Inte som man tänkt sig...

Dagen idag blev inte riktigt som jag tänkt mig, eller som någon i familjen tänkt sig antar jag.
Det är mammas födelsedag men eftersom hon igårkväll sa till mig att hon inte vill att vi ska komma hem dit så har jag tagit henne på orden och inte åkt för att gratta henne.
Jag ringde dock och sa grattis och då undrade hon när vi skulle komma. Men jag förklarade att hon igår sa till oss att vi inte var välkomna och hon bestämmer eftersom det är hennes dag.
Hon blev sur.
Trots att hon självklart gjorde detta under påverkan av sprit så beslutade jag mig att det inte är någon ursäkt, utan tog henne helt enkelt på orden och låter henne ta konsekvenserna för en gång skull.
Ont gör det ändå och fruktansvärt sorgligt är det.
Så här sitter jag med en present och en stor känsla av frustration och uppgivenhet.
det var länge sedan jag skrev något om missbruk i min blogg, men det betyder inte att jag inte längre har det runt mig. det är på samma nivå som tidigare.
Ingen vilja till förändrig eller insikt finns och då är det svårt att göra något som utomstående, eller vad man nu ska kalla mig. Det känns oerhört tungrott och både ilska och sorg bor i hjärtat.

Jag och Jens har haft en lugn dag.
jag har läst ut "Varför gråter inte Emma?"
Emma är mamman som förlorade sina barn, Max och Saga 2008 i Arboga, de blev mördade.
En, såklart, mycket sorglig och gripande bok. emmas styrka är oerhörd och jag beundrar henne verkligen.
Det är svårt att börja läsa något nytt efter en bokupplevelse av det slaget, men det får bli något helt annat jag sätter igång med nu känner jag.

Pyret i magen har levt rövare idag, som vanligt. Jens kunde känna rörelserna med handen idag och det tyckte han var spännande. Det är nog ganska overkligt för honom fortfarande.
När jag kom för att hämta honom på dagis igår var det första han frågade:
-Har bebisen kommit än??
Det har hon ju tack och lov inte... ;)

Något otroligt roligt har hänt idag. Jonas sjöstedt valdes med stor marginal på Vänsterpartiets kongress till ny partiledare.
det kommer bli toppenbra detta känner jag på mig! :)

Nu lämnar jag datorn och önskar er en fin kväll!

Turkiet

Under natten till igår kom vi hem från en vecka i Turkiet.
Jag har aldrig varit i Turkiet tidigare så det var spännande att få komma dit. Det är alltid roligt att få uppleva nya platser.

Trevliga människor, ett kanonhotell, god mat, lata dagar, massa sol och bad, bestod vår vecka av.
Om det var varmt?
Ja, kan man säga, mycket varmt och både mina leder och hals var som små drömmar under hela veckan. Men en vecka räcker gott i den värmen, det tar på mig och att inte orka göra något mer än att ligga på en solsäng mellan doppen, det är lite trist i längden. Jag, Daniel och pappa stack iväg, första dagen, på ett turkiskt bad. det var fantastiskt och jag är glad att jag for iväg på det. Det var det enda avikande vi gjorde kan man säga.

Jag har varit i tre muslimska länder, Egypte, Turnisien och turkiet och det är också några av mina favoritsemestrar, framförallt Egypten. Jag älskar att komma till ett land där jag verkligen känner att jag kommit till en annan kultur.
Ett land som är annorluda från det jag är van vid. Där jag känner nya spännande kryddor i maten, där jag känner nya lukter, där jag hör böneutrop från minareterna, där jag träffar på fina hjälpsamma och gästfria människor. Det fascinerar mig.
Jag som inte kan se allt det vackra som olika länder har att bjuda på är hänvisad till de andra sinnesintrycken och jag insuper dofter, smaker, ljud och atmosfär. Egypten var helt underbart och dit ska vi återvända. Men där var jag och Daniel runt och kollade mycket också, det blir en helt annan sak med en solsemester då man enbart ligger vid poolen eller på stranden.
Men åker man iväg till ett medelhavsland under juli kan man inte räkna med att orka göra mer än att just lata sig vilket är meningen också ju. :)

Vi åkte med mina föräldrar. Jag är tacksam och glad att kunna åka tillsammans med dem så här.
Jag är glad att de är en så stor del av Jens liv.
Jag älskar dem så det gör ont och hoppas kunna fira många semestrar till med dem.
Samtidigt växer mitt hat och min avsky för alkoholen mer och mer för varje resa. Jag verkligen avskyr vad spriten gör med folk och att den nödvändigtvis måste vara en del av livet, en alldeles för stor del för många.

Jag blir förbannad och vill helt enkelt förbjuda skiten.
Kanske skriver lite krystat just nu men ni hänger säkert med, mina läsare som hängt med ett tag. Annars är det bara att gå in på kattegorin Missbruk där jag skrivivt en del om mina erfarenheter av alkoholism.

Jag vill inte dricka själv. Jag har svårt att sätta stopp och jag gillar inte att nyktra till. Jag avstår. Drack några glas vin för några månader sedan på en fest, det var första gången jag drack något med alkohol på kanske sju år. Men jag skämdes inför Jens, att jag luktade alkohol och var rädd att jag betädde mig annorluda.
Jag vet hur lätt barn märker när vuxna druckigt.
Man behöver inte bli otrevlig eller aggresiv, men barn märker,det vet jag av egen erfarenhet, när ens föräldrar påverkas av alkohol även om det bara är en gnutta.
Jag avstår utan saknad och jag känner inte att jag missar något.
Daniel kan dricka en öl till maten, men han har samma uppfattning som jag vilket är skönt.
Jag hade inte klarat av att leva med någon som har alkoholen som avkoppling.
-Man måste ju kunna få koppla av lite.
Jag blir rädd och känner olusten krypa i MIG när nära och kära dricker. de förändras och jag kan inte lita på dem.
Det känns så och det osäkra barnet i mig kommer fram.
Det är läskigt.

Motsägelsefullt, jag vet, Jens får se andra människor berusade. Han har sett sin mormor berusad många gånger. Vissa tycker säkert det är fel av mig att låta honom göra det. självklart tar jag honom därifrån om det blir bråk och tjafs. Jag resonerar dock så här: Både han smamma och pappa är där hos honom och helt nyktra. vi är hans trygghet och så länge vi finns där, och är oss lika så skadar det honom inte.

Jag resonerar kanske fel, men känner inom mig att jag gör rätt.
Jens älskar sin mormor. Han lekte med henne jättemycket under veckan i Turkiet och jag märker ingen räddsla hos honom.
Men det gäller att vara lyhörd och opservant.

Jag halkade in på ett ämne som jag inte riktigt orkar fullfölja just nu känner jag.
skulle egentligen bara skriva lite om vår semester. Men jag är full av tankar och sorg, som alltid när jag varit nära mina föräldrar under en tid.
Jag känner mig så kluven i detta.

Jag vill inget hellere än att ha dem hos mig/oss men samtidigt gör det så ont att se vad som pågår.
Usch

Nu lite turkiskt te. Gäller att suga på karamellen. Här har det regnat och varit ruggit sedan vi kom hem. Lite skönt ändå. fast det får gärna vända snart. :)
Kram


Spritpartiet

Det kommer visst ett litet inlägg från mig, fortare än vad jag trodde. Jag hörde en intressant och tankeväckande sak på radion idag.

det har startat ett nytt parti, spritpartiet, om jag nu inte kommer ihåg fel och det var så himla intressant att lyssna på personen som berättade om det. Har glömt vad han heter men han är skodis och nykter alkolist.
De tror väl inte på ett alkoholfritt land, precis som det alltid kommer finnas narkotika osv . Men att folk får en annan syn på alkohol och att man av solidaritet med andra människor minskar ner på sin konsumtion. En halvering.

Tänk om det kunde bli så. Med solidaritet menade han inte solidaritet med den som dricker för man kan ju helt krasst säga att han/hon får skylla sig själv. däremot solidaritet med alla de människor som på något sätt drabbas av alkoholen och det är många, jättemånga.
Det är så många fler än vad man tror.

En sak som fick mig att haja till och som säger rätt mycket om hur många det är, var när reportern frågade den här personen om det finns någon som helst chans att de kommer in i riksdagen.
Då sa han. Om alla nyktra alkohlister plus alla dem människor som drabbats av alkoholens konsekvenser, skulle rösta på oss, då skulle vi bli Sveriges största parti.
Säger mycket, eller hur?

Han sa så mycket kloka saker som bara snurrar runt i mitt huvud. Jag vet ju själv, sedan jag pluggade kriminologi, att en oerhört stor del av alla våldsbrott på något sätt har sitt urspurng ur alkoholen. Många tror ju narkotika kanske men det är inte alls så. Man har sett hur våldsbrott procentuellt minskat och ökat i relation till oika alkoholpolitiska åtgärder som skett under åren.
Intressant!

Jag blir förtvivlad när jag tänker på alla barn och familjer som går sönder på grund av spriten. Vilket otyg det är.

Det var ju det han menade me solidaritet. Precis som vi under hösten vaccinerade oss mot svininfluensan,många gjorde det det ju mycket för att skydda de grupper som är svaga och som kanske inte fick eller kunde vaccinera sig själva. Så kan man av solidaritet med de barn som far illa av spritens följder skaffa sig en annan syn på alkoholen. kanske inte avstå, det är väl inte det som är meningen, men minska på intaget och se på konsumtionen på ett annat vis

Japp, jag själv skulle mycket gärna rösta på ett sånt här parti, men det är svårt att rösta på ett enfrågeparti tycker jag. Undrar vad de vill mer, måste kolla. :)
Om de dessutom är socialister så. Ja! :)

Det är en så viktig fråga och på något sätt en helig ko, så jag är glad att jag hörde det här reportaget idag. För man blir nästan påhoppad om man har åsikter och vill minska ner på alkoholkonsumtionen tycker jag. Man är en tråkig människa som inte unnar andra lite avkoppling osv.

Jaja, nu är det middag här.
Ha en fin kväll, goa vänner.
Kram


Dåligt med uppdateringen

Jag har varit dålig på att både skriva här i min blogg och att läsa och kommentera i era. Jag hoppas ni hade en jättefin Påsk, goa vänner och tack för era påskhälsningar till mig. :)
Vi bodde som sagt hemma hos mina föräldrar under tre nätter, från långfredagen till annandagen. Vi blev bortskemda med underbart god mat och hödpunkten på hela helgen var när vi var till tivolit här i stan. de sätter upp ett sånt varje Påsk.
Jens, jag och mina föräldrar tog oss en tur dit. Mina förväntningar var väl inte så stora. Jag älskar själv att åka alla möjliga saker, ju fortare och snurrigare ju bättre ungefär. Men Jens har ju aldrig varit på något sådant så jag visste ju inte ens om han skulle vilja åka någonting.
Morfar och Jens åkte en grej först, Jens älskade det! Sedan åkte han en gång till, sedan åkte han något annat själv, något annat själv igen osv. Ingen som helst räddsla där inte utan det var bara rop på mer och mer.
Sedan åkte jag och han någonting som gick runt högt upp i luften och det var ju som ett flygplan för honom då. Jättehäftigt.
Sedan såg pappa en grej liknande en tusingfoting. Den gick på räls och jag kunde väl inte tänka mig att det var något läbbigt. Men det var typ en liten berg- och dal- bana. Inte den lilla klena saken utan den gick fort och man flög nästan lite i svängarna. Helt underbart enligt mig och enligt min son... När den stannade tjöt han:
-Mer!!!
I sommar blir det ett besök på Liseberg, det är bestämt! :)

Annars, helgen var bra förutom en del jobbiga grejer som jag inte orkar eller vill gå in på här just för tillfället.
Jag känner mig bara djupt sorgsen och uppgiven. Jag har ett högt skrik inombords som jag inte kan få fram. Min mamma är mycket dålig och händer det inte något snart så tror inte jag hon kommer klara sig länge till. såklart vet man inte sånt men snart måste hon välja, mellan livet eller att gå under.

Allt ligger hos henne. jag kan inte tanka över min kraft till henne, hon måste finna den själv.
Sorg!
Jag vet att det inte är min sak egentligen och att jag inte kan göra något, men jag älskar henne och min Jens älskar henne som bara ett barn kan, utan krav och utan att dömma. Det gör ont för jag vill att hon ska få se honom växa upp och jag vill att han ska fortsätta älska henne som han gör och framför allt vill jag att han ska ha henne kvar länge. Jag vill att han ska vara den morot som får henne att vilja kämpa. Men det är den dummaste tanken av alla för missbruk har inget med kärlek att göra.
Hon är den bästa mormor som finns nämligen, när hon är nykter. Hon leker, sjunger, dansar och busar med honom. Kommer på jätteroliga lekar osv. Jag vet att hon älskar honom så mycket.

Så är det och nu kom jag ju in på det ändå, lite grann. ;)

Men annars mår jag ju riktigt bra ju. :)
Halsen och lederna är bra. Mycket av min kraft går ju åt nu när jag är mycket ensam med Jens men vi kommer in i det.
Men en stor omställning är det ju.

Ha en fin kväll nu.
Kram

Svåra saker

Inlägget igårkväll var inte det mest upplyftande jag åstadkommit,eller hur?
Men det är inte lätt, livet ibland.
Hur har dagen idag varit då?
Jo, förmiddagen var riktigt bra och mysig. jag och Daniel stack iväg och tog en kaffe och sedan var vi och handlade.
När vi kom hem somnade jag, helt slut.

Jag visste att pappa skulle komma och hälsa på på eftermiddagen. Han ringde vid fyra och sa att nu är vi på väg.
Vi? Mamma också.
Detta bekräftades med en mycket osäker röst. Jag har inte pratat med mamma sedan samtalet i lördags.
När de kom var allt som inget hade hänt. De busade med Jens och försökte få mig att skratta. jag blev bara mer och mer irriterad och höll på att börja skrika alternativt storgråta hela tiden.

Vi kanske ska gå hörde jag mamma säga till pappa efter ett tag.
När de skulle gå frågade hon om hon fick en kram.
Eller det kanske inte går, sa hon.
Hmmm, klart jag gav henne en kram men också några inte allt för trevliga sannningar.
Hörde att hon var nära gråten och sedan gick dem.
Jag gick själv och grät en skvätt.
Då kom Daniel och Jens in i sovrummet efter mig.
-Mamma lessen fööör?
-Mamma lessen fööör?
Hmm, hur ska man förklara det för en tvååring. Mormor och morfar är dumma, eller vadå? Haha
Nej, jag började helt enkelt skratta istället. Han lät ju så himla söt. Man hörde riktigt frågetecknet i meningen.
Sedan sa han:
-Kaaam
Och det fick jag också, en kram alltså. :)
Sedan somnade jag igen. Hmmm

Mamma ringde sedan och bad om ursäkt och förklarade hur hon känner sig. jag förklarade också hur jag känner mig, att hon driver oss bort från sig hela tiden. Hon får oss att bli ledsna och arga och inte vilja ha kontakt med henne. Hon var jätteledsen och jag vet att hon mår skit, det förstår jag.
Jag tror henne men jag blir säkert manipulerad på något sätt.
Jaja, skit samma, jag orkar inte hålla på med detta.
Blir arg på pappa också. Han vill så gärna att allt ska vara bra och orkar inte med några konfrontationer.
det ligger så mycket i bagaget i våra liv, saker som hänt och fullt med skuldkänslor.
Vem har sagt att livet ska vara lätt.

Skulle iaf behöva lite extra styrka just nu känner jag.
Men den finns ju där inne så det är bara att försöka rota fram den.

Imorgon träning.
ska tydligen bli fint väder också. Trevligt trevligt... :)

Ha nu en fin kväll och sov gott när det är dags för det.
Kram

Skoj som bara den

Så hade vi det i lördagskväll hemma hos min syster och hennes älskling.
Kräftkalaset började kl 17.00 och vi stannade till strax efter 22..00. jag undrar vart de timmarna tog vägen, de bara flög fram. Jisses vad jag käkade kräftor. Haha Lovisa hade sagt till Tobbe att jag brukar äta några kg så de hade köpt hem som bara den, så sa de iaf så jag var ju tvungen att trycka i mig mååångaa. :) Kan ju säga att det var inget större proglem och jag gjorde det så gärna. ;)
Jens tyckte att kräftorna var söta och mycket intressanta. :)
Han pratade om kräftor hela dagen igår...
Vi spelade Kubb och hahahaha, vad roligt det var. Först när de sa att vi skulle göra det tänkte jag att nja, det är ju inget för mig. men det var det visst det. Hade tydligen en smula talang och var väldigt nära att pricka några gånger. :)
Det var länge sedan jag hade så roligt och skrattade så mycket.

Vi var elva personer där. Tobbes föräldrar, hans ena syster med pojkvän, Jesper, pappa och så vi tre då.
Vilka underbara människor, sånna som gör en glad.

En som inte gör en glad just för tillfället är mamma då.
Detta tär på mig något fruktansvärt just nu. Hon följde inte med till Tobbes fest eftersom hon hade huvudvärk... Hmmm
Däremot ringde hon mig strax innan tio, precis innan vi skulle åka från kalaset och skällde som bara den på mig och slängde på luren.
Det förstörde såklart inte kvällen men roligt var det inte heller. Hon ville inte prata med Jens igår så hon är verkligen inte sig själv just nu.
Man kan ju tycka att jag borde strunta i henne och låta henne göra som hon vill. Men det är inte lätt och jag vet inte om jag klarar av det. Jag älskar min mamma och det är svårt att se någon man älskar begå självmord mitt framför ögonen på en.
Det är hemskt. Sedan vet jag ju att om hon inte vill sluta själv så kan inte jag göra något alls.
Jag kan ställa ultimatum men det funkar inte heller.
Det jag kan göra är att hålla mig långt från henne när hon dricker, det är det jag gör men usch vad svårt det är.
Blää och fy.

Idag vaknade jag halvfem och kunde inte somna om, tankarna for omkring. Mamma och den kommande halsoperationen snurrade mest runt.
Stack iaf iväg och tränade,tog en färdtjänst hem, var hemma en halvtimme och sedan en resam-bil till Spenshult för att vara med på den här smärtgruppen.
Nu är jag trött som en ko och ska väl försöka lägga mig så tidigt som möjligt.

Hoppas ni haft en skön helg.
Kraaam

Ni är fina ni

Ja, det är svåra saker det här med missbruk.
Som ni säkert har förstått så står jag mina syskon och föräldrar väldigt nära. Vi har gått igenom mycket tillsammans och fått ett starkt band.
Jag känner sån stor kärlek till dem alla och då är det grymt svårt att se någon av dem förstöra sig själv så oundvikligt som hon faktiskt gör.
Sedan att hon säger dumma saker och gör knäppa grejer det är såklart jobbigt det också. Min mamma är en glad och underbar människa, när hon är nykter. Men hon är ingen rolig person när hon druckigt, inte alls samma människa. Men det som skär i hjärtat är just det, att jag vet hur hon egentligen är och att den mamma jag älskar försvinner. När vi var små,jag och mina syskon, var det ännu svårare att förstå och acceptera.
Äsch, jag vet inte hur mycket jag ska skriva om det här egentligen. När jag var liten tror jag inte hon hade något större problem med alkoholen men det tog nog fart under de åren jag var som mest sjuk.

Hon har inte ringt mig idag och jag tror inte hon kommer göra det heller. Om jag känner henne rätt så har hon, för att skydda sig själv, ändrat historian och fått det till att det är hon som är orättvist behandlad. Hon manipulerar för att döva sin ångest och sina skuldkänslor.
Det känns tungt för mig och det gör faktiskt fysiskt ont i mitt hjärta, jag vet att hon innerst inne mår dåligt och lider. Tyvärr målar hon in sig i ett litet hörn och för att skydda sig själv blundar hon och skyller på alla andra.
Pappa säger att hon inte sagt ett ord idag. Själv blev han väldigt ledsen för att vi inte kom men han förstod det såklart.
Det har ett mycket märkligt förhållande de där två. Båda bär på skuldkänslor och massa räddsla och kan inte prata om det.
Det jag är mest besviken och arg på för deras del är att de aldrig någonsin under den tiden jag var som sjukast fick någon hjälp från psykolog eller liknande.
Inte mina syskon heller, för den delen. Fast de varit nära att förlora mig flera gånger så har de fått bära på allt själva. Inte ens släkt och vänner har ställt upp speciellt mycket.
När mamma var ner till Lund med mina småsyskon för att säga hejdå, då jag skulle till London för min nakcoperation var hon verkligen helt ensam. Pappa följde med mig och hon tog hand om Lovisa som var åtta år och Jesper som var tre.Mamma viste inte om hon skulle få se mig någon mer gång eller i vilket skick. Allt var väldigt ovisst. Trots detta släppte de iväg mamma med mina småsyskon i bilen hem till Halmstad. Mamma nämner den resan ofta, att hon inte har ett enda minne av den resan. När hon kom hem visste hon inte hur det hade gått till eller vilken väg hon kört.

Nu är det inte så att jag försöker försvara min mamma, för det behövs inte. Jag tror alla kan hamna i ett missbruk, är man bara på fel ställe i livet vid fel tidpunkt så kan ingen garantera någonting, så tror jag. men en förklaring kan det vara, en del till en förklaring iaf.

Nu vill jag tacka alla er som kommenterat. Ni ger mig sån styrka och kraft, när jag som bäst behöver den.
Det är svårt det här, men missbruk är vanligare än vad man tror, tyvärr är det så. Jag är inte ensam om detta, sorgligt nog.
Tack för er värme och medkänsla.

Nu ska jag diska. :)
Ha en fin kväll.
Kram

Arg

Nu är jag upprörd. Jag kanske är dum som skriver om det här men det är ju min blogg så..
Mamma ringde precis. jag hörde direkt att hon hade druckigt och att hon var på stridshumör. Men jag tänkte inte nappa på det utan satt mest tyst fast jag blev mer och mer irriterad. Det var hur länge sedan som helst som hon gjorde så här. jag har sagt till henne att hon inte ska ringa hit när hon ddruckigt och det har hon accepterat men ja, nu hade hon visst glömt bort det. Hon provocerade och provocerade och till slut sa jag något som gjorde henne sur eller jag kanske ska skriva surare... Hmm?
Det slutade iaf med att hon sa något väldigt dumt och jag blev så arg så jag la på luren. Hann dokc säga: Hej då mamma!
Jag hatar nämligen när folk lägger på luren i örat på mig och har bestämt att aldrig göra så mot någon annan. Men hon fick ingen syl i vädret och nu mår jag dåligt.
Varför skulle hon göra så?
Jaja, det är alkoholen som tar över henne och gör henne till en annan människa men  ärlig talat... Det är hon som för glaset till munnen och sväljer, eller hur?
jaja, nu ska jag läsa och försöka glömma detta.
Min stubin blir inte längre av att jag har ont och hon bara maler på om hur dåligt hon har det och säger dumma saker om pappa.
Jag menar inte att hon inte har det svårt, det är klart hon har det, annars skulle hon inte sitta där hemma och dricka. men hon bryr sig inte om någon annan när hon är sån där.
Jaja, imorgon ska jag ha en ursäkt och jag ska säga vad jag tycker om hennes betende.
Det är egentligen bestämt att vi ska dit och äta middag imorgon kväll men nu sa hon att vi inte var välkomna så...
Känns inte så lockande heller.
Jaja, nu har jag fått häva ur mig en massa skit. :)
godnatt mina vänner.

Idol

Jag har inte sett något Idol-program under hela hösten, men nu fastnade jag vid tv:n.
först var det någon kavalkad av de olika deltagarna som det gått bra för under årens lopp. Vad duktiga dem är. Jag har själv inte varit så förtjust i själva programmet men att det gett så många duktiga människor chansen att komma fram, det är ju jätteroligt. Hela jag fylldes av någon härlig känsla av glädje när jag lyssnade på dem. Hmm, jag går runt och känner mig väldigt känslig hela tiden, mycket märkligt men jag mår ju inte dåligt av det utan snarare bra så okej då. :)

Mindre skoj är dock att Jens hade 39 graders feber nu när han la sig. Jag blev lite förvånad, visst kändes han varm men han var pigg och busig, som valigt alltså. Jag låg ner i soffan och han stod och hoppade på min mage till exempel.:)
Hoppas mammas gosros mår bättre imorgon!!!

Mamma har visst hamnat i en dålig period igen. :( Usch, vad ledsen det gör mig men samtidigt både arg och trött. Hoppas julen blir bra iaf. Hon sa till mig igårkväll att det inte ska bli någon julmiddag och firande  hemma hos dem iaf. Jaja, sånt brukar hinna ändra sig ett antal gånger innan själva julafton.
Men det som gjort mig mest arg idag förutom att de aldrig ringde från handikappomsorgen var att när jag ringde hem i eftermiddags så berättade hon att hennes och pappas chef gett henne hundra kronor och sagt: Köp dig en flaska vin till ikväll.
till saken hör att han vet att hon har problem med just alkoholen. Fick lust att lyfta luren och ringa honom och säga några väl valda ord. Men det gjorde jag inte förstås.
Okej, nog om detta.
Började inlägget glatt och slutade det med någonting som inte gör en människa glad, men så blir det ju ibland..;)
Jag mår bra själv. Har bara fått så ont i handen efter sprutan, det känns som något sitter i kläm. Hon kanske kom åt någonting där inne. Ja, det lär ge med sig.
Nu ska jag fortsätta kolla på Idol. hihi
Vem håller ni på?
De är duktiga båda två men Kevin har ju världens finaste och starkaste röst så jag håller nog lite mer på honom tror jag. :)
Ha en fin kväll.
So long

Sovmorgon

Jens har svoit hos oss från kl 02.00 ungefär., men efter det har vi sovit jättebra.
Daniel och Jens gick upp först och när jag kollade på klockan, hur mycket hon var då, så visade hon på halvtio... Det var inte dåligt. Jag gick upp en halvtimme senare. :)

Idag är det inge vidare väder, grått och trist. Vi sticker väl ut en sväng senare i eftermiddag ändå, skall till affären och sådär.

Igår var det inge roligt med mamma. Jag hörde på henne vid sjutiden att ikväll skall jag nog inte prata mer med henne. Hon hade pratat med mormor och berättat att vi hyrt en stuga i sälen och att vi kommer i mitten av juli. Hon verkar ha dragit sig för att berätta det för mormor och nu var hon så lättad, eftersom mormor blev glad och tyckte det var en bra idé.
Alltså allvarligt talat, vad är hon rädd för egentligen??? Klart mormor blir glad att vi kommer och var vi bor, vem skiter inte i det? Mormor skall ju knappast bo med oss, eller hur? :) Jag blir så trött och rädd också. Mamma kommer vara så nervös när vi är där uppe och om man har alkoholproblem är det ju himla lätt att ta hjälp av spriten, för att döva. Usch ja!
Jag har pratat mer med pappa och vi skall ta tag i det här innan vi åker. Men jag kan inte hjälpa att det hänger som ett orosmoln över mig. Tycker synd om henne samtidigt och om oss andra med för den delen.

Jaja, nu skall jag göra något annat.
Ha en skön lördag mina vänner.
So long

En bra dag

Jag har varit på gott  humör idag. Jag är verkligen glad att det funkar så fint på dagis. Det har dessutom gått himla bra med maten idag och Jens har varit glad och då blir jag glad också, för det mesta iaf... :)

Jo, det är ju sant, det är min blogg och jag skriver vad jag känner för. Det jag har känt är väl att det varit så mycket tråkigheter så jag har nästan blivit trött på att skriva om det samtidigt som det är skönt att få skriva av sig och få uppmuntrande kommentarer av snälla och omtänksamma människor.
Det jag har känt också är väl att det är ju helt okej att skriva om sina egna problem och allt som hör till det men jag har faktiskt lämnat ut min mamma här.
Samtidigt är det en sak som påverkar mitt liv mycket fast jag försöker att koppla bort det så mycket som möjligt.
Alkoholism är på många sätt något skamligt men jag skäms absolut inte för mamma. Det är ju en sjukdom och jag tror så här, ett missbruk kan alla hamna i, även om en del kanske har en större benähenhet att falla ner i det. Sedan, att inse sitt problem och efter det orka ta sig upp ur det, det har kanske med styrka och vilja att göra, vad tror ni??
Jag tror att min mamma inte är så stark tyvärr, men jag hoppas att hon kan klara av det ändå, att hon hittar styrkan  någonstans.

Imorgon skall jag och Daniel ner till Lund, jag skall få ny ögonfärg... haha
Jens skall vara hos Brigitta och Anna, två fina vänner. Han kommer att få jätteroligt, det är jag säker på.
Godnatt på er.

Grillat

Det var premiär för oss idag. Det var så gott och till och med Jens åt riktigt bra. :)
Det var trevligt hemma hos mina föräldrar om en aningens dempat.

Ibland känner jag att jag kommer med den ena tråkiga grejen efter den andra här i min blogg. Jag hoppas att ni som läser den inte blir deppiga?
Jag är ju för det mesta glad, det är bara det att det varit för mycket förkyningar nu, oron över ny medicin och det här med färdtjänsten, allt det tillsammans har dragit ner mig rätt ordentligt. nU kännerjag iaf att jag mår bättre och imorgon är det äntligen dags att träna igen. Träningen får mig alltid att må så mycket bättre.

Mamma, det är väl det svåraste av allt, för jag känner mig så maktlös. I det här läget, eftersom hon inte inser sitt problem, så skulle hon välja bort mig om jag ställde henne inför ett ultimatum - mig eller spriten? Vad är det för en mamma kan man tycka då? Men alkoholism hanldar inte om kärlek.
Man kan vrida och vända på det hur mycket som helst men som jag ser det så är det så iaf.
Vi var på altea-möten några gånger. Då sa min lillebror till mamma: om du älskar mig, då slutar du dricka
Det skar i mitt hjärta då, det gör det fortfarande när jag tänker på det för hon kunde ju inte ge ett sånt löfte. Enligt henne själv har hon kontroll och då behöver man ju inte sluta, eller hur?
Svåra saker det här. Jag är en egoist fö rjag villha min mamma kvar i mitt liv, men som jag skrivit tidigare så är jag mycket tuffare nu mot henne. Så jag har henne i mitt liv på mina villkår. Fast det stämmer inte heller. haha
Jag vet ju att hon skadar sig själv och det är det mest plågsamma av allt såklart. Men hon måste inse sitt problem och förhoppningsvis så dröjer det inte för länge.

Okej, nu blev det tungt och deppigt ändå... :)

Jens min solstråle, han gör ju framsteg varje dag. Det är helt underbart att se. Nu säger han tack väldigt mycket och speciellt när det är jag som får något. Han liksom tackar för mig, slipper jag ju, duktig kille.
Det känns verkligen som man kan prata med honom och han förstår vad man säger. Det är så skojigt så det är inte klokt.
Nu är det strax dags för sängen.
Imorgon är det besök på bvc som gäller plus träning då. :)
Tack Marie för dina snälla kommentarer, blir så glad för dem.
Godnatt

Svårt

Ja, det är svåra grejer det här med mamma. Det ligger så mycket bakom och det har gått många rundor.
Jag är extremt dålig att ta konflikter och min pappa är ännu värre, tyvärr. Den enda som egentligen tagit tag i det här med mamma och ställt krav på henne är min älskade lillasyster. Det slutade hur som helst med att mamma valde bort henne och de hade ingen kontakt på ett år.
Jag kunde inte ställa samma krav på mamma som min syster gjorde. Det var en hemsk tid.
Jag var gravid med Jens då och ja, jag kunde liksom bara inte välja bort någon då. Det är jättesvårt att förklara. jag och mamma har ett starkt band och det har jag till alla i min familj.
Iaf, när Jens föddes så kunde inte hela familjen vara tillsammans eftersom min syster och mamma inte kunde träffas. Det var svårt. Lovisa, min syster, stöttade mig så mycket under den första tiden med Jens, då var mycket jobbigt. Mamma fanns inte där alls, för hon firade.

Det låter rörigt det här, eller hur? Mamma har svikit många gånger och ändå har jag så förbaskat svårt att ställa henne mot väggen. Jag har varit mycket tuffare sedan Jens föddes, talat om för henne att vi inte tänker träffa henne när hon dricker och det har hon väl i det stora hela respekterat.
Det är bara att fortsätta.
Nu orkar jag inte skriva mer.

Det har varit en jobbig natt. Jens har varit vaken mycket av någon anledning.
Nog för nu.
Bye

Oro

Jag har en oro inom mig. Det tar emot att skriva om det här men det är ju min blogg och vad skall den annars vara till för, om inte att skriva ner vad jag känner?

Vi har ju bokat en stuga i Dalarna, hälsa på släkten där uppe, bland andra min mormor som inte träffat Jens än. Det ser jag verkligen fram emot, att få sätta Jens i hennes knä. :)
Vi skall åka med mina föräldrar och det skall bli roligt det med, problemet är mamma då och hur jag skall ta tag i det. Som jag skrivit tidigare så är mamma i en dålig period nu, min mamma har problem med alkoholen. När hon inte dricker är hon en människa som jag älskar och en god vän. När hon däremot dricker är hon inge man vill umgås med.
Nu är jag alltså nervös för resan och hur veckan där uppe skall bli. Man kan ju då tycka att det är ju bara att ställa krav på henne, att hon inte skall dricka när vi är där uppe. Jodå, det är vad jag skall göra också, jag skall tänka att det är för Jens skull då klarar jag av det.
Att det skall behöva vara så här?!? Blir matt när jag tänker på det.
Vi sopar det under mattan ett tag, ett tag till alltså... :)
Ha en mysig lördag!
Bye

RSS 2.0