Mitt liv och mina drömmar

Nu är det över en vecka sedan bröllopet och det har lagt sig till rätta,minnena och intrycken från den kvällen.
som jag skrivit tidigare var det en helt magisk och fantastisk kväll/natt. Vigseln i kyrkan var inte av denna värld och festen var en kärleks och skratt kavalkad. Jodå, så är det och jag överdriver inte ett dugg.

Nu är minnena bevarade i hjärtat och stannar där.
Jens sov över hos underbara Marie med familj och han hade det toppenroligt. Marie skickade sms till mig under kvällen om hur det gick, underbara hon, så jag oroade mig inte ett skit. jens och ellen sov skavfötters och kom in till Marie och hennes man vid tretiden för att deklamera att nu vill vi inte sova mer, nu vill vi leka... Men Marie fick isäng dem varpå samma sak upprepades vid sextiden. Men återigen fick hon dem i säng, på en timme iaf. :)

Vad har hänt annars?
Lite träning på måndagen och annars rätt lugnt. Fick känningar i halsen på torsdagkvällen så jag hoppade över gymmet på fredagen. Har ju lovat mig själv att inte prässa mig alls under graviditeten utan lyssna på kroppen. den är lätt att lyssna på nu eftersom den beter sig som en snäll och trevlig kropp ska. Men nu blev jag alltså lite dålig i halsen till slut. danne och Jens har varit snoriga och kraxiga länge men jag har klarat mig.
Nu har jag inte ont i halsen men är riktigt slemmig. Det är blodigt en del som jag får hosta upp men det tar jag inte vid mig av eftersom jag vet att slemhinnorna är sköra under en graviditet. Jag har helt enkelt hostat och sugit för mycket.
Hänger över en kastrull morgon och kväll för att fukta dem iaf.

Imorgon är det träningsdags och det ska jag försöka komma iväg på. Jag känner mig inte sjuk ochhar piggnat till.
det blir nog bara bra.
Nästa onsdag är det dags för ultraljudet och det längtar vi båda efter. ska bli spännande och lite läskigt. Men jag känner ju pyret nästan varje dag så jag hoppas hon/han mår finfint.
Innan dess är det första advent, inte klokt, men sant. Jag längtar!
Mamma ska komma hit under veckan och hjälpa mig sätta upp gardiner. Brukar aldrig byta gardiner inför julen men den här gången vill jag göra det. Längtar och ser fram emot advent jättemycket.

Jens mår bara bra. Busig och gosig, precis som han ska vara alltså.
Trotsig och envis som en gris... Hör väl till det med antar jag. :)

Ja, det mesta känns bra och jag njuter av att lederna håller sig så fantastiskt bra. Jag vet att skovet kan komma efter graviditeten, men det är en bit kvar och helt klart värt det i så fall.

Danne är inne i sin lediga period nu så nu har vi helg kan man säga.

Ha en fin kväll.

Jag håller mig kvar vid mina minnen från bröllopskvällen och natten.
Jag höll mitt tal som jag så gärna ville trots nervositeten jag känt under lång tid inan... Men Lovisa framförde en sång, som hon tillägnade Tobbe och mig, precis innan jag skulle upp på scenen och det fyllde mig med lugn och glädje så jag var faktiskt hyffsat vid mina sinnen när jag greppade micken. :)

Här kommer talet jag höll. Jag skrev ner det dagen efter så det är vad jag tror och hoppas jag sa iaf. Haha Det var det jag tränat på och talet jag höll dagen innan för vår papegoja.

Älskade brudpar, kära bröllopsgäster.
När jag fyllde fyra år, det var den 13 oktober 1982, då fick jag pressenter...

Det roliga är att jag än idag kommer ihåg flera av dem, den dagen har nämligen satt sig i mitt minne.

Jag kommer ihåg att jag fick en docksäng och ett gosedjur i form av en mus med en prickig fluga. Så fick jag ju dig, min underbara vackra lillasyster. Ingen pressent jag fått sedan dess har slagit den pressent jag fick när jag fyllde fyra och ingen kommer någonsin göra det heller.

Du och jag står varandra mycket nära och jag tycker själv att bandet blir starkare och starkare ju längre tiden går. Vi har delat mycket, glada lyckliga stunder, men även tyngre perioder.
När jag ser tillbaka på vår barndom tillsammans dyker många minnen upp. Minnen av skratt och lek, men även mindre smickrande händelser dyker upp,mindre smickrande för mig alltså.

Till exempel kommer jag ihåg att vi gick till min bästis Emma med våra Barbi-dockor. Jag och Emma stängde in oss på hennes rum medan du fick sitta ute i tv-rummet och leka med dockskåpet.

Men trots att jag inte alltid var en så snäll och bra storasyster så har du Lovisa inte gett tillbaka med samma mynt, under åren som gått, snarare tvärt om.

Jag kan helt ärligt, från mitt hjärta säga att du är en av anledningarna/orsakerna till att jag idag har det liv jag har. Ett liv som jag är mycket förtjust i och glad över. Tack vare dig har jag uppnått många av mina drömmar och mål och jag fortsätter, med din hjälp, att averka en efter en.

Du har gett mig kraft, styrka och mod att våga och orka gå vidare trots att livet många gånger varit mörkt och tungt. Du har gått vid min sida, hållt mig i handen, puttat på och även burit mig när det behövts.

Du, och många andra, vet att min högsta dröm var att få bli mamma, vilket blev verklighet 2007. För att försöka förverkliga den drömmen var jag tvungen att kasta mig ut i det okända, skrämmande och ovissa. Men som många gånger i mitt liv har jag känt att- När Jesus håller mig i ena handen och Lovisa håller mig i den andra, då kan det inte gå fel. Då kommer jag hamna på fötterna och gör jag inte det så finns det några som kommer hjälpa mig upp. Den här tilliten och tron gör mig väldigt stark, modig och ibland även lite dumdristig..

 

Jag har alltid tyckt mycket om att prata om mina syskon. När jag låg nere i Lund på barnreumaten och på ögon kände personalen mina syskon väl trots att ni kanske inte var där så mycket. Jag älskade att prataom er och om vad ni gjorde. Jag var så stolt över det, till exempel över dina prestationer inom friidrotten.

Jag tycker fortfarande mycket om att prata om er och gör det gärna med mina vänner. Berättar och är stolt över vad ni gör med era liv. Jag är fortfarande stolt över era bedrifter men ännu mer över vilka fantastiskt fina människor ni blivit.
Lovisa, du är världens bästa syster och världens bästa moster. Du är en underbar vän och en fantastisk medmänniska.

Jag är så tacksam över att du och tobbe är en stor del av mitt och min familjs liv. Sonen som snart är fem år, har några idoler och den största är moster Misa. När Misa dyker upp då finns ingen annan. Vi andra försvinner ut i perforin någonstans och han har bara ögon för henne.

Det gör mig glad och varm i hjärtat.

Som ni förstår älskar jag min syster oerhört mycket och beundrar och är stolt över henne.

Därför vill jag nu vända mig till dig Tobbe och säga att jag är superduper jätteglad över att det är just du som vunnit min systers hjärta och tvärt om. Att det är ni två som ska leva livet tillsammans, det är helt fantastiskt!

Jag älskar dig min underbara lillasyster och jag älskar dig finaste Tobbe!
som alla här ikväll, önskar jag er all lycka och allt gott.
Skål!

Här kommer bilder från min systers och hennes älskade make Tobbes bröllop. En av de mest magiska stunder jag varit med om.
Ska berätta mer när jag smällt intrycken lite. :)
Här kommer iaf, kvällen och natten i bilder.
Varsegod! <3




Jag själv


Min mammas uppdukning


Syskonen Wiland


Lillebror och jag


Jag, mamma, Jesper och hans älskling Noora


Jag själv och lilla söta far


Jag


Bröllopstårtan som lillebror gjort


Jesper och Noora i danstagen <3

Återigen har det gått ett bra tag sedan jag skrev ett inlägg.
Allt är bara bra. dagarna/veckorna ramlar förbi.
Imorgon är den stora dagen här, dagen som kändes så himla långt borta, men nu här , nästan.
Lovisa, min lillasyster, ska gifta sig med sin Tobbe.
Vigseln äger rum kl 17.00 och sedan blir det fest!

det kommer bli en oförglömlig och magisk kväll det är jag övertygad om.

Själv far jag till frissan vid kl 13.00 för att få en håruppsättning gjord och även få en make up. varken det ena eller det andra är min grej så det känns självklart att engagera proffs för ett tillfälle som detta.
Igår provade jag klänningen för att se om magen får plats. det får den och det känns bra eftersom det är den klänning jag helst vill ha. Har även en som reserv men denna känns mer festlig.
Ja, det blir bra och talet jag filat på är klart. Nu gäller det bara att komma ihåg det när jag står på scenen med micken i handen. Premiär för mig att bestiga en scen. Bestiga...?
Lite nervöst är det men samtidigt ska det på något sätt blir roligt. Roligt att få berätta vad jag innerst inne känner för min syster. Visst vet hon att jag älskar henne men, jag iaf, är kanske dålig på att tala om exakt hur mycket hon egentligen har betytt och fortfarande gör. Nu får jag iaf ett tillfälle att berätta det, inför ett antal vitnen dessutom. :)

Jens får sova över hos underbara Marie och hennes underbara familj. Ellen,som dottern heter är nästan jämngammal med Jens och de brukar ha jättekul. det blir ett äventyr för Jens också.
Ja, det känns bara bra och väldigt spännande.
I lördags hade vi möhippa för syster. En dag som började kl 09.00 och slutade 21.30 för min del. det var en lyckad dag men jag var verkligen helt slut.
Att syster var så glad värmde mitt hjärta hela dagen. själv kunde jag inte delta i så mycket, friidrott och tavelmåling stod på programmet, men det kändes roligt att vara med ändå. Som sagt, att se syster så glad gjorde dagen.

Nu blir det middag här.
Föresten, i måndagskväll när jag satt på styrelsemöte kände jag helt garanterat ett litet fladder i magen, en liten hälsning från pyret där inne. Lycka!
Kram