Mitt liv och mina drömmar

För ett år sedan vet jag att jag mådde riktigt dåligt. Smockan jag fick på grund av den misslyckade halsoperationen i slutet av april gav mig mycket mörka tankar och jag hamnade i en riktig svacka.
Jag kommer ihåg att jag dessutom kände sorg över att jag var blind. Något jag ärligt talat inte känt sedan jag förlorade synen när jag var tolv år. Jag blev ledsen när jag hörde hur folk runt omkring diskuterade hur vackert det var ute, när allt grönskade osv.
Det var en jobbig tid som sagt.

Den känslan har jag inte den här våren. Jag sörger inte att jag inte kan se, inte på det viset iaf. Självklart kommer det över mig ibland, när jag känner mig frustrerad. att inte kunna se är opraktiskt, så mycket kan jag väl säga.

Här om kvällen satt jag och kände på Jens underbara lilla ansikte, som jag brukar göra. hans fina lilla näsa, de mjuka kinderna, den glada munnen och det lena håret. Tanken for över mig, du kommer antagligen aldrig kunna se din son, du kommer aldrig få reda på hur han verkligen ser ut.
En annan tanke kom lika snabbt över mig, vad spelar det för roll egentligen? Hans bild finns i mitt hjärta och för mig ser han ut som han gör, den vackraste lille gosrosen som finns.
Min store duktiga treåring som ger mig all lycka på denna jord.

När jag kom till dagis för att hämta honom fick jag några goa frågor av en kille.
-Jens mamma, är du blind, eller?
-Ja, det är jag.
-Varför tittar du med ögonen då?
Hihi, ingen dum fråga alls. förklarade att jag gör det automatiskt och att jag blundar precis som han när jag sover. Kanske ingen bra förklaring men jag kom inte på någon bättre. :)
han frågade dessutom vad jag har på halsen.
På många sätt är det lättare att förklara vad en track är för ett barn. De köper det där med ett hål och lättare att andas. Får man frågor av tex läkare så blir det mycket mer kompliserat. ;)

När vi kom hem gikc vi ut på lekplatsen. Jens nya lek är: Gömma mammas käpp i buskarna.
Mitt i leken kom han på att han ville gå till en kompis istället, som var lite längre bort, och där stod jag utan käpp. Hahah
Men sedan kom, kompisen, Jens och kompisens mamma, efter att vi hojtat till varandra över buskarna en stund.:)

Grabbarna plockade blommor till sina mammor och till varandra.
Vi hade jättetrevligt.
´
Sedan kom Daniel från jobbet och vi drog iväg för att äta glass och åka till en lekplats inne i stan.
En mycket bra dag alltså. :)

går var jag och tränade för första gången på tre veckor. Det var verkligen skitkul, både att träna och få träffa min underbara ledsagare.
Har en grym träningsvärk idag, tror knappt jag känt något liknande innan. Imorgon är det dags igen och då hoppas jag på att träna bort värken. :)
Hoppas bara att lederna inte reagerar negativt på detta men det tror jag inte.

Ha en fin kväll nu goa vänner och hoppas ni också kunnat njuta av sol och värme idag.
kram

Det kommer visst ett litet inlägg från mig, fortare än vad jag trodde. Jag hörde en intressant och tankeväckande sak på radion idag.

det har startat ett nytt parti, spritpartiet, om jag nu inte kommer ihåg fel och det var så himla intressant att lyssna på personen som berättade om det. Har glömt vad han heter men han är skodis och nykter alkolist.
De tror väl inte på ett alkoholfritt land, precis som det alltid kommer finnas narkotika osv . Men att folk får en annan syn på alkohol och att man av solidaritet med andra människor minskar ner på sin konsumtion. En halvering.

Tänk om det kunde bli så. Med solidaritet menade han inte solidaritet med den som dricker för man kan ju helt krasst säga att han/hon får skylla sig själv. däremot solidaritet med alla de människor som på något sätt drabbas av alkoholen och det är många, jättemånga.
Det är så många fler än vad man tror.

En sak som fick mig att haja till och som säger rätt mycket om hur många det är, var när reportern frågade den här personen om det finns någon som helst chans att de kommer in i riksdagen.
Då sa han. Om alla nyktra alkohlister plus alla dem människor som drabbats av alkoholens konsekvenser, skulle rösta på oss, då skulle vi bli Sveriges största parti.
Säger mycket, eller hur?

Han sa så mycket kloka saker som bara snurrar runt i mitt huvud. Jag vet ju själv, sedan jag pluggade kriminologi, att en oerhört stor del av alla våldsbrott på något sätt har sitt urspurng ur alkoholen. Många tror ju narkotika kanske men det är inte alls så. Man har sett hur våldsbrott procentuellt minskat och ökat i relation till oika alkoholpolitiska åtgärder som skett under åren.
Intressant!

Jag blir förtvivlad när jag tänker på alla barn och familjer som går sönder på grund av spriten. Vilket otyg det är.

Det var ju det han menade me solidaritet. Precis som vi under hösten vaccinerade oss mot svininfluensan,många gjorde det det ju mycket för att skydda de grupper som är svaga och som kanske inte fick eller kunde vaccinera sig själva. Så kan man av solidaritet med de barn som far illa av spritens följder skaffa sig en annan syn på alkoholen. kanske inte avstå, det är väl inte det som är meningen, men minska på intaget och se på konsumtionen på ett annat vis

Japp, jag själv skulle mycket gärna rösta på ett sånt här parti, men det är svårt att rösta på ett enfrågeparti tycker jag. Undrar vad de vill mer, måste kolla. :)
Om de dessutom är socialister så. Ja! :)

Det är en så viktig fråga och på något sätt en helig ko, så jag är glad att jag hörde det här reportaget idag. För man blir nästan påhoppad om man har åsikter och vill minska ner på alkoholkonsumtionen tycker jag. Man är en tråkig människa som inte unnar andra lite avkoppling osv.

Jaja, nu är det middag här.
Ha en fin kväll, goa vänner.
Kram

Precis så känns livet ibland, det tycker nog de flesta.
Mitt liv är just för tillfället alldeles för mycket berg- och dal- liknande och jag gillar det inte alls.
Om man nu kan skriva så? ;)

Jag inte på bra humör och jag oroar mig för många saker, mest för människor i min omgivning. Går runt och funderar på om de jag älskar egentligen mår bra och är lyckliga med sina liv. Helt absurt att gå runt och fundera så, för livet blir mycket osäkert och mörkt.
Jag vet ju självklart, att en del av de jag bryr mig om, inte alls mår bra. Jag vill inte älta mer om det just här men mamma och jag har haft flera stora gräl och nu är vi åter igen på ruta ett.
Vi umgås som valigt igen.

Jag är orolig inombords.
Mår inget vidare, samtidigt har jag mina ljusa och glada stunder också.

Min halsläkare här i Halmstad tog kontakt med lund för ett antal veckor sedan ang den där omtalade operationen men jag har inte hört ett ljud från dem ändå.
Jag får panik bara jag tänker på det.
En track, som är en provisorisk lösning för det mesta, har jag nu haft i snart fyra år. Det är inte klokt.
Ju längre tid man har den, ju svårare är det att bli av med den eftersom den i sig förändrar utseendet där nere i halsen.
Jag kan dock inte göra mycket åt saken och jag har ju den där dubbla känslan inför den här operationen. Ni som läst här vet att operationer är fasa och ångest för mig.

Det blir ingen reda med bloggandet men jag återkommer när kraft och lust finns.
Jag önskar så att jag kunde hitta tillbaka till styrkan som finns där någonstans.
Saknar kyrkan jättemycket också. det är svårt för mig att komma dit nu eftersom Daniel jobbar varje söndag. Men jag får väl ta med mig Jens dit nu snart. :)
han brukar ju tjata om att få följa med, han vill höra kyrkklockorna. Undrar om han vill höra predikan också. :)
iaf, nu kom jag på en kul sak. vi åkte för bi kyrkan för några kvällar sedan och då sa Jens:
-Där är mammas kyrka, hon bor där ibland.
Oki....

Mitt lille hjärta, det är så tyst när han sover för när han är vaken går munnen i ett. Hela tiden. :) massor med roliga saker får jag höra varje dag. :)

Ha det fint nu så länge.
Stor kram