Tänka sig för
Jag försöker ju det, men ibland slinker självklart något mindre trevligt ord ur mig, precis som ur alla andra antar jag.
Förra torsdagen när jag hämtade Jens på förskolan så fick jag bevis på hur det kan gå ibland när man inte riktigt tänker sig för utan skämtar utan att förstå hur det kan uppfattas hos barnen.
Jag skulle precis öppna grinden för att gå in på dagisområdet och då dök det upp en man bakom mig som ville öppna grinden för mig.
Tack det går bra sa jag.
-Jo,jag vet att du kan, har sett dig här många gånger och du är fantastisk tycker jag.
Snällt sagt av honom.
Jens kom emot mig och mannen önskade trevlig midsommar och hoppade upp på sin mc. :)
Både Jens och jag gillar hojar väldans mycket så vi stod och kollade på mannen när han for iväg och vinkade till honom...
När han kört iväg frågade jag Jens vem det var. för någon förälder till de andra barnen trodde jag inte det var.
-Det är ju kockfan mamma, han som lagar mat på dagis säger min son då, med allvarlig röst, han är jättesnäll!
Jag bet mig i tungan för att inte skratta ihjäl mig samtidigt som jag hörde min son, inne i huvudet, ropa hej kockfan till den fina mannen någon gång. Skrattet fastnade i halsen om man så säger.
Min pappa, Jens morfar, Jens älskade moffa har detta yrke så vi har en förkärlek för kockar i vår familj...
Men orsaken till att Jens nu tror att kockar heter kockfanar är för att min pappa har en kockjävul tatuerad på överarmen. Vi har sagt att det är en kockfan och skrattat gott åt det när Jens sagt till moffa att han är en kockfan.
Men nu har detta alltså fått till följd att Jens tror att när man jobbar med att laga mat till andra människor då kallas man kockfan.
Nu försöker jag förklara skillnaden för den stackars killen som inte förstår riktigt vad jag menar...
vi får tänka oss för lite mer i fortsättningen.
men det är en rätt kul historia iaf.
Nu glass och Rapport.
Kram
Midsommarhelgen
För min del har den varit mycket bra, speciellt om man jämför med förra då jag låg däckad i någon slags halsinfektion.
Vi började midsommaraftonen med att åka hem till min svärmor som fyllde 70 år. Hon var verkligen glad och hon började gråta när Jens,jag och mina föräldrar stod i dörröppningen och sjöng ja må hon leva... :)
det var trevligt och jag åt så magen stod för sig själv ungefär... Hon bjöd på mycket gott vill jag lova.
Vid tvåtiden kom min syster och hennes sambo för att hämta Jens och mig.Vi gick till Galgberget för att dansa runt stången. Det blev väl lite si så där med dansandet, vi fyra bildade en egen ring och stutsade runt.
Men kul var det verkligen och jag skrattade så min kopp kaffe som jag hade i handen skvimpade över.
Nej, självklart dansade jag inte med en kopp kaffe i handen, utan detta hände sedan när jag och Tobbe satt och pratade medan Jens och Lovisa lekte. Jisses, min svåger har underbar humor. :)
Sedan for vi hem till mamma och pappa och det blev underbart god mat. Ja, på kvällen stod magen för sig själv åter igen.
Helgen har varit riktigt bra och skön.
Jens har haft det roligt, speciellt då moster kommit för att hälsa på.
Nu är vi trötta och Daniel kommer hem från sitt långa pass inom en timme.
Våra tre lediga dagar börjar snart.
Imorgon blir det trackbyte och även lite fler sjukhusbesök är inplanerade under veckan.
Daniel har ett pass kvar sedan har han tre veckors semester. Vi börjar vår semester med att åka till Turkiet.
Nej, jag tror inte vi kommer frysa där nere... :)
Godnatt på er.
Kram
Tragedier
Tragedin kan drabba vem som helst.
Det är inget man kan skydda sig mot egentligen. Är olyckan framme, sjukdomen drabbar dig eller någon du älskar, naturkatastrofen slår till, för att inte glömma alla krig som drabbar massor av människor, ja, då är det inget man som enskild person på något vis kunnat skydda sig mot.
Det drabbar, det slår och det raserar.
Förra söndagen försvann en 25-årig man här i Halmstad. Han gick från en kompis och skulle hem till sina nära. Men han kom aldrig fram och man hittade senare hans cykel.
Familjen och många många andra har sökt efter mannen.
Hans bror, som är en av min lillebrors bästa vänner, gjorde en efterlyssning via fb och många har tack vare det självklart engagerat sig och varit ute och sökt.
Efter dagar av letande hittade man tillslut fler av hans ägodelar och mycket tyder på att han simmat ut i havet för att inte återvända.
Brodern till mannen som försvann skriver nu på fb att hans älskade bror simmat ut i det blå och att de aldrig mer får se honom.
Sorg, det finns inga ord.
Jag skickar all min kärlek och styrka till familjen, precis som jag vet att väldigt många andra gör.
Tänk om man kunde lyfta andras smärta, bara för en stund, men inte ens det går.
Kram
Upp och ner
Helgen var riktigt bra.
På lördagen tog jag och Jens det lugnt på förmiddagen sedan åkte vi hem till min syster. Det var en jättemysig eftermiddag med jordgubbar och massa lek. Jens klättrade i träd för första gången. :) Lovisa och Tobbe har riktigt fina klätterträd i sin trädgård, blev rätt sugen själv. men tänkte att, jag iaf kan låta bli att utsätta mina höftproteser just för trädklättring... Tänker inte alls på dem (höftproteserna) i vanliga fall och gör antagligen en hel del jag inte borde, men de är ju så fantastiskt bra så jag tänker helt enkelt inte på dem.
Nu är det ju som så att min syster är sjukgymnast så när jag är med henne skärper jag mig lite. :) La upp ett kort på Fejan en gång, där jag cyklar runt på Jens trehjuling. det såg min syster förståss och jag fick en liten kommentar om höftvinklar, proteser och sånt. Heheh
Jaja, hur som, eftermiddagen var kanon.
På söndagen for jag och Jens in till stan igen för att träffa farmor denna gång, Jens farmor alltså.
Vi tog en fika tillsammans och sedan gick vi till Pippi-lekplatsen. Farmor vilade på en bänk medan jag och Jens for runt som små skottspolar från den ena grejen till den andra. Jens är så duktig när vi är där, för han tar mig vid handen och går mellan grejerna.
Han är en speciell kille min unge och det är så roligt att han gör det så naturligt utan att gnälla. Den tiden kommer säkert den också,men nu går det automatiskt.
Vi var där två timmar sedan var vi slut både Jens och jag.
Farmor var väl typ piggast. Haha
I måndagskväll fick Jens hög feber, över 39 grader.
mamma jag mår illa sa han när han vaknade till.
Okej, då går vi till toan. Han höll sig och spydde lite i toaletten.
Han har inte mått illa sedan dess så jag tror det berodde på den höga febern och medicinen han precis fick.
Han hade feber igår också och inatt med. Men idag är han feberfri och på världens spralligaste humör...
så imorgon blir det en sväng till dagis om det inte blir feber nu ikväll.
Jag sov ingenting natten till tisdagen av någon anledning, somnade halvsex och var död när klockan ringde 07.20. Messade min ledsagare och talade om att jag hoppar över träningen.
Hoppas på fredag istället.
Någon som vet om det varit fullmåne nu?
fick ett mail från min halsläkare i Lund i måndags. Jag mailade honom på söndagen för att förklara varför jag inte hört av mig under hela våren. Han ringde mig och lämnade ett meddelande innan påsk men jag hörde inte av mig av olika anledningar.
Iaf blev jag så glad och lättad över hans svar och nu har vi en liten plan även om den ser oviss ut, men en plan är ju en plan och alltid bra att ha.
Han är kanon!
Detta blev ett långt inlägg. får försöka skriva lite oftare istället. :)
En liten rad om min hälsa bara..
Lederna har av någon anledning blivit rätt kassa igen. De senaste dagarna har faktiskt varit jobbiga. framförallt händerna är skit. blir på så enormt dåligt humör när de bråkar med mig.
för de gör ont hela tiden och när jag stöter till saker, vilket jag gör ofta, jag är ju blind ni vet.. Så går det blixtar av smärta rätt upp i huvudet. Jaja, det går över.
Nu stopp för denna gång.
Kram!
Dagens klantskalle
Vi har haft tre mysiga dagar tillsammans, imorgon går Daniel på sitt pass igen.
Idag har jag varit hos tandläkaren, inga konstigheter utan bara en kontroll. Allt såg bra ut och det tackar vi för.
Jag känner ingen räddsla för att gå till tandläkaren, vet att det är många som gör det. Beror kanske på att jag aldrig varit med om något obehagligt där. har nog haft två hål i mitt liv och det som varit jobbigt då är att jag inte kan gapa så mycket. Det gör ont i käkarna och vi får ta pauser då och då. Men det är mest tandläkaren som har problem, med att komma åt.
Annars då?
Lugna gatan.
Jag stod för dagens klantskalle igår, om det nu finns någon sån? Hur som, jag har annars uppfunnit den mycket hedervärda titeln, men har inte tänkt ta på mig rollen igen, inom den närmsta tiden iaf.
Jag och Daniel tog oss en fika, på ett av halmstads finare fik såklart. Skriver inte såklart på grund av att vi brukar spendera våra fikastunder på stans finare ställen utan för att det var när vi nu var på ett sådant place som jag självklart skulle krönas till dagens klantskalle.
Vi möttes av en sur tant som stod och tog betalt. Gladare blev hon inte när vi halade fram vår rabattkupong, jodå, där kom anledningen till besöket. :)
Vi valde en varsin god macka, Danne tog en kaffe och jag tog en stooooor latte. Love latte, ju större ju bättre liksom.
Vi började med att utmärka oss på en gång genom att flytta från bord till bord, det Danne tagit passade nämligen inte mig... Hmm
sedan började vi prata och jag pratade, pratade och vifftade. Vifftade den sstooora latten rätt ner i knät på mig själv.
Jäklar vilken chock.
Jäklar vad tyst det blev på folket och på mig.
Hörde bara en djup suck från min käre make.
Sedan började jag och Danne skratta lite hysteriskt, de övriga gästerna tog upp sina samtal igen.
skönt var det inte och fy vad kallt kaffe luktar illa.
Klänning, bh, trosor och skor var blöta som katten, ja magen och benen också. :)
Men jag åt upp min macka, hade på sätt och vis ingen lust alls att resa på mig.
Hoppades att de övriga gästerna skulle gå,men det gjorde dem inte såklart. ;)
Tillslut fick jag helt enkelt bita ihop, klistra på ett leende och greppa käppen.
Nämen, oj, var det en blind,jaja, då förstår vi. Inte lätt när man inte ser någonting. tänk själva, inte kunna se glaset, inte se sin egen mun... och inte se sina egna händer. Vad annat kan man vänta? Tänk själva.
så tänkte jag att de övriga gästerna tänkte och sa när jag gått därifrån.
Fördomsfull,jag??
Skojar ni. ? ;)
Kram goa ni.
En bild
Jens och mamma
Inget för mig
Det känns på något vis som en lite påtvingad grej det där. Vi kommer aldrig fira vårt älskade vackra land som norrmännen firar sitt, eller amerikanarna sitt.
Det känns som det inte ligger för oss.
Jag firar inte nationaldagen, men jag älskar Sverige och tror på att det kan bli ett bra land för alla som bor här.
Vi har haft besök här på förmiddagen, av underbara Lina och hennes Nike som snart är sju månader.
Så lite firande med gott fika har det blivit ändå.
Jens var så tagen i denna lilla tjej. satt hos henne och la fram olika saker hon fick känna på och leka med.
-Mamma jag vill ha en Nike jag också, fast inte den Nike för då blir Lina ledsen...
Nu är det lugnt här. Vi har gått in i vår helg eftersom Daniel gick av sitt pass igårkväll.
Tre dagar tillsammans.
Jag tränade igår, trots att det var söndag, det gick bra men svetten dröp om mig kan man säga. varmt i lokalen och tunga vikter. :)
sedan blev det fika med farmor som hade passat Jens när jag tränade. Jag och Jens röjde i Pippi-parken en stund innan vi for hem till getinge igen.
En bra och intesiv dag.
Nu känner jag i kroppen att det varit mycket den senaste tiden och ändå kan jag inte slappna av. Jag är rastlös och vill inte sitta still.
Måste göra det,måste låta allt komma ifatt.
Vi far nog in till stan om ett tag.
Det är blåsigt idag men otroligt kvavt. hade varit skönt med störttregn och åska.
Luften är tung och klibbig.
Ha en fin dag!
Kram
Bra marscherat
Det är ett nätverk som ligger bakom och det vi vill ha är en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering av människor med funktionshinder.
Självklart kan man ju tycka egentligen.
Redan på 60-talet bestämde man att människor med funktionshinder inte ska vara utestängda från samhället och själva lagen har väl varit på tapeten i över tio år men något beslut om en sådan lag har inte kommit än.
Man måste utreda frågan, såklart. Känner ni till den frasen:
-Vi måste tillsätta en utredning
Det är bara det att den här lagen har varit "tillsatt för utredning" flera gånger, fyra om jag inte missminner mig.
Lite småsjukt, om man så säger.
Vi får hoppas lagen snart träder ikraft iaf.
Jag drog med mig sonen plus en ledsagare. Representerade mitt parti lite så gott jag kunde. Inte på något avancerat vis men Vänsterpartiet är ju ett av partierna som står bakom en sådan lag och det var genom partiet jag hörde talas om maschen.
Det var en mysig förmiddag som vi avslutade med en fika.
Sedan har väl dagen varit si så där.
mycket tankar och olustkänslor.
Träning imorgon igen,men sedan är det en välförtjänt vila fram till nästa fredag.
Känner mig trött,både till kropp och själ. Men träningen gör gott.
Godnattkram
