Risig....
På den här bloggen händer det inte mycket alls tycker jag.
Länge sedan jag hörde av mig.
Tyvärr kan jag väl inte påstå att det beror på att jag haft så ofantligt roligt utan snarare tvärt om faktiskt.
Men nu känns det som jag kommit med huvudet ovanför ytan och det är skönt som bara den.
Allt började med en halsinfektion för några veckor sedan. den motades snabbt bort med hjälp av antibiotika. Tyvärr blev mina leder helgalna och tyckte att detta partaj verkar skitkul så vi hänger på. Jag hade ont överallt ungefär och stora brinnande inflammationer. När pencillinkuren var över ringde jag och bokade in både Remicade, två veckor för tidigt, plus tre kortisonsprutor.
Jens hade varit väldigt hostig och lite feber hade han dagarna innan jag stack till Spenshult. Jag själv kände mig inte det minsta dålig förutom lederna då... ;)
Tydligen hade jag något i kroppen ändå och både kortison och Remicade gör ju att man är extra mottaglig och emunförsvaret kraschar lite så det blev inte så bra.
Dagen efter fick jag ont i halsen och det började slemma som bara den.
Tog med mig Jens och sugen till mina föräldrar och kollade på kronprinsessbröllopet... ;) Mådde rätt dåligt och var faktiskt allmänt sur och förbannat ledsen rent ut sagt. Lederna var ju som små drömmar men jag kunde ju absolut inte njuta av det.
Jag fick suga och suga och kände mig helkass. Tungt att andas. Åkte akut till halskliniken på måndagen, där de på min uppmaning tog odling. Ville hon inte först. Gav mig antibiotika igen. Dagen efter fick jag jättehög feber och det hade jag från och till några dagar. Det slemmade igen men det ska väldigt mycket till innan jag åker in, dessutom väntade jag ju på att penicillinet skulle börja hjälpa. Tack och lov lyckades jag vara som sjukast de dagar då Daniel var ledig.
Jag har faktiskt inte många minnen av midsommarhelgen. Det beror inte på att jag snappsade som en tok utan på att jag var dimmig och sov mesta delen av tiden, sittande, liggande och närapå stående.
Daniel jobbade hela helgen så jag och Jens bodde hos mina föräldrar och de har varit mer som hans mamma och pappa än vad jag varit. Jag har inte orkat något och haft sånna skuldkänslor för att jag inte kunnat och orkat leka och pyssla om. Att sånt här får hända och drabba så ofta och hårt, det är svårt att acceptera.
Det låter kanske överdrivet men helt ärligt så har jag varit nere i en djup grop då jag inte hade mycket livsglädje kvar inom mig. Det blir väl så när det ena följer på det andra och jag hann aldrig glädjas åt att lederna blev så himla bra.
Igår ringde jag igen för att kolla den där odlingen. Jag hade ju inte blivit något bättre. Det visade mycket riktigt att det antibiotikat inte tog de bakterierna jag har. Tackar mig själv å det varmaste att jag stod på mig vad det gäller en odling. Annars hade jag varit tvungen att åka in igen, göra en odling och vänta en vecka på svar. Vilket oerhört mysigt senario. Så det kan alltid bli värre och det vet jag mycket väl, därför brukar jag aldrig säga så förutom nu då. :)
Nu ikväll börjar jag känna mig bättre och det är absolut mindre slem.
Tack! Tack! Tack!
Speciellt bra är det eftersom vi nästa vecka åker till Italien. Tjohooo :)
Har haft panik över det med, att jag inte skulle hinna bli bra, men nu är jag på g.
Okej, här kom värsta hälsorapporten. :)
Hoppas ni haft en toppenfin midsommarhelg och tack till er som kikat in här och skickat fina och gulliga kommentarer.
Stor kram till er.
Länge sedan jag hörde av mig.
Tyvärr kan jag väl inte påstå att det beror på att jag haft så ofantligt roligt utan snarare tvärt om faktiskt.
Men nu känns det som jag kommit med huvudet ovanför ytan och det är skönt som bara den.
Allt började med en halsinfektion för några veckor sedan. den motades snabbt bort med hjälp av antibiotika. Tyvärr blev mina leder helgalna och tyckte att detta partaj verkar skitkul så vi hänger på. Jag hade ont överallt ungefär och stora brinnande inflammationer. När pencillinkuren var över ringde jag och bokade in både Remicade, två veckor för tidigt, plus tre kortisonsprutor.
Jens hade varit väldigt hostig och lite feber hade han dagarna innan jag stack till Spenshult. Jag själv kände mig inte det minsta dålig förutom lederna då... ;)
Tydligen hade jag något i kroppen ändå och både kortison och Remicade gör ju att man är extra mottaglig och emunförsvaret kraschar lite så det blev inte så bra.
Dagen efter fick jag ont i halsen och det började slemma som bara den.
Tog med mig Jens och sugen till mina föräldrar och kollade på kronprinsessbröllopet... ;) Mådde rätt dåligt och var faktiskt allmänt sur och förbannat ledsen rent ut sagt. Lederna var ju som små drömmar men jag kunde ju absolut inte njuta av det.
Jag fick suga och suga och kände mig helkass. Tungt att andas. Åkte akut till halskliniken på måndagen, där de på min uppmaning tog odling. Ville hon inte först. Gav mig antibiotika igen. Dagen efter fick jag jättehög feber och det hade jag från och till några dagar. Det slemmade igen men det ska väldigt mycket till innan jag åker in, dessutom väntade jag ju på att penicillinet skulle börja hjälpa. Tack och lov lyckades jag vara som sjukast de dagar då Daniel var ledig.
Jag har faktiskt inte många minnen av midsommarhelgen. Det beror inte på att jag snappsade som en tok utan på att jag var dimmig och sov mesta delen av tiden, sittande, liggande och närapå stående.
Daniel jobbade hela helgen så jag och Jens bodde hos mina föräldrar och de har varit mer som hans mamma och pappa än vad jag varit. Jag har inte orkat något och haft sånna skuldkänslor för att jag inte kunnat och orkat leka och pyssla om. Att sånt här får hända och drabba så ofta och hårt, det är svårt att acceptera.
Det låter kanske överdrivet men helt ärligt så har jag varit nere i en djup grop då jag inte hade mycket livsglädje kvar inom mig. Det blir väl så när det ena följer på det andra och jag hann aldrig glädjas åt att lederna blev så himla bra.
Igår ringde jag igen för att kolla den där odlingen. Jag hade ju inte blivit något bättre. Det visade mycket riktigt att det antibiotikat inte tog de bakterierna jag har. Tackar mig själv å det varmaste att jag stod på mig vad det gäller en odling. Annars hade jag varit tvungen att åka in igen, göra en odling och vänta en vecka på svar. Vilket oerhört mysigt senario. Så det kan alltid bli värre och det vet jag mycket väl, därför brukar jag aldrig säga så förutom nu då. :)
Nu ikväll börjar jag känna mig bättre och det är absolut mindre slem.
Tack! Tack! Tack!
Speciellt bra är det eftersom vi nästa vecka åker till Italien. Tjohooo :)
Har haft panik över det med, att jag inte skulle hinna bli bra, men nu är jag på g.
Okej, här kom värsta hälsorapporten. :)
Hoppas ni haft en toppenfin midsommarhelg och tack till er som kikat in här och skickat fina och gulliga kommentarer.
Stor kram till er.
Dåligt av mig...
Det är grymt dålig uppdatering här i min blogg, och det är inte det värsta heller, för jag är urusel på att läsa bloggar över huvud taget just nu.
Eller har varit, förhoppningsvis ändras det efter det här inlägget.
Tiden går fort och veckorna rusar förbi. Tänk att det är första juni idag, inte för att det märks på vädret direkt, men ändå... :)
Vad har hänt sedan sist?
Säkert en hel del men jag verkar ha fått dåligt minne också för jag kommer knappt ihåg.
Ett par saker glömmer jag däremot inte och båda händelserna ägde rum förra veckan. :)
På onsdagen hände något mycket speciellt, jag fick träffa en kvinna jag lärt känna här via våra bloggar, på riktigt, i verkligheten alltså! Det var helt underbart och jag blir helt glad och varm i hjärtat så fort jag tänker på det.
Tänk att hon var så underbar och go som jag trodde hon skulle vara, ja typ ännu mer go och underbar är hon faktiskt. Vi har haft kontakt i över ett år, via just bloggarna och mailen. Timmarna bara rusade iväg när vi satt där och pratade. kändes som vi kunde suttit där ett bra tag till. :)
Men vi har bestämt att träffas igen och då med våra småkillar som är lika gamla.
Tack
Lejonkvinnan
för att jag fick träffa dig och för en underbar eftermiddag!
Dagen efter var vi hem till en kompis som har en tjej som är lika gammal som Jens och en liten prins som snart är en månad.
Det var också en toppeneftermidag. Jens och tjejen hade kul och Jens var helt betagen i alla hennes fina leksaker. :)
Jag däremot var betagen i den lille prinsen, och det inte så lite heller. Jisses vilken liten gobit. Vill ha!!! ;)
fick prata en massa och god fika fick vi med även om Jens då inte hade tid att fika, fanns ju så mycket roligare saker att göra... Vad det nu är som är så himla mycket roligare än att fika och prata undrar ju jag då... Menmen, vi har olika intressen ibland,jag och Jens. Fast intresset för den lille rprinsen var nog ungefär lika stort från både mig och gosrosen. Jens tyckte han var jättesöt och ville trösta honom den lilla stunden han var ledsen. Vi var på väg från lekplatsen och prinsen blev hungrig och därav lite ledsen. Jens sprang upp vid sidan av vagnen och tog hans hand och sprang bredvid. Mycket gulligt men svårt för mamman att köra vangen. :)
Jag har tränat en del och mår på det hehla taget bra, eller har gjort fram till i torsdags eller något. Då blev jag dålig i halsen och lederna tyckte av någon anledning att det vore roligt att hänga på så det gjorde dem.
Tackar och bockar!
Har kollat och igår var det 14 veckor sedan min senaste antibiotikakur, vilket är ett rekord som jag är mycket stolt över att ha slagit.
Men nu är det nog dags för en kur tror jag, för att få bukt med det jag har i kroppen.
Jens,mammas lille gosros, mår bra och är på gång dagarna i enda tycker jag.
Vi åker buss, taxi och hittar på grejer när vi är själva. När Daniel däremot är hemma blir mamma totaldissad ugefär. Hmmmmm
Nädå, överdriver lite men det är klart han är glad när pappa är hemma. De fyra dagarna Daniel jobar i veckan är det ju tio tolv-timmars pass så då ses dem knappt.
Vad ska jag berätta mer?
Något kul Jens sagt kanske. Det jag kommer på så här, har ju fått dåligt minne som sagt, är något han sa/gjorde nu i eftermiddags.
Han hade en av sina leksaksbilar framför oss på bordet och sa till mig.
-Mamma titta på bilen. Varpå han gör som han alltid gör när jag ska titta på något, han tar min hand och lägger på saken.
-Mamma, vad är bilen för färg? Känn!
Mamman lite fundersam....
-Jens jag kan inte känna vad den är för färg, sånt känns inte.
Jens låter ganska så besviken och en aningens irriterad.
-Mamma, känn ordentligt då! Vad är den för färg!
Hahahahhahaha
Ta hand om er så länge och jag hoppas bli lite flitigare här i bloggarnas värld nu framöver, för det är ju otroligt kul kom jag precis på, hade visst glömt bort det också. :)
Kram goa vänner.
Eller har varit, förhoppningsvis ändras det efter det här inlägget.
Tiden går fort och veckorna rusar förbi. Tänk att det är första juni idag, inte för att det märks på vädret direkt, men ändå... :)
Vad har hänt sedan sist?
Säkert en hel del men jag verkar ha fått dåligt minne också för jag kommer knappt ihåg.
Ett par saker glömmer jag däremot inte och båda händelserna ägde rum förra veckan. :)
På onsdagen hände något mycket speciellt, jag fick träffa en kvinna jag lärt känna här via våra bloggar, på riktigt, i verkligheten alltså! Det var helt underbart och jag blir helt glad och varm i hjärtat så fort jag tänker på det.
Tänk att hon var så underbar och go som jag trodde hon skulle vara, ja typ ännu mer go och underbar är hon faktiskt. Vi har haft kontakt i över ett år, via just bloggarna och mailen. Timmarna bara rusade iväg när vi satt där och pratade. kändes som vi kunde suttit där ett bra tag till. :)
Men vi har bestämt att träffas igen och då med våra småkillar som är lika gamla.
Tack
Lejonkvinnan
för att jag fick träffa dig och för en underbar eftermiddag!
Dagen efter var vi hem till en kompis som har en tjej som är lika gammal som Jens och en liten prins som snart är en månad.
Det var också en toppeneftermidag. Jens och tjejen hade kul och Jens var helt betagen i alla hennes fina leksaker. :)
Jag däremot var betagen i den lille prinsen, och det inte så lite heller. Jisses vilken liten gobit. Vill ha!!! ;)
fick prata en massa och god fika fick vi med även om Jens då inte hade tid att fika, fanns ju så mycket roligare saker att göra... Vad det nu är som är så himla mycket roligare än att fika och prata undrar ju jag då... Menmen, vi har olika intressen ibland,jag och Jens. Fast intresset för den lille rprinsen var nog ungefär lika stort från både mig och gosrosen. Jens tyckte han var jättesöt och ville trösta honom den lilla stunden han var ledsen. Vi var på väg från lekplatsen och prinsen blev hungrig och därav lite ledsen. Jens sprang upp vid sidan av vagnen och tog hans hand och sprang bredvid. Mycket gulligt men svårt för mamman att köra vangen. :)
Jag har tränat en del och mår på det hehla taget bra, eller har gjort fram till i torsdags eller något. Då blev jag dålig i halsen och lederna tyckte av någon anledning att det vore roligt att hänga på så det gjorde dem.
Tackar och bockar!
Har kollat och igår var det 14 veckor sedan min senaste antibiotikakur, vilket är ett rekord som jag är mycket stolt över att ha slagit.
Men nu är det nog dags för en kur tror jag, för att få bukt med det jag har i kroppen.
Jens,mammas lille gosros, mår bra och är på gång dagarna i enda tycker jag.
Vi åker buss, taxi och hittar på grejer när vi är själva. När Daniel däremot är hemma blir mamma totaldissad ugefär. Hmmmmm
Nädå, överdriver lite men det är klart han är glad när pappa är hemma. De fyra dagarna Daniel jobar i veckan är det ju tio tolv-timmars pass så då ses dem knappt.
Vad ska jag berätta mer?
Något kul Jens sagt kanske. Det jag kommer på så här, har ju fått dåligt minne som sagt, är något han sa/gjorde nu i eftermiddags.
Han hade en av sina leksaksbilar framför oss på bordet och sa till mig.
-Mamma titta på bilen. Varpå han gör som han alltid gör när jag ska titta på något, han tar min hand och lägger på saken.
-Mamma, vad är bilen för färg? Känn!
Mamman lite fundersam....
-Jens jag kan inte känna vad den är för färg, sånt känns inte.
Jens låter ganska så besviken och en aningens irriterad.
-Mamma, känn ordentligt då! Vad är den för färg!
Hahahahhahaha
Ta hand om er så länge och jag hoppas bli lite flitigare här i bloggarnas värld nu framöver, för det är ju otroligt kul kom jag precis på, hade visst glömt bort det också. :)
Kram goa vänner.
