Mitt liv och mina drömmar

Träning idag, jätteskönt var det. Fem minuter i plankan idag, mitt rekord. Var ganska skakig på slutet.... :)
Idag hadeJens varit sitt gamla, glada och roliga jag på dagis, fick vi höra. Så roligt. han var i och för sig ledsen när Danne lämnade honom men det gick tydligen snabbt över. Han hade ätit två potioner på lunchen också, ovanligt för att vara honom.

Eftermiddagen har varit lugn och kvällen också.
På söndag ska vi hem till mamma och pappa och äta kalkon. Daniels mamma och moster ska också med. Åååh, jag längtar, såsen han gör till kalkonen är inte av denna värld. :)

Ha en fin fredagskväll.
Kram

Jens vill fortfarande inte gå till dagis.
Det första han säger på morgonen är:
-Inte dagis ida? Detta med en tårfylld röst.
Vaknade av de orden klockan  fyra i morse, eller i natt kanske jag ska skriva...
Jo, du ska till dagis idag sa jag som trodde klockan var runt sex eller något. Jens blev inte glad.
-Jes sova annan säng.
Jaha, han traskade iväg till sin säng och jag efter med hans kudde. Efter en halvtimme kom han tillbaka, jag gick och hämtade hans kudde. Han somnade om men det gjorde inte jag, förrän vid strax efter sex, skulle upp sju. Då var jag trött.
Han är hur ledsen som helst när han ska iväg. kramas, pussas och vill inte gå. Daniel får bära honom dit och han storgråter när Daniel går. :(
Jobbigt är detta. När vi kommer och hämtar honom vill han inte gå hem.
Hoppas detta går över snart för det är inte kul. Hemskt att se honom så ledsen.

annars är han glad som vanligt. Arg och sur blir han imellanåt, när han inte får som han vill...
Det nya är att han börjat sjunga med i låtar som vi spelar i bilen.
Orden kommer lite efter, det är hur gulligt som helst. :)
Han har verkligen blivit stor.

Jag hade inga hål. :)
Imorgon är det träning för mig.
Är trött nu och ska strax hoppa i säng. Eller ja, strax och strax, det vet jag ju hur det blir med det men det låter bra iaf...

Sov gott.
Kram

I februari sökte jag en fond för min träning. Tidigare har försäkringskassan betalat men när jag blev 30 så upphörde aktivitetsersättningen och med den ersättningen för träningen.Jag har väntat och väntat för att få höra något om fonden. Igårkväll började jag tänka extra mycket på den, på ett positivt sätt och i förmiddags kom Danne in med posten. Sätt dig ner sa han, du har fått fondmedel..., 7600 kr. :) Inte illa, det är ungefär vad jag får i månaden i sjukbidrag.... Så nu har jag blivit berikad med en extra månadsinkomst, bara så där. Blir man tacksam eller vad?
JagBlev så himla glad, precis vad som behövs nu.
Tjohoo!
Har sökt någon gång förut men aldrig fått så jag trodde väl inte riktigt att det skulle funka den här gången heller. Men vi hade väl lyckats motivera det hela på ett bra sätt, den här gången.

Nu har jag bokat en ansiktsbehandling. :)
Annars då?
Det rullar på som vanligt här.
Daniels moster kommer till Halmstad ikväll så det blir att träffa henne ganska mycket nu gissar jag.
Imorgon ska jag till tandläkaren. Inte så skoj precis men jag tror inte jag har några hål iaf.

Ha en fin kväll.
Kram

Inlägget igårkväll var inte det mest upplyftande jag åstadkommit,eller hur?
Men det är inte lätt, livet ibland.
Hur har dagen idag varit då?
Jo, förmiddagen var riktigt bra och mysig. jag och Daniel stack iväg och tog en kaffe och sedan var vi och handlade.
När vi kom hem somnade jag, helt slut.

Jag visste att pappa skulle komma och hälsa på på eftermiddagen. Han ringde vid fyra och sa att nu är vi på väg.
Vi? Mamma också.
Detta bekräftades med en mycket osäker röst. Jag har inte pratat med mamma sedan samtalet i lördags.
När de kom var allt som inget hade hänt. De busade med Jens och försökte få mig att skratta. jag blev bara mer och mer irriterad och höll på att börja skrika alternativt storgråta hela tiden.

Vi kanske ska gå hörde jag mamma säga till pappa efter ett tag.
När de skulle gå frågade hon om hon fick en kram.
Eller det kanske inte går, sa hon.
Hmmm, klart jag gav henne en kram men också några inte allt för trevliga sannningar.
Hörde att hon var nära gråten och sedan gick dem.
Jag gick själv och grät en skvätt.
Då kom Daniel och Jens in i sovrummet efter mig.
-Mamma lessen fööör?
-Mamma lessen fööör?
Hmm, hur ska man förklara det för en tvååring. Mormor och morfar är dumma, eller vadå? Haha
Nej, jag började helt enkelt skratta istället. Han lät ju så himla söt. Man hörde riktigt frågetecknet i meningen.
Sedan sa han:
-Kaaam
Och det fick jag också, en kram alltså. :)
Sedan somnade jag igen. Hmmm

Mamma ringde sedan och bad om ursäkt och förklarade hur hon känner sig. jag förklarade också hur jag känner mig, att hon driver oss bort från sig hela tiden. Hon får oss att bli ledsna och arga och inte vilja ha kontakt med henne. Hon var jätteledsen och jag vet att hon mår skit, det förstår jag.
Jag tror henne men jag blir säkert manipulerad på något sätt.
Jaja, skit samma, jag orkar inte hålla på med detta.
Blir arg på pappa också. Han vill så gärna att allt ska vara bra och orkar inte med några konfrontationer.
det ligger så mycket i bagaget i våra liv, saker som hänt och fullt med skuldkänslor.
Vem har sagt att livet ska vara lätt.

Skulle iaf behöva lite extra styrka just nu känner jag.
Men den finns ju där inne så det är bara att försöka rota fram den.

Imorgon träning.
ska tydligen bli fint väder också. Trevligt trevligt... :)

Ha nu en fin kväll och sov gott när det är dags för det.
Kram

Så hade vi det i lördagskväll hemma hos min syster och hennes älskling.
Kräftkalaset började kl 17.00 och vi stannade till strax efter 22..00. jag undrar vart de timmarna tog vägen, de bara flög fram. Jisses vad jag käkade kräftor. Haha Lovisa hade sagt till Tobbe att jag brukar äta några kg så de hade köpt hem som bara den, så sa de iaf så jag var ju tvungen att trycka i mig mååångaa. :) Kan ju säga att det var inget större proglem och jag gjorde det så gärna. ;)
Jens tyckte att kräftorna var söta och mycket intressanta. :)
Han pratade om kräftor hela dagen igår...
Vi spelade Kubb och hahahaha, vad roligt det var. Först när de sa att vi skulle göra det tänkte jag att nja, det är ju inget för mig. men det var det visst det. Hade tydligen en smula talang och var väldigt nära att pricka några gånger. :)
Det var länge sedan jag hade så roligt och skrattade så mycket.

Vi var elva personer där. Tobbes föräldrar, hans ena syster med pojkvän, Jesper, pappa och så vi tre då.
Vilka underbara människor, sånna som gör en glad.

En som inte gör en glad just för tillfället är mamma då.
Detta tär på mig något fruktansvärt just nu. Hon följde inte med till Tobbes fest eftersom hon hade huvudvärk... Hmmm
Däremot ringde hon mig strax innan tio, precis innan vi skulle åka från kalaset och skällde som bara den på mig och slängde på luren.
Det förstörde såklart inte kvällen men roligt var det inte heller. Hon ville inte prata med Jens igår så hon är verkligen inte sig själv just nu.
Man kan ju tycka att jag borde strunta i henne och låta henne göra som hon vill. Men det är inte lätt och jag vet inte om jag klarar av det. Jag älskar min mamma och det är svårt att se någon man älskar begå självmord mitt framför ögonen på en.
Det är hemskt. Sedan vet jag ju att om hon inte vill sluta själv så kan inte jag göra något alls.
Jag kan ställa ultimatum men det funkar inte heller.
Det jag kan göra är att hålla mig långt från henne när hon dricker, det är det jag gör men usch vad svårt det är.
Blää och fy.

Idag vaknade jag halvfem och kunde inte somna om, tankarna for omkring. Mamma och den kommande halsoperationen snurrade mest runt.
Stack iaf iväg och tränade,tog en färdtjänst hem, var hemma en halvtimme och sedan en resam-bil till Spenshult för att vara med på den här smärtgruppen.
Nu är jag trött som en ko och ska väl försöka lägga mig så tidigt som möjligt.

Hoppas ni haft en skön helg.
Kraaam

Jens vaknade halvsju imorse. Jag vacklade upp och satte på tv:n åt honom, tänkte att han kunde sitta och kolla lite till klockan blev lite mer...
Det gjorde han.
Sedan kommer han in i vårt sovrum, drar bort gardinen från fönstret, vi har typ draperier där eller vad man ska säga och säger:
Soool idag!
Jag hajar till eftersom det var ju inte alls utlovat någon sol idag.
-Jens är det sol idag? frågar mamma förhoppningsfullt....
-Neeeeej, mullit idag.
Okej, så trevligt, det var ju det jag trodde
Bra nu kan jag fråga min gosros hur väderet är, det ser jag ju inte själv. Han är bra till mycket min son. :)

Seg är mitt förnamn idag. Blää
Men det kanske blir bättre framåt dagen.
Ska på kräftkalas ikväll och det ser jag verkligen fram emot.

Ha nu en underbar lördag.
Kram

Jens går ju på dagis fem timmar tre dagar i veckan och när han var där i tisdags blev han ledsen.
Han satt tydligen och lekte vid matbordet och lyssnade inte på vad personalen sa. Han är mycket för att testa gränser nu, den lille filuren.... Iaf så röt en av personalen till mot honom och han blev helt hysteriskt ledsen, som han blir ibland när man blir arg på honom.... Sedan ville han hålla handen men de åt ju så det var ingen som kunde det just då.
Efter denna insident säger han varje morgon:
-Inte dagis nuuu?
Men han har ju knallat dit ändå och inte varit direkt ledsen ändå för han tycker det är roligt med de andra barnen, taktorn och personalen också för den delen. :) Fast det han säger när han går dit är:
-Gåå annat dagis....
Hihi, gosungen där.

annars vad har hänt?
Det som händer nu och som är skoj har mest med Jens att göra.
Jag tog mig iväg till träningen idag trots att jag kände att jag egentligen inte hade någon större lust.
Det gick bra och var roligt som det brukar.
Plankan fyra minuter idag, men jag kan längre.... :)
När jag var klar med träningen såg jag att jag fått ett superfint sms från min underbara vän
Annica,
hon gjorde min dag. tack kära vän!

Nu lite te och en bok.
Har ni läst något av Arne Dhal? Läser honom för första gången och jag gillar det.
Godnatt mina vänner.

Jens sover inte längre på dagarna, inte när han är hemma iaf. Vi ska säga till på dagis att han behöver inte sova där heller. De dagarna han varit på dagis och sovit får vi inte honom att somna förrän vid tio halvelva och det är mycket jobbigt tycker jag.
Han är pigg och glad trots att han inte sover så det behövs helt enkelt inte.
Idag har han lagt till ännu ett ord i sina meningar:
-kockan inte mycket än?
Än, är det nya ordet. :)
Ett annat ord jag inte hört tidigare är:
jaij haaa fettefett!
Mmm, svårt att skriva som det låter men själva ordmelodin är rätt även om jag tror att ingen kan lista ut vad det är?
Efterätt såklart. Hahha
Mammas kille det där, så vill jag också vråla efter maten men behärskar mig oftast....

Trött har jag varit idag, helt slut i rutan.
Vet inte om det beror på träningen igår eller en reaktion på dagarna och resorna till och från Lima. Spänd har man ju varit iaf.
Jag är rätt orolig för mamma också. Hon är mycket ledsen, både för jobbet och för sin mamma.
När hon är ledsen och besviken för något tar hon hjälp av vin för att trösta och döva sig.
Piss och skit helt enkelt.
På fredag är det träning och på lördag ska vi på kräftkalas hemma hos min syster och hennes älskling.
Sååå roligt ska det bli.

Nej, jag är fortfarande trött som sjutton trots att jag sovit mycket idag. Blää, jag hatar att känna mig så här kraftlös. Men det är säkert bättre imorgon. :)
Nu dags för kvällstet och sedan sängen.
Godnatt mina vänner.

Jaha, då var vi hemma igen efter några intenciva dagar i Dalarna.
Vi kom iväg vid halvfyra i torsdags och var uppe i Lima vid halvett på natten. resan gick bra och den som gnällde minst av oss var Jens. Han är verkligen helt underbar att ha med sig. jag överdriver inte när jag skriver att han inte gnällde en enda gång under någon av resorna. Han pratar, sjunger, tittar ut och berättar vad han ser, leker lite med sina smågrejer han har med sig, pratar i sin mobil och sover lite grand.
Ja, jag säger ju det, han är helt otrolig min son....

Vi hade jättefint väder på fredagen och sådär på lördagen. Orsaken till att vi åkte upp var för att träffa min mormor. Hon har blivit väldigt dålig den senaste tiden så det kändes skönt att få komma upp och krama henne. För mamma var det såklart mycket jobbigt att se mormor så men hon är snart 89 år och då får man vara skruttig tycker jag.
Men det gör såklart ont för det.
Hon har förlorat synen och det tror jag är det värsta för henne, hon känner sig så isolerad och det kan jag förstå. Det är en helt annan sak att bli blind på äldre dagar än att förlora synen när man är tolv som jag gjorde. Det är svårare att anpassa sig och allt är så mycket jobbigare när man är gammal.
Hon fick iaf känna på Jens och han visade att han kunde räkna till fyra...
Får väl skryta lite till med honom? :) Han kan räkna till fyra och om man frågar hur många man har uppe, av tex klossar så kan han tala om hur många det är. En, två, tre eller fyra. För det mesta iaf. Haha

Vi var och hälsade på mammas två mostrar också. Det är roligt att träffas, det blir ju inte ofta eftersom vi bor 60 mil ifrån varandra. De mådde väl så där, de med. Så det blev mycket sjukdomsprat.... Fast dock inte av mig den här gången... ;)
Det får jag ju utlopp för i bloggen menar jag. :)

Det var skönt att komma iväg men det har varit rätt jobbigt och tråkigt också på ett vis. Det är bara att acceptera att tiden har sin gång. Men det sätter igång många tankar.
Mamma sa att det var Jens som hållit henne uppe under de dagarna och hon höll sig faktiskt i kragen vad det gäller alkoholen. Min lilla mamma, hon som precis förlorat jobbet också. det är en tuff tid för henne nu.
På hemvägen körde vi inom Malung och hälsade på mammas storebror. Det var väl det mest upplyftande mötet, han är en underbar människa, grattis på namnsdagen föresten,Lasse! :)

Vi kom hem igår vid åttatiden.
idag har vi varit inne och fixat lite i stan. Köpte föresten en ny kaffebrygare, den andra brakade ihop precis innan vi åkte, eller brakade och brakade, termosen exploderade....nu har vi köpt en ståltermos, men jag ska se om jag lyckas paja den också, det kanske tar lite tid, men skam den som ger sig... :)
Vi är väl fortfarande lite sega efter resan, inte Jens då förstås, men vi andra vanliga dödliga...
Imorgon är det Dagis för Jens, lite jobb för Danne och träning för mig.

Nu ska jag svara Alice. :)
Tack för din kommentar, roligt att du skrev till mig.
Jo, jag har provat Mabthera, började med den i maj förra året. Tyvärr hade den ingen effekt på mig så jag har inte så mycket att skriva. Det trista med de där medicinerna är ju att det kan dröja upp till tre månader innan man ser resultat. jag fikc behandlas med höga doser kortison och många kortisonsprutor under väntetiden. Efter Mabthera testade jag Orencia men inte heller den bet på mig tyvärr. Nu är det Remicade som gäller igen för andra gången. Har haft den sedan 2003 men så i slutet av 2007 började den ge mindre och mindre effekt. det var därför jag fick testa med Mabthera istället.
Du får väldigt gärna skriva och berätta mer om du vill.
Om du inte vill skriva så att alla kan läsa så kan jag ge dig min mailadress om du vill,säg till i så fall.

Nu är det dags för te. :)
Känner mig trött så jag ska hoppa i säng om ett tag.
Kollar runt hos er imorgon.

godnatt och stor kram till er.

Idag har vi haft sol här, så skönt.
Var på sjukhuset och bytte tracken i förmiddags och det gick bra. Har varit rätt dålig i halsen de senaste dagarna och känt mig allmänt av banan och konstig. Jag har nu fått en penicillinkur igen så jag hoppas på att känna mig bättre om några dagar. Lederna kanske hänger på och blir bättre de med. Ibland hänger det där ju ihop på något vänster.
Blir halsen dålig så följer lederna efter. tack för det....

Imorgon bär det av uppåt landet, till Lima närmare bestämt och det ska bli underbart att få komma dit. Älskar verkligen det stället. Jag var där mycket som liten, framför allt under de åren vi bodde i Uppsala, då var det ju inte så långt imellan. därför har jag mycket synminnen kvar därifrån och det känns både roligt och ibland lite vemodigt. Men mest roligt ändå, tror jag. :)

Vi kommer nog inte iväg förrän vid tretiden eftersom pappa jobbar över lunchen. Jens får vara på dagis fram till två som vanligt.

Nej, dags för mat.
Ha en fin kväll.
So long

Jag slog lillasyster i armbrytning igår, tom med vänstern, hon är vänsterhänt.
Detta kan jag då inte släppa utan går runt och är superstolt. Sedan fick jag berömmande ord, inte bara av min ledsagare, utan även av folk som var runt omkring när jag gjorde plankan idag. Jag sitter här och skrattar ihjäl mig åt mig själv men jag tycker det är så ofantligt roligt att jag blivit så stark. Hahahahaha
Om ni undrar vad plankan är så är det inte att hänga i trampolin i lillfingrarna och hissa sig upp och ner. Det hade jag aldrig klarart eftersom mina lillfingrar blivit så dåliga så jag vill gråta bara jag känner på dem. Blääää
Plankan är att hålla kroppen upplyft och inte sjunka ihop och belasstningen lägger man på underarmarna och tårna. Förstår ni? Sedan ska man göra det så länge man kan och som sagt inte sjunka ihop och låta någon annan del av kroppen vara i golvet förutom just tårna och underarmarna.
Ska utmana syster min på det nästa gång vi träffas. ;)
Okej, nu får det vara slut på skrytet för den här gången. :)

Igår var vi på middag hemma hos mina föräldrar. Syster och hennes sambo var där med.
Jag hade vaknat kl sex på morgonen eftersom jag drömde mardrömmar och inte vågade somna om så jag var lite dimmig i huvudet.
Idag har det som sagt varit träning.
Det har inte hänt så mycket mer.
Jens somnade strax efter sju ikväll, helt slut.
Han blev så ledsen när jag åkte och tränade idag:
-Jaij träna oxå meeeeee!
Han blev glad när jag kom hem och han bjöd på kaffe det första han gjorde. :)
Oj, vad jag älskar min lille gosros, han är det finaste som finns och min stora lycka.

Ha nu en fin kväll.
Kram

Ska börja med att svara på en fråga som jag fick från Peter. Han undrade hur jag kan skriva och läsa andras bloggar om jag nu är blind.
Det är en bra fråga för det kanske kan verka konstigt.

Jag har en helt vanlig bärbar dator men med ett talprogram i som heter Jaws. Det läser, för det mesta, upp allt som står på skärmen med en syntetisk röst. Grafik klarar den inte av såklart men för det mesta allt annat om den är på humör...
Jag skriver på ett vanligt tangentbord men har ingen som helst nytta av musen, den käkade för övrigt Jens upp för ett antal veckor sedan.... En liten gummiplopp som satt i mitten av tangentbordet. Så kan det gå.
Nedanför tangenbordet har jag en punkdisplay där det hoppar upp, ja just det, punkter. Kan kolla stavning osv där, inte för att det hjälper så mycket, jag är kass på att stava.
Ja, så funkar min dator och jag älskar den. Enligt mig är det ett av de absolut bästa hjälpmedeln som finns för synskadade.

Ska klargöra en sak till. :) När jag skriver att jag läser böcker så plöjer jag inte punktskriftsböcker precis, då hade jag fått hålla på i ett år med en 200-sidorsbok. jag lärde mig ju punktskrift som tolvåring, då jag förlorade synen. Jag tyckte det var roligt att lära mig själva punktskriften och hur den var uppbygd osv men blev agresiv och tjurig när jag var tvungen att öva på att läsa. jag var ju van att läsa med ögonen och det gick fort. Att börja läsa med fingrarna var som att börja lära sig läsa på nytt och det var inge kul. Jag har alltså inte blivit någon bra punktläsare.
Det är alltså talböcker som gäller för mig.

Idag är det lördag, hela dagen till och med. :)
Fint väder har vi haft här och jag har suttit och solat ett tag, det var skönt.
Jens blev atackerad av myror och det var inge kul. först skrattade han eftersom det kittlades men sedan blev han ledsen, de ville ju inte försvinna.
Det blev att hoppa i badet.
Myror säger han för övrig på ett mycket halländskt vis med riktigt skorrande r. Hahaha Jag kan inte låta bli att skratta, det är samma med morrhår.
Det låter helt underbart. :)

Nu dags att äta.
Ha en fin kväll.
Kram!