Mitt liv och mina drömmar

Här i Halmstad och Getinge har solen strålat idag. Det har strålat så starkt så nästan till och med jag har sett det, det ni...

Det har varit en lugn och skön dag. Trots det har vi fått gjort en del måsten, tex en storhandling, det tråkigaste jag vet ungefär. Men det gick rätt smidigt idag, men på den smidiga lila stunden hann det försvinna 1200 kr från mitt konto.
Jaja, nu är det påfylt iaf.

Vi var på vernissage också, på bibblan här i Getinge. Det var barn från de olika förskolarna här i samhället som målat tavlor och satt upp där.
Duktiga dem är. Frågade Jens sedan vad han målat:
-En massa massa regn.
När han skulle berätta för mormor och morfar, var det massa massa regn, på robotar.
Jaja, fina tavlor var det hur som.

När Daniel hämtade Gosrosen på dagiset idag stod en tjej tillsammans med Jens. Hon berättade att hon älskar Jens och att han älskar henne.
OK, men mamma då?
Jaja,  när de gick därifrån ropade flickan efter Jens:
-Hejdå älskling!

Fina ord lär hon sig hemma! :)
De är söta dem små.

Nu dags att lyssna på vad de andra länderna i Europa ska skicka till melodifestivalen.

Kram

Jag vill återgå lite kort till det jag skrev om i mitt förra inlägg, det som handlade om restaurangmomsen.
Jag har själv vext upp inom restaurangbranchen och har sett både de positiva och negativa sidorna.
Jag vet att det finns äldsjälar inom den branchen också, mina föräldrar är ett mycket bra exempel på sånna. de förverkligade sin dröm i slutet av 80-talet och arenderade först för att sedan köpa en krog.
Det gick jättebra och vår restaurang hade ett mycket bra ryckte. I början av 90-talet gick mina för'äldrar i konkurs då räntorna höjdes med 300 procent.
Under de åren var jag som sjukast så jag vet att det här var den absolut tyngsta tiden i mina föräldrars liv.
Flera drömmar som slogs i spillror.

Jag vet också att man kan tjäna pengar inom restaurangbranchen även om det självklart är mycket tufft för många och speciellt under vissa tider på året.
Jag frågade min pappa i tisdagskväll, han är nu anställt, vad han trodde sänkningen av restaurangmomsen skulle få för följder.
Inte sänks priserna sa han direkt. sedan var han tyst.... Kanske ett eller två nya jobb, sa han och jag hörde hur tveksam han var. Pappa tror du på det?
-Nej inte egentligen...

Jag missunnar ingen att tjäna pengar, det är ju därför man jobbar, man ska ha lön för varje minut och sekund enligt mig.
Men jag tycker inte  vi ska sänka skatterna när det är så många i vårt land som far så illa. När de pengarna kunde läggas på dem istället.
Skriv gärna vad ni själva tycker i detta.

Jag är inne i en svacka, både till kropp och själ.
Halsinfektionen har börjat släppa sitt grepp även om jag är mycket slemmig fortfarande.
Det som är jobbiast är att den drog med sig lederna och de gör ont hela tiden.
De första timmarna på dagen är helt klart värst då jag har svårt att både gå och ta i saker.
Humöret blir då som det blir, inte det bästa.
Jag oroar mig mycket för framtiden och hur det ska gå med allt.

Jag vill så mycket just nu men fixar inte det på grund av värken.
Men det ger sig väl det med någon gång.

de hhåller på att bygga en ny lekplats precis här utanför och det kommer bli så fint när det blir klart.
Men nu vågar jag inte släppa ut Jens eftersom de kör med stora grävmaskiner och liknande.

Ha nu en fortsatt fin dag.
Kram

Nya skattesänkningar är på gång, ingen är förvånad, eller hur?
Skattesänkningar, dvs en hundring eller två mer i plånboken, är det vi medborgare helst vill ha, de medborgare som kan/har lust att jobba vill säga...
Dlädjande besked alltså?
Att restaurangmomsen halveras är ju också  någonting att glädjas åt, om man är restaurangägare iaf.
Vilket jag inte är, så jag glädjs inte så där jättemycket för det.
Jag är varken löntagare eller restaurangägare så det är helt enkelt inte min dag idag kan jag konstatera.
Man kan kanske tycka att jag borde glädjas för andras skull  istället då, men jag har svårt för det, i den här frågan iaf.

Nu ska jag sluta vara spydig och komma fram till varför jag stod upp framför tv:n och sa en hel del fula ord när jag lyssnade på Rapport ikväll.

Jag kände mig uppgiven, men knappast förvånad,  när jag hörde om skattesänkningarna och rabblandet om vad den skulle innebära för olika inkomstgrupper.
Det första jag hajade till inför var när de sa vad det skulle innebära för en gymnasilärare som tjänar 30 000 kr. Några hundra var det väl, vilket är ovessäntligt,  men jag hade ingen aning om att en gymnasilärare känar 30 000 kr?
Kanske i Reinfeldts värd?
Jaja, det är som det är med detta och Moderaternas gamla skattesänkar-politik röstades faktiskt fram i höstas, så nu får vi det.

Men att tro eller säga, att restaurangmomsen kommer leda till fler jobb, det är rent ut sagt struntprat.
Eftersom priserna inte kommer gå ner ökar inte heller gästantalet och varför behövs det då anställas fler personer när det går runt  på det antal som finns nu?
att avbelasta den nuvarande personalen kan man ju göra men jag tror inte att restaurangerna är olik andra företag, det är vinnsten som räknas.
Vinnsten på bekostnad av mycket annat.
därför tror inte jag på det här alls och tycker definitivt att de pengarna kunde lagts på något bättre.

Jaha, goa vänner. :)
Jag har ändrat lite på min blogg iaf. Lite på utseendet och tackar
Linda
för ett bra tips.
Tackar även älskade maken för hjälpen eftersom jag inte kan fixa sånt här själlv.

Innehållet kommer dock bli detsamma även om jag antagligen kommer skriva lite mer om mina åsikter vad det gäller samhällsfrågor och politik.
Det intresserar och engagerar mig och det är dessutom så viktigt.
Dags för te och lite läsning. Rekomenderar: En halv gul sol, om ni inte läst den. Otroligt bra!
Godnatt

Ja, vad ska jag ta mig till med den här bloggen? Det är frågan, en av dem iaf.
På ett sätt vill jag skriva och blogga för det är oerhört skönt att få skriva av sig och dessutom är det jätteroligt  att få respons på det jag skriver, kontakten med er betyder mycket för mig.
Men det jag skriver känns uttjatat. Funderar lite smått på att lägga ner den här bloggen och starta upp en ny, men vad ska det vara bra för egenntligen liksom, innehållet kommer antagligen bli ungefär samma ändå.
Tanken jag hade när jag startade var ju att visa på att det bla fungerar att vara blind och samtidigt mamma. Visa på hur jag löser vissa problem och självklart berätta om Jens.
Men sedan har det ju utvecklats till att handla om mitt liv med både med och motgångar.
Sjukdomar, operationer, smärta,infektioner, räddsla, skräck, glädje, lycka, kärlek, resor,drömmar osv.
Jag får väl fortsätta så ett tag till.

efter denna flummiga inledning som absolut inte gav någonting så kan jag ju berätta att vi hunnit med en resa till Azorerna sedan sist.
En fin vecka tillsammans med mina grabbar. det var underbart att vara tillsammans bara vi tre trots att vädret inte var superbra. Det hade vi i och för sig inte räknat med heller och vi hade faktiskt sol fyra dagar på en vecka. Problemet var väl att det blåste så mycket, vilket vi också viste om, Azorerna ligger ju mitt ute i Atlanten.
Vi bodde tio meter från havet och havet hördes om man så säger. Första natten kunde jag inte sova på grund av ljudet. :)
Jens var mycket fascinerad av just havet och de höga vågorna. Vi promenerade mycket längs strandpromenaden och han ville stanna stup i kvarten och bara titta på vågorna.
-Titta!  Titta! Titta!
Mamman var rätt trött på det där havet efter några dagar, att det ska ta sån tid och titta. Jisses vad jag spar in tid...

Ja, som sagt vi promenerade mycket, åt fantastiskt god mat och hade det mysigt tillsammans.
Jens blev förkyld där nere vilket inte märktes på hans aktivitet. Daniel och jag fick det också mot slutet och när jag kom hem blev jag dålig med 39 grader och massor av slem.
När vi åkte ner hostades och nystes det överallt i planet så jag tippar på att Jens fikc sitt där.
smittohärder de där planen... Det hostades och nystes hela vägen hem också men då bidrog vi tre också till oljudet.

Jag slog ner febern men har blivit riktigt dålig i lederna av det här. Länge sedan jag var så kass. Förmiddagarna är värst,då har jag svårt att både gå, använda armarna och händerna. Jag är dessutom väldigt slemmig.
Ringde och fick en akuttid till halskliniken idag och träffade en ny doktor.
Han ansåg att jag var så gott som frisk så han vägrade ta en odling.
Jaja, det är bara att tro på expertisen och köra på.

Jag är hur som väldigt väldigt trött och känner mig inte alls på banan just nu.
men det är väl inbildning. Hehe
Nu ni, dags att sluta för denna gång men jag ska verkligen försöka åstakomma ett nytt inlägg snart. Hoppas på att ni som läst här tidigare hinte gett upp mig. :)

Ta hand om er.
Kram