Allt väl
Barnet växer på, precis som det ska, tom större en beräknat i denna tid. eftersom jag också mår bra blir nästa kontroll den 12 mars och då har jag väl knallat in i vecka 33 tror jag. Drog upp mina pulshöjningar jag haft ett par gånger. Läkaren kunde inte tänka sig att det var något farligt men har ändå skickat en remiss till medicin så jag får göra ett ultraljud på hjärtat, allt med tanke på min sjukdomshistoria
Men antagligen är det belastningen, dåligt blodvärde osv. Jag har även en tendens att få hög puls i vanliga fall. Jag blev förkyld för någon vecka sedan och jag tror att det kan ha bidragit också för dem senaste dagarna har hjärtat hållt sig lugnt och fint. :)
Förra söndagen, när jag låg för att somna, kände jag bebisen hicka för första gången och det har återkommit typ varje dag sedan dess. Det är så häftigt så det är inte klokt. Jens hickade jättemycket när han låg i magen. :)
Igår var jag hos barnmorskan och det såg bra ut då också. Jag närmar mig nu 50 kg och har gått upp nästan åtta kg vilket känns bra.
Träningen fortlöper på samma vis och livet runt omkring.
Jens är en gosunge och hjälper gärna till med tex att ta upp tappade saker från golvet eller bara hämta något till mig.
Ikväll ska jag ringa medlemmar och sympatisörer för att bjuda in dem till en träff nästa vecka. Jag har sjutit på det nu, men jag måste verkligen ikväll. det värsta är att jag är så himla trött på kvällarna och det är ju då man kan ringa...
Nu på med lite kaffe.
Hoppas ni mår väl, ni som tittar in.
So long
Hicka
men när jag pratat en stund med min ledsagare och väl kommit igång blev jag piggare och gladare.
Skönt att jag kan träna fortfarande trots att, det helt ärligt, är rätt tungt... :)
Krabaten i magen ger sig till känna ofta och det är så hela magen flyttar och buktar sig. Igårkväll fick jag dessutom känna av att hon hade hicka. det hade Jens jätteofta och det är verkligen en häftig och märklig känsla.
Jag mår mycket bra och det jag känner mest av är tröttheten, men jag försöker vila när jag kan.
Imorgon ska vi upp till sjukhuset, för nu är det dags att börja kolla tillväxten av barnet. Jag har inte varit på sjukhuset sedan i november och då var det mest för att prata lite. Nu blir det antagligen fler kontroller.
Är nu inne i 29 veckan och jag tar varje vecka som ett plus.
Efter besöket på sjukhuset ska vi åka ner till Malmö. Vi fick tag i en natt på hotell för halva priset, för ett tag sedan, och nu är det dags att mysa till det. ser verkligen fram emot att komma bort och framför allt får jag väl säga, mot hotellfrukosten.:)
Igår var det första styrelsemötet efter årsmötet och det gick bra även om det var långt... Jag fortsätter vara medlemsansvarig och det känns både kul och som jag gör nytta.
Jens var faktiskt med under hela mötet och det gick mycket bra. han hade sett fram emot att få följa med på mötet men jag tror att han kanske blev lite besviken. Haha Det var väl inte riktigt lika spännande och händelserikt som han hoppats på.
Sedan blev det en sväng hem till mina föräldrar där vi blev bjudna på middag. daniel jobbade sent.
När vi for hem med färdtjänst hände en kul sak.
Jag och Jens satt i baksätet och efter en stund fick vi hemta upp några andra kunder. Det var ett ungt par och tjejen satte sig bredvid mig, jag satt alltså mellan Jens och tjejen.
Efter en liten stund känner jag hur Jens vrider och vänder på sig, för att få, som jag antar, den bästa kontakten med tjejen... Han verkligen vred sig som en mask. Jag hör hur tjejen skrattar och säger att han är så gullig. Jag känner på Jens ansikte och där sitter ett mycket brett leende fastklistrat.
När paret lämnat bilen säger Jens:
-Åå vilken söt tjej, henne vill jag träffa igen. Tror du jag får följa med till hennes hus någon gång?
Hahahha
Han var verkligen betagen och jag är fortfarande förvånad att han var så framåt. :)
Nu disken innan det är dags att packa ihop lite inför morgondagen.
So long
Känslig
Imorse ringde personalen från Jens förskola och berättade att det varit flera barn som kräkts under morgonen. Inga tveksamheter, Jens fick vara hemma och det är skönt att ha det valet. För kan jag förskona oss från skiten så gör jag det. Jens var på dagis senast i måndags så det finns ju en god chans att vi klarar oss den här gången. Imorgon är det dags för träning och tack vare att ledsagaren kunde sjuta på träffen några timmar och att mina föräldrar rycker in som barnvakt så kan jag köra ett pass för han får vara hemma från dagis imorgon också.
Ingen är gladare än Jens eftersom han återigen hamnat i en period då han inte vill gå till dagis. jag försöker dock vända på det så det inte verkar som att det är han som styr det.
Jag vet inte varför han inte vill gå dit, men sånna perioder har kommit över honom tidigare.
att gå till kyrkans barntimmar går dock bra och där var vi igår.
45 minuter innan det skulle sluta så fick de föräldrar som hade möjlighet komma på fika, barnen hade bakat.
Vi var inte så många som kom men av någon anledning hamnade jag i fokus. det brukar jag inte göra,för folk drar sig undan och vill inte prata, det är det vanligaste.
Men nu satte personalen igång och frågade.
Om jag har assistent som tar hand om Jens. Nej, det har jag inte. det trista var att hon inte gav sig utan körde på och kunde liksom inte acceptera att det gått bra ändå. Men det måste man ju få menade hon.
får ni fler föräldradagar då, som Daniel kan ta ut?
Självklart får vi inte fler dagar men jag låter daniel ta mina eftersom jag inte har någon nytta av mina.
Det kändes mycket obehagligt att sitta där och, som jag kände det, bli ifrågasatt.
säkert inget illa menat, men jisses, lite måtta får det väl ändå vara.
Så sitter jag där med en stor mage igen och jag undrar vad folk tänker.
Men jag kan lova, att det har aldrig hänt Jens något illa på grund av att jag inte ser. snarare är jag nog mer övervakande och beskyddande än andra föräldrar eftersom jag vet min begränsning.
Iaf är jag mer känslig nu och tog åt mig.
När de andra sedan började prata om barnflickor som de bara messade efter så tänkte jag att vi pratar ändå inte samma språk så jag skiter i detta.
Men en tagg fanns i mitt hjärta under kvällen och fasen, det gör ont fortfarande.
Kan människor inte bara se Jens, vilken fantastiskt fin kille det är och skita i mig.
föresten, stadsministerns tanke om att vi ska jobba till vi är 75 år och att det är frivilligt. Vad säger man om det?
frivilligt? Inte för den valiga människan iaf. För självklart regleras det där så de som tjänar minst inte har råd att gå tidigare ändå utan tvingas jobba till de är just 75, för annars får de ingen dräglig pansion.
Nu sova. :)
Godnattkram
En period till
Jag blev vald in till styrelsen på en period till och det känns väldigt roligt. trots att bebisen ska komma nu under våren vill jag inte släppa mitt arbete inom partiet, det finns säkert tid till det också.
Jag fick höra många positiva ord om mitt arbete under året. Jag har skött om medlemskontakten, framför allt per telefon. Försökt få med medlemmar på aktiviteter och speciellt önskat nya medlemmar välkomna till partiet.
Det fick jag höra, igårkväll, att det varit uppskattat och flera av medlemmarna jag haft kontakt med kom igår på mötet.
Jag skrev också ihop verksamhetsplanen för kommande år. den hade styrelsen ställt sig bakom med några justeringar och den klubbades igenom med två tillägg. det kändes himla kul det också. detta har stärkt mitt självförtroende väldigt mycket. Jag har ju inget jobb, där jag känner jag gör någon nytta, så detta väger upp den bristen lite.
En lyckad och rolig kväll var det och jag kom inte hem allt för sent. :)
Pulshöjningen har jag inte känt något mer av sedan igår förmiddags. det var nog något tillfälligt och berodde kanske lite på stress och nervositet inför kvällen.
Idag har jag och Jens tagit det lugnt.
Nu ska vi fixa till oss och sedan fara hem till mina föräldrar. Lillebror är hemma från Norge och syster med man kommer också. vi ska fira Jesper som fyllde 25 tidigare i veckan.
Ha en fin lördagskväll.
Vill, men....
Pulsen har varit hög men så kan det ju bli ibland. Jag har en tendens till att få hög puls lätt och nu är ju kroppen belastad så det är ju inte så konstigt, men obehagligt.
Under natten till onsdagen fick Jens hög feber. Jag kopplade det direkt till vaccinationen han fick på tisdagen. samtidigt blev han dock väldigt snorig och täpt och det vet e sjutton om det är en reaktion på vaccinet... Men han hade feber till och från på onsdagen. Igår var den dock helt borta och jag hade funderingar på att ta Jens till dagis idag eftersom jag planerat in ett pass på gymmet.
Men han snörvlade på imorse och jag fick några väldigt obehagliga pulsökningar och blev yr så jag stälde in hela projektet. Pulsökningen kan ju faktiskt ha och göra med att jag har en förkylning själv på g, om jag nu ska få en släng av det Jens har.
Vi har haft en mysig dag, jag och Jens iaf.
Jens har byggt med lego i flera timmar och jag har läst och halvsovit en stund...
Ikväll är det årsmöte med vänsterpartiet Halmstad och jag borde verkligen åka dit och vill det gärna också. synd att jag känner mig så här halvkass bara.
Men jag tar det vart efter. första anhalten nu är duschen iaf och sedan kommer mamma hit en sväng för att sätta upp nya gardiner i Jens rum. Vi åker med in till stan, så är jag lite närmre lokalen iaf, så kanske det känns lättare att ta mig dit när det är dags. :)
Vi får se.
Duschen!
Ha en fin och mysig fredagskväll.
