Mitt liv och mina drömmar

Jag lyckades trycka bort den där halsskiten som var på gång i lördags. Idag känner jag mig lite sämre igen men räknar med att det blir bättre snart...

Jens sitter just nu och kollar på Moraträsk. Han ska iväg och lyssna på dem imorgon, tillsammans med sin moster. det blir nog roligt.
Jag gillade dem mycket när jag var liten. :)

I söndags var vi till kyrkan och det var en mycket tänkvärd och fin predikan och massor med vacker och stärkande musik. Jag hade aldrig hört på den prästen innan, men han var bra och jättego mot Jens.

I måndags var Jens och Daniel inne i stan och fixade lite. Själv var jag hemma och städade. Skönt att göra sånt när man är ensam.

Igår var det en häktisk men rolig dag. På förmiddagen hade jag ett trevligt möte som jag kommer berätta mer om sedan lite längre fram. Ni får kanske se resultatet av det också så småningom. Haha
När det var klart åkte vi in till stan. Dags för cellprov för mig. Hmm, är det var femte år de gör det eller? Kändes inte alls länge sedan jag var där sist men kom på att det var ju innan Jens föddes så, typ var femte måste det vara. Skönt att ha det avklarat iaf.
Sedan en liten sväng inom svärmor för en kort fika och lite prat. mat på Max därefter och efter det for vi mot Oskarström.
Min underbara vän Marie hade bjudit med oss på ett hemparty, Me and I-kläder. Jens och Maris dotter var hemma hos dem och blev passade av Maries mamma. Roligt att få träffa henne också. Känner dem sedan jag var liten då vi bodde i Simlångsdalen.
Schoppat blev det minsann... :) Fina kläder var det.
Leka lite med Maris snart femmånadersgamla son blev det också. Gosunge säger jag bara. :)
Sedan var vi trötta..

Idag är det en lugn dag. Vi är hemma alla tre och myser.
Jens är inne i Moraträsks värld nu. Han sjunger med och gitarren har åkt fram. Haha Det blir nog roligt imorgon för honom.

Nu lite lunch tror jag minsann.
Ha en fin dag.
Kram

Först, tack för alla boktips jag fått. Nu har jag bestält hem ett gäng och det ska bli spännande att läsa de ni rekomenderat.

Nu läser jag Blodläge av Johan Theorin. Jag har läst hans två tidigare böcker och de gillar jag skarpt, framför allt Nattfåk.
Blodläge är lite seg i början men den tar sig säkert.

Nu har jag precis lyckats få på dvd:n. Det är ett litet projekt varje gång. Man ska ju trycka sig igenom menyer ,välja språk och sedan få igång film-eländet... Inte det lättaste när man inte kan se menyerna. har lärt mig utantill hur jag ska trycka för att få igång Jens favofilmer men tyvärr funkar det inte alltid. Det gör mig irriterad och Jens också, ibland...
-Pappa får hjälpa dig när han kommer hem säger Jens.
Morr säger jag.

Igår tog mina föräldrar hand om Jens några timmar för att jag skulle kunna träna. Min ledsagare kunde bara mellan 15.00-17.30 och då kunde jag ju inte ha honom på dagis. Jag är glad att de ställer upp. Försöker att inte belasta dem för mycket och jag tror inte jag gör det heller. Det är inte ofta jag lämnar Jens där, då är jag oftast med själv och då tar ju jag ansvaret.
vill inte ta dem för givna. Men samtidigt vet jag att de älskar Jens och vill träffa honom ofta. Jag vet inte om jag tänker lite för mycket vad det gäller det. Att om jag ber mina föräldrar om hjälp är det för att jag är blind och inte klarar honom själv. Men så är det ju inte. Många får ju hjälp av barnets mor och far-föräldrar, vissa iaf.
Jag ser det som en gåva, både till mina föräldrar och till Jens, att de får umgås mycket.
Men det var något jag fick höra för några veckor sedan som satte igång det här mitt huvud.
Nu svammlar jag.

Idag är jag risig i halsen, så är det. Men jag ska baske mig trycka ner skiten. Jag har varit så bra så länge nu. Min senaste antibiotikakur tog jag i början av juli. Det är inte dåligt.
men jag tänkte jag skulle klara mig ännu längre.;)
Jens snörvlar också idag och jag har hört att det är många förkylda just nu.
Men som sagt, jag ska trycka ner det.

En lugn helg blir det här. Daniel jobbar som vanligt och jag och Jens har en myslördag. Imorgon ska vi in till sjukhuskyrkan vilket vi båda ser fram emot. Haha Undrar hur länge jag får med mig Jens dit.

Nu har jag köpt en bälteskudde till Jens som han kan ha i färdtjänsten. Jag orkar helt enkelt inte krongla längre med bilbarnstol.
Tre av tio gånger fungerar det men de övriga sju funkar det inte alls. Chaufförerna kan inte montera den och på grund av det sitter han inte säkert. 
Detta plus det otrevliga bemötandet jag får nästan varje gång jag bokar en stol till min son.
men nu tar jag med min egna kudde så blir det glada miner överallt, kanske förutom hos mig då som ska släpa på denna kudde på stan tex.

Hmm, gnäll från min sida idag men det beror på att jag är lite orolig över halsen.
Nästa vecka har jag rätt mycket framför mig och skulle gärna behålla den energi jag haft de senaste veckorna, ett tag till. :)

Nu snart dags att laga lite mat.
Ha en fin lördagkväll!
Kram

Jens och kompisen Buzz Lightyear

Idag har jag en grym träningsvärk, tjohooo
Det känns lite här och där så träningen igår tog ordentligt. När jag hostar, vilket jag inte gör så ofta tack och lov, så gör det ont i magen. Jaja, träningsvärk är inte fel.

Vi har en lugn dag här. Daniels sista lediga dag innan han går på sitt pass igen. det är hemskt vad tiden rinner iväg.
Imorgon är det studiedag på Jens förskola, det hade jag glömt bort. Funderar på vad vi ska hitta på, han och jag. Det ska eventuellt bli fint väder så funderar lite på att åka hem till mamma en sväng.
Vi får väl se.

Jag känner mig full av energi, inte så där trött som jag ofta är annars på grund av värk eller infektion.
Det är skönt att känna så här och jag njuter.

Jag har precis läst ut en bok av Peter James, Ett snyggt lik. Gillar hans böcker, de är spännande.
Nu har jag en Anna Jansson som ligger på tur. Har sparat på den ett bra tag. det är hennes senaste och jag gillar verkligen hennes kriminalserie om Maria Vern.

annars har jag det rätt tunnt på boksidan, någon som har några boktips att dela med sig av? :)
Tar tacksamt emot det.

Jahapp, det var ett inlägg om ingenting alls, men så kan det bli ibland. :)
Ha en fin onsdag, goa ni.
Kram

Nej, valresultatet blev inte alls som jag ville ha det. Alliansen vid makten fyra år till är ju tråkigt bara det, men det värsta är ju att SD tog sig in i riksdagen.
Trots att opinionsundersökningarna visade på detta hela tiden så trodde jag innerst inne att det inte skulle bli så illa.
Jaja, nu är det som det är och vi får hoppas det blir till det bästa...
Jag kände mig ledsen och avslagen igår.
Usch, inte kul alls detta.

Igår var jag på min kära yoga och det är verkligen helt underbart.
idag var jag och tränade och det kändes verkligen kanon i kroppen. Jag har inte tränat på tre veckor men det kändes inte, snarare tycker jag att jag är i bättre form idag än vad jag var när jag tränade senast.
Det känns på något vis som jag tränat upp mina lungor. Jag andas djupare och får mer syre i kroppen. det tackar jag yogan för. vet inte om det är så eller om det bara är inbilldning. Skit samma i så fall, bra känns det hur som helst och det är ju det viktiga. :)

Hela jag känns stark och på hugget. vet inte vad som är i görningen men helt klart kan jag konstatera att smärta, värk, trötthet, infektioner tar på en oerhört mycket och när mycket av det försvinner känns det som något fattas. ;)
Nädå, det känns fantastiskt trevligt helt enkelt.

Känner ni till Gojibär? Det äter jag nu, de ska bla göra en mer motståndskraftig mot bakterier och virus. De är bra för väldigt mycket mer.

De plus min fläderextrakt stoppar jag i mig och  hoppas på det bästa inför hösten. :)

Nu, kaffe och Peter James.

Ta hand om er!
Kram

Så är valdagen här då. Det är alltid en dag som gör mig glad, jag älskar att rösta.
Nu har jag i och för sig redan lagt min röst, det gjorde jag för två veckor sedan och jag är mycket nöjd med mitt val.

Själv tycker jag att valrörelsen tagit sig mot slutet, trodde den aldrig skulle komma igång, men de två senaste veckorna har varit bra och två tydliga alternativ ligger framför oss, så känner jag.
Jag är mycket spänd. Jag tycker alltid valvakor är roliga, brukar tex kolla på USA:s. det är något speciellt med dem. Men den här gången känns det extra spännande. Dels för att det ser jämt ut och dels för att det som sagt känns som att Sveriges kommande väg hänger mycket på det här valet. vilket samhälle vill vi ha, vad är det som är viktigt och vilken syn har vi på våra medmänniskor.

Jag har sedan slutet av tonåren varit mycket intresserad av politik och samhällsfrågor. Men jag har aldrig varit med i något parti, eller engagerat mig på något praktiskt sätt.
Jag har mest tyckt.
Nu har jag dock gått med i ett parti och vi får se om jag så småning om kommer försöka engagera mig i det.
det känns kul.

Japp, det blir en spännande kväll.
Jag och Jens ska åka hem till mina föräldrar i eftermiddag och så valvakar vi där. Daniel kommer dit efter jobbet.

Vad gillar ni att rösta?
Jag hoppas det blir ett stort valdeltagande, det känns som att det skulle kunna bli det.

Ta vara på er rättighet/skylldighet och gå och rösta! :)
Kram goa ni.

Här hos mig har det varit en mycket lugn dag. Jens lämnade jag på dagis vid nio. Stod i tjugo minuter och väntade på att någon av personalen skulle komma. Jens sprang fram och tillbaka, mellan mig och något rum, men jag hörde honom aldrig säga hej till någon. Eftersom jag har väldigt nära till dagis, pussade jag Jens hejdå  och så ringde jag dit direkt när jag kommit hem för att se om de sett Jens... :) De blev väldigt glada att jag hörde av mig. Känns ju inte så tryggt för mig att lämna honom och inte veta om någon har förstått att han är där, så självklart ringde jag. Jens har ju bytt till en annan avdelning, det är en annan byggnad som är mycket större än den han gick på tidigare. Jag hittar inte där så det är svårt för mig att springa omkring och leta.
Men de hade tydligen sett mig när jag gick och Jens var i trygga händer.

Jag fixade lite här hemma, sedan satte jag mig i soffan med en kopp kaffe, en bok och tände ett doftljus.

När Jens får syn på mig när jag kommer för att hämta honom, rusar han fram och slänger sig i min famn. Det är så härligt!
Det är så roligt att hämta honom och det går mycket bra att lämna nu också.

Nu när det är större barn får jag fler frågor ang min käpp och ang min track.
Det är roligt.

Någon gång kanske jag ska försöka komma dit och informera lite, ta med några roliga hjälpmedel osv. fast det kanske skulle passa bättre i en sexårsgrupp, jag vet inte. Man ska verkligeninte underskatta barn, de är så mycket mer kkloka och förståndiga än vad man tror.

Jens var ute en sväng och lekte med de äldre barnen igen, det var länge sedan sist. Jag stod och hade koll på dem. Men jag vet inte, så kul verkar de inte ha. Mest bus mot varandra och Jens som är liten råkar ju mest ut för dem tycker jag.
Det var två grabbar och de lyfte visst upp Jens i armarna och benen för att hissa honom. Jens blev jätteledsen och jag fick gripa in.
Sedan stack dem och Jens väntade tålmodigt på att de skulle komma tillbaka,men de gick in någonstans.
Jens kom in till mig och var väl egentligen lika nöjd för det.

Imorgon blir det nog lugnt igen tror jag. Jag har inte tränat på ett tag eftersom min ledsagare är bortrest, hoppas dock det blir något nästa vecka för jag saknar både träningen och henne väldigt mycket.
Nu är jag ju så bra i både leder och hals dessutom så jag är verkligen i bra träningsform. :)

Nej, dags att fortsätta lyssna på debatten.
Ibland blir man lite trött på deras tjat och smutskasstning men ändå är det intressant.

Godnatt och kram till er.

Jag sitter med utfrågningen av Alliansen på fyran i bakgrunden.
Det är mycket tankar om valet och de kommande fyra åren som snurrar runt, antagligen inte bara i mitt huvud.
Jag ska väl inte skriva om politik så mycket även om jag själv anser att det är otroligt viktigt och något som påverkar allas vårt liv.
Sticker inte under stolen med att jag själv verkligen, av hela mitt hjärta, hoppas på en ny regering och jag hoppas lika mycket att sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen.
Japp, från mitt håll sett ser det inte så väldigt ljust ut just nu, varken vad det gäller det ena eller det andra.
Men, jag är en människa med mycket hopp och tro inom mig så, jag hoppas och tror. :)

Idag har jag varit på Thaimassage, det var helt sagolikt skönt och det måste göras om snart. Jag har aldrig testat det förut så det var väldigt spännande. Jag har varit på massag hos en sjukgymnast en gång tidigare, det här var lite mer hårdhänt och tjejen använde olika punkter som hon tryckte på. När jag kom fick jag först ett fotbad och en kopp te. Massage av fötterna och sedan fick jag gå in i ett rum där själva oljemassagen ägde rum.

Yoga har jag ju börjat med också och jag går en timme varje måndagkväll. det är verkligen något för mig och det kände jag redan på en gång.
Jag går något som heter medicinsk yoga och det bygger mycket på långsam djup andning, rörelser som deltagaren anpassar efter sin egen förmåga, meditation och avslappning.
Jag tror på detta och ser fram emot mina måndagskvällar. :)
Fick en jättefin yogamatta av min käre make igår. Hihi

Annars?
Remicade och de två kortisonsprutor jag fick i onsdags har verkligen gjort stor nytta och jag har kunnat sluta med en värkmidicin som jag tagit regelbundet under lång tid nu. Hoppas jag klarar mig ett bra tag utan den, vore trevligt.

annars är det lugnt här.
Imorgon är vi lediga alla tre och har inget inplanerat, känns toppen och det ska bli skönt att få mysa ihop tillsammans med mina grabbar. På torsdag går daniel på sitt pass igen. det är hemskt vad veckorna rusar fram. men imorgon är det onsdag och då ska vi njuta. :)

Nu får jag lyssna lite på politikerna igen. Haha
Godnatt och stor kram!

Era underbara och fina kommentarer ger mig verkligen styrka och jag blir så varm i hjärtat när jag tänker på dem.
satt igårkväll och läste igenom alla på en gång och tårarna började rinna. Det är fantastiskt att få känna äkta medkänsla så där.
Tack ska ni ha! Ni är guld värda allihop.

beslutet att avstå från operation och istället göra det bästa av ett liv med track har varit grymt svårt som ni förstår, ni som följt alla mina duster med dessa förbaskade infektioner.
Jag grubblar fortfarande, om jag fattat rätt beslut, men det känns så och min familj, Daniel, föräldrar och syskon stöttar mig i det.
som sagt, förhoppningsvis kommer det en bättre chans för mig sedan.
Nästa steg är nu att gå ner en storlek i track. jag har en sjua nu och nästa gång jag ska byta tracken, den 4 oktober, då ska vi testa att gå ner till en sexa. Ett realistiskt mål, enligt specialisten i lund, är att komma ner till en femma.

Igår var jag på Spenshult, dags för både Remicade-dropp och läkarbesök. Jag är verkligen glad i min reumatolog. Från början verkade hon rätt sträng och lite kall men för varje gång jag träffar henne tycker jag mer och mer om henne. Fast vi pratadeom mycket allvarliga saker igår så skrattade vi jättemycket också.
Hon är toppen helt enkelt.
Jag fick även två kortisonsprutor, en i vaje knä.
Idag känner jag mig som en helt annan människa. Har haft väldigt mycket värk den senaste tiden, så fort jag råkat snudda i med händerna, vilket jag gör rätt ofta när jag känner mig fram, har jag varit nära att skrika högt och tårarna har kommit på ren reflex.
Knäna har varit svullna och väldigt svåra att böja, ont har dem gjort också förståss.
Men som sagt, idag är jag en lite sprattelgumma. Eller ja, sprack nu eftersom jag tog i för mycket men stor skillnad är det. :)
I fredags hade jag en mycket god vän här, tillsammans med hennes fina barn. en tjej som är en månad äldre än Jens och en liten Prins på fyra månader. Underbart var det och jag fick prata av mig mycket om mina tankar.
Härligt att få hålla den lille prinsen också även om han föredrog sin mamma, hmmm konstigt... ;)
Men de stunderna jag hade honom i famnen var det sagolikt.

Jag har precis hämtat min Gosros från dagis och snart ska vi ta en färdtjänst hem till mina föräldrar för att fira min så högt älskade pappa som fyller 63 år idag.
Jag älskar dig pappa, det finns ingen som du!

annars då?
Livet knallar och jag har otroligt mycket tankar i mitt huvud just för tillfället. Självklart gäller det tracken men jag måste försöka lägga det bakom mig nu.
Det är som det är.

En underbar sak hände mig idag. Messade med en av mina fina vänner som jag lärt känna här ifrån bloggen. vi skickade många mess fram och tillbaka. Plötsligt ringer telefonen och där är hon. Min underbara vän från Timrå.
Vi har aldrig pratats vid pär telefon innan så det var verkligen skoj att höra hennes röst.
Nu har vi pratat så nu är det säkert lättare att ringa nästa gång. Jag är alltid lite nervös för sånt där. :)
Nepp, nu lite mellanmål till Jens och sedan ska vi packa ihop oss.
Kram!

I måndags var det då dags för det där omtalade Lund-besöket.
De sista milen andades jag djupa andetag och försökte slappna av. Lund är förknippat med så otroligt mycket för mig, kan inte beskriva ens. Där har jag opererats runt 20 gånger, ögon,hals,höfter. Jag har gråtigt, svurigt, kastat glasögon på min pappa, varit tyst för att straffa, skrattat och träffat människor som jag aldrig kommer glömma.
Jag har fått många svåra besked, att jag aldrig kommer kunna se igen för att den sista ögonoperationen,det sista hoppet, inte gick vägen. Jag har sett mina föräldrar gråta av förtvivlan på grund av det. jag har fått besked om att de måste sätta en track på mig för att jag över huvud taget skulle överleva. Har fått besked om att de måste sätta en sånd,först genom näsan och när det inte funkade, direkt in i magsäcken. Jag vägde 22 kg då och var 14 år, ett fysiskt och psykiskt vrak på grund av att jag inte kunde andas. Jag har fått besked om att trots chockdoser med kortison så kunde de inte få bukt med inflammationen mellan första och andra kotan, som tryckte på ryggmärgen, så därför måste de skicka mig till London för en steloperation i nacken,
Jag har gråtigt av längtan hem till min familj, mina föräldrar och syskon. Jag har läst ett oräkneligt antal böcker där och lyssnat på musik som jag drömt mig bort genom.
Jag har sett människor som verkligen hamnat på rätta stället,yrkesmässigt och andra som inte gjort det.
Jag har känt mig som världens starkaste och oövervinnerlig, jag har  känt mig som den svagaste på denna jord. jag har krupigt ihop och tjutigt av frustration och hatat denna sjukdom som varit så jäkla svår att vinna över.Jag har känt mig ensam och jag har känt mig omgiven av folk som älskat och stöttat mig.

Jag har lidigt med mina föräldrar som varit tvungen att se mig lida, ha jävulusisk smärta, det med nacken tänker jag mest på då. Varit arg före och efter operationer.
Jag har tillbringat en stor del av min barndom och mina tonår där .

Nu kan jag lägga ännu ett besök bakom mig.
Ännu ett besked.
Ett beslut har fattats och den här gången har jag själv varit med och fatta det.
Jag har blivit erbjuden en operation. Det är samma typ av operation som jag gjort under 90-talet, ett antal blev det då, ganska smärtsamma operationer dessutom.
Som vi vet kom mina problem tillbaka, smygande och plötstligt exploderande. Jag vill inte vara med om det igen.
Jag var hyffsat bra under ett två år efter att jag tagit bort tracken den gången,sedan började problemen igen.
Jag lägger mig inte på ett operationsbord för att få ett eller två år utan track för att sedan få tillbaka problemen. nästa gång kanske jag inte har sån tur som jag haft två gånger nu, med halsen.
Mitt val har varit svårt, det förstår ni, men en plan finns ändå.
Jag ska sakta försöka gå ner i storlek på tracken, se hur långt det går, sedan ska jag få en sk silverkanyl som är anpassad efter mig. den är mer som en knapp som man kan stänga och öppna efter behov. Eftersom tracken blir mindre blir det större utrymme i halsen och förhoppningsvis kan jag ha den stängd största delen av dagen, kanske bara ha den öppen när jag tränar och sover, då kanske risken för infektioner blir något mindre.

Sedan, att jag tackar nej till en op nu innebär inte att jag aldrig kan tänka mig att hoppa upp på ett operationsbord någon gång i framtiden, om jag blir erbjuden en bättre sådan med mer chans. Det går ju framåt och läkaren pratade om att man forskar i hur man kan transplantera ny vävnad, celler, det skulle nog lösa mitt problem. Jag har så skadad vävnad i min hals så även om man skär upp det som gott ihop så har sån vävnad en stark tendens till att dra ihop sig igen, som en brännskada. Förstår ni? Inte jag...
Men så är det....

Jag är trött.

Nu ska jag fixa mellanmål till min Gosros. :)
Han ger mig all anledning jag behöver för att orka vidare även efter denna motgång.
Kram goa ni.