Jens i trädgården
Jens gör som pappa, vattnar
Plask Plask
Det närmar sig
Ser fram emot resan samtidigt som jag är lite orolig, men det blir nog bra. Lederna är bättre sedan jag höjde kortisonet, men det är synd att säga att det är bra. Jag skulle egentligen ha minskat ner till 15 mg igår men eftersom jag har inflammationer kvar så har jag inte gjort det.
Vad det gäller revbenen, eller bröstkorgen, så har jag ont i den, mest på kvällarna. Jag har ingen aning om vad det är? Det bränner, hugger och svider. Ibland känns det nästan som en inflammation där också. Det strålar liksom bak på ryggen.
Jaja, nog om detta. :) Jag mår bra på det hela taget. :)
Det blev ingen film igår. jag läste istället, en bok av Anne Holt den här gången.
Jens springer runt med tutten och snutten. Han är nog lite trött, mammas gosvän.
Vi skall ut i trädgården när han vaknat och leka i baljan.
imorgon är det lite saker som skall uträttas. Vi har tänkt ta en fika med Daniels mamma och en vän till oss, Anne heter hon.
I helgen skall det tydligen bli svalare, kanske regn till och med. Känns faktiskt som att det vore lite skönt... :)
Nix, dags att diska och torka av golvet i köket. Vi har tvättat mattorna så det skall på rena fina mattor och då vore det ju småkäkt om golvet är fint det med. jag har någonslags besatthet av golv, klarar inte av grus och sånt... Hmmm? eller klarar av och klarar av, bara jag får torka och sopa några gånger om dagen så är jag nöjd... Haha Överdriver lite nu... ;)
Ha en bra dag i solen.
So long
Blöja
Jag kom in till honom efter en av hans middagslurer. Då märkte jag att han pillat upp blöjan så den hängde halft av och kissat hade han ju gjort förstås också men vad sjutton. Jag sa hur som helst: hoppsan hejsan lilla vän, vi får nog gå och byta blöja nu.
Böööja böjja ropar han då och gapskrattar. :)
Sedan har man fått höra det ganska många gånger sedan dess. Men idag fick jag bevis på att han verkligen förstår att det är blöja han menar. Jag hade lagt en på toastolen och då kom han fram och dunkade på den med handen och ropade: bööööja
Japp, det var mycket om blöjor. :)
Det kommer fler och fler ord nu och det är så himla roligt! Att han förstår en massa det vet vi ju, det märks så himla tydligt men han har inte sagt speciellt många ord fram till nu.
En annan rolig grej hände igår. Alltid när jag pratar i telefon så skall han också göra det. Jag tar då fram vår andra bärbara telefon och trycker på knapplåset så springer han omkring och fullkomligt bubblar av prat samtidigt som jag då pratar med någon annan. Han gjorde det när jag pratade med min läkare sist så jag fick skrika och det fick hon också. :)
Hur som helst, igår var det ju jag skulle berätta om. Då hade han sprungit iväg med telefonen in på sitt rum och lagt den någonstans bland alla sina prylar. Jag kunde inte hitta den, letade inte så noga heller. Jag frågade Jens: Var är telefonen, kan du ge den till mamma?
han går fram till någonting, tar upp den och lägger telefonen i min hand. *glad*
Jag kommer ha mycket nytta av honom framöver...;)
Jag som kände att jag har inget att skriva idag och nu går jag på som bara den... Hmm?
Kom på en annan rolig sak som ni skulle se, då hade ni fått er ett litet skratt kan jag tänka mig iaf.
När vi är hemma hos mamma och pappa i deras trädgård springer Jens runt som en tok och när inte mina föräldrar eller Danne har kollpå honom så hakar jag mig fast i hans tröja och så rusar vi. Jag har ingen som helst koll på vart vi är och igår var vi tydligen inne och sprang bland grannarnas tvätt, kände de blöta kläderna svischa förbi mitt huvud iaf. Ja hjälp!
Det går undan med kan jag säga.
Nu skall jag och Danne kolla film tror jag.
ha det fint och godnatt på er.
Moffa
Sedan sa han det hur många gånger som helst och det lät sååå himla gulligt. min pappa gick omkring och mös. hihi Sedan när daniel kom och vi skulle bevisa att Jens nu kan säga ännu ett ord, men dåå ville inte lille vännen mer. Han vägrade öppna munnen så Danne har inte hört det ännu. Hjälp, vad jag skrattade. haha
Det gjorde inte moffa, Daniel sa nämligen till honom att jag tror inte på att han kan säga det förrän jag hör det själv. ;)
Visst verkar vi ha det skoj i vår familj? :)
En bra dag har det varit hur som helst, om en aningens varmt. På sjukhuset var det iaf svalt och skönt. Tack för det eftersom vi fick vänta tjugo minuter på doktorn idag. Detta är lite, den vanliga väntetiden ligge rpå runt 40 minuter.
Vi led inte men roligare kan man ha det.
Doktorn frågade om jag hört något från Lund, de skall ju utreda min hals där och förhoppningsvis komma med ett förslag på vad man kan göra åt den. Om de skall försöka sig på att operera.
Danne frågade innan när vi åt hur länge jag hade tracken förra gången. Det var från slutet av åttan till någon gång på vårterminen i ettan på gymnasiet. Inte ens två år alltså. Det kändes som tio.
Nu den 8 augusti har jag haft den i två år, längre än sist alltså, det kan jag bara inte förstå.
nej, nu skall jag diska.
Godnatt
Snurrnatt
Igår var jag och tränade på förmiddagen. Svätten rann om mig men jag är ändå glad att jag kom iväg.
Vi hade planerat att åka och fika när jag kom hem men tanken på att sätta sig i bilen var inte alls lockande så vi stannade hemma. När det hade blivit lite svalare sprang vi ut i trädgården och busade.
Idag måste vi iaf ge oss in till stan. Jag skall byta tracken och sedan far jag och Jens hem till mina föräldrar, Danne skall iväg och jobba en sväng.
Det känns inte som det hänt så mycket. Jag väntar på pengar från försäkringskassan som jag skulle fått för typ en månad sedan. Har haft telefonkontakt med dem för tre veckor sedan då de sa att de skulle sätta in pengarna men än har dem inte kommit. Blir så trött.
Dags att röja lite innan vi åker iväg.
Ha en skön dag!
So long
Grattis Jens, mammas gosros.
Han har haft en lite märklig dag. Han har tex bara sovit 20 minuter på hela dagen och det är väldigt ovanligt för att vara honom, två timmar minst brukar annars vara mer brukligt.
Sedan har han ätit dåligt med, jag skyller på värmen. Jag är själv inte speciellt hungrig. Så som han håller igång ändå, jag blir trött bara jag tänker på det. :)
men bra verkar han må och det är ju viktigast. Dricker gör han också, mycket.
Det här med att gå på bio i sommarvärmen var ingen dålig idé alls, rekomenderas på det varmaste... haha Förlåt jag är trött...
Det var svalt och skönt i salongen. Filmen sedan då, Mamma mia, var det vi såg och den var helt underbar enligt mig! Daniel och pappa gillade den också. Mamma fick ont i magen och följde inte med. :(
Om ni har möjlighet så gå och se den, en av de bästa filmer jag sett. Jag satt i ett glädjerus i nästan två timmar och jag hade stor lust att hoppa upp på golvet och dansa. Men jag avstod med tanke på mina medmänniskor. :)
Jag tykcte filmen förmedlade en känsla av glimten i ögat, kan man skriva så? Jaja, det verkade hur som helst som att skådisarna hade superskoj när de spelade in filmen. Ni som ser, får nog ännur roligare tror jag eftersom de gör mycket tokigheter.
Jag har ju sett musikalen och kunde ju därför historian bakom och då var det inte så svårt att hänge med trots att jag är kass på engelska.
Bra vad den, och se den, om ni gillar glada och positiva filmer. Om ni dessutom gillar ABBA-musik så är det ju ett plus... :)
Nix, jag är trött som sjutton.
Jens har varit så svår att lägga idag. Antagligen för att han sovit så dåligt på dagen, man kan ju tycka att det borde vara tvärt om men så är det ju inte. Övertrött var nog den lille vännen.
Jag läser en bok som heter Flodhästen i vardagsrummet. Den handlar om medberoende och om att möta barnet inom sig. Den är bra och jag känner igen mig lite i den och min syster ännu mer. Hon sa föresten till mig idag att jag var en flodhäst för henne i hennes vardagsrum, så hon har alltså två, jag och mamma.
Jag skall berätta mer om den imorgon.
Jag skall träna då med och jag undrar lite hur det skall gå för jag har gjort något med revbenet. Ajaj, vad ont det gör. Men jag får träna det som går.
Godnatt på er.
En varm lördag
man orkar inte göra mycket. Jag har varit enormt trött idag. Om jag satt mig ner en stund har jag nästan somnat...
Solat en stund har jag gjort, när Jens sov. Sedan har vi varit ute och Jens har plaskat i sin balja.
Man borde ju åka till havet, det borde man verkligen. Problemet är att jag tycker att det är mindre roligt att trängas med alla människor där. Sedan bara bävar jag vid tanken på att Jens springer omkring där och jag kommer bara sitta och fråga Daniel: Var är Jens, vad gör han?????
Okej, detta får ju inte hindra oss, Jens måste ju få bada i havet men vi väntar någon dag till. :)
Vet ni vad vi skall göra imorgon? Vi är helt totalt knäppa men vi har faktiskt bestämt att vi skall gå på bio, kl 15.00. har pratat med syster min och hon och hennes sambo tar hand om Jens i två timmar. Mamma och pappa skall också med på bio, vi skall se Mamma mia.
Jag och Daniel har sett musikalen och nu skall det bli spännande att se filmen också. :) Det kanske hade varit mer lämpligt att gå en regnig dag men vad sjutton, nu har vi bestämt oss och vem kan medoch ändra sig??? :)
Efter bion skall vi hem till mina föräldrar och fira Jens, han blir ett och ett halvt år imorgon, mammas stora kille! :)
Tror jag skall gå ut och sätta mig och läsa lite nu.
So long
Så varmt :)
Jag fick order om att höja kortisonet till 20 mg under en vecka och sedan 15 mg veckan därmpå. jag skall sedan stanna på den dos som funkar för mig. Vi får helt enkelt ha det så här till Mabtheran ger resultat.
Jag höjde redan igår och nu mår jag mycket bättre igen. Det är bara höger hand som gör ont fortfarande. Jag har till och med varit iväg och tränat idag. Såå skönt men ack så varmt... :) När jag gick in i bastun efter träningen, (älskar att basta oavsett väder), så fick jag mig en smärre chock. Jag höll på att knäcka mig och när jag satte mig där uppe så höll jag på att bränna rumpan av mig, trots handuken... När min ledsagare kom in höll hon också på att kola... Hon kollade på termoetern och den stod på 123 grader. Jag gick ur bastun, någon måtta får det vara, även för mig.
När jag kom hem fixade jag till lite och efter det kom Daniel på att vi skulle åka in till stan och fixa lite. Detta är helt otroligt men det hela slutade med att vi satt i bilen i nästan två timmar... I denna hetta. Jag skäms nästan för att skriva det. haha
Först skulle vi åka och ta en liten hamburgare... Daniel satte på sin nya leksak, gps:en, och körde efter vad den sa. Haha, vi hamnade långt ut i tjotahiti.... (stavning)??? Ni förstår vad jag menar, ut på grusvägar och in i skogar. Ja, gissa vem som satt och kokade både inom och utombords... Jens däremot sjöng och skrattade, fattar inte vad det är med honom?
Sedan var det andra grejer som skulle fixas. Ja, jag var mottligt road kan jag säga och ville bara hem! En fika ute i det gröna hade varit mer välkommet.
Tack och lov kunde vi skratta åt eländet efteråt. Men usch!
Nästa gång Daniel frågar om vi skall ta en runda så skall jag verkligen tänka två gånger, framför allt skall jag kolla vilket väder det är.
Nu dags att göra något annat.
läsa lite bloggar och så. :)
Ha en skön kväll.
18-månaderskontroll
Han hade gått upp sju hg och blivit två cm längre. :)
Han väger nu 10180 gram och är 81 cm lång. Följer sin kurva perfekt. Känns skönt det. Bra att någon är perfekt i den här familjen, jag är det då inte iaf...
Han fick två sprutor av farbror doktorn också. en i armen och en i benet. Han var såå duktig. När han fick den i armen sa han inte ett knyst och när den andra kom gnällde han lite bara.
Bara han slipper plåster så är han nöjd, det är de som gör honom ledsen nämligen.
Nu väntar jag på att min doktor skall ringa. Jag känner mig lite smått uppgiven. Kanske inte uppgiven men jag är trött på skiten iaf. :( Jag vill slippa ha hont.
Titti, här kommer två bröllopsbilder! :)
Ha det bra idag. Solen skiner i Getinge idag. Tjohooo
So long
Bloggen
Nu har han gjort det! Vad tycker ni? Ser det fint ut? ;)
Daniel är så snäll, tack älskling!
Vi var till den nya lekplatsen idag och den var jättefin, fast sockerdricksträdet hade inte kommit än. Dessutom var lekplatsen (såklart( full av barn så det fanns inte så mycket plats. Vi bestämde oss för att komma tillbaka en annan gång.
Jens uppskattar gungorna mest så vi stack upp till berget istället och käkade våfflor och gungade. :)
Besökte mina föräldrar gjorde vi också. Lämnade Jens hos de en stund och stack själva på Max...
Nu har jag suttit här alldeles för länge.
Godnatt på er.
Jens tar det lungt
Mammas lille vän har en lugn förmiddag.
Sämre
Jaja, slut på gnäll för den här gången. :)
I eftermiddag skall vi in en sväng till stan. Tänkte besöka den nya lekplatsen med temat Pippi Långstrump. Hoppas den är lika fin som man föreställt sig. :) Sedan blir det väl en fika med kan jag tro.
Tar nog med oss svärmor också.
mamma och pappa var här igår och fikade. Det var roligt. Mamma hjälpte mig att sätta upp några tavlor. Jens fick en superfin broderad tavla av mammas moster som hon sytt själv, bland annat så kom den upp på väggen. :)
Nix, nu får jag göra något annat.
ha det fint idag.
So long
Aj!
När vi kom hem torkade jag lite på golvet, kröp omkring alltså... Jens råkade sätta sig på min hand, den onda handen. Ajaj, tårarna bara kom, det var inte meningen att börja gråta. :( Jens satt helt tyst sedan plötsligt känner jag en liten hand som stryker över mitt hår.
Jag började skratta och kramade om min lille vän. Då började han också gapskratta. :)
Det roliga är att han om han får tag på mitt hår, då drar han... Inget klappande här inte. jag brukar säga till honom att han skall klappa fint och så men det är inte så roligt tydligen.
Fast nu förstod han iaf att nu skall jag nog inte dra mamma i håret, det tar jag en annan gång.
Så kan det gå.
Nu kommer snart mamma och pappa på en fika. De måste ju få träffa Jens... Hmmm
So long
När kommer det?
Känner mig seg och har inte lust med så mycket.
Jag har iaf fixat en tid för att byta tracken innan vi åker till Polen. Det har gått sex veckor sedan sist men av någon anledning så har jag missat att boka en ny tid, jo nu har jag gjort det. ju. :)
tänker mycket på Polen-resan. Jag tror det blir roligt men gruvar mig ändå lite. Vi känner inte Daniels morbror och fru speciellt väl och nu skall vi bo hos dem i en vecka. Jaja, det lär väl gå bra.
Jag hoppas bara att lederna inte blir sämre än så här för då kan det bli jobbigt, framför allt på mornarna. Jag vill inte tänka att det skall bli värre men rädslan finns ju där och det är svårt att låta bli att tänka på det. Fyy
Ta bort det!
Det är svårt att komma in i en ny bok när man precis läst ut en så bra. :)
Problem kallas det....;)
Nix, nu skall jag diska och fixa till lite. en kopp kaffe skulle inte sitta helt fel heller.
ha en bra dag.
So long
Telefonprat
När jag böjde mig över han ssäng knakade det till i revbenet och jag tappade andan. Phu Tänkte direkt att ajaj, nu kan jag nog inte träna men jag har inte känt så mycket av revbenen sedan dess.
Hur som helst ringde klockan fem minuter senare, alltså kl 07.00. Jag kände mig pigg men hade svinont i handen. Viste inte om jag skulle fixa att träna men när värktabletterna gjort sitt till så mådde jag bättre.
Jag var och tränade och som vanligt var det roligt och jag mådde mycket bättre efteråt.
Det känns trist att lederna blivit sämre igen men det är ju så med den här sjukdomen, ena dagen superbra och nästa skit. Jag hoppas Mabthera gör sitt snart för väntan är tjatig just nu. Det känns inge vidare att laborera med kortisonet heller.
Nog om sjukdomsprat. :)
Jens har varit gladare idag. Jag fattar inte varför min lille kille inte vill äta lunch, det är inte hans mål alls. Går inte ner mycket, om enns något. :( Middagen gick däremot superbra, han käkade som en häst. Inte så konstigt kan man tycka, han borde ju vara hungrig då...
Jens älskar telefoner, det har han gjort länge länge. Men de senaste veckorna kan han springa runt med telefonen superlänge och han verkligen pratar... haha Ivrig och glad låter han, som att han berättar något riktigt spännande. :)
Tror att mormor och morfar saknar honom ganska så mycket. Efter att ha bott tillsammans med honom i en vecka så har de nog fått mersmak. Kommer ni och hälsar på snart frågar mormor hela tiden... :)
Jens och de har verkligen roligt ihop, jag är så lycklig för det.
Nu ligger gosrosen och sover. Jag skall fixa till lite här och sedan läsa lite.
Det fina vädret skall tydligen komma nu, hoppas på det. Jag är trött på det här regnandet.
Godnatt
Gnäll och snubbeldag
Vi sov sådär inatt. jag drömde en äcklig mardröm och när jag var mitt upp i den så börjar Jens skrika som en galning. Detta vävs in i min dröm så jag hoppar upp med hjärtat dunkande som bara den. Tog över honom till oss för att få lite tröst. Jag hade ju i och för sig Daniel i sängen också men han bara drog sig undan när jag kröp närmare. Hmmm?
Vi var trötta när vi vaknade och Jens har inte sovit mycket på dagen heller så hans gnällighet kan ju bero på att han varit trött. Jag vet inte hur många gånger han ramlat idag, duns duns duns, har det låtit titt som tett. Stackars lille vännen.
På torsdag är det dags för besök på bvc. Läkarkontroll plus vaccinationer. det skall som vanligt bli spännande att få veta vad han väger och hur lång han blivit. Tycker han blivit lång iaf.
Imorgon skall jag iväg och träna. Det ser jag fram emot, känns som det behövs också. skönt att få röra på sig efter allt bilåkande och käkande av god mat.
Föresten, mina leder hann bli dåliga under resan så nu har jag ökat på kortisonet igen. Sista dagen vaknade jag upp med någon superinflammation i höger axel. Jag var tvungen att ta både dexofen, panodil och naproxen för att efter några timmar kunna lyfta armen till huvudet. Då blev jag rädd och ökade på kortisonet. det är ju ofta så att man väntar in i det längsta för det kan ju bli bättre.
Det är egentligen inte så många leder som gör ont nu, höger hand och axel plus knäna. Men jag blir både ledsen och arg när jag får ont i händerna, det är ju mina ögon... Jag känner mig fram och då slår jag ofta i dem också, vilket gör jäkligt ont.
Okej, slut på gnället för det är bättre nu. :)
Jag har läst ut Sjöjungfrun nu, superbra tycker jag men vilket sabla slut då! Nästa bok kommer till våren, jobbigt att vänta så länge, hur gick det för Erika, Anna och Patrik??
Dags att göra något annat innan det är dags att hoppa i säng.
Godnatt
Om veckan i Dalarna
Japp, jag tänkte berätta lite om veckan som gått.
Mamma och pappa kom vid tolvtiden på natten till lördagen. Det packades in i pappas, just det, pappas bil... :) Allt fick plats även om det var knökat som bara den. Vi kom iväg vid halvett. Jens hade då sovit fyra timmar och han vaknade till precis innan vi åkte. Pigg och glad, men lite förvånad över att se mormor och morfar så där mitt i natten.
Vi drog iväg och jag väntade på att Jens skulle somna om. Det gjorde han, typ 45 minuter på hela resan. Men det var inga sura miner utan bara skratt, sång och prat. Vi andra blev bara mer och mer trötta men lille vännen höll stämmningen på topp i bilen. haha
Alltså helt meningslöst att åka på natten med Jens eftersom tanken var att han skulle sova. Där ser man som det kan gå, fast det viste vi ju inte innan.
Vi var uppe i sälen vid halvåtta på morgonen. Vi var sååå trötta kan jag säga. Usch, så dumt att åka på natten, det känns så i efterhand. Jens var glad och pigg och ville inte sova. Jag förstod att han kommit över en gräns. Pappa och Daniel gick och la sig medan jag försökte få min lille vän att sova. Tog till allt jag kunde men han bara skrattade och pratade. vid kl 13.00 somnade han äntligen och sov i två timmar. Innan dess höll jag på att få ett hysteriskt anfall. Ville bara skrika och gråta. Jag märkte ju att han inte kunde slappna av och han behövde ju verkligen sova. själv var jag helt yr och mådde illa.
När vi hade sovit två timmar kändes allt lite bättre. :)
Lördagen var alltså rätt lugn om man säger så. Pappa lagade god mat till oss på kvällen och det var mysigt.
På söndagen bar det av till min mormor som bor i Malung. Min morbror har en lägenhet i samma hus så honom träffade vi också. Det var jätteroligt att få träffa dem. Mormor fick känna på Jens, hon ser inte så bra, och han satt en liten stund i hennes knä. :)
De följande dagarna åkte vi runt och hälsade på vänner och släkt. Vi bodde ju lite avsides så det blev mycket körande. Jens var jätteduktig hela tiden och verkade tycka det var spännande med nya människor och platser. Vi försökte dock hålla lite på tider och rutiner. Vi gav oss inte av någonstans innan han hade sovit och vi var hemma och åt middag vid sextiden. Det kändes bra att göra så eftersom allt annat var nytt för honom.
Jag är fortfarande grymt imponerad av honom för han har varit så himla glad hela tiden. Resan hem igår gick kanon den med. Vi åkte vid 11.30 och var hemma vid 21.00. det tog alltså betydligt längre tid men det var ju mer trafik och vi stannade på fler ställen. När vi åkte upp fanns ju inget öppent... :)
Jens sov mer igår än vad han gjorde när vi åkte upp.
vi var som sagt iväg varje dag och åkte långt. Vi hade bestämt att åka hem på fredag och då på dagtid. haha Därför tänkte vi ha en lugn dag på torsdagen utan någon längre bilfärd.
Vi hade planerat att åka och hälsa på mormor igen innan vi åkte hem. Malung ligger nämligen på vägen från Sälen till Halmstad...
På onsdagen pratade mamma med mormor och frågade om det gick bra. Det gjorde det inte. Hon ville att vi skulle komma på torsdagen istället. Mamma förklarade att vi ville ta det lungt då eftersom vi hade åkt så mycket alla andra dagar och det är 7 mil från sälen till Malung, det kändes jobbigt att åka 14 mil när vi skulle åka så långt dagen efter plus att Malung som sagt ligger på vägen hem.
Jaja, hur som helst, mormor sa att om vi inte kommer på torsdagen så får det vara.
Japp, det fick alltså vara. Vi träffade mormor en gång. Här åker vi över 60 mil, och jag kan lungt säga att det var för att få träffa henne. Mammas mostrar också förstås men ändå mest mormor.
Jag blir fortfarande ledsen och arg när jag tänker på det. Mormor sitter hemma hela dagarna, går inte ut alls och jag kan bara inte förstå att vi inte fick komma och säga hejdå. Hon sa att den tiden, typ vid ett, inte är bra för henne. Vi sa att vi kunde åka så vi är där vid två istället men det gick inte heller. Däremot vid tre på torsdagen hade passat bra. Hmm?
Mest ledsen är jag för mammas skull, hon blev så knäckt.
Mamma har skött sig jättebra vad det gäller alkoholen, fram till torsdagskvällen. Då satt hon uppe och var jätteldesen och grät.
Jag vet att det inte är någon ursäkt och jag blev fly förbannad när hon gjorde det men samtidigt gjorde det ont i mig.
Det är en plåga för mamma att åka upp dit, det förstår jag nu.
Hon säger att det som ändå gjorde resan rolig och positiv är att Jens var med. Han har verkligen fått all uppmärksamhet han kan önska sig. Han har haft fyra personer som haft honom i främsta rummet.
Det känns jätteroligt. Veckan har gått snabbt och förutom det här med mormor så har det varit roligt och bra.
Men jag kan väl säga så här, det dröjer minst två år till nästa gång vi åker till släkten där uppe.
En stuga kan man ju hyra vart som helst.
Japp, det var lite om veckan. :)
Nästa resa bär neråt, till Polen. Det är väl typ två veckor till vi åker dit.
Skönt man får vila upp sig lite först. ;)
Nu skall jag läsa lite ur Camilla Läckbergs Sjöjungfrun. Jag tycker den är grymt bra. En av hennes bättre absolut.
Godnatt på er.
Några bilder från semestern i Dalarna
Nu ska Jens hem till gammelmormor.
Jens är en kvällsmänniska, så här sprallig blir han då.
Jens sitter i fåtöljen, precis som morfar gör.
Jens är hungrig. Morfar, du ska stå vid spisen!!
Jens rider på en stor dalahäst hemma hos mormors moster Karin.
Hemma igen
Det har varit en bra vecka på det hela taget. Nu har vi ju haft kontakt med släkten så då får man väl räkna med en del krongel och så men ja, det har funkat bra.
Mamma har varit bra fram till sista kvällen då det spårade ur ordentligt. Hon var inte otrevlig utan bara jätteledsen och det har sina förklaringar. jag skall berätta mer senare.
Ville bara tala om att vi är hemma nu.
Jens har varit som en dröm hela veckan, en ren glädje att ha med den gosrosen. Under både resan upp till Dalarna och även hem är det han som varit gladast och piggast. :)
Hoppas ni mår bra allihop.
So long
Snart klar
Jens och Daniel sover. Daniel kom upp efter nästan två timmar som han tillbringat i sovrummet nu i eftermiddags, då jag trodde att han sov, och sa att han inte kunnat sova någonting... Hmmm? Han påstod att jag och Jens tjoade för mycket. haha vi hade riktigt roligt fram till den lille skitungen nästan lyckades dra ut min track. Jag fick världens hostatack och den lille... gosungen... bara skrattade åt sin stackars mamma.
Så är det med livet. :)
Nix, nu kan jag inte sitta här mer.
Sköt om er nu och tack, vi skall försöka ha det riktigt trevligt och köra försiktigt.
Kramar till er!
Snart är det dags
Daniel ligger och sover, han skall ju köra inatt.
Jens kommer med något nu, som han hämtat på sitt rum. Det är så med leksakerna, ja, övriga grejer med för den delen, att de skall flyttas runt runt. De skall iaf inte vara där de skall.
Idag hände det... Jens blev jätteledsen och började gråta för att jag blev arg på honom. Det har aldrig hänt förut. Han brukar mest skratta när jag blir arg men idag blev han alltså riktigt ledsen. Hmm, inte kul när han blir ledsen men samtidigt är det nästan ännu värre när han skrattar åt mig, för jag menar ju allvar minsann.
Jaja, det gick snabbt över och nu hoppas jag de förbenade skorna får stå där de skall. Hmm, kan ju alltid drömma.
Låter som ett lite problem, det här med skorna, men jag vill inte ha dem överallt, jag kan inte hjälpa det...
Snart bär det av, vid midnatt sticker vi uppåt landet, lämnar västkusten bakom oss. Det skall bli skönt.
Jag hoppas på en mysig och skön resa.
Jag återkommer antagligen innan vi sticker... :) Kommer iaf att sakna att skriva och få läsa era bloggar.
So long
Slocknat
Det är väldigt väldigt sent att sova nu så hur det går ikväll när han skall sova för natten det har jag ingen aning om.
men det går ju inte heller att tvinga den stackarn att vara uppe när han är så trött.
Här kommer en liten bild på Jens när han sov igårkväll. Han var helt slut kan jag väl lungt säga och han somnade så fort han la huvudet på kudden. Kvällarna innan har ju varit lite hipp som happ.
Innan han la sig igår trillade han ner från soffan. Han har en förkärlek för att sitta på armstöden till soffan och guppa upp och ner. Vi försöker att få honom att inte göra det men han lyssnar inte på vad man säger... Konstigt!?!
han blev såå himla ledsen, min gosunge. :(
Städ och tvättdag
Jens har sovit en halvtimme, högst... Hmm, han som brukar sova mins två timmar. Han har däremot legat i sin säng hur länge som helst och bara pratat och lekt.
Fattar inte hur länge han skall orka nu då? Han är pigg och busig som sjutton. Vi har precis varit ute och jag har jagat honom på gräsmattan, shit, vad han skrattade. Hade vi haft publik hade den nog skrattat också. en blind mamma jagar sitt barn som är mycket snabbare än mamman. Han är ju så tyst den lille ungen så jag hör inte vad han är... :) Förutom när han skrattar då. :)
Imorgon är det träning för min del och sedan är det bara att packa. Det är så skönt när man väl sitter i bilen och är på väg.
Ser verkrligen fram emot resan nu.
Nu är jag trött och har ont i handen. Jag har gjort något med den men vet inte riktigt vad?
Dags att sätta på en kopp kaffe, kan behövas nu.
So long
Regn igen!
Jens och Daniel var på g iaf, tur att någon är det.
Åska hela natten
Jens har också sovit lite sådär. Tog över honom till oss, han skrek som bara den, kanske drömde något läbbigt?
Daniel däremot har inte hört någonting. Hmm?
Idag skall vi in till stan och uträtta några ärenden inför resan. Skall bland annat in på apoteket och höra om myggmedel till Jens. Man vet ju inte hur det är med myggen där uppåt. :)
Myggorna brukar inte gilla mig, tack och lov. Men Jens kanske de tycker är smarrig.
Jens ligger i sin säng just nu. han är rolig. de senaste dagarna har vi frågat om han är trött och vill gå och lägga sig, typ vid den här tiden. Då går han direkt till sovrummsdörren och bankar på den. :)
Ha en skön dag.
So long
Lite av varje
Jag smajlar lite försiktigt mot honom och går snabbt in på toan. När jag kommer tillbaka hör jag återigen ett Heeej, ännu gladare den här gången...
Jag smajlar lite till och hoppar ner i sängen. Efter ett litet tag hör jag att Jens somnat om men jag kan bara inte. Somnar när klockan är typ tjugo i sju eller något och väckarklockan ringde sju, då var jag mer död en levande.
Jag gick upp en kvart senare än vad jag skulle.
Sedan var det träning som stod på programet och det var roligt precis som det brukar.
Ringde till pappa senare på dagen och berättade att nu har jag fått visp-armar, precis som han har. :) Han är köksmästare och ja, han har visp-armar helt enkelt. Ni vet musklerna på underarmens översida? Haha, jag är töntig, jag vet... :) Men nu har alltså även jag fått sånna armar, nästan iaf... hihi
Min käre pappa skrattade åt mig och det skulle ni kanske också gjort om ni hade sett mig, för man kan kalla mig mycket, men inte biffen... haha
Jag skall iaf visa honom nästa gång vi ses, imorgon blir det nog. :)
När jag kom hem fixade jag till lite här hemma.När jag gjort det var jag trött som katten och tänkte att jag lutar mig lite mot soffan bara, sedan tänker jag, nja, jag lägger mig ner lite och vilar... Jag somnar som en himla stock. Jens och Danne är ute och springer i regnet men jag är helt väck.
Efter det har jag iaf varit pigg. :)
Jens har väl inte gjort något speciellt busigt idag, bara varit allmänt gosig och finurlig.
Jag skall läsa lite innan det är dags för sängen.
Godnatt på er.
Regn-bilder
Ny vecka
Jag har känt mig lite av banan idag. Har haft lite ont i händerna och knäna. nu har jag ju vant mig vid att inte ha ont alls så då blir jag lite ledsen. vet inte hur jag skall göra nu, om jag skall fortsätta trappa ner kortisonet eller stanna?
För andra dagen i rad har jag somnat på soffan när Jens sovit. Hlet slut har jag varit.
Vet inte varför?
Vi har precis varit ut på en promenad, köpt jordgubbar. Man får passa på,de borde väl ta slut snart, eller?
idag har vi en helt annan liten kille här hemma. Igår var han ju gnällig och ville varken sova eller äta. Idag har han varit ett litet solsken. :)
Han är så snabb nu. Jag får jaga honom runt runt i lägenehten. Han är snabbare än mamma tydligen. :) Nej, men jag är så rädd att tackla omkull honom så jag springer lite försiktigt, skylle rpå det iaf..)
Ha en skön kväll.
Äntligen...
han kunde bara inte komma till ro. Han som varit ute och busat så mycket idag, det hjälpte inte precis. :(
Han har ätit dåligt också så det kanske är något som inte riktigt är som det skall just för tillfället, eller så är det bara en lite dålig dag?
Annars har det varit bra. Vi har varit och fikat med Anne och svärmor. Sedan blev det middag hos mina föräldrar. Ja, den här bilhistorian fortsätter ett tag till men vi skall väl komma överens snart tror jag. :)
Jag ser iaf fram emot att komma iväg!
Imorse var Daniel och Jens inne och lekte på Jens rum. De har roligt så jag tänkte att jag får väl kika in jag med och ha lite skoj... :) När jag kom in i rummet kommer min son fram till mig och knuffar ut mig ur rummet. Hmmm? Jag går in igen och samma visa, utknuffad.
Efter ett tag fick ja iaf komma in och vara med. Där ser man, det skall jag komma ihåg. Nästa gång Jens vill leka med mig så.. Får fundera på saken. ;)
Fast i och för sig, vi har ju lekt sedan dess men ja, nästa gång så skall jag inte vara så lättlekt.
Nej, nu får jag göra något annat innan det är dags att hoppa i säng.
Godnatt!
Föresten, Marie, det vill jag hemskt gärna att du gör, när du orkar och hinner. *kram*
Sugen
Jag har en sug som jag får använda mer eller mindre beroende på hur slemmig jag är. Jag hostar och suger ut slemmet ur tracken helt enkelt.
Idag ställde sig min gosunge vid sugen, tog tag i slangen och stoppade den i munnen. Själva enden av slangen som jag suger med satt fast där uppe så den nådde han inte. Hur som helst, han stoppade en del av slangen i munnen och hostade och brummade som bara den. Jag dog närapå av skratt.
Han är såå söt min lille vän. Hur mycket kommer han inte att ha att berätta för sina vänner om sin konstiga mamma? haha Jag skall banne mig låta honom ta med sig mina begangnade porslinsögon och visa upp för sina vänner också. Kanske iaf... ;)
Godnatt på er.
En solig lördag
Det har varit en lugn dag. Jag solade lite när Jens sov. Sedan har vi varit ute på lekplatsen och stojat. Vi gick hem för att käka glass men Jens tyckte det var mycket roligare att kolla in gräsklipparen så det blev inte mycket glass för honom.
Jag och Jens stod och kollade på medan Daniel klippte gräset, det var både spännande och lite otäckt tyckte gosrosen.
Känner att jag inte har mycket att skriva idag.
Imorgon skall vi göra lite mer. Inget jobbigt precis, åka och fika med en kompis och sedan är vi bjudna på middag hos mina föräldrar. Då skall vi prata ut om resan till Dalarna, får vi se om pappsingen åker med oss eller i sin egna skakande brummande sak. :)
Nej,nu får jag ta han dom mitt lilla frö, han tycker inte om när jag sitter här.
Ha en mysig kväll.
So long
Fortsätter må bra
Jag har varit och tränat på förmiddagen, fortsätter öka på vikterna och det går bra. Nu känner jag mig riktigt stark i kroppen, så härlig känsla det är.
Jens sprudlar av glädje, den lille rackungen. Han åt ett sånt där fulkornskorvbrödd för en liten stund sedan och det var mumsigt och smidigt.
Tur man har vänner här som tipsar om sånt man inte tänker på själv. :)
Jag är nog inne i en period då jag tänker tillbaka rätt mycket på vad som hänt under åren. Sånna perioder hamnar jag i ibland, det gör mig inte ledsen att tänka på det heller utan bara skönt på något vis. Det är skönt att få skriva av sig och berätta om det också.
Mitt liv bestod ju till väldigt stor del av just sjukhus och operationer under många år och det är klart det satt sina spår. Sjukdomen präglar mitt liv fortfarande fast jag inte riktigt vill acceptera att det är så.
När jag blev avrådd från att bli gravid tänkte jag. Den här sjukdomen har tagit min syn vilket jag accepterat för länge länge sedan, den tog också en stor del av min barndom och hela tonårstiden kan man väl säga. Det går inte att göra något åt, men att den skulle få förstöra min framtid det kunde jag bara inte acceptera. det var det svåra.
Jaja, nog om detta nu.
Nu skall jag gosa med min lille vän.
Han kom precis och la huvudet i mitt knä. :)
So long
Bröllopsdagen
Idag är det fyra år sedan jag och Daniel gifte oss. :)
Den 3 juli 2004 vaknade jag av att det åskade och regnade som katten. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, jag gjorde det första. Lagom till vi skulle ut i parken och fotograferas, precis innan sermonin i kyrkan, sprack det upp och blev supersoligt! :) Det höll i sig under hela dagen och kvällen.
Det var en helt underbar dag, en av de lyckligaste. Hela kyrkan var full av nära och kära. Inbjudna plus folk som läst i tidningen att vi skulle gifta oss. Det kom gamla lärare och folk som jag känt sedan jag var liten.
Lovisa, min syster, sjäng "För kärlekens skull" av Ted och Kenneth Gärdestad. Den vackraste låt jag vet.
Festen var också lyckad. Vi drack chanpange och åt chokladdoppade jordgubbar ute medan en god vän till oss, plus några vänner till henne, spelade fiol.
Pappa hade förberätt all mat tidigare och bröllopstårtan hade han gjort på förmiddagen. Mamma hade dukat upp världens finaste bord.
Ja, det var en underbar dag och kväll, precis som det skall vara.
Nu sitter vi här, fyra år senare och det har hänt massor sedan den dagen. Så är det ju med livet, både bra och dåliga saker händer.
Vi har rest endel, Egypten är favoritstället, dit måste vi bara igen. Jag har bytt ut mina höfter, den vänstra först och precis ett år senare, den högra. Två operationer jag helt och hållet såg som utmaningar. Mitt mål var att stå på gymmet inom tre månader efter varje operation och det gjorde jag. De operationerna måste vara de mest positiva jag gott igenom. Från att ha left med konstant smärta, brosket var så gott som borta, till att inte känna någonting alls, nja, det får man väl kalla lyckat. :)
Sedan har ju åren såklart präglats av den stora längtan efter barn. Jag gjorde ett misslyckat försök, då jag slutade med alla mediciner och blev grymt dålig. Daniel fick kamma mig eftersom jag inte kunde lyfta armarna och jag bara grät. Vaknade till och med i sömnen av att tårarna rann, mest av räddsla tror jag.
Sedan, 2005, fick vi beskedet från doktorerna att de starkt avrådde mig att försöka bli gravid. En doktor gjorde det på ett bra sätt och en doktor gjorde det på ett dåligt sätt, men det har jag skrivit om tidigare. Det hela resulterade i den mörkaste tiden av mitt liv. Jag som aldrig haft psykiska problem fick ångest, hjärtklappning och kunde inte vara själv. När Daniel skulle jobba fick han köra hem mig till mina föräldrar för jag vågade inte vara ensam. jag vågade inte ens åka färdtjänst själv. Jag blev en helt annan person.
Utan Daniel hade jag aldrig klarat mig.
På hösten vintern tog jag mig på något sätt upp ur gropen jag hamnat i och fattade en del beslut.
Jag bestämde mig för att göra mig så stark som möjligt, både fysiskt och psykiskt, träna, äta bra och sluta med de farliga medicinerna. Sedan slutade jag med mini-pillrerna och lät det som skulle ske ske. eller så skulle det inte ske någonting.
Doktorerna hade sagt att jag antagligen inte kunde bli gravid ens. Jag tänkte så här, om det är meningen att jag blir gravid så är det. Låter enkelt eller hur? Men det var såklart inte alls enkelt. Vonda och räddsla präglade den tiden. När jag tre månader sedan gjorde graviditetstest som var positivt så kanske ni tror att jag tänkte, jaha, det var ju meningen att jag skulle bli gravid, så nu går det bra. :)
Nej, jag hade en räddsla under hela graviditeten, jag hade ju hört så mycket hemskheter. Doktorn sa ju bland annat att även om jag inte är rädd om mig själv så måste jag tänka på barnet för det är inte säkert det blir friskt.
eller så kanske jag själv blir så sjuk efteråt så jag inte kan ta hand om mitt barn och det är ju inte snällt.
När jag tänker tillbaka på det här så blir jag fortfarande arg. Hon sa så mycket dumma saker till mig.. bland annat frågade hon mig om Daniel verkligen var berädd att riskera mitt liv för ett barn. Hon sa att jag skulle skaffa hund istället, men det har jag väl skrivit?
Jaja, det slutade, eller började med Jens. Den underbaraste lille kille som finns i hela vida världen.
Nu sitter jag här med mina grabbar. För tio år sedan skulle jag aldrig ens vågat hoppas på detta, så mycket kan jag säga. :)
Idag har det varit underbart väder. Vi har varit på Galgberget en sväng och fikat. efter det lämnade vi Jens hos Anna och jag och Daniel gick på restaurang. :) Jag älskar det, njuter verkligen när jag får sitta där och äta underbar mat. :)
Nu är det dags att hoppa i säng.
Jag skall träna imorgon.
Sov gott!
Soligt igen!
Daniel var till vårdcentralen i förmiddags eftersom han inte mår så bra. Han har haft jättetorra slemmhinnor i näsan och svaljet från och till under flera månader nu. Nu har han dessutom ont i bröstet, på högra sidan. Jag vet inte vad det är och det visste inte doktorn heller. De tog massa prover och han har en telefontid om en vecka, hoppas det inte ärn något.
usch, jag kan inte hjälpa att jag blir orolig.
När Daniel var borta ringde hans morbror, de vi skall åka till Polen med. Han ville ha vårt bokningsnummer till resan. Jag kunde inte ge honom det såklart eftersom det var uppskrivet någonstans. Jag frågade inte heller vad han skulle ha det till.
Daniel ringde honom när han kom hem och gav honom nummret och frågade varför. Jo, hör här nu! Han skulle skriva till färgebolaget eller vad man nu kallar det och säga till att vi, jag, Daniel och Jens alltså, skulle ha en handikapphytt.
Jaha, där ser man, intressant. Den tanken har aldrig någonsin korsat mitt huvud. Jag behöver inte något anpassat på det viset. Det som irriterar mig är att han inte sa något till mig när han pratade med mig.
men detta är typiskt dem, jag vet det. De gör bara så atomatiskt.
hytten är säkert stor och fin, eller vad tro ni?
Ja, det här börjar väl bra? Men jag bryr mig inte så jättemycket. Jag har ju två val, låta de hålla på eller säga ifrån. Funderade på om jag skulle ringa upp honom och säga att han kan lägga ner det där med handikapphytten. Men så orkar jag bara inte.
Nu är det snart dags att äta.
Jens är på sitt rum nu och leker för fulla muggar. Han pratar och pratar, jag älskar att lyssna på det!
Ha det bra ikväll!
So long
Litet boktips
Vi har som sagt varit hos svärmor och det var trevligt. Jens for runt som ett litet vilddjur, men så skall det ju vara. När jag är där slappnar jag av eftersom jag känner mig som mig själv, eller något... Hmm, lät konstigt men jag orkar inte ge mig in på någon längre förklaring, ni förstår nog vad jag menar ändå. :)
Vi var hem till mina föräldrar också. jag tror pappa börjar acceptera att han får åka med i vår bil eller åka i sin egen själv. haha Ja jisses, har man inga problem så...
Jag har mutat med massage. :)
De har verkligen jättemycket på restaurangen nu. Det var mycket tidigare också men efter att de uppmärksammades efter den där kontrollen så har det blivit ännu mer. jag är orolig, mest för min pappa. Han har alltid jobbat jsupermycket, vi har ju haft egen krog under flera år bland annat. Då jag för övrigt var som mest sjuk men det är en annan historia. Nu är pappa ändå 60 år och man tycker att han borde kunna ta det lite lugnare men nu blir det snarare ännu värre.
Det känns jobbigt men jag kan inte göra så mycket. Jag är orolig att det skall hända honom något. Tack och lov slutade han röka för tre och ett halvt år sedan, han var storrökare innan. Det är jag verkligen såå glad för, att han lyckades med det.
Pappa och jag står varandra väldigt nära, det har vi alltid gjort. Det är han som varit med mig under alla operationer och sjukhusbesök. Han har varit min stora trygghet och verkligen funnits där alltid. Det är honom jag slagit på, svurit åt och vägrat prata med när jag för tredje gången under två månader skickades till Örebro för en ny ögonoperation. Jag hade fått en jättestor blödning så jag inte såg någonting. Då var jag tio elva år. Jag skrek till pappa: Kan jag inte få bli blind, helre är jag blind än sövs en gång till!
Men jag slapp inte det... :)
Sånna här minnen är svåra, det är de verkligen, jag gråter lite nu... Hmmm?
Det var inte meningen. Jag är nog trött. Men vi har varit med om så jäkla mycket jag och pappa. Jag har ju alltid sett det från barnets sida, nu när jag är förälder själv så ser jag det mer från hans sida och den sidan är så mycket värre.
Tänk när vi åkte till London för jag skulle steloperera nacken.Det var sista utvägen, hade de inte gjort den operationen då hade jag inom den närmsta tiden dött eller blivit förlamad från halsen och ner. Operationen var riskfull, jag var det 13:de barnet i världen som genomgick den operationen. Pappa viste inte om han skulle åka hem med mig eller själv. Under operationen som tog runt sex timmar vandrade pappa på Londons gator, en stund satt han på en pubb och drack cappusionoo.
Mamma hade det inte lätt hon heller, var hemma i Simlångsdalen med mina småsyskon, Jesper fyra och Lovisa åtta.
Jag skulle kunna skriva ner hur mycket som helst om de åren, de var så intensiva.
Iaf, pappa och jag kommer väl alltid ha det där speciella bandet, det spelar ingen roll att vi bråkar om vilken bil vi skall åka upp till Dalarna i. :)
Han är min styrka ändå.
Men hjälp, jag skulle ju rekomendera en bok som jag läser. Den heter Mig äger ingen och är skriven av Åsa Linderborg.
Den handlar om Åsas uppväxt med en alkoliserad pappa. Den är verkligen gripande och så kärleksfullt skriven trots det bakcar den inte för hur det verkligen var. rekomenderas verkligen.
okej, dags för sängen. en bra idé? :)
Godnatt
Nya bilder, igen...
Pappa och Jens kan också mysa... haha 
Jens och hans leksaker... Man ska inte gå med pinnar i munnen
Resan blir av
Tack för era kommentarer, de gör mig som valigt glad. På en av bilderna, imse-vimse tror jag det är, så syns tracken. Jag har fått en del frågor om den tidigare. Så ser den iaf ut, min käre vän tracken. :)
Resan till Polen har vi tackat ja till. Klart vi skall åka! :) Jag ser fram emot det. Vi kommer ha egen hytt på vägen ner, resan tar ju rätt lång tid och det känns himla skönt att vi iaf kan sova själva. Tror nog morbroren och frun också tycker det är bäst, man vet ju inte hur Jens kommer sova, ny miljö och allt.
Vi har också bestämt att ta med vår egen bil, det är ju mycket saker som skall med och skönt om man vill åka iväg på något själv. Resan hem gör vi ju själva eftersom de andra stannar två månader till.
Ja, det blir nog bra. :)
Nu har vi ju den berömda Dalarna-resan som vi skall på först. haha Nu verkar det som att det ordnar sig för pappa så han slipper vara tillbaka på fredagen. Där ser man, det var visst inte så kört som han sa, den gode pappan.
Jaja, så kan det bli.
Igår var jag och tränade, riktigt skönt som vanligt. Nästa träning blir på fredag.
Jens hade en konstig dag igår. Han var så gnällig och han åt inte bra med mat heller. :( Jag har blivit bättre på att ta det där med maten, jag vet ju att det går upp och ner men jag älskar när han äter bra såklart!
Jag får inte glömma att ringa bvc och ändra tid. Han har tid för vaccination någon dag innan vi åker till Polen och det är väl ingen bra idé. Bättre att ta sprutorna när vi kommer hem så han inte får någon reaktion när vi är borta.
Dags att fixa till lite här hemma nu.
I eftermiddag skall vi in till stan en sväng, bland annat hälsa på svärmor.
ha en bra dag mina vänner.
So long
