Den första månaden
Ja, det har faktiskt gått nästan en hel månad sedan Sara föddes. På lördag, närmare bestämt, blir hon en månad gammal, min lilla tjej.
Vilken fantastiskt fin och underbar dotter vi fått. :) Lyckan är total och att jag nu är tvåbarnsmamma, kan jag knappt förstå. Sedan att jag är mamma till två underbara friska barn, det är ett mirakel i sig.
Sara skulle egentligen kommit till världen den 23 april med planerat snitt men eftersom jag fick kraftiga sammandragningar under natten till den 18 april så bestämde läkarna att ta ut henne på torsdagen, jag hade ju ändå gått så lång tid.
Jens är född i vecka 37+2 och Sara i vecka 37+4.
Ändå skiljer det nästan 7 hg på dem.
Det blev en annorlunda upplevelse för mig den här gången eftersom Sara aldrig lämnade mig under de närmsta timmarna efter födelsen. Jens tog de ju till neonatal eftersom han var så liten. Men Sara hade jag på mitt bröst från början och det är något jag verkligen ser tillbaka på med lycka.
På söndagen kom vi hem från sjukhuset.
Sara är en mycket lätt liten tjej att ha och göra med. Hon äter som bara den och idag när vi var på BVC visade vågen på 3560 gram och hon är hela 50 cm lång. :)
Det är mammas tigertjej det.
Jens, mammas gosros, är en stolt och mycket hjälpsam storebror. Han väntar när Sara behöver mat och pussar sin syster ofta.
Ingen svartsjuka har vi märkt av och jag tror det beror på både att han är såpass gammal och att han dessutom är van vid att hjälpa till och visa hänsyn.
Våra två barn mår bra och kärleken är total och utan gräns.
Jens och Sara är en nåd från Gud och min tacksamhet har ingen gräns och kan inte, på något sätt, förklaras med ord.
Jag själv har varit lite krasslig de första veckorna men nu har jag kryat på mig. Trots att jag inte mått så bra har jag inte känt mig ledsen direkt.
Hela familjen har varit förkylda och även Sara blev snorig förra veckan vilket var jobbigt. Hon fick aldrig feber och fortsatte äta riktigt bra men att vara täpt i näsan är jobbigt. Men jag tror nästan att jag och Danne led mest. Nu är hon mycket bättre och låter inte så mycket.
Som sagt, hon är nästan en månad nu och var de veckorna tog vägen fattar jag inte. Men samtidigt känns det ju som hon alltid varit här.
Precis samma känslor finns vad det gäller Jens. det är konstigt, men det går bara inte att tänka hur det hade varit utan dem.
Namnet Sara passar henne perfekt och det hade vi funderat ut innan. Karin heter hon efter Daniels mormor och min gammelmoster. Lovisa har hon självklart fått efter min älskade syster och det känns så himla bra. Just min syster har varit en klippa under den här första tiden och hon och hennes man tog hand om Jens när vi låg inne på sjukhuset. det kändes så bra för då visste vi att han hade allt han behövde och dessutom att han hade det väldigt roligt. :)
Här kom iaf en liten rapport om vår första tid som fyra i familjen.
Kram
Vilken fantastiskt fin och underbar dotter vi fått. :) Lyckan är total och att jag nu är tvåbarnsmamma, kan jag knappt förstå. Sedan att jag är mamma till två underbara friska barn, det är ett mirakel i sig.
Sara skulle egentligen kommit till världen den 23 april med planerat snitt men eftersom jag fick kraftiga sammandragningar under natten till den 18 april så bestämde läkarna att ta ut henne på torsdagen, jag hade ju ändå gått så lång tid.
Jens är född i vecka 37+2 och Sara i vecka 37+4.
Ändå skiljer det nästan 7 hg på dem.
Det blev en annorlunda upplevelse för mig den här gången eftersom Sara aldrig lämnade mig under de närmsta timmarna efter födelsen. Jens tog de ju till neonatal eftersom han var så liten. Men Sara hade jag på mitt bröst från början och det är något jag verkligen ser tillbaka på med lycka.
På söndagen kom vi hem från sjukhuset.
Sara är en mycket lätt liten tjej att ha och göra med. Hon äter som bara den och idag när vi var på BVC visade vågen på 3560 gram och hon är hela 50 cm lång. :)
Det är mammas tigertjej det.
Jens, mammas gosros, är en stolt och mycket hjälpsam storebror. Han väntar när Sara behöver mat och pussar sin syster ofta.
Ingen svartsjuka har vi märkt av och jag tror det beror på både att han är såpass gammal och att han dessutom är van vid att hjälpa till och visa hänsyn.
Våra två barn mår bra och kärleken är total och utan gräns.
Jens och Sara är en nåd från Gud och min tacksamhet har ingen gräns och kan inte, på något sätt, förklaras med ord.
Jag själv har varit lite krasslig de första veckorna men nu har jag kryat på mig. Trots att jag inte mått så bra har jag inte känt mig ledsen direkt.
Hela familjen har varit förkylda och även Sara blev snorig förra veckan vilket var jobbigt. Hon fick aldrig feber och fortsatte äta riktigt bra men att vara täpt i näsan är jobbigt. Men jag tror nästan att jag och Danne led mest. Nu är hon mycket bättre och låter inte så mycket.
Som sagt, hon är nästan en månad nu och var de veckorna tog vägen fattar jag inte. Men samtidigt känns det ju som hon alltid varit här.
Precis samma känslor finns vad det gäller Jens. det är konstigt, men det går bara inte att tänka hur det hade varit utan dem.
Namnet Sara passar henne perfekt och det hade vi funderat ut innan. Karin heter hon efter Daniels mormor och min gammelmoster. Lovisa har hon självklart fått efter min älskade syster och det känns så himla bra. Just min syster har varit en klippa under den här första tiden och hon och hennes man tog hand om Jens när vi låg inne på sjukhuset. det kändes så bra för då visste vi att han hade allt han behövde och dessutom att han hade det väldigt roligt. :)
Här kom iaf en liten rapport om vår första tid som fyra i familjen.
Kram
Sara
De första bilderna på Karin Sara Lovisa Östberg, född 120419 12:12.
Längd 47, vikt 2745.
Längd 47, vikt 2745.
Rastlös
Rastlös känner jag mig allt som oftast just nu och det är väl inte så konstigt.
Väntar på att få träffa Liten och bekanta sig med det nya miraklet i vårt liv. Se Jens som storebror och hur han kommer reagera på det.
Sedan väntar vi också på besked ang en lägenhet inne i stan. det är oerhört svårt att få lägenhet i Halmstad och området vi vill till är populärt.
vi var hur som och kollade in en lägenhet där i tisdags och nu väntar vi på besked om vi får den.
Det vore verkligen fantastiskt bra. det är ett område med mycket barn och nära till både dagis och skola. dessutom bor några av våra bästa vänner typ 20 meter från den här lägenheten.
Jaja, förhoppningsvis får vi reda på om vi får den, på måndag.
det är jobbigt att vänta och inte veta.
Hoppas!
Jens och jag har inte gjort så mycket idag, lekt och tagit det lugnt. Han har mest väntat på att några kompisar ska dyka upp där ute. det gjorde dem, till slut och han fick faktiskt ut och leka nu en sväng efter maten.
Nu ska jag ta ett tag med middagsdisken.
Bebis hickar på i vanlig ordning. :)
Ha en fin lördagskväll.
Väntar på att få träffa Liten och bekanta sig med det nya miraklet i vårt liv. Se Jens som storebror och hur han kommer reagera på det.
Sedan väntar vi också på besked ang en lägenhet inne i stan. det är oerhört svårt att få lägenhet i Halmstad och området vi vill till är populärt.
vi var hur som och kollade in en lägenhet där i tisdags och nu väntar vi på besked om vi får den.
Det vore verkligen fantastiskt bra. det är ett område med mycket barn och nära till både dagis och skola. dessutom bor några av våra bästa vänner typ 20 meter från den här lägenheten.
Jaja, förhoppningsvis får vi reda på om vi får den, på måndag.
det är jobbigt att vänta och inte veta.
Hoppas!
Jens och jag har inte gjort så mycket idag, lekt och tagit det lugnt. Han har mest väntat på att några kompisar ska dyka upp där ute. det gjorde dem, till slut och han fick faktiskt ut och leka nu en sväng efter maten.
Nu ska jag ta ett tag med middagsdisken.
Bebis hickar på i vanlig ordning. :)
Ha en fin lördagskväll.
Nöjd
Hur jag än gör blir det alltid stressigt när jag ska iväg någonstans. vi hade gott om tid imorse, jag och Jens, ändå fick jag halvspringstappla för att inte missa färdtjänsten som stod och väntade på mig när jag kom från dagis.
Det hade parkerat en stor lastbil utanför dagis så en av personalen fick komma till undsättning och hjälpa mig runt den.
Men sedan blev det att fara in mot stan och barnmorskan. Min ledsagare följde med mig eftersom daniel jobbar.
det var ett lyckat besök, vilket alla besök hos henne varit. Haha Jag hade ökat ett kg på en vecka, skyller på pappas goda mat som vi fick i helgen... :) Bebis hade också vuxit och tom blodtrycket var något lägre än sist.
Kanske hinner v med ett besök till hos henne innan bebis kommer. vi får se.
Jag och ledsagaren tog en fika efteråt och sedan var det bara att fara hem och hämta trollungen.
Han är ute och leker på gården nu.
Vi väntar på ett besked som ska komma inom de närmsta dagarna. vi är så otåliga och bara hoppas just nu.
Hoppas det blir som vi vill, det vore så perfekt!
Bra för hela familjen.
Danne jobbar sin sista helg nu, innan han går på pappaledighet. Möjligtvis jobbar han någon dag nästa vecka också, men ingen helg iaf. Phu
Ha en fin dag nu, här har våren hälsat på idag.
Kram
Det hade parkerat en stor lastbil utanför dagis så en av personalen fick komma till undsättning och hjälpa mig runt den.
Men sedan blev det att fara in mot stan och barnmorskan. Min ledsagare följde med mig eftersom daniel jobbar.
det var ett lyckat besök, vilket alla besök hos henne varit. Haha Jag hade ökat ett kg på en vecka, skyller på pappas goda mat som vi fick i helgen... :) Bebis hade också vuxit och tom blodtrycket var något lägre än sist.
Kanske hinner v med ett besök till hos henne innan bebis kommer. vi får se.
Jag och ledsagaren tog en fika efteråt och sedan var det bara att fara hem och hämta trollungen.
Han är ute och leker på gården nu.
Vi väntar på ett besked som ska komma inom de närmsta dagarna. vi är så otåliga och bara hoppas just nu.
Hoppas det blir som vi vill, det vore så perfekt!
Bra för hela familjen.
Danne jobbar sin sista helg nu, innan han går på pappaledighet. Möjligtvis jobbar han någon dag nästa vecka också, men ingen helg iaf. Phu
Ha en fin dag nu, här har våren hälsat på idag.
Kram
Inte långt kvar
Nu har jag gått 36 fullgångna veckor och snart får vi träffa vår nya familjemedlem. det känns konstigt att graviditeten snart är över och att jag snart får sitta med miraklet i min famn.
Var tog tiden vägen egentligen?
Jag mår bra, har fått lite högt blodtryck de senaste veckorna. det håller sig dock stabilt och har inte stigit mer, inga andra tecken på havandeskapsförgiftning finns heller så det känns lugnt.
Bebis växer på som bara den och är fortfarande mycket livlig. Hela magen buktar åt olika håll när hon sätter igång med gympan vilket pyret gör ofta om man så säger... :)
Barnmorskan är nöjd och jag följer normalkurvan vilket ju är jätteskojigt, jag som aldrig är normal på något annat vis menar jag.
Påsken var bra också. Vi bodde hos mina föräldrar från långfredagen till påskdagen. Daniel jobbade helg som vanligt. Jens var på cirkus med sin moster på fredagen och det var roligt, speciellt som Spiderman var där... ;)
Imorgon är det besök hos barnmorskan och nästa vecka några andra grejer inplanerade. Sedan ni, är det inte långt kvar.
Ska försöka hålla den här bloggen uppdaterad även om det känns en aningens omotiverande, men det kanske blir bättre.
Kram till er som kikar in.
Var tog tiden vägen egentligen?
Jag mår bra, har fått lite högt blodtryck de senaste veckorna. det håller sig dock stabilt och har inte stigit mer, inga andra tecken på havandeskapsförgiftning finns heller så det känns lugnt.
Bebis växer på som bara den och är fortfarande mycket livlig. Hela magen buktar åt olika håll när hon sätter igång med gympan vilket pyret gör ofta om man så säger... :)
Barnmorskan är nöjd och jag följer normalkurvan vilket ju är jätteskojigt, jag som aldrig är normal på något annat vis menar jag.
Påsken var bra också. Vi bodde hos mina föräldrar från långfredagen till påskdagen. Daniel jobbade helg som vanligt. Jens var på cirkus med sin moster på fredagen och det var roligt, speciellt som Spiderman var där... ;)
Imorgon är det besök hos barnmorskan och nästa vecka några andra grejer inplanerade. Sedan ni, är det inte långt kvar.
Ska försöka hålla den här bloggen uppdaterad även om det känns en aningens omotiverande, men det kanske blir bättre.
Kram till er som kikar in.
33+2
Japp, så långt är jag gången nu då och allt ser fint ut. Idag fick vi träffa en annan barnmorska, men hon var bra också. fast det är ju alltid skönast att träffa någon man är van vid och som känner en.
Magen växer på som den ska och inga konstigheter i varken blodprov eller urin. jag har ett blodvärde på 119, ja det är sant... Jag tar inga järntabletter heller kan jag tillägga.
Jag hade däremot gått ner några hekton men de lär jag väl gå upp snart igen. Ska tänka lite mer på att äta mellanmål tror jag.
Jag är inte mycket för att äta mellan målen men kan nog låta det gå lite för lång tid kanske.
Efter besöket hos barnmorskan for vi och storhandlade. Inte kul alls men nödvändigt och dyrt.
Nu ikväll har vi varit och ätit middag hos mina föräldrar. Blev inte att vi träffade de i helgen eftersom Daniel var dålig och vi inte visste vad det var för något. Vi har väl kommit fram till att han lider av magkatarr. Hoppas det ger med sig snart.
Jag har haft det själv och det är inte trevligt alls. :(
Både jag och Jens hade ett långt samtal med syster ikväll också. Jens berättade att han hört bebisen och talade om hur hon kommer se ut när hon föds. Hon kommer ha brunt hår och gröna ögon.
Jaha, okej... :)
Min lilla filur till syster frågade också Jens vad hon ska heta och fick därmed vårat namnförslag, om det nu blir en flicka vilket det ser ut att bli. Hehe
Jag har faktiskt börjat få riält ont nu också, vilket jag inte talar så högt om... Men det är mitt vänstra knä och vänster fot som börjat mopsa sig. Jaja, de har ju skött sig så jag ska inte gnälla för mycket. men jag har ju redan rätt taskiga knän och belastningen har väl inte gjort saken bättre kan jag tro.
Som tur är har jag ju en syster som är sjukgymnast och därmed har jag fått några råd som jag tagit till mig.
Nu är klockan mycket för mig som blivit otroligt kvällstrött under graviditeten. Jag ska göra mig iordning och gå och lägga mig.
Imorgon ska vi köra in Jens till kyrkis och så får väl jag och Danne ha några timmar på stan.
Godnatt
Magen växer på som den ska och inga konstigheter i varken blodprov eller urin. jag har ett blodvärde på 119, ja det är sant... Jag tar inga järntabletter heller kan jag tillägga.
Jag hade däremot gått ner några hekton men de lär jag väl gå upp snart igen. Ska tänka lite mer på att äta mellanmål tror jag.
Jag är inte mycket för att äta mellan målen men kan nog låta det gå lite för lång tid kanske.
Efter besöket hos barnmorskan for vi och storhandlade. Inte kul alls men nödvändigt och dyrt.
Nu ikväll har vi varit och ätit middag hos mina föräldrar. Blev inte att vi träffade de i helgen eftersom Daniel var dålig och vi inte visste vad det var för något. Vi har väl kommit fram till att han lider av magkatarr. Hoppas det ger med sig snart.
Jag har haft det själv och det är inte trevligt alls. :(
Både jag och Jens hade ett långt samtal med syster ikväll också. Jens berättade att han hört bebisen och talade om hur hon kommer se ut när hon föds. Hon kommer ha brunt hår och gröna ögon.
Jaha, okej... :)
Min lilla filur till syster frågade också Jens vad hon ska heta och fick därmed vårat namnförslag, om det nu blir en flicka vilket det ser ut att bli. Hehe
Jag har faktiskt börjat få riält ont nu också, vilket jag inte talar så högt om... Men det är mitt vänstra knä och vänster fot som börjat mopsa sig. Jaja, de har ju skött sig så jag ska inte gnälla för mycket. men jag har ju redan rätt taskiga knän och belastningen har väl inte gjort saken bättre kan jag tro.
Som tur är har jag ju en syster som är sjukgymnast och därmed har jag fått några råd som jag tagit till mig.
Nu är klockan mycket för mig som blivit otroligt kvällstrött under graviditeten. Jag ska göra mig iordning och gå och lägga mig.
Imorgon ska vi köra in Jens till kyrkis och så får väl jag och Danne ha några timmar på stan.
Godnatt
Kanske...
Ja, det såg väldigt bra ut hos läkaren förra måndagen. Bebis är över normalstor och ser ut att må väldigt bra där inne. det är en lycka!
Ska tillbaka för tillväxtkontroll den 2 april och har även fått ett datum för snittet. Det håller jag för mig själv ett tag till med tanke på att allt kan hända.
Men det är inte långt kvar nu, tiden springer iväg och snart får jag hålla krabaten i min famn.
Annars knallar det på. Tränade två gånger förra veckan men frågan är om det inte är slut med det nu. det känns inte längre speciellt kul och det är tungt och jag känner mig osmidig, konstigt nog... ;)
Imorgon ska vi till barnmorskan, annars ser veckan rätt lugn ut vilket är skönt. Har två grejer med Vänsterpartiet men vi får se hur det blir med det.
Går och väntar på att få hem Torsten Flincks senaste skiva. Längtar och känner mig en aningens besatt, men det går över...
såg på nyheterna igår om att det ska komma ett antal ensamma flyktingbarn till ett område någonstans i Stockholmstrakten. Människorna var mycket arga och upprörda över detta och hade förstört själva bostaden där flyktingarna ska bo. En inskränkt tant talade i programmet och berättade om sin oro över att det fina området inte skulle vara så lungt och fint längre. Först kommer flyktingarna och sedan vänsterelemänten.
Ibland blir jag verkligen inte förvånad över att samhället ser ut som det gör, jag blir ledsen och förbannad bara.
Dumhet, inskrängthet och okunskap är farliga saker.
So long
Ska tillbaka för tillväxtkontroll den 2 april och har även fått ett datum för snittet. Det håller jag för mig själv ett tag till med tanke på att allt kan hända.
Men det är inte långt kvar nu, tiden springer iväg och snart får jag hålla krabaten i min famn.
Annars knallar det på. Tränade två gånger förra veckan men frågan är om det inte är slut med det nu. det känns inte längre speciellt kul och det är tungt och jag känner mig osmidig, konstigt nog... ;)
Imorgon ska vi till barnmorskan, annars ser veckan rätt lugn ut vilket är skönt. Har två grejer med Vänsterpartiet men vi får se hur det blir med det.
Går och väntar på att få hem Torsten Flincks senaste skiva. Längtar och känner mig en aningens besatt, men det går över...
såg på nyheterna igår om att det ska komma ett antal ensamma flyktingbarn till ett område någonstans i Stockholmstrakten. Människorna var mycket arga och upprörda över detta och hade förstört själva bostaden där flyktingarna ska bo. En inskränkt tant talade i programmet och berättade om sin oro över att det fina området inte skulle vara så lungt och fint längre. Först kommer flyktingarna och sedan vänsterelemänten.
Ibland blir jag verkligen inte förvånad över att samhället ser ut som det gör, jag blir ledsen och förbannad bara.
Dumhet, inskrängthet och okunskap är farliga saker.
So long
Dags igen
När jag skrev senast, nämde jag besöket hos läkaren, imorgon är det dags igen att kolla tillväxten av barnet. Om man ser till magen så växer filuren på ordentligt och barnmorskan är mycket nöjd... :)
Jag har tänkt lägga in någon bild här på hur jag ser ut med min mage, men det får jag ordna en annan gång.
Allt är bra och som sagt, allt ser fint ut vad det gäller graviditeten. Jag är inne i vecka 33 nu och alltså har jag gått 32 fullgångna veckor. det känns kanon och varje vecka är ett plus och något att vara tacksam över.
Jag tränar fortfarande på och mitt mål är mars ut men jag är inte dummare än att jag kan lyssna på kroppen och stanna när det blir för tungt. Men än så länge går det fint och jag är styrkemessigt uppe på vikter jag inte varit på förut. det beror antagligen på att jag inte har några inflammationer som stoppar mig.
Det är häftigt, att reumatismen verkligen gått och lagt sig. Ont har jag ju imellanåt men det är gamla förslitningar som nu belastas lite extra mycket, i knän osv.
Jens är över och leker hos en kompis. Kompisen är sju år men de verkar leka bra ändå. de var här precis och frågade om det är ok att Jens följer med honom hem. sånt gillas. Jag är lite nervös fortfarande när han är ute och leker själv men han är duktig och springer ingenstans utan att tala om var han ska. Jag hör barnen bra eftersom lekplatsen är precis här utanför.
det är skönt att han kan vara ute och leka själv med andra barn nu.
Förra söndagen var jag på distriktsårskonferens med Vänsterpartiet Halland och det var både roligt och intressant. Dagen efter hade jag både träning och ett långt styrelsemöte på kvällen. på tisdagen fick jag väldigt mycket sammandragningar så jag har bestämt att ta det lite lungt och helst inte göra två ansträngande saker samma dag.
Imorgon är det som sagt läkarbesök och sedan börjar en feministisk studiecirkel som jag gärna vill gå på men det är frågan om jag pallar att åka in till stan igen. det är med att behöva åka in till Halmstad tar emot när jag är trött redan innan. Visserligen tar det bara 20 minuter in men det tar emot ändå...
Vi får se och jag får lyssna på kroppen helt enkelt.
Nu ska jag fixa lite och sedan kommer väl trollungen hem snart hoppas jag.
Kram
Jag har tänkt lägga in någon bild här på hur jag ser ut med min mage, men det får jag ordna en annan gång.
Allt är bra och som sagt, allt ser fint ut vad det gäller graviditeten. Jag är inne i vecka 33 nu och alltså har jag gått 32 fullgångna veckor. det känns kanon och varje vecka är ett plus och något att vara tacksam över.
Jag tränar fortfarande på och mitt mål är mars ut men jag är inte dummare än att jag kan lyssna på kroppen och stanna när det blir för tungt. Men än så länge går det fint och jag är styrkemessigt uppe på vikter jag inte varit på förut. det beror antagligen på att jag inte har några inflammationer som stoppar mig.
Det är häftigt, att reumatismen verkligen gått och lagt sig. Ont har jag ju imellanåt men det är gamla förslitningar som nu belastas lite extra mycket, i knän osv.
Jens är över och leker hos en kompis. Kompisen är sju år men de verkar leka bra ändå. de var här precis och frågade om det är ok att Jens följer med honom hem. sånt gillas. Jag är lite nervös fortfarande när han är ute och leker själv men han är duktig och springer ingenstans utan att tala om var han ska. Jag hör barnen bra eftersom lekplatsen är precis här utanför.
det är skönt att han kan vara ute och leka själv med andra barn nu.
Förra söndagen var jag på distriktsårskonferens med Vänsterpartiet Halland och det var både roligt och intressant. Dagen efter hade jag både träning och ett långt styrelsemöte på kvällen. på tisdagen fick jag väldigt mycket sammandragningar så jag har bestämt att ta det lite lungt och helst inte göra två ansträngande saker samma dag.
Imorgon är det som sagt läkarbesök och sedan börjar en feministisk studiecirkel som jag gärna vill gå på men det är frågan om jag pallar att åka in till stan igen. det är med att behöva åka in till Halmstad tar emot när jag är trött redan innan. Visserligen tar det bara 20 minuter in men det tar emot ändå...
Vi får se och jag får lyssna på kroppen helt enkelt.
Nu ska jag fixa lite och sedan kommer väl trollungen hem snart hoppas jag.
Kram
Allt väl
Besöket hos läkaren förra tisdagen gick mycket bra. Vi var försenade eftersom det helt enkelt inte gick att hitta en enda parkering på sjukhusområdet. Det slutade med, att vi i ren desperation, parkerade utanför ingången... Men läkaren var också försenad så vi fick ändå vänta.
Barnet växer på, precis som det ska, tom större en beräknat i denna tid. eftersom jag också mår bra blir nästa kontroll den 12 mars och då har jag väl knallat in i vecka 33 tror jag. Drog upp mina pulshöjningar jag haft ett par gånger. Läkaren kunde inte tänka sig att det var något farligt men har ändå skickat en remiss till medicin så jag får göra ett ultraljud på hjärtat, allt med tanke på min sjukdomshistoria
Men antagligen är det belastningen, dåligt blodvärde osv. Jag har även en tendens att få hög puls i vanliga fall. Jag blev förkyld för någon vecka sedan och jag tror att det kan ha bidragit också för dem senaste dagarna har hjärtat hållt sig lugnt och fint. :)
Förra söndagen, när jag låg för att somna, kände jag bebisen hicka för första gången och det har återkommit typ varje dag sedan dess. Det är så häftigt så det är inte klokt. Jens hickade jättemycket när han låg i magen. :)
Igår var jag hos barnmorskan och det såg bra ut då också. Jag närmar mig nu 50 kg och har gått upp nästan åtta kg vilket känns bra.
Träningen fortlöper på samma vis och livet runt omkring.
Jens är en gosunge och hjälper gärna till med tex att ta upp tappade saker från golvet eller bara hämta något till mig.
Ikväll ska jag ringa medlemmar och sympatisörer för att bjuda in dem till en träff nästa vecka. Jag har sjutit på det nu, men jag måste verkligen ikväll. det värsta är att jag är så himla trött på kvällarna och det är ju då man kan ringa...
Nu på med lite kaffe.
Hoppas ni mår väl, ni som tittar in.
So long
Barnet växer på, precis som det ska, tom större en beräknat i denna tid. eftersom jag också mår bra blir nästa kontroll den 12 mars och då har jag väl knallat in i vecka 33 tror jag. Drog upp mina pulshöjningar jag haft ett par gånger. Läkaren kunde inte tänka sig att det var något farligt men har ändå skickat en remiss till medicin så jag får göra ett ultraljud på hjärtat, allt med tanke på min sjukdomshistoria
Men antagligen är det belastningen, dåligt blodvärde osv. Jag har även en tendens att få hög puls i vanliga fall. Jag blev förkyld för någon vecka sedan och jag tror att det kan ha bidragit också för dem senaste dagarna har hjärtat hållt sig lugnt och fint. :)
Förra söndagen, när jag låg för att somna, kände jag bebisen hicka för första gången och det har återkommit typ varje dag sedan dess. Det är så häftigt så det är inte klokt. Jens hickade jättemycket när han låg i magen. :)
Igår var jag hos barnmorskan och det såg bra ut då också. Jag närmar mig nu 50 kg och har gått upp nästan åtta kg vilket känns bra.
Träningen fortlöper på samma vis och livet runt omkring.
Jens är en gosunge och hjälper gärna till med tex att ta upp tappade saker från golvet eller bara hämta något till mig.
Ikväll ska jag ringa medlemmar och sympatisörer för att bjuda in dem till en träff nästa vecka. Jag har sjutit på det nu, men jag måste verkligen ikväll. det värsta är att jag är så himla trött på kvällarna och det är ju då man kan ringa...
Nu på med lite kaffe.
Hoppas ni mår väl, ni som tittar in.
So long
Hicka
Idag har jag kört ett pass på gymmet. Det gick bra även om jag tvekade in i det längsta om jag skulle orka.
men när jag pratat en stund med min ledsagare och väl kommit igång blev jag piggare och gladare.
Skönt att jag kan träna fortfarande trots att, det helt ärligt, är rätt tungt... :)
Krabaten i magen ger sig till känna ofta och det är så hela magen flyttar och buktar sig. Igårkväll fick jag dessutom känna av att hon hade hicka. det hade Jens jätteofta och det är verkligen en häftig och märklig känsla.
Jag mår mycket bra och det jag känner mest av är tröttheten, men jag försöker vila när jag kan.
Imorgon ska vi upp till sjukhuset, för nu är det dags att börja kolla tillväxten av barnet. Jag har inte varit på sjukhuset sedan i november och då var det mest för att prata lite. Nu blir det antagligen fler kontroller.
Är nu inne i 29 veckan och jag tar varje vecka som ett plus.
Efter besöket på sjukhuset ska vi åka ner till Malmö. Vi fick tag i en natt på hotell för halva priset, för ett tag sedan, och nu är det dags att mysa till det. ser verkligen fram emot att komma bort och framför allt får jag väl säga, mot hotellfrukosten.:)
Igår var det första styrelsemötet efter årsmötet och det gick bra även om det var långt... Jag fortsätter vara medlemsansvarig och det känns både kul och som jag gör nytta.
Jens var faktiskt med under hela mötet och det gick mycket bra. han hade sett fram emot att få följa med på mötet men jag tror att han kanske blev lite besviken. Haha Det var väl inte riktigt lika spännande och händelserikt som han hoppats på.
Sedan blev det en sväng hem till mina föräldrar där vi blev bjudna på middag. daniel jobbade sent.
När vi for hem med färdtjänst hände en kul sak.
Jag och Jens satt i baksätet och efter en stund fick vi hemta upp några andra kunder. Det var ett ungt par och tjejen satte sig bredvid mig, jag satt alltså mellan Jens och tjejen.
Efter en liten stund känner jag hur Jens vrider och vänder på sig, för att få, som jag antar, den bästa kontakten med tjejen... Han verkligen vred sig som en mask. Jag hör hur tjejen skrattar och säger att han är så gullig. Jag känner på Jens ansikte och där sitter ett mycket brett leende fastklistrat.
När paret lämnat bilen säger Jens:
-Åå vilken söt tjej, henne vill jag träffa igen. Tror du jag får följa med till hennes hus någon gång?
Hahahha
Han var verkligen betagen och jag är fortfarande förvånad att han var så framåt. :)
Nu disken innan det är dags att packa ihop lite inför morgondagen.
So long
men när jag pratat en stund med min ledsagare och väl kommit igång blev jag piggare och gladare.
Skönt att jag kan träna fortfarande trots att, det helt ärligt, är rätt tungt... :)
Krabaten i magen ger sig till känna ofta och det är så hela magen flyttar och buktar sig. Igårkväll fick jag dessutom känna av att hon hade hicka. det hade Jens jätteofta och det är verkligen en häftig och märklig känsla.
Jag mår mycket bra och det jag känner mest av är tröttheten, men jag försöker vila när jag kan.
Imorgon ska vi upp till sjukhuset, för nu är det dags att börja kolla tillväxten av barnet. Jag har inte varit på sjukhuset sedan i november och då var det mest för att prata lite. Nu blir det antagligen fler kontroller.
Är nu inne i 29 veckan och jag tar varje vecka som ett plus.
Efter besöket på sjukhuset ska vi åka ner till Malmö. Vi fick tag i en natt på hotell för halva priset, för ett tag sedan, och nu är det dags att mysa till det. ser verkligen fram emot att komma bort och framför allt får jag väl säga, mot hotellfrukosten.:)
Igår var det första styrelsemötet efter årsmötet och det gick bra även om det var långt... Jag fortsätter vara medlemsansvarig och det känns både kul och som jag gör nytta.
Jens var faktiskt med under hela mötet och det gick mycket bra. han hade sett fram emot att få följa med på mötet men jag tror att han kanske blev lite besviken. Haha Det var väl inte riktigt lika spännande och händelserikt som han hoppats på.
Sedan blev det en sväng hem till mina föräldrar där vi blev bjudna på middag. daniel jobbade sent.
När vi for hem med färdtjänst hände en kul sak.
Jag och Jens satt i baksätet och efter en stund fick vi hemta upp några andra kunder. Det var ett ungt par och tjejen satte sig bredvid mig, jag satt alltså mellan Jens och tjejen.
Efter en liten stund känner jag hur Jens vrider och vänder på sig, för att få, som jag antar, den bästa kontakten med tjejen... Han verkligen vred sig som en mask. Jag hör hur tjejen skrattar och säger att han är så gullig. Jag känner på Jens ansikte och där sitter ett mycket brett leende fastklistrat.
När paret lämnat bilen säger Jens:
-Åå vilken söt tjej, henne vill jag träffa igen. Tror du jag får följa med till hennes hus någon gång?
Hahahha
Han var verkligen betagen och jag är fortfarande förvånad att han var så framåt. :)
Nu disken innan det är dags att packa ihop lite inför morgondagen.
So long
Känslig
Imorse ringde personalen från Jens förskola och berättade att det varit flera barn som kräkts under morgonen. Inga tveksamheter, Jens fick vara hemma och det är skönt att ha det valet. För kan jag förskona oss från skiten så gör jag det. Jens var på dagis senast i måndags så det finns ju en god chans att vi klarar oss den här gången. Imorgon är det dags för träning och tack vare att ledsagaren kunde sjuta på träffen några timmar och att mina föräldrar rycker in som barnvakt så kan jag köra ett pass för han får vara hemma från dagis imorgon också.
Ingen är gladare än Jens eftersom han återigen hamnat i en period då han inte vill gå till dagis. jag försöker dock vända på det så det inte verkar som att det är han som styr det.
Jag vet inte varför han inte vill gå dit, men sånna perioder har kommit över honom tidigare.
att gå till kyrkans barntimmar går dock bra och där var vi igår.
45 minuter innan det skulle sluta så fick de föräldrar som hade möjlighet komma på fika, barnen hade bakat.
Vi var inte så många som kom men av någon anledning hamnade jag i fokus. det brukar jag inte göra,för folk drar sig undan och vill inte prata, det är det vanligaste.
Men nu satte personalen igång och frågade.
Om jag har assistent som tar hand om Jens. Nej, det har jag inte. det trista var att hon inte gav sig utan körde på och kunde liksom inte acceptera att det gått bra ändå. Men det måste man ju få menade hon.
får ni fler föräldradagar då, som Daniel kan ta ut?
Självklart får vi inte fler dagar men jag låter daniel ta mina eftersom jag inte har någon nytta av mina.
Det kändes mycket obehagligt att sitta där och, som jag kände det, bli ifrågasatt.
säkert inget illa menat, men jisses, lite måtta får det väl ändå vara.
Så sitter jag där med en stor mage igen och jag undrar vad folk tänker.
Men jag kan lova, att det har aldrig hänt Jens något illa på grund av att jag inte ser. snarare är jag nog mer övervakande och beskyddande än andra föräldrar eftersom jag vet min begränsning.
Iaf är jag mer känslig nu och tog åt mig.
När de andra sedan började prata om barnflickor som de bara messade efter så tänkte jag att vi pratar ändå inte samma språk så jag skiter i detta.
Men en tagg fanns i mitt hjärta under kvällen och fasen, det gör ont fortfarande.
Kan människor inte bara se Jens, vilken fantastiskt fin kille det är och skita i mig.
föresten, stadsministerns tanke om att vi ska jobba till vi är 75 år och att det är frivilligt. Vad säger man om det?
frivilligt? Inte för den valiga människan iaf. För självklart regleras det där så de som tjänar minst inte har råd att gå tidigare ändå utan tvingas jobba till de är just 75, för annars får de ingen dräglig pansion.
Nu sova. :)
Godnattkram
En period till
Årsmötet med vänsterpartiet Halmstad igårkväll gick jättebra. det var en väldigt glad och varm stämning och riktigt mycket med folk. Kul!
Jag blev vald in till styrelsen på en period till och det känns väldigt roligt. trots att bebisen ska komma nu under våren vill jag inte släppa mitt arbete inom partiet, det finns säkert tid till det också.
Jag fick höra många positiva ord om mitt arbete under året. Jag har skött om medlemskontakten, framför allt per telefon. Försökt få med medlemmar på aktiviteter och speciellt önskat nya medlemmar välkomna till partiet.
Det fick jag höra, igårkväll, att det varit uppskattat och flera av medlemmarna jag haft kontakt med kom igår på mötet.
Jag skrev också ihop verksamhetsplanen för kommande år. den hade styrelsen ställt sig bakom med några justeringar och den klubbades igenom med två tillägg. det kändes himla kul det också. detta har stärkt mitt självförtroende väldigt mycket. Jag har ju inget jobb, där jag känner jag gör någon nytta, så detta väger upp den bristen lite.
En lyckad och rolig kväll var det och jag kom inte hem allt för sent. :)
Pulshöjningen har jag inte känt något mer av sedan igår förmiddags. det var nog något tillfälligt och berodde kanske lite på stress och nervositet inför kvällen.
Idag har jag och Jens tagit det lugnt.
Nu ska vi fixa till oss och sedan fara hem till mina föräldrar. Lillebror är hemma från Norge och syster med man kommer också. vi ska fira Jesper som fyllde 25 tidigare i veckan.
Ha en fin lördagskväll.
Jag blev vald in till styrelsen på en period till och det känns väldigt roligt. trots att bebisen ska komma nu under våren vill jag inte släppa mitt arbete inom partiet, det finns säkert tid till det också.
Jag fick höra många positiva ord om mitt arbete under året. Jag har skött om medlemskontakten, framför allt per telefon. Försökt få med medlemmar på aktiviteter och speciellt önskat nya medlemmar välkomna till partiet.
Det fick jag höra, igårkväll, att det varit uppskattat och flera av medlemmarna jag haft kontakt med kom igår på mötet.
Jag skrev också ihop verksamhetsplanen för kommande år. den hade styrelsen ställt sig bakom med några justeringar och den klubbades igenom med två tillägg. det kändes himla kul det också. detta har stärkt mitt självförtroende väldigt mycket. Jag har ju inget jobb, där jag känner jag gör någon nytta, så detta väger upp den bristen lite.
En lyckad och rolig kväll var det och jag kom inte hem allt för sent. :)
Pulshöjningen har jag inte känt något mer av sedan igår förmiddags. det var nog något tillfälligt och berodde kanske lite på stress och nervositet inför kvällen.
Idag har jag och Jens tagit det lugnt.
Nu ska vi fixa till oss och sedan fara hem till mina föräldrar. Lillebror är hemma från Norge och syster med man kommer också. vi ska fira Jesper som fyllde 25 tidigare i veckan.
Ha en fin lördagskväll.
Vill, men....
känner mig väldigt trött och lite smådarrig idag.
Pulsen har varit hög men så kan det ju bli ibland. Jag har en tendens till att få hög puls lätt och nu är ju kroppen belastad så det är ju inte så konstigt, men obehagligt.
Under natten till onsdagen fick Jens hög feber. Jag kopplade det direkt till vaccinationen han fick på tisdagen. samtidigt blev han dock väldigt snorig och täpt och det vet e sjutton om det är en reaktion på vaccinet... Men han hade feber till och från på onsdagen. Igår var den dock helt borta och jag hade funderingar på att ta Jens till dagis idag eftersom jag planerat in ett pass på gymmet.
Men han snörvlade på imorse och jag fick några väldigt obehagliga pulsökningar och blev yr så jag stälde in hela projektet. Pulsökningen kan ju faktiskt ha och göra med att jag har en förkylning själv på g, om jag nu ska få en släng av det Jens har.
Vi har haft en mysig dag, jag och Jens iaf.
Jens har byggt med lego i flera timmar och jag har läst och halvsovit en stund...
Ikväll är det årsmöte med vänsterpartiet Halmstad och jag borde verkligen åka dit och vill det gärna också. synd att jag känner mig så här halvkass bara.
Men jag tar det vart efter. första anhalten nu är duschen iaf och sedan kommer mamma hit en sväng för att sätta upp nya gardiner i Jens rum. Vi åker med in till stan, så är jag lite närmre lokalen iaf, så kanske det känns lättare att ta mig dit när det är dags. :)
Vi får se.
Duschen!
Ha en fin och mysig fredagskväll.
Pulsen har varit hög men så kan det ju bli ibland. Jag har en tendens till att få hög puls lätt och nu är ju kroppen belastad så det är ju inte så konstigt, men obehagligt.
Under natten till onsdagen fick Jens hög feber. Jag kopplade det direkt till vaccinationen han fick på tisdagen. samtidigt blev han dock väldigt snorig och täpt och det vet e sjutton om det är en reaktion på vaccinet... Men han hade feber till och från på onsdagen. Igår var den dock helt borta och jag hade funderingar på att ta Jens till dagis idag eftersom jag planerat in ett pass på gymmet.
Men han snörvlade på imorse och jag fick några väldigt obehagliga pulsökningar och blev yr så jag stälde in hela projektet. Pulsökningen kan ju faktiskt ha och göra med att jag har en förkylning själv på g, om jag nu ska få en släng av det Jens har.
Vi har haft en mysig dag, jag och Jens iaf.
Jens har byggt med lego i flera timmar och jag har läst och halvsovit en stund...
Ikväll är det årsmöte med vänsterpartiet Halmstad och jag borde verkligen åka dit och vill det gärna också. synd att jag känner mig så här halvkass bara.
Men jag tar det vart efter. första anhalten nu är duschen iaf och sedan kommer mamma hit en sväng för att sätta upp nya gardiner i Jens rum. Vi åker med in till stan, så är jag lite närmre lokalen iaf, så kanske det känns lättare att ta mig dit när det är dags. :)
Vi får se.
Duschen!
Ha en fin och mysig fredagskväll.
Stora killen
Ja, nu för tiden har vi en femåring här hemma.
I fredags fyllde Gosrosen år och det firades i dagarna två. Tom idag har det kommit pressenter faktiskt, men nu är det slut med det.
Jag var och tränade i fredags och när jag hämtat Jens på dagis slutade danne och vi for in till stan för att äta middag med övrig familj.
vi hämtade upp Jens farmor och åkte hem till mina föräldrar där vi blev bjudna på mat och tårta.
Syster och hennes man dök upp och firade födelsedagsbarnet också vilket såklart var uppskattat av alla.
På lördagen kom några goa vänner , vänner till både Jens och till mig, på lite kalas. Det var jättemysigt även om dagen inte började så bra. Daniel var tvungen att sticka till jobbet tidigare än vad vi planerat så jag stod själv med kalaspyntandet, vilket jag lugnt kan säga, inte är min grej. försökte hålla tårarna tillbaka för att inte göra Jens ledsen men det kom ett gäng iaf.
Några fler kom när Jens sprang in i köket och sa:
-Mamma, Oj, vad fint du gjort här!
Glad blev jag och tänkte att det är ju faktiskt det som är det viktiga, att Jens är glad och nöjd.
Mamma och pappa kom senare under eftermiddagen och stöttade mig lite med disk osv.
Igår var det sista styrelsemötet med Vänsterpartiet Halmstad för det här verksamhetsåret. på fredag är det årsmöte och jag ställer upp till styrelsen ännu en period. Har svårt att slita mig.
Det ska bli kul med årsmöte även om jag också blir lite matt vid tanken. det kan vara långdragna grejer det där och tröttheten håller i sig.
Har dessutom planerat in ett pass på gymmet innan på dagen, lite dumt, men även det har jag svårt att strunta i. Jag vill verkligen hålla i gång med träningen så länge det bara går.
Jag har nu gått 26 fullgångna veckor och en ordentlig mage har jag minsann.Fem sex kg har jag ökat på mig och jag har aldrig vägt så här mycket som jag gör nu. När jag blev gravid den här gången vägde jag 42 kg, till skillnad då jag blev gravid med Jens och vägde 35.
Som höggravid vägde jag 43 kg och tilläggas kan att jag de första månaderna med Jens gick ner tre kg på grund av ett hemskt illamående och strul med halsen.
Så det är en del skillnader på den här graviditeten och den med Jens. man kan väl säga att jag den här gången är starkare fysiskt.
Nu är det mindre än tre månader kvar och jag måste verkligen stanna upp och njuta känner jag. Njuta av att kroppen är med mig och att jag får vara med om detta en gång till, det är ett mirakel.
Vi var på femårskontroll idag och allt gick mycket bra. Tom sprutan passerade relativt smärtfritt.
Nu är det dags att rycka tag i middagsdisken.
Ska försöka krypa till kojs tidigt idag för nu är jag verkligen riält trött. ska absolut inte sätta mig i soffan, och om jag nu ändå gör det ska jag inte luta mig mot Daniel och somna...
Kram
I fredags fyllde Gosrosen år och det firades i dagarna två. Tom idag har det kommit pressenter faktiskt, men nu är det slut med det.
Jag var och tränade i fredags och när jag hämtat Jens på dagis slutade danne och vi for in till stan för att äta middag med övrig familj.
vi hämtade upp Jens farmor och åkte hem till mina föräldrar där vi blev bjudna på mat och tårta.
Syster och hennes man dök upp och firade födelsedagsbarnet också vilket såklart var uppskattat av alla.
På lördagen kom några goa vänner , vänner till både Jens och till mig, på lite kalas. Det var jättemysigt även om dagen inte började så bra. Daniel var tvungen att sticka till jobbet tidigare än vad vi planerat så jag stod själv med kalaspyntandet, vilket jag lugnt kan säga, inte är min grej. försökte hålla tårarna tillbaka för att inte göra Jens ledsen men det kom ett gäng iaf.
Några fler kom när Jens sprang in i köket och sa:
-Mamma, Oj, vad fint du gjort här!
Glad blev jag och tänkte att det är ju faktiskt det som är det viktiga, att Jens är glad och nöjd.
Mamma och pappa kom senare under eftermiddagen och stöttade mig lite med disk osv.
Igår var det sista styrelsemötet med Vänsterpartiet Halmstad för det här verksamhetsåret. på fredag är det årsmöte och jag ställer upp till styrelsen ännu en period. Har svårt att slita mig.
Det ska bli kul med årsmöte även om jag också blir lite matt vid tanken. det kan vara långdragna grejer det där och tröttheten håller i sig.
Har dessutom planerat in ett pass på gymmet innan på dagen, lite dumt, men även det har jag svårt att strunta i. Jag vill verkligen hålla i gång med träningen så länge det bara går.
Jag har nu gått 26 fullgångna veckor och en ordentlig mage har jag minsann.Fem sex kg har jag ökat på mig och jag har aldrig vägt så här mycket som jag gör nu. När jag blev gravid den här gången vägde jag 42 kg, till skillnad då jag blev gravid med Jens och vägde 35.
Som höggravid vägde jag 43 kg och tilläggas kan att jag de första månaderna med Jens gick ner tre kg på grund av ett hemskt illamående och strul med halsen.
Så det är en del skillnader på den här graviditeten och den med Jens. man kan väl säga att jag den här gången är starkare fysiskt.
Nu är det mindre än tre månader kvar och jag måste verkligen stanna upp och njuta känner jag. Njuta av att kroppen är med mig och att jag får vara med om detta en gång till, det är ett mirakel.
Vi var på femårskontroll idag och allt gick mycket bra. Tom sprutan passerade relativt smärtfritt.
Nu är det dags att rycka tag i middagsdisken.
Ska försöka krypa till kojs tidigt idag för nu är jag verkligen riält trött. ska absolut inte sätta mig i soffan, och om jag nu ändå gör det ska jag inte luta mig mot Daniel och somna...
Kram
Tid över...
Kom hem från en helmysig fika på stan för en liten stund sedan och nu har jag fixat till här hemma. Snart är det dags att hämta trollungen från dagis. Funderade på vad jag ska hitta på den lilla stunden som är kvar innan jag ska traska iväg, vila är ingen idé, då kom jag på bloggen...
Jag är trött, det är väl det enda jag lider av just för tillfället och det är ju inte mycket att klaga på. Att vara trött är ju i och för sig jobbigt, speciellt när den är kopplad till smärta, men det är inte min just nu. snarare järnbrist och graviditet skulle jag tro.
Ska träffa min barnmorska på tisdag och då ska jag höraom det finns något att göra åt saken. Jag tog iaf järntillskott när jag väntade Jens.
Vad har hänt sedan sist.
Det var jobbigt med mamma och jag var orolig för mina föräldrar, det skrev jag. det var fog för oron för på måndagen åkte min älskade pappa in med ambulans, han hade bröstsmärtor och mådde väldigt illa.
Vi var till malmö och på kvällen var det styrelsemöte. Jag var hemma vid halvtio på kvällen och då fick jag samtalet av Pappa, då jag fick veta vad som hänt. Han ville inte oroa mig...
De undersökte honom noga och han var där under flera timmar. de kunde inte förklara vad det var för något men ingen hjärtinfarkt var det , däremot hade han mycket högt blodtryck.
en väckarklocka har han fått sig och ändrat om sin livsstil markant.
Jag tror pressen påverkat honom så det blev så här.
Något som han iaf fått inbankat i huvudet nu är att han måste ringa mig eller mina syskon direkt. tänk om det gått riktigt riktigt illa och jag inte fått vara vid hans sida, och jag egentligen hade kunnat, det hade varit hemskt.
Jag vill vara vid hans sida, precis som han alltid varit vid min sida när jag varit sjuk.
Jag älskar min pappa.
Jag har världens livligaste bebis i magen. :)
Jag har en femåring här hemma nästa vecka. :) Han har blivit så stor min Gosros.
Jag är tacksam och lycklig.
Träffade underbara lina idag och hennes dotter Nike.
då kom jag och tänka på förra gången jag var och fikade på det stället.
Då hade jag bestämt med en kompis som också är synskadad.
Jag var där först, tjugo minuter innan stället öppnade. Chauffören hade lämnat mig där han trodde det var...
När klokcan var fem över tio, öppningsdags, så började jag bli konfunderad och lite smått orolig.
Visste inte riktigt var jag var. Tiden gick och ingen öppnade dörre och min vän kom inte...
visste inte vad jag skulle göra.
Men så ringde jag nummerupplysningen, fick nummret till fiket och ringde upp dem.
-Skulle möjligtvis någon av er kunna gå ut och se om ni ser mig, jag är blind och vet inte vart jag är... Jag vet bara att jag ska fika hos er. Haha
Hon kom ut och hämtade mig, jag stod tydligen vid fel dörr. Oj,vad vi skrattade.
Sedan letade vi upp min vän som också hade hamnat helt fel. Haha
Tack och lov för mobiler! :)
Nu har tiden gått och jag ska hämta Jens.
En fin fredag till er.
