev, kunde ju lyft luren istället.
Helgen var bra. På lördagen var jag och Jens inne hos Daniels mamma, mostern är på besök. vi hade några trevliga timmar där med mycket gott att äta. :)
På söndagen var det kalas hos min älskade syster. Hon firade sin dag då istället.
På måndagen var det träning först och sedan hade jag ju min kära yoga som jag faktiskt avstod ifrån, kan ni gissa vad som fick mig till detta? ;)
Nä, det kannog ingen. Det var ett möte för nya medlemar i Vänsterpartiet. Ja kände att jag verkligen inte ville missa det så jag gick på det istället. det var mkt intressant.
Nästa möte handlar om socialism och det låter himla spännade det också, tack och lov är det nog inte en måndag. :)
Igår och idag har det varit rätt lugnt.
Jag har tagit min influensaspruta idag.
sedan fick jag post idag också, fast av ett betydligt roligare slag,än det i fredags. Min goa vän
Jenny
hade skickat en ljudbok till mig och jag blev så glad.
tack underbara du!
Min gosros har ett temprament nu som inte är av denna värld. Han blir verkligen rosenrasande ibland och då är det inte kul alls att vara i närheten. Däremellan är han lika gosig och klok som vanligt. Haha
Han har börjat säga r mer nu och det är inte de halländska r:n utan mina Uppsala-r. Hahah
Han låter söt.
Nu dags för en kopp kaffe tror jag minsann. Läser föresten, äntligen, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den är lika härlig som jag hört att den skulle vara. :)
Ha en fin eftermiddag och kväll.
Kram
Väntan
Att vänta är jag ju van vid, efter alla år som patient... :) Jag hade mer tålamod när jag var liten, konstigt nog.
Idag blir jag frustrerad och irriterad efter bara en kort stund.
Idag har jag varit på Spenshult, dags för Remicade-dropp plus en kortisonspruta i vänster fot. Här var det ju ingen väntan, förutom tiden då provsvaren ska bli klara plus tiden jag satt med droppet då men det är ju så det är och jag blir på gott humör av att träffa sköterskorna, de är helt fantastiska och så bjuder de på gott fika. :)
Inget problem med det alltså.
Sedan hade jag bokat en bil från Spenshult till frissan, färgning av fransarna stod på schemat... Fick bilen 12.20, skulle vara där 13.00. Resan tar högst tio minuter för sallongen ligger i Oskarström.
Han var lite försenad så tjugo i kom jag fram. Frissan tog mig direkt så strax före ett var jag klar.
Min bokade bil hem skulle komma kl 14.05.
När jag bokade bilen hem, dagen innan fick jag välja mellan kl 13.15 och 14.05. den kvart över vågade jag inte ta eftersom jag inte visste om jag skulle vara klar då. Ringde för att se om den bilen fanns kvar, men det gjorde den inte. Så det blev att vänta i en timme, och mer än det för bilen var försenad en kvart.
Jaja, detta är ju inget konstigt men ibland blir jag trött på all tid som går åt till väntan.
Som ni förstår hade det aldrig funkat för mig att ha Jens tre timmar varje dag på dagis... Då hade jag ju knappt hunnit iväg. Haha
Det positiva, eller vad man ska kalla det, är att jag hann bli så himla sugen på att fixa mitt hår. det var en tjej som satt och fick sitt hår färgat, under tiden jag satt där. Blev så inspirerad och trött på att sitta tyst så jag upphov min stämma och bokade en tid nästa vecka. Då ska här färgas och fixas till.
Tänk vad det kostade mig att sitta där och vänta... Ska skicka räkningen till Hallandstrafiken tror jag minsann, kan de ha.
Apropå Hallandstrafiken har de gjort många försämringar för oss färdtjänståkare. Bland annat så måste man själv, nu mer, ha en barnstol med sig. Det är föräldrarnas ansvar att barnet sitter säkert och därför ska tex jag montera in min stol i en bil, som ser olika ut för varje gång. Dessutom ska jag bära omkring på denna stol på tex stan. Vad kan den väga? 10 kg...
Tur man styrketränar. Eller, jag kanske ska säga upp mitt kort på sats för träning lär jag ju få ändå...
Funktionshindrade ska inte ha barn, eller om de har det ska de stanna hemma.
Är det någon här som kan försvara detta på ett sätt som jag förstår.
För mig är detta idioti.
En annan grej de har beslutat är att de funktionshindrade som bor i ett hus med flera våningar utan hiss, De har haft hjälp med bår innan, har nu två alternativ. Det första är att få hyresvärden att montera in en hiss (lycka till)!! Eller att flytta till ett boende som är mer tillgängligt.
Annars... Får de väl sitta där de sitter, antar jag.
Omännskligt och hårt enligt mig.
Att vara beroende av hjälp är inge vidare, speciellt om de man ska få hjälp av, styrs av ett ekonomiskt intresse, som Hallandstrafiken tex.
Över till något roligare.
I lördags tog jag och utmanade mig själv. tog med Jens till en lekplats jag aldrig varit med honom på innan. Vi hade så roligt och jag kände mig så stark efteråt.
Det har varit underbart höstväder nu i flera dagar.
Ha en fin kväll.
Kram!
Idag blir jag frustrerad och irriterad efter bara en kort stund.
Idag har jag varit på Spenshult, dags för Remicade-dropp plus en kortisonspruta i vänster fot. Här var det ju ingen väntan, förutom tiden då provsvaren ska bli klara plus tiden jag satt med droppet då men det är ju så det är och jag blir på gott humör av att träffa sköterskorna, de är helt fantastiska och så bjuder de på gott fika. :)
Inget problem med det alltså.
Sedan hade jag bokat en bil från Spenshult till frissan, färgning av fransarna stod på schemat... Fick bilen 12.20, skulle vara där 13.00. Resan tar högst tio minuter för sallongen ligger i Oskarström.
Han var lite försenad så tjugo i kom jag fram. Frissan tog mig direkt så strax före ett var jag klar.
Min bokade bil hem skulle komma kl 14.05.
När jag bokade bilen hem, dagen innan fick jag välja mellan kl 13.15 och 14.05. den kvart över vågade jag inte ta eftersom jag inte visste om jag skulle vara klar då. Ringde för att se om den bilen fanns kvar, men det gjorde den inte. Så det blev att vänta i en timme, och mer än det för bilen var försenad en kvart.
Jaja, detta är ju inget konstigt men ibland blir jag trött på all tid som går åt till väntan.
Som ni förstår hade det aldrig funkat för mig att ha Jens tre timmar varje dag på dagis... Då hade jag ju knappt hunnit iväg. Haha
Det positiva, eller vad man ska kalla det, är att jag hann bli så himla sugen på att fixa mitt hår. det var en tjej som satt och fick sitt hår färgat, under tiden jag satt där. Blev så inspirerad och trött på att sitta tyst så jag upphov min stämma och bokade en tid nästa vecka. Då ska här färgas och fixas till.
Tänk vad det kostade mig att sitta där och vänta... Ska skicka räkningen till Hallandstrafiken tror jag minsann, kan de ha.
Apropå Hallandstrafiken har de gjort många försämringar för oss färdtjänståkare. Bland annat så måste man själv, nu mer, ha en barnstol med sig. Det är föräldrarnas ansvar att barnet sitter säkert och därför ska tex jag montera in min stol i en bil, som ser olika ut för varje gång. Dessutom ska jag bära omkring på denna stol på tex stan. Vad kan den väga? 10 kg...
Tur man styrketränar. Eller, jag kanske ska säga upp mitt kort på sats för träning lär jag ju få ändå...
Funktionshindrade ska inte ha barn, eller om de har det ska de stanna hemma.
Är det någon här som kan försvara detta på ett sätt som jag förstår.
För mig är detta idioti.
En annan grej de har beslutat är att de funktionshindrade som bor i ett hus med flera våningar utan hiss, De har haft hjälp med bår innan, har nu två alternativ. Det första är att få hyresvärden att montera in en hiss (lycka till)!! Eller att flytta till ett boende som är mer tillgängligt.
Annars... Får de väl sitta där de sitter, antar jag.
Omännskligt och hårt enligt mig.
Att vara beroende av hjälp är inge vidare, speciellt om de man ska få hjälp av, styrs av ett ekonomiskt intresse, som Hallandstrafiken tex.
Över till något roligare.
I lördags tog jag och utmanade mig själv. tog med Jens till en lekplats jag aldrig varit med honom på innan. Vi hade så roligt och jag kände mig så stark efteråt.
Det har varit underbart höstväder nu i flera dagar.
Ha en fin kväll.
Kram!
Roligt!
Fortfarande så far tankarna på operationen runt i huvudet, men jag har bestämt mig för att tacka ja. Datumet är den 26 november och med tanke på Remicade-droppet så passar det perfekt.
Dessutom är min ledsagare på semester just då så någon träning hade det ändå inte blivit... ;)
Det känns skönt att ett beslut är fattat (Igen) och tack vare det har det lugnat ner sig lite inombords.
Jag har mina tankar och planer.
sedan är det en del roliga saker runt omkring som får mer fokus och därför funderar och grubblar jag inte så mycket. Veckorna innan operation då kommer jag fokusera som bara den, men nu tar jag det lugnt.
En rolig grej som hänt är att jag var på mitt första medlemsmöte i Vänsterpartiet, igår. fick en kallelse i måndags och blev sugen direkt. Jag gick med i partiet nu under valrörelsen och har tänkt att jag iaf ska testa att gå på något möte för att se hur det är.
Ojoj, jag var så himla nära att ringa och avboka färdtjänsten och strunta i det, men jag gjorde inte det och stack iväg. Innan Jens föddes hade jag aldrig vågat men jag har blivit modigare sedan han kom in i mitt liv... ;)
Får väl erkänna att hjärtat dunkade på rätt fort när jag klev in i lokalen och hörde hur de satt där och pratade. Men det var en jättefin stämning och redan från början fick jag skratta. :) Flera av de kom fram och hhälsade och de verkar trevliga allihop. De var blandade åldrar och det är ju roligt och det bästa enligt mig.
Jag berättade inget direkt om mig själv, bara att jag inte kan se, vilket de redan förstått antagligen. Haha
Intressant och väldigt spännande känns det och jag kommer garanterat åka på fler möten. Tjohoo
Idag har Jens varit på teater med dagis. Från början var det inte meningen att han skulle stanna så länge eftersom jag behöver ha honom där längre imorgon. Men de tyckte att det vore så roligt för honom, vilket jag självklart också tyckte, så han fick stanna en extra timme.
Det är verkligen en toppenförskola.
Hade bokat en bil till dagiset så när han var klar åkte vi raka vägen till Oskarström för att träffa underbara vännen Marie och hennes barn. Maken var också där och det var roligt att få träffa honom också, har inte gjort det tidigare.
Ett par trevliga timmar fick vi oss och sedan kom Danieel och hämtade. Nu har vi ätit.
Imorgon är det träning igen. Min fot har brakat ihop så det blir absolut inget löparband utan den förbenade cyklen...
Jag pyser fortfarande lika mycket och det är rätt jobbigt när jag är bland folk och ska prata. får trycka tracken mot halsen för att stoppa luften.Om det inte är bättre på måndag får jag väl ringa...
Japp, där fick ni en liten hälsorapport på slutet. :)
hoppas ni mår väl, goa vänner.
Kram
Dessutom är min ledsagare på semester just då så någon träning hade det ändå inte blivit... ;)
Det känns skönt att ett beslut är fattat (Igen) och tack vare det har det lugnat ner sig lite inombords.
Jag har mina tankar och planer.
sedan är det en del roliga saker runt omkring som får mer fokus och därför funderar och grubblar jag inte så mycket. Veckorna innan operation då kommer jag fokusera som bara den, men nu tar jag det lugnt.
En rolig grej som hänt är att jag var på mitt första medlemsmöte i Vänsterpartiet, igår. fick en kallelse i måndags och blev sugen direkt. Jag gick med i partiet nu under valrörelsen och har tänkt att jag iaf ska testa att gå på något möte för att se hur det är.
Ojoj, jag var så himla nära att ringa och avboka färdtjänsten och strunta i det, men jag gjorde inte det och stack iväg. Innan Jens föddes hade jag aldrig vågat men jag har blivit modigare sedan han kom in i mitt liv... ;)
Får väl erkänna att hjärtat dunkade på rätt fort när jag klev in i lokalen och hörde hur de satt där och pratade. Men det var en jättefin stämning och redan från början fick jag skratta. :) Flera av de kom fram och hhälsade och de verkar trevliga allihop. De var blandade åldrar och det är ju roligt och det bästa enligt mig.
Jag berättade inget direkt om mig själv, bara att jag inte kan se, vilket de redan förstått antagligen. Haha
Intressant och väldigt spännande känns det och jag kommer garanterat åka på fler möten. Tjohoo
Idag har Jens varit på teater med dagis. Från början var det inte meningen att han skulle stanna så länge eftersom jag behöver ha honom där längre imorgon. Men de tyckte att det vore så roligt för honom, vilket jag självklart också tyckte, så han fick stanna en extra timme.
Det är verkligen en toppenförskola.
Hade bokat en bil till dagiset så när han var klar åkte vi raka vägen till Oskarström för att träffa underbara vännen Marie och hennes barn. Maken var också där och det var roligt att få träffa honom också, har inte gjort det tidigare.
Ett par trevliga timmar fick vi oss och sedan kom Danieel och hämtade. Nu har vi ätit.
Imorgon är det träning igen. Min fot har brakat ihop så det blir absolut inget löparband utan den förbenade cyklen...
Jag pyser fortfarande lika mycket och det är rätt jobbigt när jag är bland folk och ska prata. får trycka tracken mot halsen för att stoppa luften.Om det inte är bättre på måndag får jag väl ringa...
Japp, där fick ni en liten hälsorapport på slutet. :)
hoppas ni mår väl, goa vänner.
Kram
Pyser
Nu har jag så många tankar som snurrar runt i huvudet. Jag som hade bestämt mig och nu står jag och vacklar.
Fasen också.... :(
Idag var jag iaf på sjukhuset för att byta min track och den här gången var det ju bestämt att vi skulle gå ner i storlek, från en sjua till en sexa vilket vi också gjorde. Doktorn kollade ner genom tracken och slemhinnorna var väldigt torra, antagligen orsaken till att jag får upp blodigt slem.
Så jag ska fortsätta hänga över mina kastruller. ;)
Nu pyser jag som bara den. Hålet är ju större än tracken så det pyser ut luft på sidorna och det är mindre kul. Dels för att jag stör mig på ljudet och dels för att det är mycket svårt att prata. Jag får ta i som bara den för att prässa upp luft till stämbanden, hälften försvinner ju ut på vägen... Men det lär väl dra ihop sig snart, om några timmar eller några dagar, enligt läkaren.
Ett mindre problem egentligen men klaga får man ju göra.
Jag fick ett samtal från lund idag. Ni vet ju att jag lagt operationen bakom mig och bestämt mig för att tacka nej till en sådan eftersom resultatet är så ovisst och självklart kan ingne garantera mig att problemen inte kommer tillbaka. Jag har ju ångest inför operationer, som jag skrivit om så många gånger. Därför har jag bestämt att det inte är värt det och då förstår ni verkligen hur mycket det kostar mig, för chansen att få vara utan track och slippa infektionerna är ju värt rätt mycket om man säger så...
Men nu har jag fått ett datum för operation och redan nu börjar jag fokusera känns det som. De ska skära antingen med lazer eller med kniv, vi hoppas väl på det förra då.
Operationen måste kanske upprepas så jag får ha tracken kvar några månader efter. Jag kan ju säga själv att det ska ändå väldigt mycket till innan jag tar bort den, så rädd är jag för att få problemen tillbaka. Men kan jag inte gå igenom detta då, är det så farligt? Ulrika, du är en fjant.
En operation mer eller mindre. Smärtan är jag inte rädd för, ävenn om jag kommer ihåg att de var rätt tuffa, då skar dem med lazer och blir det med kniv blir det nog ännu värre.
Men det skrämmer mig inte utan det är prosiduren runt omkring som får mitt hjärta, att redan nu, skena iväg lite.
Jag vill inte!!!
Jag vill!!!
så nu är det igång igen. Jag har fått ett datum, vilket i sig är bra, men ska jag våga?
Nu fix lite innan det är dags att åka iväg på yoga,mycket passande dag för det. Bara inte folk blir rädda för mitt pysande... :) Danne säger att jag låter som Darth Vader.. Skysta klubben är igång igen. :)
Ha en fin kväll.
Kram
Fasen också.... :(
Idag var jag iaf på sjukhuset för att byta min track och den här gången var det ju bestämt att vi skulle gå ner i storlek, från en sjua till en sexa vilket vi också gjorde. Doktorn kollade ner genom tracken och slemhinnorna var väldigt torra, antagligen orsaken till att jag får upp blodigt slem.
Så jag ska fortsätta hänga över mina kastruller. ;)
Nu pyser jag som bara den. Hålet är ju större än tracken så det pyser ut luft på sidorna och det är mindre kul. Dels för att jag stör mig på ljudet och dels för att det är mycket svårt att prata. Jag får ta i som bara den för att prässa upp luft till stämbanden, hälften försvinner ju ut på vägen... Men det lär väl dra ihop sig snart, om några timmar eller några dagar, enligt läkaren.
Ett mindre problem egentligen men klaga får man ju göra.
Jag fick ett samtal från lund idag. Ni vet ju att jag lagt operationen bakom mig och bestämt mig för att tacka nej till en sådan eftersom resultatet är så ovisst och självklart kan ingne garantera mig att problemen inte kommer tillbaka. Jag har ju ångest inför operationer, som jag skrivit om så många gånger. Därför har jag bestämt att det inte är värt det och då förstår ni verkligen hur mycket det kostar mig, för chansen att få vara utan track och slippa infektionerna är ju värt rätt mycket om man säger så...
Men nu har jag fått ett datum för operation och redan nu börjar jag fokusera känns det som. De ska skära antingen med lazer eller med kniv, vi hoppas väl på det förra då.
Operationen måste kanske upprepas så jag får ha tracken kvar några månader efter. Jag kan ju säga själv att det ska ändå väldigt mycket till innan jag tar bort den, så rädd är jag för att få problemen tillbaka. Men kan jag inte gå igenom detta då, är det så farligt? Ulrika, du är en fjant.
En operation mer eller mindre. Smärtan är jag inte rädd för, ävenn om jag kommer ihåg att de var rätt tuffa, då skar dem med lazer och blir det med kniv blir det nog ännu värre.
Men det skrämmer mig inte utan det är prosiduren runt omkring som får mitt hjärta, att redan nu, skena iväg lite.
Jag vill inte!!!
Jag vill!!!
så nu är det igång igen. Jag har fått ett datum, vilket i sig är bra, men ska jag våga?
Nu fix lite innan det är dags att åka iväg på yoga,mycket passande dag för det. Bara inte folk blir rädda för mitt pysande... :) Danne säger att jag låter som Darth Vader.. Skysta klubben är igång igen. :)
Ha en fin kväll.
Kram
Om och om igen
Då har Jens och mammas myslördag kommit igen, vilket innebär att vi mest tar det lugnt... Pappa Daniel är iväg och jobbar.
I torsdags tog jag det lugnt när jens var på dagis. Försökte kurera mig med gojibär, fläder, kiwi, grönt te mm och jag har fortsatt på samma sätt. Jag har inte längre ont i halsen men har börjat blöda, får upp blodigt slem så nu hänger jag, allt som oftast, över en ångande kastrull med te, med huvudet under en handduk. Jens lät väldigt skeptisk när han kom på mig sitta så vid köksbordet tidigare i förmiddags.
-Mamma, vad gör du??
Det hjälpte bra när jag gjorde så senast, så jag försöker mig på en repris.
Lederna har väl hakat på också, och har blivit sämre men det frsöke rjag förtränga så gått det går.
När jag var och tränade igår kunde jag inte använda löparbandet eftersom foten brakat ihop så jag fick cykla istället. Jag avskyr att cykla. blääää
Menmen, det går ju bra det med. Träning som träning.
Jens var på Moraträsk i torsdagskväll tillsammans med sin moster. han gillade det verkligen och efter det har dvd-filmen med just Moraträsk gått ett oräkneligt antal gånger här hemma. Men det gör inget för jag blir själv på himla gått humör av dem. :)
När Jens kom från spelningen sa han med ivrig röst:
-Daniel var där och han hade en gul gitarr!
Fattade inte alls vad han menade men sedan har jag förstått att den ena halvan av moraträsk heter just Daniel, vilket är mycket populärt här hemma... :)
När han kom hem hoppade han direkt upp på stolen,cenen, med gitarren i högsta hugg och så sa han:
Mina damer ooo herrar, får jag presentera Moraträk.
Gosrosen säger jag.
Nu hänger vi båda med i dessa låtar och rörelser. Igår gjorde vi huvud, axlar, knä och tå tills jag påminde mig själv om att jag ju faktiskt har proteser i mina höfter och att just den där tå-rörelsen inte är jättebra, inte i det tempot iaf... :) Men kul är det.
Jens åt en stor potsion lasagne till lunch, blev riktigt imponerad.
Nu är lördagsgodiset också uppätet.
Själv ska jag gå och fixa mig en kopp grönt te och sedan tar jag väl och hänger lite över kastrullen. Rätt varmt och skönt så här en lördag i oktober.
Ha en fin dag.
Kram
I torsdags tog jag det lugnt när jens var på dagis. Försökte kurera mig med gojibär, fläder, kiwi, grönt te mm och jag har fortsatt på samma sätt. Jag har inte längre ont i halsen men har börjat blöda, får upp blodigt slem så nu hänger jag, allt som oftast, över en ångande kastrull med te, med huvudet under en handduk. Jens lät väldigt skeptisk när han kom på mig sitta så vid köksbordet tidigare i förmiddags.
-Mamma, vad gör du??
Det hjälpte bra när jag gjorde så senast, så jag försöker mig på en repris.
Lederna har väl hakat på också, och har blivit sämre men det frsöke rjag förtränga så gått det går.
När jag var och tränade igår kunde jag inte använda löparbandet eftersom foten brakat ihop så jag fick cykla istället. Jag avskyr att cykla. blääää
Menmen, det går ju bra det med. Träning som träning.
Jens var på Moraträsk i torsdagskväll tillsammans med sin moster. han gillade det verkligen och efter det har dvd-filmen med just Moraträsk gått ett oräkneligt antal gånger här hemma. Men det gör inget för jag blir själv på himla gått humör av dem. :)
När Jens kom från spelningen sa han med ivrig röst:
-Daniel var där och han hade en gul gitarr!
Fattade inte alls vad han menade men sedan har jag förstått att den ena halvan av moraträsk heter just Daniel, vilket är mycket populärt här hemma... :)
När han kom hem hoppade han direkt upp på stolen,cenen, med gitarren i högsta hugg och så sa han:
Mina damer ooo herrar, får jag presentera Moraträk.
Gosrosen säger jag.
Nu hänger vi båda med i dessa låtar och rörelser. Igår gjorde vi huvud, axlar, knä och tå tills jag påminde mig själv om att jag ju faktiskt har proteser i mina höfter och att just den där tå-rörelsen inte är jättebra, inte i det tempot iaf... :) Men kul är det.
Jens åt en stor potsion lasagne till lunch, blev riktigt imponerad.
Nu är lördagsgodiset också uppätet.
Själv ska jag gå och fixa mig en kopp grönt te och sedan tar jag väl och hänger lite över kastrullen. Rätt varmt och skönt så här en lördag i oktober.
Ha en fin dag.
Kram
