Tid över...
Kom hem från en helmysig fika på stan för en liten stund sedan och nu har jag fixat till här hemma. Snart är det dags att hämta trollungen från dagis. Funderade på vad jag ska hitta på den lilla stunden som är kvar innan jag ska traska iväg, vila är ingen idé, då kom jag på bloggen...
Jag är trött, det är väl det enda jag lider av just för tillfället och det är ju inte mycket att klaga på. Att vara trött är ju i och för sig jobbigt, speciellt när den är kopplad till smärta, men det är inte min just nu. snarare järnbrist och graviditet skulle jag tro.
Ska träffa min barnmorska på tisdag och då ska jag höraom det finns något att göra åt saken. Jag tog iaf järntillskott när jag väntade Jens.
Vad har hänt sedan sist.
Det var jobbigt med mamma och jag var orolig för mina föräldrar, det skrev jag. det var fog för oron för på måndagen åkte min älskade pappa in med ambulans, han hade bröstsmärtor och mådde väldigt illa.
Vi var till malmö och på kvällen var det styrelsemöte. Jag var hemma vid halvtio på kvällen och då fick jag samtalet av Pappa, då jag fick veta vad som hänt. Han ville inte oroa mig...
De undersökte honom noga och han var där under flera timmar. de kunde inte förklara vad det var för något men ingen hjärtinfarkt var det , däremot hade han mycket högt blodtryck.
en väckarklocka har han fått sig och ändrat om sin livsstil markant.
Jag tror pressen påverkat honom så det blev så här.
Något som han iaf fått inbankat i huvudet nu är att han måste ringa mig eller mina syskon direkt. tänk om det gått riktigt riktigt illa och jag inte fått vara vid hans sida, och jag egentligen hade kunnat, det hade varit hemskt.
Jag vill vara vid hans sida, precis som han alltid varit vid min sida när jag varit sjuk.
Jag älskar min pappa.
Jag har världens livligaste bebis i magen. :)
Jag har en femåring här hemma nästa vecka. :) Han har blivit så stor min Gosros.
Jag är tacksam och lycklig.
Träffade underbara lina idag och hennes dotter Nike.
då kom jag och tänka på förra gången jag var och fikade på det stället.
Då hade jag bestämt med en kompis som också är synskadad.
Jag var där först, tjugo minuter innan stället öppnade. Chauffören hade lämnat mig där han trodde det var...
När klokcan var fem över tio, öppningsdags, så började jag bli konfunderad och lite smått orolig.
Visste inte riktigt var jag var. Tiden gick och ingen öppnade dörre och min vän kom inte...
visste inte vad jag skulle göra.
Men så ringde jag nummerupplysningen, fick nummret till fiket och ringde upp dem.
-Skulle möjligtvis någon av er kunna gå ut och se om ni ser mig, jag är blind och vet inte vart jag är... Jag vet bara att jag ska fika hos er. Haha
Hon kom ut och hämtade mig, jag stod tydligen vid fel dörr. Oj,vad vi skrattade.
Sedan letade vi upp min vän som också hade hamnat helt fel. Haha
Tack och lov för mobiler! :)
Nu har tiden gått och jag ska hämta Jens.
En fin fredag till er.
Usch och fy
Det känns tungt och struligt bara.
Jag är orolig för både mamma och pappa. Att låta dem sköta sina problem är verkligen lättare sagt än gjort. Men jag vet inte heller vad jag ska göra så tiden får gå och så får vi se vad som händer.... Antagligen ingenting alls. :(
Helgen har varit lugn, alldeles för lugn och jag är uttråkad och trött.
Jens har räddat helgen och vi har haft mysigt. Danne har inte jobbat så länge, varken fredag eller lördag men idag blir hon nog elva innan han kommer, tror jag.
Pust, är mycket negativ just nu och det känns ju himla otacksamt, men det är svårt att styra över känslorna.
Imorgon ska vi ner till Malmö för att hälsa på Dannes släkt och på kvällen är det styrelsemöte. Ett av de sista innan årsmötet.
Blir säkert roligt men jag längtar mest till tisdag då jag får träna. :)
Nu ska jag plocka upp hjärtebarnet mitt ur badet.
Kram
Inte som man tänkt sig...
Det är mammas födelsedag men eftersom hon igårkväll sa till mig att hon inte vill att vi ska komma hem dit så har jag tagit henne på orden och inte åkt för att gratta henne.
Jag ringde dock och sa grattis och då undrade hon när vi skulle komma. Men jag förklarade att hon igår sa till oss att vi inte var välkomna och hon bestämmer eftersom det är hennes dag.
Hon blev sur.
Trots att hon självklart gjorde detta under påverkan av sprit så beslutade jag mig att det inte är någon ursäkt, utan tog henne helt enkelt på orden och låter henne ta konsekvenserna för en gång skull.
Ont gör det ändå och fruktansvärt sorgligt är det.
Så här sitter jag med en present och en stor känsla av frustration och uppgivenhet.
det var länge sedan jag skrev något om missbruk i min blogg, men det betyder inte att jag inte längre har det runt mig. det är på samma nivå som tidigare.
Ingen vilja till förändrig eller insikt finns och då är det svårt att göra något som utomstående, eller vad man nu ska kalla mig. Det känns oerhört tungrott och både ilska och sorg bor i hjärtat.
Jag och Jens har haft en lugn dag.
jag har läst ut "Varför gråter inte Emma?"
Emma är mamman som förlorade sina barn, Max och Saga 2008 i Arboga, de blev mördade.
En, såklart, mycket sorglig och gripande bok. emmas styrka är oerhörd och jag beundrar henne verkligen.
Det är svårt att börja läsa något nytt efter en bokupplevelse av det slaget, men det får bli något helt annat jag sätter igång med nu känner jag.
Pyret i magen har levt rövare idag, som vanligt. Jens kunde känna rörelserna med handen idag och det tyckte han var spännande. Det är nog ganska overkligt för honom fortfarande.
När jag kom för att hämta honom på dagis igår var det första han frågade:
-Har bebisen kommit än??
Det har hon ju tack och lov inte... ;)
Något otroligt roligt har hänt idag. Jonas sjöstedt valdes med stor marginal på Vänsterpartiets kongress till ny partiledare.
det kommer bli toppenbra detta känner jag på mig! :)
Nu lämnar jag datorn och önskar er en fin kväll!
Spännande!
det gick över förväntan med träningen. Min bröstkorg har ju som sagt blivit helt knäpp och gör vansinnigt ont. Men jag stack in iaf för jag vill verkligen hålla igång med träningen!! Det blev bättre under tiden jag tränade men nu har jag rätt ont.
Ska till barnmorskan på tisdag och då får jag helt enkelt höra med henne vad hon säger om detta, ifall ett besök hos kiropraktorn vore något. får höra med Spenshult också först kanske.
Idag började vänsterpartiets kongress i Uppsala. Så spännande det ska bli att få höra vad som beslutas där. tror det kommer leda till mycket positivt iaf.
Om jag fått rätt för mig ska det, idag, beslutas om vi ska ha en eller två partiledare och imorgon vem eller vilka det blir.
Kul!!
Hade inte varit helt fel att sitta och lyssna som åhörare. :)
Nej, nu får jag nog rycka upp mig och gå och hämta hjärtebarnet mitt.
Kram!
Vad ska jag ta mig till...
Ja ni, vad ska jag ta mig till med denna blogg? :)
Blir inte mycket skrivet och när jag tänker att jag ska skriva tänker jag på hur länge sedan det var jag skrev senast och så blir jag trött. Hmmm
Men nu kommer här iaf ett par rader och så ska jag försöka uppdatera lite oftare för det är skönt att skriva av sig och det är kul med respons, om man nu får det.
En sammanfattning av 2011 skiter jag i eftersom det på det hela taget var ett tungt år som präglades av besvikelser och hopp, om vart annat.
Men det slutade i lycka och nu har jag en mycket livlig krabat i magen som verkar må bra, det gör jag också.
Det jag ändå vill ta upp, som präglade 2011 och som betytt oerhört mycket för mig, det är mitt engagemang i Vänsterpartiet Halmstad. Om jag har tur och ork fortsätter arbetet för mig inom partiet jag älskar.
Det är mycket spännande på gång, tex kongress om några dagar då vi ska få en ny partiledare.
Spännande!
Jens, mitt lille troll, är snart fem år och han tror fortfarande på tomten tack vare en strålande insatts av lillebror Jesper på julafton.
Vi hade en fin dag även om jag själv inte var på topp.
Jag är rätt trött och min bröstkorg har fått en förkärlek för att låsa sig och det gör vansinnigt ont. det är dåligt några dagar och så blir det bra, för att sedan skita sig igen. Jaja, är det min enda krämpa så ska jag inte klaga. :)
Var hos min reumatolog förra veckan och hon så gott som friskförklarade mig. Lederna är alltså på topp och det glädjer mig och fyller mig med tacksamhet.
ett riält bakslag kan komma efter graviditeten men det är inget jag varken vill eller ska tänka på nu.
Jag har nu gått 22 fullgångna veckor och som jag skrev innan så är det fullt liv och knuffarna känns tydligt utanpå magen. tjohooo Lycka!!
Jens är en längtande och väntande blivande storebror. :)
Tanken är egentligen att vi ska åka till Malmö imorgon för att hälsa på daniels morbror och fru, men vi håller oss antagligen hemma på grund av den kommande stormen. Det är bara dumt att ge sig ut i onödan, kan åka ner dit nästa vecka istället.
Jag hoppas ni hade en riktigt god jul, ett fint slut på det gamla året och att början på 2012 varit bra.
Kram
Vänster
Jag har verkligen fått en bra läkare och det känns trygt att det är hon som ska följa Liten och mig. Jag är nu i vecka 20 och man kan inte göra så mycket mer än konstatera att allt ser fint ut än så länge. Nästa besök hos henne blir i vecka 28 då man kan börja kolla tillväxten av barnet. Det som kommer kollas extra mycket på mig är tecken på havandeskapsförgiftning, eftersom jag fick en antydan till det i slutet av graviditeten med Jens.
Allt känns fint och Liten vinkade till oss med båda händerna igår.
Ikväll ska vi på Luciafirande på Jens förskola. de ska tydligen vara utomhus vilket känns lagom lockande i detta blåsiga och regniga väder. Men man kan ju alltid hoppas att de tar sitt förnuft till fånga och släpper in oss. :)
Jens sjunger julsånger och hans favorit är Sockerbagaren och Hej tomtegubbar. Han sjunger flera andra och kan texterna och melodierna jättebra!
Jag tycker det är extremt roligt att han sjunger så mycket och har en stor tonsäkerhet. Kan inte låta bli att skryta över det. :)
Han har också börjat rita. det har absolut inte varit hans grej tidigare men nu har han kommit igågn och ritar tydligen riktigt fina gubbar med alla möjliga dettaljer.
Han ritar med vänster hand och jag tror själv att det kan vara en av andleningarna till att det dröjt, att han inte hittat rätt hand innan. Han gör mycket med båda händerna men just rita, går allra bäst med vänster. Mina småsyskon är också vänsterhänta så det har hannog fått av dem. :)
Imorgon är det avslutning på kyrkans barntimmar. Vi ska få mackor och tomtegröt. Kul att man får lite valuta för de 400 kr vi lagt. Hmm, förlåt men jag tycker fortfarande det är för mycket med 400 kr per termin.
Ha en fortsatt fin Lucia!
Kram
Jens kväll
Länge sedan sist igen. Tänker varje gång jag skriver att detta är ju kul så det får bli snart igen, men så går tiden ändå och inget blir skrivet.
Veckorna går och magen blir större, det är vad jag kan konstatera. snart är det jul också.
Träningen går kanon och jag har tom kunnat öka på vikterna de senaste gångerna, det känns jätteroligt.
I tisdags var jag på Spenshult för att få mitt dropp. Jag hade inte speciellt ont och proverna såg mycket bra ut så jag kan antagligen sjuta en vecka till på droppet nästa gång.
Kul, jag har uppfunnit ett botemedel för reumatismen , iaf för min egen skull. Att vara gravid.
Men detta är helt garanterat min sista graviditet, så det gäller att njuta nu!
Vi hade köpt två biljetter till en julkonsert som ägde rum igårkväll. anleningen till att vi köpte den var för att Eric Saade är med och det är Jens stora idol. Jens gick tillsammans med mamma och båda kom hem glädjestrålande och hur lyckliga som helst. haha
Jens för att saade sjungit Popular och mamma för att Jens varit så glad och dansat och sjungit sig igenom konserten. Han hade haft en egen show i mittgången där han dansat på för fullt och de andra i publiken satt och fotade honom och skrattade. Jens har kollat ganska mycket på erics video på nätet och är duktig på rörelserna.
Mamma hade köpt en tröja med eric på till jens och han bedyrade att den ska han aldrig ta av sig och den ska han aldrig smutsa ner... Skivan vi köpte till honom skulle han minsann lägga i fodralet så den inte blir repig. vi brukar nämligen ha en ständig dispyt om att alla cd ska i fodralet när de inte används, annars blir de repiga.
Båda löfterna har han hållt än så länge. fast vi fick av honom tröjan under natten iaf. :)
Nu har både jag och Jens uppträtt som Eric under förmiddagen, men jag kan verkligen lova att Jens, både sjunger och dansar, betydligt bättre än jag. det är nästan löjligt att ens jämföra.
När vi åkte hem sa Jens:
-Finns saade på riktigt?
-Men jens du har ju varit i samma lokal som honom idag ju, visst finns han.
-Men då kan man åka hem till hans hus.
-Ja, om man känner honom, kan man det.
-Jag känner honom!!
-Hmm, men vännen, han känner inte dig.
Nu gosa med Eric... Jag menar Jens.
ha en fortsatt fin helg.
Obeskrivbart
Jag och Daniel ska få ett barn till, Jens ska bli storebror.
det är så stort och så förunderligt så egentligen finns det inte.
Att försöka och lyckas bli gravid efter två tätt inpå varandra följande missfall var ju mitt eget val, att försöka alltså. det ville jag och det enda jag kan känna är att det kanske är en anledning till att det är så svårt att förstå det. Att det går snett två gånger och sedan går det bra. Det är konstigt.
Jag har ju känt Liten nu ett bra tag och ändå var jag livrädd när jag la mig på britsen för att få ultraljudet gjort igår. Jag var så rädd.
Men så fort hon sa att hon såg hjärtat slå och sedan började beskriva så släppte allt och jag bara njöt.
Hon var mycket nogran och allt såg precis ut som det skulle. allt var där hon ville ha det och hon fann inget hon inte ville ha där heller.
Det ser kort sagt mycket bra ut, så bra det bara kan göra. Jag själv mår också mycket bra. Har slagit ner halsskiten och droppet för lederna har jag kunnat sjuta på en vecka även denna gång.
Ja, det ser ut som ett mirakel till är på väg till oss.
Vad kan jag säga. Hela kroppen och själen fylls av ödmjukhet och tacksamhet.
Kram
Snart
som jag skrivit tidigare var det en helt magisk och fantastisk kväll/natt. Vigseln i kyrkan var inte av denna värld och festen var en kärleks och skratt kavalkad. Jodå, så är det och jag överdriver inte ett dugg.
Nu är minnena bevarade i hjärtat och stannar där.
Jens sov över hos underbara Marie med familj och han hade det toppenroligt. Marie skickade sms till mig under kvällen om hur det gick, underbara hon, så jag oroade mig inte ett skit. jens och ellen sov skavfötters och kom in till Marie och hennes man vid tretiden för att deklamera att nu vill vi inte sova mer, nu vill vi leka... Men Marie fick isäng dem varpå samma sak upprepades vid sextiden. Men återigen fick hon dem i säng, på en timme iaf. :)
Vad har hänt annars?
Lite träning på måndagen och annars rätt lugnt. Fick känningar i halsen på torsdagkvällen så jag hoppade över gymmet på fredagen. Har ju lovat mig själv att inte prässa mig alls under graviditeten utan lyssna på kroppen. den är lätt att lyssna på nu eftersom den beter sig som en snäll och trevlig kropp ska. Men nu blev jag alltså lite dålig i halsen till slut. danne och Jens har varit snoriga och kraxiga länge men jag har klarat mig.
Nu har jag inte ont i halsen men är riktigt slemmig. Det är blodigt en del som jag får hosta upp men det tar jag inte vid mig av eftersom jag vet att slemhinnorna är sköra under en graviditet. Jag har helt enkelt hostat och sugit för mycket.
Hänger över en kastrull morgon och kväll för att fukta dem iaf.
Imorgon är det träningsdags och det ska jag försöka komma iväg på. Jag känner mig inte sjuk ochhar piggnat till.
det blir nog bara bra.
Nästa onsdag är det dags för ultraljudet och det längtar vi båda efter. ska bli spännande och lite läskigt. Men jag känner ju pyret nästan varje dag så jag hoppas hon/han mår finfint.
Innan dess är det första advent, inte klokt, men sant. Jag längtar!
Mamma ska komma hit under veckan och hjälpa mig sätta upp gardiner. Brukar aldrig byta gardiner inför julen men den här gången vill jag göra det. Längtar och ser fram emot advent jättemycket.
Jens mår bara bra. Busig och gosig, precis som han ska vara alltså.
Trotsig och envis som en gris... Hör väl till det med antar jag. :)
Ja, det mesta känns bra och jag njuter av att lederna håller sig så fantastiskt bra. Jag vet att skovet kan komma efter graviditeten, men det är en bit kvar och helt klart värt det i så fall.
Danne är inne i sin lediga period nu så nu har vi helg kan man säga.
Ha en fin kväll.
Talet till min älskade lillasyster
Jag håller mig kvar vid mina minnen från bröllopskvällen och natten.
Jag höll mitt tal som jag så gärna ville trots nervositeten jag känt under lång tid inan... Men Lovisa framförde en sång, som hon tillägnade Tobbe och mig, precis innan jag skulle upp på scenen och det fyllde mig med lugn och glädje så jag var faktiskt hyffsat vid mina sinnen när jag greppade micken. :)
Här kommer talet jag höll. Jag skrev ner det dagen efter så det är vad jag tror och hoppas jag sa iaf. Haha Det var det jag tränat på och talet jag höll dagen innan för vår papegoja.
Älskade brudpar, kära bröllopsgäster.
När jag fyllde fyra år, det var den 13 oktober 1982, då fick jag pressenter...
Det roliga är att jag än idag kommer ihåg flera av dem, den dagen har nämligen satt sig i mitt minne.
Jag kommer ihåg att jag fick en docksäng och ett gosedjur i form av en mus med en prickig fluga. Så fick jag ju dig, min underbara vackra lillasyster. Ingen pressent jag fått sedan dess har slagit den pressent jag fick när jag fyllde fyra och ingen kommer någonsin göra det heller.
Du och jag står varandra mycket nära och jag tycker själv att bandet blir starkare och starkare ju längre tiden går. Vi har delat mycket, glada lyckliga stunder, men även tyngre perioder.
När jag ser tillbaka på vår barndom tillsammans dyker många minnen upp. Minnen av skratt och lek, men även mindre smickrande händelser dyker upp,mindre smickrande för mig alltså.
Till exempel kommer jag ihåg att vi gick till min bästis Emma med våra Barbi-dockor. Jag och Emma stängde in oss på hennes rum medan du fick sitta ute i tv-rummet och leka med dockskåpet.
Men trots att jag inte alltid var en så snäll och bra storasyster så har du Lovisa inte gett tillbaka med samma mynt, under åren som gått, snarare tvärt om.
Jag kan helt ärligt, från mitt hjärta säga att du är en av anledningarna/orsakerna till att jag idag har det liv jag har. Ett liv som jag är mycket förtjust i och glad över. Tack vare dig har jag uppnått många av mina drömmar och mål och jag fortsätter, med din hjälp, att averka en efter en.
Du har gett mig kraft, styrka och mod att våga och orka gå vidare trots att livet många gånger varit mörkt och tungt. Du har gått vid min sida, hållt mig i handen, puttat på och även burit mig när det behövts.
Du, och många andra, vet att min högsta dröm var att få bli mamma, vilket blev verklighet 2007. För att försöka förverkliga den drömmen var jag tvungen att kasta mig ut i det okända, skrämmande och ovissa. Men som många gånger i mitt liv har jag känt att- När Jesus håller mig i ena handen och Lovisa håller mig i den andra, då kan det inte gå fel. Då kommer jag hamna på fötterna och gör jag inte det så finns det några som kommer hjälpa mig upp. Den här tilliten och tron gör mig väldigt stark, modig och ibland även lite dumdristig..
Jag har alltid tyckt mycket om att prata om mina syskon. När jag låg nere i Lund på barnreumaten och på ögon kände personalen mina syskon väl trots att ni kanske inte var där så mycket. Jag älskade att prataom er och om vad ni gjorde. Jag var så stolt över det, till exempel över dina prestationer inom friidrotten.
Jag tycker fortfarande mycket om att prata om er och gör det gärna med mina vänner. Berättar och är stolt över vad ni gör med era liv. Jag är fortfarande stolt över era bedrifter men ännu mer över vilka fantastiskt fina människor ni blivit.
Lovisa, du är världens bästa syster och världens bästa moster. Du är en underbar vän och en fantastisk medmänniska.
Jag är så tacksam över att du och tobbe är en stor del av mitt och min familjs liv. Sonen som snart är fem år, har några idoler och den största är moster Misa. När Misa dyker upp då finns ingen annan. Vi andra försvinner ut i perforin någonstans och han har bara ögon för henne.
Det gör mig glad och varm i hjärtat.
Som ni förstår älskar jag min syster oerhört mycket och beundrar och är stolt över henne.
Därför vill jag nu vända mig till dig Tobbe och säga att jag är superduper jätteglad över att det är just du som vunnit min systers hjärta och tvärt om. Att det är ni två som ska leva livet tillsammans, det är helt fantastiskt!
Jag älskar dig min underbara lillasyster och jag älskar dig finaste Tobbe!
som alla här ikväll, önskar jag er all lycka och allt gott.
Skål!
Bilder från en magisk kärleksfest
Ska berätta mer när jag smällt intrycken lite. :)
Här kommer iaf, kvällen och natten i bilder.
Varsegod! <3
Jag själv
Min mammas uppdukning
Syskonen Wiland
Lillebror och jag
Jag, mamma, Jesper och hans älskling Noora
Jag själv och lilla söta far
Jag
Bröllopstårtan som lillebror gjort
Jesper och Noora i danstagen <3
Dagen är snart här
Allt är bara bra. dagarna/veckorna ramlar förbi.
Imorgon är den stora dagen här, dagen som kändes så himla långt borta, men nu här , nästan.
Lovisa, min lillasyster, ska gifta sig med sin Tobbe.
Vigseln äger rum kl 17.00 och sedan blir det fest!
det kommer bli en oförglömlig och magisk kväll det är jag övertygad om.
Själv far jag till frissan vid kl 13.00 för att få en håruppsättning gjord och även få en make up. varken det ena eller det andra är min grej så det känns självklart att engagera proffs för ett tillfälle som detta.
Igår provade jag klänningen för att se om magen får plats. det får den och det känns bra eftersom det är den klänning jag helst vill ha. Har även en som reserv men denna känns mer festlig.
Ja, det blir bra och talet jag filat på är klart. Nu gäller det bara att komma ihåg det när jag står på scenen med micken i handen. Premiär för mig att bestiga en scen. Bestiga...?
Lite nervöst är det men samtidigt ska det på något sätt blir roligt. Roligt att få berätta vad jag innerst inne känner för min syster. Visst vet hon att jag älskar henne men, jag iaf, är kanske dålig på att tala om exakt hur mycket hon egentligen har betytt och fortfarande gör. Nu får jag iaf ett tillfälle att berätta det, inför ett antal vitnen dessutom. :)
Jens får sova över hos underbara Marie och hennes underbara familj. Ellen,som dottern heter är nästan jämngammal med Jens och de brukar ha jättekul. det blir ett äventyr för Jens också.
Ja, det känns bara bra och väldigt spännande.
I lördags hade vi möhippa för syster. En dag som började kl 09.00 och slutade 21.30 för min del. det var en lyckad dag men jag var verkligen helt slut.
Att syster var så glad värmde mitt hjärta hela dagen. själv kunde jag inte delta i så mycket, friidrott och tavelmåling stod på programmet, men det kändes roligt att vara med ändå. Som sagt, att se syster så glad gjorde dagen.
Nu blir det middag här.
Föresten, i måndagskväll när jag satt på styrelsemöte kände jag helt garanterat ett litet fladder i magen, en liten hälsning från pyret där inne. Lycka!
Kram
En innehållsrik dag
Lämnade Gosrosen på dagis och for in till stan för att träffa en god vän. Fiket vi bestämt oss för var abonerat av socialförvaltningen så jag fick vända i dörren men ägarinnan var ledsen att det bblev så. Det roliga var dock att min väns mamma jobbar på socialförvaltningen och satte sig för att prata med mig fram till vännen kom.
Vi hade en trevlig pratstund på tjugo minuter ungefär. Lite roligt sammanträffande, att hon var där när jag skulle träffa hennes dotter. :)
Jag fick också träffa snart ettåriga Nike, goa tjej!!
Min vän började gråta när jag berättade om graviditeten. Hon vet hur jobbigt det varit under året och blev så glad för vår skull. Underbart att ha sånna vänner som verkligen känner och gläds med oss och hon är inte den enda som känner så, det vet jag.
Klockan 12.15 bar det av hemåt med färdtjänst. Var in och vände och sedan stack jag till förskolan för att hämta Jens. 13.20 gick nästa bil, in mot stan igen.
Vi åkte till bibblan där mina föräldrar hämtade upp Jens och en kamrat från vänsterpartiet hämtade upp mig. :)
Vi var på studiebesök på Kriscenter. De arbetar med våld i nära relationer. Otroligt intressant och givande två timmar fick vi oss. Jag var nära att börja gråta flera gånger, speciellt när jag hörde talas om alla dessa barn som involveras i våld på något vis. Blir utsatta själva eller ser någon av föräldrarna misshandlas och kränkas av den andra föräldren.
Personalen på kriscenter gör ett fantastiskt jobb och jag som inte ens viste att dem fanns.
danne hämtade upp mig på bibblan efteråt, för då hade maken slutat jobbet. vi hämtade upp Thailändskt och for hem till föräldrarna.
Jag var verkligen helt utmattad när jag väl satt ner hemma hos mamma och pappa. Både kroppen och själen var trötta men jag var mycket nöjd att jag klarat av dagen. Det som stressar mig mest med sånna dagar är dessa bilar som ska passas och att jag är beroende av att folk ska hämta upp och hämta hit och dit. Nu är ju "folk" i det här sammanhanget föräldrar och kamrater, men det är ändå lite jobbigt. Men så är ju livet för mig och det är inte mycket att hänga upp sig på, men som sagt lite bökigt är det ibland.
Nu är det fredag och jag och Jens väntar hem Daniel.
Min mage syns ordentligt och när jag berättar att jag är gravid och i vilken vecka säger de flesta: Oj, och det syns så mycket redan...
Ja, det syns riktigt mycket faktiskt, vad det nu beror på?
Tyckte jag kände något i magen idag, är nästan säker på att det var Pyret, ävenom det är mycket tidigt. Jag är i vecka 14.
Men det kan vara det och jag är typ säker. Hmm
Jag är lycklig.
Fin fredagskväll till er.
Bra hjälpmedel
Nu behöver vi som har tillgång till den här tjänsten inte längre åka till bibblan för att låna, nu är det bara att ladda ner dem. Självklart medföljer ansvar med detta, men absolut inget svårt om man säger så.
Det är helt fantastiskt måste jag säga. Nu har jag tillgång till över 85 000 olika titlar så det är bara att söka upp en bok om jag blir sugen. Jag har frossat kan jag lugnt säga.
Det hela blev inte sämre av att jag på torsdagen var till syncentralen för att få ett nytt häftigt hjälpmedel. det är en liten mackapär, som en mobil ungefär. Till den laddar jag sedan ner mina böcker och slipper alltså skivorna tom... Jag får plats med mellan fem och åtta böcker på den här lilla saken, lite beroende på hur stora böckerna är förståss.
Det är helt klart fantastiskt och jag älskar den. Nu kan jag utan problem ta med min bok var jag vill. Tjohoo
Tänk, för faktiskt inte så värst länge sedan var det kassetter som gällde. Jag (läs min assistent eller mina föräldrar) släpade dessa skrymmande emballage fram och tillbaka till bibblan. Saken blev ju inte bättre av att jag har en förkärlek för tjocka böcker med typ 40 kassetter i elle något.
När jag var där och fick instruktioner kom Hallandsposten så dagen efter var det en artikel där jag medverkade. :) Kul att de uppmärksammar sånt.
Roligt med nya tekniska hjälpmedel måste jag säga.
Annars då?
Jo, det är träning som gäller och som prioriteras eftersom både kropp och själ mår kanon av det.
I torsdags, efter besöket på syncentralen, kom goaste Marie med barn och hälsade på. Så roligt att få prata och tiden rann iväg.
Jens ska antagligen sova hos dem när vi är på systers bröllop. det blir nog ett riktigt äventyr för honom. :)
Träning fredag, måndag och idag. det känns fint i kroppen speciellt som jag var på spenshult igår och fick mitt dropp. det har gjort susen över natten. Har haft svårt att böja knäna på mornar och förmiddagar den senaste veckan men imorse när jag vaknade var det bara att niga...
Magen mår bra, jag hoppas och tror det iaf. Har inget som tyder på något annat.
Tyvärr såg jag Barn till varje pris i måndags och efter det mådde jag riktigt dåligt och drömde mardrömmar på natten.
En kvinna som gjorde ett ultraljud i vecka tolv då allt såg fint ut gjorde ett några veckor senare och då hade fostret dött.
Hua, vill inte tänka.
jag längtar efter att få känna rörelser nu, att det lever och rör sig, men jag lär väl få vänta några veckor till antar jag.
Imorgon har jag gått 13 fullgångna veckor iaf.
Jag har för mig att jag kände Jens, första gången, mellan vecka 16 och 18, men jag är inte säker.
Nu ska jag ta ett ryck med middagsdisken.
Imorgon är en fullspäckad dag. :) Men jag försöker lyssna på kroppen och inte göra något om jag är för trött.
Kram
Jens ska bli storebror
Jag var på inskrivning hos barnmorskan idag och sedan läkarbesök. Båda gick bra. Idag fick vi (Daniel) se ett litet pyre på ungefär nio cm med huvud, armar och ben, tom tandanlagen syntes. Otroligt!
Så nu börjar det väl sjunka in. Jag mår dessutom inte så illa och är piggare så jag kan njuta ordentligt.
Fantastiskt!
I helgen var lillebror hemma med sin flickvän och sedan jag träffade de har jag känt en lyckokänsla i kroppen. Jesper verkar så lycklig och flickvännen är underbar! En jättego tjej är det och vi får snart träffa dem igen, de kommer till systers bröllop.
Det är mycket positivt just nu alltså.
Annars är det rätt mycket över huvudtaget och det är verkligen bra att jag fått tillbaka min ork så jag fixar det. träningen är igång, var och körde ett pass idag också.
Igår var jag på mitt första styrelsemöte med Vänsterpartiet på ett tag. roligt att träffa kamraterna igen.
En del annat inplanerat är det ju också.
Men nu ska jag ta mig från datorn och läsa lite istället.
Godnatt
