Inte bättre
Jag är arg och suuuuur!
Men det hjälper föga, eller vad säger ni?
Tur man inte har något annat att göra så man kan ränna på sjukhus.
Blää för läkare som inte lyssnar på patienten utan tror de vet allt själva.
Jag är så trött hela tiden, skulle hälst lägga mig på golvet och kräla fram men då börjar väl sonen hoppa på mig... ;)
Försöker rycka upp mig för hans skull men det känns motigt just nu måste jag erkänna.
I torsdagskväll tog jag mig iväg till En kväll för boken, trots halsen. Talventilen flög iväg några gånger eftersom jag hostade mycket så min stackars vän Annika fick jaga rätt på den. ;)
men jag lyckades iaf låta bli att slemma ner någon av författarna... ;) Anna Jansson var där till min stora glädje, älskar hennes böcker. De andra var bra dem också. Guillou var där tex. :)
Igårkväll tog vi avsked av lillebror som for upp till stockholm. På måndag börjar han sin långa resa, först åker dem till NY. Nästa gång vi ses är i mars.
Det gör ont inom mig för jag är ett stort ego som inte vill att han ska vara borta så länge men samtidigt är jag superglad att han tar vara på den här chansen, det är ju helt fantastiskt.
Ha det underbart nu Prins Riri!
Jag har rätt mycket negativa tankar inom mig. Känns lite som jag slarvar bort livet men ändå kan jag och orkar jag bara inte göra mer än vad jag gör just nu. Jag hoppas det räcker.
Men imorgon är en ny dag så vi siktar in oss på den. ;)
Hoppas ni haft en fin lördag.
Stor kram och godnatt.
Inte härjad....
Det känns nästan som han förstår att mamma inte mår riktigt bra så han tar det lite lungt och trotsar inte så mycket som han brukar.
Ska berätta om en grej som hände när jag satt på bibblan i förra veckan. Skulle träffa en god vän och ta en fika. När hon inte hade kommit vid den tiden som vi bestämt drog jag upp min mobil för att skicka ett sms till henne och tala om att jag satt inne så hon inte stod ute och väntade på mig... :)
Min mobil har ett talprogram i sig, precis som min dator, så den snakcar... När jag satt där och skrev hör jag en mycket sur röst som säger:
-Är det du som låter??
Ja, sa jag glatt för jag tänkte att hon kanske undrar vad det är för något och jag vill ju gärna sprida info om synskadade och deras hjälpmedeln.. hahah.
-Stäng genast av den där, sa hon argt.
Jag blev helt paff och stoppade mållös undan den. en annan blandade sig i och sa att jag visst fick använda den eftersom det var mitt hjälpmedel osv. Blanda dig inte i det här sa tanten till den andra kvinnan....
Jag tyckte det var så hemskt och pinsamt. Tänkte faktiskt inte på att det kunde vara störande, det gick ju så fort och det var ganska livat runt omkring, inte tyst som det ska vara på bibblan... ;)
Hon satt där och muttrade och bad tillslut om någonslags ursäkt. Ja, du är ju så söt och ser inte alls härjade ut så jag trodde inte det var något...
Hmmm?
Undrar vad hon menade egentligen?
man måste kanske se ut på ett vist sätt för att bli klassad som funktionshindrad eller sjuk.
Men å andra sidan, man behöver ju inte vara otrevlig mot de som är friska heller.... Haha
Jaja, hon är förlåten, hon sa ju att jag var söt.... ;) då kommer man undan med det mesta enligt mig. ;)
Speciellt nu när jag känner mig så risig. haha
Ha en fin kväll!
Kram
Tänker och saknar
Dumt att jag inte gjorde det för under gårdagen blev jag riktigt risig och nu är nog halsen ungefär så dålig som den kan bli tror jag.
Jag har så mycket slem som vill upp så jag hostar hela tiden, kräks nästan och slemmet kommer inte bara genom själva tracken utan på sidorna också.
Ja, men det var väl trevligt Ulrika att du delar med dig av dina fräscha sidor så här på lördagskvällen.
Javisst, bjuder på det. :)
Såklart gör detta att jag känner mig allmänt dålig, trött, hängig och sjuk.
Ringer på måndag, det är bestämt. Det får bli hur krongligt som helst för jag måste få göra en odling så jag sedan kan få ett passande antibiotikum.
Idag tog jag mig iaf iväg till kyrkan. En av favoprästerna skulle hålla i Gudstjänsten och till skillnad från i tisdags kom han idag.... :)
Mycket bra fick jag höra.
Tände ett varsitt ljus för farbror och mormor. Jag tänker på dem varje dag och saknar dem sååå.
Det var skönt att få komma till kyrkan och tanka kraft och få luta sig lite på dem löftena Gud gett. det ger hopp och frid inombords.
Egentligen har jag nog tänkt mest på kusin och farbrors fru. Jag hoppas också att de finner någonslags tröst och styrka mitt i sorgen och smärtan.
Jag och svärmor tog en fika efter kyrkobesöket och sedan kom pappa och hämtade mig. Vi två stack till kyrkogården och tände ljus på farfars och farmors gravar. Det är ett fint sätt att hedra de döda på men jag känner inte mer där än vad jag gör hemma när jag tänker på dem. För mig har gravarna egentligen ingenting med personerna i sig att göra, så känner jag. De finns ju inte där över huvud taget. Fast som sagt, det är skönt att få komma dit och tända ljus och det är säkert mycket vackert när det lyser över hela kyrkogården.
Nu skajag mysa med grabbarna mina.
Ha en fin lördagskväll.
Kram
Mår sådär
Dagarna rullar på här och det har varit rätt fullt upp hela veckan. Jag har varit runt på olika grejer och sakerna jag varit på har väl i och för sig inte varit speciellt ansträngande i sig men i och med att jag inte mått eller mår så bra så är jag trött nu.
Tapparorden gör jag också, känner jag nu.
Ska ringa halskliniken imorgon och höraom jag kan få en tid för det är jobbigt. Det är mycket slem och det tar på mig.
Jag var till sjukhuskyrkan i tisdags eftermiddag tillsammans med svärmor. Vi hade sett i tidningen att en av våra favopräster skulle hålla i Gudstjänsten. Vi var helt inställda på att få höra en fin och bra predikan men så när det skulle börja hör jag svärmor viska: neeeej det är inte han...
Det var istället en träbock. Japp, så kan det bli. Det är verkligen skillnad på präster och präster, som inom alla yrkesrgrupper såklart. Den här prästen lät som om han hållt samma predikan typ 10 000 gånger tidigare, vilket han kanske gjort? medan den andra pratar som om han verkligen får orden och tankarna direkt från gud.
Jag hoppas ni haft en fin vecka så här långt och fortsätter på den linjen. :)
Kram!
Busfabriken
Jag var rätt trött redan innan och jag blev inte piggare av nästan tre timmar där, men det var det helt klart värt. ;) Jag gjorde inte mycket heller eftersom jag är lite småförlorad i sånna miljöer utan det var syster min som lekte järnet med busungen.
Men jisses vilken ljudvolym. Jag som tänkt, hua dagis är nog rätt tufft att jobba på, detta var snäppet värre om man säger så.
Jag satt och fikade tillsammans med Tobbes mamma och syster och det var mycket roligt, synd bara att man fick anstränga både öronen och rösten så förtvivlat. Haha
Men som sagt mycket roligt för Jens och dit ska vi fler gånger!
Söndagen tog vi det lungt och på kvällen bar det av hem till mamma och pappa på kalkonmiddag. Mums filibums.
Idag träning och nu är jag mör i kroppen.
Imorgon är det dags för Remicade och det passar utomordentligt bra eftersom lederna nu kinkar ganska riält.
Jens mår fint och det kommer roliga saker ur munnen på honom hela tiden.
Här om kvällen när vi nattade honom sa han:
-Mamma pickar på kinden och så strök han över den. Det är mina fräknar alltså. Trodde inte de syntes så bra nu när jag är blek och så men Jens såg dem iaf. :)
tur någon har bra syn i den här familjen. Nja, Daniel ser ju bra han med förstås, men ändå...
Hoppas ni har en fin måndag.
Kram!
Svinis-sprutan tagen
När Jens och jag prominixade till dagis idag trallade han och var toppenglad. Han skulle ju dit och sjunga och trumma. :)
Det har vänt nu, han gillar dagis igen. Nu skojar han bara och säger:
-Jens lessen dagis. Neeej, säger vi du bara skojar och då skrattar han sitt busskratt...
Stack iväg och tränade sedan,kände mig rätt mör i kroppen idag men det kanske berodde på att jag var där så sent som i onsdags. Jag vet inte. Lederna har blivit lite småtaskiga igen, mest händer och knän. Inte så konstigt, i tisdags hade det gott sex veckor sedan den senaste Remicade-infutionen men på grund av pencillinet blev det framsjutet en vecka.
Okej,kan jag leva med, det blir bättre på tisdag.
När jag kom hem drog vi till vc för influensavaccinationen. så nu ska jag väl vara emun mot den skiten....
Eller om det behövs en spruta till det vet jag ej.
Hur ska ni göra, ska ni vaccinera er mot svinsjukan?
Har kikat på Idol. Michael Jackson-tema ikväll, bra!
Nu känner jag mig lite trött och frusen, men det brukar jag göra efter träningen så jag skyller inte på sprutan. Har inte ens ont där jag blev stucken så det känns lugnt. ;)
Kram och godnatt!
Lite distans
Begravningen var jättefin, en mycket bra präst som jag gärna gått och lyssnat på annars om vi nu inte bodde så långt ifrån varandra... :)
Begravningar är svåra och sorgliga men de ger så mycket tycker jag. Det är ett fint sätt att ta avsked på. Sedan fick vi träffa släkten och det var underbart.
Vi åkte som sagt på torsdagen, strax efter två, hämtade upp lillebror i Karlstad och var i Stöllet vid halvelva på kvällen. Jag och mina syskon delade rum och ja, det blev mycket skratt. Skulle gärna göra om just det många gånger till. :)
vid tolv dagen efter for vi till Lima. begravningsceremonin började klockan två och sedan satt vi och pratade till stracx innan fem. Vi var i Getinge vid halvett på natten.
Resan hem var jobbig som bara den men nu känns det hela mest som ett mycket fint minne och så ska det förbli.
Jag har varit helt slut sedan resan. Nästan 130 mil på mindre än ett och ett halvt dyng, sånt tar på mig.... Tydligen iaf plus alla känslor och spänningar som fanns i kroppen.
Ja, vad har mer hänt?
Lördagen vila.
Söndagen kalas hos syster, mycket roligt med underbara människor.
Måndagen, Daniel åkte med släp till Oslo för att hämta hem lillebror Jesper. Jag och Jens var hemma till klockan fyra då det var meningen att vi skulle åka hem till mamma och pappa. Dit kom vi men färdtjänsten var en halvtimme försenad. Precis innan bilen kom klämde jag min gosros hand i dörren. Jag trodde jag skulle kola av i den stunden. Jag drog dörren försiktigt så det hände inget med handen, inte svullen eller något men det gjorde ju självklart förskräckligt ont på honom.
Det värsta jag gjort som mamma, helt klart.
Jisses vad jag hatade mig själv i flera timmar efteråt och jag mår fortfarande jättedåligt när jag tänker på det.
Dumma mamma Ulrika.
Igår fyllde jag och lillasyster år. jag hade lite tårta och så här hemma på eftermiddagen. mycket trevligt tycker jag själv. :)
Idag träning och nu slut.
Japp, det var väl det hela.
Ska verkligen försöka blogga lite mer nu i fortsättningen för det är ju så roligt och väldigt skönt att få skriva av sig. Men jag behövde verkligen få låta det gå några dagar innan jag skrev om resan.
Hoppas ni mår bra, goa vänner.
Kram
Mot Lima
På fredag kl 14.00 börjar sermonin, då ska vi ta avsked av mormor.
Vad ska jag skriva?
Känner mig rätt tom och det blir två rätt tuffa dagar, torsdagen och fredagen. Resan är inte att leka med och eftersom vi åker direkt hem från Lima till Halmstad när vi är klara på fredagen så ja, det blir mycket ehlt enkelt.
Annars, jag är glad att vi kan åka allihopa och vara med på begravningen,jag, mina syskon och föräldrar. Dessutom ska det, får man säga så? Bli roligt att träffa släkten. Kusiner jag inte träffat på flera år och framför allt ett litet kusinbarn på ett år hoppas jag få känna lite på... ;)
Japp, det blir trevligt och jag personligen tycker att bergravningar är något bra, ett bra sätt att ta avsked på och i mormors fall så är det ju så att hon var gammal och vi kan trösta oss med att hon levt ett rikt och bra liv. Det tröstar. Sedan är det klart att saknaden och sorgen är där ändå, det är ju självklart.
Men döden är lika naturlig som livet, det är ju faktiskt så fast det finns trevligare saker att tänka på.
Men det har varit mycket död i vår närhet det här året, tänker på farbror så himla ofta. Det kommer ta lång tid innan jag accepterar det, att han gick bort så tidigt och på det grymma sättet.
Idag fick jag svar på odlingen jag gjorde på halsen i torsdags. Det är tre bakterier som är där och bråkar med mig och visst har jag känt att något är fel men ändå hoppats att det skulle gå över av sig själv. Eftersom det är så många bakterier behöver man ett antibiotika som är brätt så tanken på att vänta på svaret för att ge mig en spetsinriktad behandling föll den här gången.
Har inte så mycket mer att skriva om det. Remicade blir uppskjutet och det är inte så bra men det blir bara några dagar.
Nej ni, nu slutar jag med detta negativa inlägg och börjar packa. Hade tänkt hinna med att åka till Sats imorgon på förmiddagen innan vi åker.
Stor kram till er!
Dåligt med bloggandet
Dagarna bara går och det känns mest segt och mörkt just nu.
Idag har vi iaf bokat biljetter till en musikal som går i Göteborg och en Tomas Peterson-fars som ska gå här i Halmstad. Har lite pengar kvar av den där fonden jag fick. Tänkte att de ska gå till sånna här saker som vi annars inte riktigt unnar oss.
Det ska bli skoj, jag älskar musikaler. :)Att skratta är ju aldrig fel det heller...
I lördagskväll var vi hem till mina föräldrar. Vi tog med oss mat dit så pappa slapp laga. Trevligt av oss, för en gång skull.
Igår var det besök i kyrkan men vi fick gå mitt i eftersom svärmor inte mådde bra.
ska inte skriva något om idag för jag har bara varit irriterad mest hela tiden.
Jo, en skoj sak har vi gjort.Lekt kurragömma. Haha, vad roligt det var. :)
Imorgon träning och sedan besök i sjukhuskyrkan, kanske?
Hoppas ni mår bra och att ni haft en fin helg.
Kram!
Det går framåt
I tisdags var jag och tränade och det känns som det var då det vände. Jag har fortfarande grymt ont i foten och det oroar mig men istället för att springa på löpbandet så cyklade jag. Jag avskyr att cykla men jag slog mig själv med häpnad och cyklade mycket längre än vad jag någonsin gjort.
Glad var jag efteråt. :)
Jag har haft ont i halsen den senaste veckan och nu har slemmet kommit med besked. Jag har ingen feber så jag tänker träna imorgon också.
Nu är väl tiden då jag får hosta i pappersservetter ständigt och jämt tillbaka.... :(
Det känns också lite bättre eftersom vi bestämt hur vi ska göra med mormors begravning. Den är den 9 oktober och det blir mamma, pappa, Lovisa, Jesper och jag som åker dit. Daniel och Jens får stanna hemma. Det blir bara en jobbig lång resa för Jens.
Vi ligger på hotel i Stöllet och sedan är det inte så långt kvar att åka på fredagen.
Planen är att åka hem igen på fredagen.
Usch, nu blev det jobbigt igen när jag skrev om det.
Men iaf, det känns skönt att veta lite hur det ska bli.
Jag har sovit så mycket de senaste dagarna. kan knappt sätta mig så somnar jag. Idag har jag iaf lyckats hålla mig igång. :)
Jens gillar att gå till dagis igen, så skönt!!
Hoppas ni mår bra.
Ha en fin torsdagskväll.
Kram
Skit helt enkelt...
Låter skojsigt eller vad säger ni? ;)
Igårkväll fick jag ont i halsen som bara den och det sitter i. Ingen feber så det är väl lugnt kan jag tro. Foten har inte gett med sig så jag kör en kur med Ipren för att se om det ändå är någon inflammation någon annanstans än där jag fick sprutan i onsdags.
Nja, vad mer?
Mamma har förstås mått superdåligt sedan mormor dog och så väl som i små motgångar som i stora sorger så tar hon till alkoholen. I lördags rann det över för mig och jag sa några väl valda ord. Nej, genomtänkt var det inte, det jag sa men sant.
Hon blev arg.
Men idag ringde hon och grät och var så ledsen.
Hon och pappa hade pratat igårkväll och det kanske gav något, för stunden iaf.
Det som har känts så svårt är ju att jag inget hellre vill än vara hos henne och stötta henne i sorgen efter mormor men när hon dricker går det bara inte.
Det gör så ont.
Nu känns det bättre iaf men hon behöver ju hjälp utifrån.
Livet är svårt, och att älska gör ont.
Har ni hört det förut? ;)
ett trist inlägg från mig idag men det känns jobbigt och tungt just nu.
Nu dags för en Ipren....
Ha en fin kväll, goa vänner.
Kram
Mormor, vi saknar dig
Lovisa var sjuk så vi kunde inte träffas idag när jag var på Spenshult, hon ville berätta det. Hon hade pratat med pappa precis. Mamma hade fått ett samtal vid halvniotiden från sin tvillingbror i Värmland som gällde mormor, hon hade somnat in någon gång mellan fyra och fem på eftemiddagen.
Mamma ville ringa mig men hon kunde inte så det var bra att syster min berättade det istället.
Tomt och sorgligt känns det. Jag är iaf så oerhört tacksam för att vi åkte upp till Lima i början av augusti för att få träffa henne. Fast hon var dålig och hade ramlat så var hon så glad och mycket kärleksfull. Hon fick känna på Jens, hon var så gott som blind, och hon tyckte han var så mjuk och go.
vi kramades och pussades och sa att vi älskade varandra, det känns bra nu.
Men det känns tomt och de här tankarna om tiden skrämmer mig himla mycket. jag vill stanna den.
Jag vill att de jag älskar ska leva länge länge och jag vill inte skiljas.
Jag vill inte heller lämna de jag älskar kvar, det är den tanken som gör ont, inte att dö själv för jag har ju min tro och då är döden inget hemskt.
Men jag vill själv leva länge länge också. :)
Japp, tankarna far hit och dit.
Mamma sörjer såklart jättemycket och gråter en massa. Tänker självkart på mina morbröder också. Min äldsta morbror sitter dessutom själv, utan familj och han stod mormor väldigt nära. de bodde praktiskt taget ihop åren innan hon flyttade till hemmet.
Tänker mycket på honom. Han fyller år idag, ska nog ringa honom ikväll.
Tack älskade mormor för alla fina minnen jag har av dig och morfar. Jag var ju mycket hos er i Lima när jag var liten och hade det så roligt. Massor av synminnen finns från den tiden och de är bara ljusa och glada.
Jag älskar och saknar dig.
Du finns i mitt hjärta och vi mötas åter.
Puss
Haha
De hade lovat att komma efter nio då vi alla hade åkt men de ringde på halvåtta istället. Jaja, nu är det fixat och tom balkongdörrarna är justerade så nu går det att öppna och stänga dem utan problem. Tjohooo
Jag har varit i stan i två omgångar idag och imellan det var det storstädning, det blir ganska skitit när de fixar med tapeter osv.
Jag var till sjukhuskyrkan på eftermiddagen och det var superbra, verkligen.
det roliga var att när jag åkte hem därifrån, för övrigt med en chauför som jag åker väldigt ofta med till och från träningen, så hände det en skojsig sak.
Jag satt i baksätet eftersom det var samåkting och det redan satt en passagerare i när jag hoppade på.
När vi kommer hem vänder sig chaufören om för att ta betalt och då utropar han väldigt förvånat:
-men vaa faaan har hänt med din hals??
Jag blir rätt förskräkt själv och känner på tracken, så den inte av någon outgrundlig anledning plötsligt hoppat ur eller något, men den sitter ju kvar... Jag börjar skratta, vadå, menar du den här? Den har jag haft i tre år, har du inte sett den tidigare?
Nej, det hade han inte. Hmmm Han som kör mig så ofta som sagt... :)
Lite skoj.
Har skrattat ordentligt en gång till idag. Det var när jag åkte in till kyrkan med färdtjänsten...
Radion var på och det var Lanz i P1 tror jag. Jag var ganska trött efter städningen och de sa så knasiga saker så jag bara knäckte mig. Skrattade som en tok helt enkelt och det hade ju varit helt okej om jag inte hade varit ensam om att tjuta i högan sky men chaufören gav inte ett ljud ifrån sig. Möjligtvis skrattade han inombords, vad vet jag... ;)
Iaf så slutade det hela med att jag skrattade ännu mer bara för att han var så tyst och för att skämten blev så himla löjliga.
Ja jisses, vilken resa, men jag hade iaf kul. Hahahahaha
Kan ju bara konstatera, efter idag, att färdtjensten för rätt roliga situationer med sig, det ska jag komma ihåg nästa gång de är 45 minuter försenade. ;)
Imorgon bär det av till Spenshult. Hade tänkt att få mig några kortisonsprutor i fötterna. Den ena är full av vätska så det är inte konstigt jag haltar fram.
Nu lite fixning innan tet.
Stor kram och godnatt.
Ingen fara....
med min hals. Det är i och för sig mer slemmigt men jag klagar inte om det håller sig så här. :)
Jens är förkyld men pigg och glad, ingen feber så det är full rulle som vanligt.
Vi kom hem för en liten stund sedan, har varit hos mina föräldrar och ätit middag. Syster och hennes älskling var där med. Det bjöds på anka idag med apelsinsås och hasselbackspotatis.
Mycket gott.
Lillebror var här tidigare idag och sa hejdå, han for iväg till Oslo igen. Men nu har han bara en månad kvar sedan är han hemma några veckor innan han sticker iväg på sin långresa. Han kommer vara borta till någon gång i Mars. Hua mig. Men grabbarna får nog skitkul, de ska bla besöka New York, Los Angeles, Hong Kong, Tailand och Bali.
Tror ni han vill ha syrran med?
Nepp, inte jag heller...
Har fått gruvligt ont i vänster fot av någon anledning. Det känns som en kraftig inflammation men jag vet inte? Ont gör det iaf. Ska ringa Spenshult och höra om de har någon tid för att kika på den.
Tar med mig Jens till mamma några timmar imorgon förmiddag.
Annars lungt.
Ingen träning förrän på torsdag men det hade ju ändå inte funkat att träna med foten, så det var ju i och för sig bra tajming....
Jag önskar er en fin ny vecka.
Stor kram och godnatt.
Storm
Tack snälla ni för era kommentarer och stöd. jag vet innerst inne att jag gör rätt när jag inte träffar personer som är eller är på gång att bli sjuka. Förkylningar och infektioner kommer jag inte ifrån men jag behöver ju inte söka upp dem.
Har inte pratat med mostern sedan dess, igår ville hon inte prata med mig så hon är nog sur. Sist började hon ju gråta för att vi inte ville träffa henne när hon precis haft vinterkräksjukan.
Jens gick faktiskt till dagis själv idag, alltså Daniel slapp bära en skrikande liten gosros dit. Han ville dit eftersom det var rytmik idag och det älskar han, att få spela trumma, sjunga och dansa. :)
Själv har jag varit och tränat. Igår trodde jag inte att jag skulle kunna göra det eftersom mitt vänstra knä svullnat upp och var fullt av vätska, händerna och axlarna var kassa dem också.
Men jag fick ju mitt dropp igår och det satte igång att göra nytta på kvällen och framför allt under natten. Jag mådde inte alls bra igår eftermiddag och kväll men det berodde kanske på att det pågick en fajt i kroppen på mig, mellan Remicade och inflammationerna. Remicade vann! Tjohoo
Jag älskar den medicinen och det finns inga ord för hur tacksam jag är för att den börjat fungera på mig igen efter ett års uppehåll.
Att somna med svullna och värkande leder och sedan vakna upp och nästan inte känna något, det är en häftig upplevese. :)
Jisses vad det blåser här. Trodde jag skulle blåsa iväg när jag var ute. Blää Fast det är skönt att sitta inne och kura när det är sånt väder.
Nu dags att äta lite.
Ha en skön fredagskväll!
Stor kram till er.
Hålla handen
Några dagar har gått igen. Har inte suttit vid datorn någonting, inte haft lust till det helt enkelt.
Det har inte hänt speciellt mycket heller. Vi var hem till mamma och pappa i söndags och åt kalkon. Det var en mycket trevlig kväll. Daniels mamma och moster var också med.
Mamma har haft några jobbiga dagar igen.
Men nu är det bättre. ja, det går upp och ner hela tiden och jag kommer på mig själv med att fundera på vilken mamma det är som svarar, varje gång jag ringer.
Men jag känner mig maktlös.
Jag vet att massor av människor tycker om att ta sig ett glas då och då och jag själv gillar ett glas vin, en skvet Wiskey eller en likör till kaffet. Men usch vad mycket elände alkoholen för med sig.
Idag har det varit full rulle. Var iväg och tränade på förmiddagen, hem en halvtimme och sedan iväg till spenshult igen för träff med smärtgruppen. Idag var vi iaf tre personer som kom...
Något som däremot inte kom, när den skulle, var färdtjänsten. Hade bil från spenshult kl 16.00 och bilen kom 16.45.
Ulrika vad irriterad för en stund men det gick över när jag kom hem och möttes av en glad tjoande Jens, en upphälld kopp kaffe och mat på spisen.
Tack, grabbarna i mitt liv.
Jens fick jag praktiskt taget bära till dagis idag. Han vill som sagt inte dit och gå själv ville han inte. Jens är inte den tyngsta tvååring här i världen men lätt är det inte att ballansera honom på ena armen och käppa med den andra. Hade kanske inte behövt åka och styrketräna sedan? ;)
Jens vill hålla handen. På morgonen när vi ligger och drar oss säger han:
-Ålla handen.
Så gör han rätt ofta och det är mysigt. Det är väl någon slags tröst och trygghet han söker?
Nej, nu dags för te som vanligt och sedan bums i säng. :)
Godnatt!
Fem minuter
Idag hadeJens varit sitt gamla, glada och roliga jag på dagis, fick vi höra. Så roligt. han var i och för sig ledsen när Danne lämnade honom men det gick tydligen snabbt över. Han hade ätit två potioner på lunchen också, ovanligt för att vara honom.
Eftermiddagen har varit lugn och kvällen också.
På söndag ska vi hem till mamma och pappa och äta kalkon. Daniels mamma och moster ska också med. Åååh, jag längtar, såsen han gör till kalkonen är inte av denna värld. :)
Ha en fin fredagskväll.
Kram
Tjohooo
JagBlev så himla glad, precis vad som behövs nu.
Tjohoo!
Har sökt någon gång förut men aldrig fått så jag trodde väl inte riktigt att det skulle funka den här gången heller. Men vi hade väl lyckats motivera det hela på ett bra sätt, den här gången.
Nu har jag bokat en ansiktsbehandling. :)
Annars då?
Det rullar på som vanligt här.
Daniels moster kommer till Halmstad ikväll så det blir att träffa henne ganska mycket nu gissar jag.
Imorgon ska jag till tandläkaren. Inte så skoj precis men jag tror inte jag har några hål iaf.
Ha en fin kväll.
Kram
Det tog sin lilla tid...
Nu har det gått en liten tid sedan jag var här och skrev. jag har dock hållt på med lite annat som har med min blogg att göra... :)
Skapat några kategorier och försökt sortera mina inlägg i dem. Usch, vet inte hur många gånger jag funderade på varför jag startat med det... Men nu är det gjort och nu blir det kanske lite lättare att hitta i bloggen.
För vem? Ja, det kan man ju fråga sig. :)
Självklart har jag en kategori som heter Gosrosen och den handlar ju om mitt mirakel Jens. Roliga grejer han gjort och gör, bilder och ibland funderingar på hur jag som blind mamma ska lösa vissa problem.
En kategori heter missbruk och där finns de inlägg som handlar om sorgen och frustrationen att ha någon man älskar som missbrukar.
Tracken, haha, ja den handlar om just tracken, halsoperationer och förkylningar som blir ett gissel för mig...
Sjukdomen, ja om reumatismen jag haft sedan jag var sex år, den som ställt till det ganska mycket för mig stundtals och bland annat gjort att jag förlorat min syn.
Tillbakablick, där lägger jag de inlägg jag skrivit om hur det varit att växa up med barnreumatism och alla sjukhusvistelser och operationer jag fått gå igenom på grund av den. Mest sånt alltså. :)
Jag har ingen kategori som heter blind eller något liknande. Haha Att vara blind är min vardag och sånna där knasiga saker som händer och som jag får höra på grund av min synskada, de hamnar helt enkelt under Livet, det är ju mitt liv och som sagt, min vardag... :)
Där hamnar allt annat skräp också för den delen.
Japp nog om detta.
Jag har faktiskt gjort en hel del annat den här veckan förutom då att ha suttit vid datorn och sorterat inlägg vilket för övrigt inte varit så himmelens lätt eftersom jag sällan skriver om enbart en grej i mina inlägg, utan i en salig röra.
Idag har vi varit på en lekplats med ridartema. Idag eller imorgon kommer bilder från den utflykten.
De har bygt många nya lekplatser i och runt Halmstad. Mitt inne i stan finns en Pippi-lekplats, har skrivit om den tidigare.
I torsdags var vi på sagoängen, en annan. Den är nog favoriten hittills.
Var till kyrkan igår och det gav mig styrka och tröst, precis vad jag behöver nu.
Nej, nu ska jag fixa till lite innan det är dags för te och en bok.
Återkommer imorgon.
Kram
Lima-besöket
Vi kom iväg vid halvfyra i torsdags och var uppe i Lima vid halvett på natten. resan gick bra och den som gnällde minst av oss var Jens. Han är verkligen helt underbar att ha med sig. jag överdriver inte när jag skriver att han inte gnällde en enda gång under någon av resorna. Han pratar, sjunger, tittar ut och berättar vad han ser, leker lite med sina smågrejer han har med sig, pratar i sin mobil och sover lite grand.
Ja, jag säger ju det, han är helt otrolig min son....
Vi hade jättefint väder på fredagen och sådär på lördagen. Orsaken till att vi åkte upp var för att träffa min mormor. Hon har blivit väldigt dålig den senaste tiden så det kändes skönt att få komma upp och krama henne. För mamma var det såklart mycket jobbigt att se mormor så men hon är snart 89 år och då får man vara skruttig tycker jag.
Men det gör såklart ont för det.
Hon har förlorat synen och det tror jag är det värsta för henne, hon känner sig så isolerad och det kan jag förstå. Det är en helt annan sak att bli blind på äldre dagar än att förlora synen när man är tolv som jag gjorde. Det är svårare att anpassa sig och allt är så mycket jobbigare när man är gammal.
Hon fick iaf känna på Jens och han visade att han kunde räkna till fyra...
Får väl skryta lite till med honom? :) Han kan räkna till fyra och om man frågar hur många man har uppe, av tex klossar så kan han tala om hur många det är. En, två, tre eller fyra. För det mesta iaf. Haha
Vi var och hälsade på mammas två mostrar också. Det är roligt att träffas, det blir ju inte ofta eftersom vi bor 60 mil ifrån varandra. De mådde väl så där, de med. Så det blev mycket sjukdomsprat.... Fast dock inte av mig den här gången... ;)
Det får jag ju utlopp för i bloggen menar jag. :)
Det var skönt att komma iväg men det har varit rätt jobbigt och tråkigt också på ett vis. Det är bara att acceptera att tiden har sin gång. Men det sätter igång många tankar.
Mamma sa att det var Jens som hållit henne uppe under de dagarna och hon höll sig faktiskt i kragen vad det gäller alkoholen. Min lilla mamma, hon som precis förlorat jobbet också. det är en tuff tid för henne nu.
På hemvägen körde vi inom Malung och hälsade på mammas storebror. Det var väl det mest upplyftande mötet, han är en underbar människa, grattis på namnsdagen föresten,Lasse! :)
Vi kom hem igår vid åttatiden.
idag har vi varit inne och fixat lite i stan. Köpte föresten en ny kaffebrygare, den andra brakade ihop precis innan vi åkte, eller brakade och brakade, termosen exploderade....nu har vi köpt en ståltermos, men jag ska se om jag lyckas paja den också, det kanske tar lite tid, men skam den som ger sig... :)
Vi är väl fortfarande lite sega efter resan, inte Jens då förstås, men vi andra vanliga dödliga...
Imorgon är det Dagis för Jens, lite jobb för Danne och träning för mig.
Nu ska jag svara Alice. :)
Tack för din kommentar, roligt att du skrev till mig.
Jo, jag har provat Mabthera, började med den i maj förra året. Tyvärr hade den ingen effekt på mig så jag har inte så mycket att skriva. Det trista med de där medicinerna är ju att det kan dröja upp till tre månader innan man ser resultat. jag fikc behandlas med höga doser kortison och många kortisonsprutor under väntetiden. Efter Mabthera testade jag Orencia men inte heller den bet på mig tyvärr. Nu är det Remicade som gäller igen för andra gången. Har haft den sedan 2003 men så i slutet av 2007 började den ge mindre och mindre effekt. det var därför jag fick testa med Mabthera istället.
Du får väldigt gärna skriva och berätta mer om du vill.
Om du inte vill skriva så att alla kan läsa så kan jag ge dig min mailadress om du vill,säg till i så fall.
Nu är det dags för te. :)
Känner mig trött så jag ska hoppa i säng om ett tag.
Kollar runt hos er imorgon.
godnatt och stor kram till er.
