Medicinerad

Jag räknade nästan med att färdtjänsten skulle vara försenad imorse när jag skulle åka till Spenshult, det har ju kommit en hel del snö, men den kom i tid. Jag fick en kortisonspruta i knät och sedan Remicade. det blev något fel med mitt ena provrör så sköterskan fick ta om det och det blev extra väntan. Jag satt inte i sjön precis så det var ingen fara. Jag hade dessutom med mig en bok som jag verkligen gillar så tiden gick fort. boken heter för övrigt Min kamp och är skriven av Karl Ove Knausgård. Rekomenderas!
Jag hade en bil hem kl 13.30 och jag var hemma 14.30. Inge roligt. Kan tillägga att det tar 20 minuter att åka mellan spenshult och Getinge. Helt okej med samåkning, och det ska det vara också, men lite måtta kanske. vi tog nämligen en runda inom Halmstad... Ibland blir jag jättetrött. Var inte på topp när jag kom hem och det har suttit i kan man säga.
Jag längtade så ofanltigt efter att få hålla Sara i famnen, lukta på hennes gosiga huvud och pussa henne. det var precis vad jag gjorde när jag kom hem också. sedan kom mitt andra hjärtebarn hem och det var lika gosigt det.
Imorgon är det dags för trackbyte och jag hoppas då att jag blir bättre i halsen. efter en förkylning känns det som att bakterierna sitter kvar i trackröret och jag fortsätter vara slemmig  flera veckor.
Nu dags för lite bok och sedan sängen.
Kram

Kommer ni ihåg?

Kommer ni ihåg mig? :)
Här verkar det ha hänt grejer igen iaf, ser annorlunda ut i jämförelse med senast jag var här.
 
På fredag blir Sara sex månader. Det är faktiskt inte klokt, inte det minsta.
Hon är en glad envis tjej. Nu har hon blivit ordentligt förkyld och i kväll såg Daniel att hennes ena öga rann och klibbade som bara den. Det blir att ringa VC imorgon. synd bara att vi var där idag med henne eftersom jag ville att de skulle lyssna på hennes lungor. Men allt var bra, då...
Jens är också förkyld, ja det verkar de flesta vara nu tycker jag. annars mår han bra och älskar att få sin lillasyster att skratta. det lyckas han med också, för det mesta räcker det med att han visar sig.

För att fortsätta hälsorapporten lite så kan jag meddela att jag också mår fint. :) Jag var på Spenshult idag för att få mitt dropp. Den här gången har jag klarat mig åtta veckor och när jag kom idag fanns ingen direkt sjukdomsaktivitet. för mig känns det här som ett mirakel, jag får nästan tårar i ögonen när jag tänker på det... Haha
Jag har aldrig varit med om detta tidigare. Jag tror inte jag blivit botad och jag vet att en dag kommer inflammationerna tillbaka. Men de är inte här nu så jag njuter.

Livet känns bra. det mesta är lätt och jag orkar mycket. Kan åka på många möten med mitt parti och har knopat ihop två insändare under den senaste tiden. den ena är publicerad och den andra kommer antagligen att bli det snart.
det är roligt!
Träningen går också kanonbra.
Jag ville mest ge mig till känna och så hoppas jag ju på att det finns några trogna själar där ute som fortfarande kikar in då och då. :)
Jag ska försöka skärpa till mig vad det gäller bloggen.
Men helt ärligt, har det kännts väldigt rörigt här på blogg.se så jag har haft funderingar på att starta upp en ny blogg någonstans. Men så vill jag inte det heller på något vis.
Nu kändes det lite lättare att ta sig fram här på sidan så jag kommer nog tillbaka snart.
godnattkram

Var tvungen...

Två månader har gått sedan senast och den här gången var jag tom tvungen att byta lösenord för att komma in, jag hade glömt det gamla...
Senast jag skrev skulle jag få Remicade och idag har jag varit och fått droppet, sju veckor sedan sist. Jag konstaterar bara att jag kan inte minnas när jag var så här bra senast. Många många år är det hur som.
Jag är så glad över det.

Mina barn mår också bra. :) Igår blev Sara fyra månader, jo, det är sant. :) Hon greppar saker och tar dem till sin underbara söta mun. Hon ler, skrattar och pratar Sariska mycket.
Jens pratar också, mest hehla tiden, men det är svenska som gäller där. :) Han älskar sin lillasyster och kallar henne för Sarisen.
Mina hjärtan, min lycka och mina ljus.

Annars flyter det på ungefär som vanligt. Träningen går riktigt bra och det är roligt som katten.
Partiarbetet kommer väl igång snart efter sommaren.
Daniel mår också bra. Livet känns lätt just nu.

I fredags fick jag mig dock en riktig chock som jag har svårt att släppa. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Min pappa och lillebror skulle köra ut till oss i Getinge för att hjälpa oss hämta hem en soffa som vi köpt på fyndtorget.
Pappa ringde och berättade att nu kör dem ut på motorvägen, då vet man att det tar ungefär en kvart hit.
Daniel pratade med honom och sa att det var ingen brådska eftersom mannen vi skulle hämta soffan hos hade ringt och sa att det skulle dröja lite innan han var hemma från jobbet.
Inget mer med det, men när det gått en halvtimme och de inte kommit började vi fundera. Sedan hörde vi syrener. då började jag ringa....
Pappas telefonsvarare gick på direkt. Jesper svarade inte. Tiden gick. Jag blev kall och fick hjärtklappning.
Jag ringde, ringde och ringde. såg de sitta döda i bilen. jag blev helt hysterisk. daniel ville åka iväg för att kolla om han kunde se något men jag ville inte släppa iväg honom. Jag ville inte att han skulle se.
Det var så fasansfullt. Han åkte iaf och jag fortsatte ringa men samma sak.
Jag ringde till slut 112. bad om ursäkt för att jag ringde men visste inte vad jag skulle göra. frågade om de visste om det hänt en olycka mellan Halmstad och Getinge. Hon gav mig nummret till polisen. jag bad om ursäkt igen för att jag störde men hon sa att det inte gjorde något. Tack till henne.
Jag ringde polisen men kom inte fram. Orkade inte vänta. Slog pappas nummer igen och han svarade. Jag skrek rätt ut och började gråta...
De hade kört och uträttat något annat ärende eftersom det inte var någon brådska. Pappas mobil hade lagt av och Jesper hade inte med sin.
Gissa om de hade missade samtal.
Man hinner tänka mycket på tio minuter eller vad det nu var. det kändes som tre timmar, minst.
Vilken lättnad, men jag kommer aldrig glömma det. jag var helt övertygad om att något riktigt fruktansvärt hhänt, det där, som inte får hända.

Men jag har mina kära hos mig och jag är tacksam.
Ett långt inlägg blev det här. ska verkligen försöka komma ihåg min blogg i fortsättningen. Får hoppas att ni är några som orkat stanna kvar och fortfarande kikar in.
Kram till er.

Kanske...

Ja, det såg väldigt bra ut hos läkaren förra måndagen. Bebis är över normalstor och ser ut att må väldigt bra där inne. det är en lycka!
Ska tillbaka för tillväxtkontroll den 2 april och har även fått ett datum för snittet. Det håller jag för mig själv ett tag till med tanke på att allt kan hända.
Men det är inte långt kvar nu, tiden springer iväg och snart får jag hålla krabaten i min famn.

Annars knallar det på. Tränade två gånger förra veckan men frågan är om det inte är slut med det nu. det känns inte längre speciellt kul och det är tungt och jag känner mig osmidig, konstigt nog... ;)

Imorgon ska vi till barnmorskan, annars ser veckan rätt lugn ut vilket är skönt. Har två grejer med Vänsterpartiet men vi får se hur det blir med det.

Går och väntar på att få hem Torsten Flincks senaste skiva. Längtar och känner mig en aningens besatt, men det går över...

såg på nyheterna igår om att det ska komma ett antal ensamma flyktingbarn till ett område någonstans i Stockholmstrakten. Människorna var mycket arga och upprörda över detta och hade förstört själva bostaden där flyktingarna ska bo. En inskränkt tant talade i programmet och berättade om sin  oro över att det fina området inte skulle vara så lungt och fint längre. Först kommer flyktingarna och sedan vänsterelemänten.
Ibland blir jag verkligen inte förvånad över att samhället ser ut som det gör, jag blir ledsen och förbannad bara.
Dumhet, inskrängthet och okunskap är farliga saker.

So long

En period till

Årsmötet med vänsterpartiet Halmstad igårkväll gick jättebra. det var en väldigt glad och varm stämning och riktigt mycket med folk. Kul!
Jag blev vald in till styrelsen på en period till och det känns väldigt roligt. trots att bebisen ska komma nu under våren vill jag inte släppa mitt arbete inom partiet, det finns säkert tid till det också.
Jag fick höra många positiva ord om mitt arbete under året. Jag har skött om medlemskontakten, framför allt per telefon. Försökt få med medlemmar på aktiviteter och speciellt önskat nya medlemmar välkomna till partiet.
Det fick jag höra, igårkväll, att det varit uppskattat och flera av medlemmarna jag haft kontakt med kom igår på mötet.
Jag skrev också ihop verksamhetsplanen för kommande år. den hade styrelsen ställt sig bakom med några justeringar och den klubbades igenom med två tillägg. det kändes himla kul det också. detta har stärkt mitt självförtroende väldigt mycket. Jag har ju inget jobb, där jag känner jag gör någon nytta, så detta väger upp den bristen lite.
En lyckad och rolig kväll var det och jag kom inte hem allt för sent. :)

Pulshöjningen har jag inte känt något mer av sedan igår förmiddags. det var nog något tillfälligt och berodde kanske lite på stress och nervositet inför kvällen.
Idag har jag och Jens tagit det lugnt.
Nu ska vi fixa till oss och sedan fara hem till mina föräldrar. Lillebror är hemma från Norge och syster med man kommer också. vi ska fira Jesper som fyllde 25 tidigare i veckan.

Ha en fin lördagskväll.

Vill, men....

känner mig väldigt trött och lite smådarrig idag.
Pulsen har varit hög men så kan det ju bli ibland. Jag har en tendens till att få hög puls lätt och nu är ju kroppen belastad så det är ju inte så konstigt, men obehagligt.

Under natten till onsdagen fick Jens hög feber. Jag kopplade det direkt till vaccinationen han fick på tisdagen. samtidigt blev han dock väldigt snorig och täpt och det vet e sjutton om det är en reaktion på vaccinet... Men han hade feber till  och från på onsdagen. Igår var den dock helt borta och jag hade funderingar på att ta Jens till dagis idag eftersom jag planerat in ett pass på gymmet.
Men han snörvlade på imorse och jag fick några väldigt obehagliga pulsökningar och blev yr så jag stälde in hela projektet. Pulsökningen kan ju faktiskt ha och göra med att jag har en förkylning själv på g, om jag nu ska få en släng av det Jens har.
Vi har haft en mysig dag, jag och Jens iaf.
Jens har byggt med lego i flera timmar och jag har läst och halvsovit en stund...

Ikväll är det årsmöte med vänsterpartiet Halmstad och jag borde verkligen åka dit och vill det gärna också. synd att jag känner mig så här halvkass bara.
Men jag tar det vart efter. första anhalten nu är duschen iaf och sedan kommer mamma hit en sväng för att sätta upp nya gardiner i Jens rum. Vi åker med in till stan, så är jag lite närmre lokalen iaf, så kanske det känns lättare att ta mig dit när det är dags. :)
Vi får se.

Duschen!

Ha en fin och mysig fredagskväll.

Tid över...

Kom hem från en helmysig fika på stan för en liten stund sedan och nu har jag fixat till här hemma. Snart är det dags att hämta trollungen från dagis. Funderade på vad jag ska hitta på den lilla stunden som är kvar innan jag ska traska iväg, vila är ingen idé, då kom jag på bloggen...

Jag är trött, det är väl det enda jag lider av just för tillfället och det är ju inte mycket att klaga på. Att vara trött är ju i och för sig jobbigt, speciellt när den är kopplad till smärta, men det är inte min just nu. snarare järnbrist och graviditet skulle jag tro.
Ska träffa min barnmorska på tisdag och då ska jag höraom det finns något att göra åt saken. Jag tog iaf järntillskott när jag väntade Jens.

Vad har hänt sedan sist.
Det var jobbigt med mamma och jag var orolig för mina föräldrar, det skrev jag. det var fog för oron för på måndagen åkte min älskade pappa in med ambulans, han hade bröstsmärtor och mådde väldigt illa.
Vi var till malmö och på kvällen var det styrelsemöte. Jag var hemma vid halvtio på kvällen och då fick jag samtalet av Pappa, då jag fick veta vad som hänt. Han ville inte oroa mig...
De undersökte honom noga och han var där under flera timmar. de kunde inte förklara vad det var för något men ingen hjärtinfarkt var det , däremot hade han mycket högt blodtryck.
en väckarklocka har han fått sig och ändrat om sin livsstil markant.
Jag tror pressen påverkat honom så det blev så här.
Något som han iaf fått inbankat i huvudet nu är att han måste ringa mig eller mina syskon direkt. tänk om det gått riktigt riktigt illa och jag inte fått vara vid hans sida, och jag egentligen hade kunnat, det hade varit hemskt.
Jag vill vara vid hans sida, precis som han alltid varit vid min sida när jag varit sjuk.
Jag älskar min pappa.

Jag har världens livligaste bebis i magen. :)
Jag har en femåring här hemma nästa vecka. :) Han har blivit så stor min Gosros.
Jag är tacksam och lycklig.

Träffade underbara lina idag och hennes dotter Nike.
då kom jag och tänka på förra gången jag var och fikade på det stället.
Då hade jag bestämt med en kompis som också är synskadad.
Jag var där först, tjugo minuter innan stället öppnade. Chauffören hade lämnat mig där han trodde det var...
När klokcan var fem över tio, öppningsdags, så började jag bli konfunderad och lite smått orolig.
Visste inte riktigt var jag var. Tiden gick och ingen öppnade dörre och min vän kom inte...
visste inte vad jag skulle göra.
Men så ringde jag nummerupplysningen, fick nummret till fiket och ringde upp dem.
-Skulle möjligtvis någon av er kunna gå ut och se om ni ser mig, jag är blind och vet inte vart jag är... Jag vet bara att jag ska fika hos er. Haha
Hon kom ut och hämtade mig, jag stod tydligen vid fel dörr. Oj,vad vi skrattade.
Sedan letade vi upp min vän som också hade hamnat helt fel. Haha
Tack och lov för mobiler! :)

Nu har tiden gått och jag ska hämta Jens.
En fin fredag till er.


Usch och fy

Jag är inte med på banan alls nu känner jag.
Det känns tungt och struligt bara.
Jag är orolig för både mamma och pappa. Att låta dem sköta sina problem är verkligen lättare sagt än gjort. Men jag vet inte heller vad jag ska göra så tiden får gå och så får vi se vad som händer.... Antagligen ingenting alls. :(

Helgen har varit lugn, alldeles för lugn och jag är uttråkad och trött.
Jens har räddat helgen och vi har haft mysigt. Danne har inte jobbat så länge, varken fredag eller lördag men idag blir hon nog elva innan han kommer, tror jag.

Pust, är mycket negativ just nu och det känns ju himla otacksamt, men det är svårt att styra över känslorna.
Imorgon ska vi ner till Malmö för att hälsa på Dannes släkt och på kvällen är det styrelsemöte. Ett av de sista innan årsmötet.
Blir säkert roligt men jag längtar mest till tisdag då jag får träna. :)

Nu ska jag plocka upp hjärtebarnet mitt ur badet.
Kram

Vad ska jag ta mig till...

God fortsättning, ett riktigt gott 2012 till er.

Ja ni, vad ska jag ta mig till med denna blogg? :)
Blir inte mycket skrivet och när jag tänker att jag ska skriva tänker jag på hur länge sedan det var jag skrev senast och så blir jag trött. Hmmm
Men nu kommer här iaf ett par rader och så ska jag försöka uppdatera lite oftare för det är skönt att skriva av sig och det är kul med respons, om man nu får det.

En sammanfattning av 2011 skiter jag i eftersom det på det hela taget var ett tungt år som präglades av besvikelser och hopp, om vart annat.
Men det slutade i lycka och nu har jag en mycket livlig krabat i magen som verkar må bra, det gör jag också.

Det jag ändå vill ta upp, som präglade 2011 och som betytt oerhört mycket för mig, det är mitt engagemang i Vänsterpartiet Halmstad. Om jag har tur och ork fortsätter arbetet för mig inom partiet jag älskar.
Det är mycket spännande på gång, tex kongress om några dagar då vi ska få en ny partiledare.
Spännande!

Jens, mitt lille troll, är snart fem år och han tror fortfarande på tomten tack vare en strålande insatts av lillebror Jesper på julafton.
Vi hade en fin dag även om jag själv inte var på topp.
Jag är rätt trött och min bröstkorg har fått en förkärlek för att låsa sig och det gör vansinnigt ont. det är dåligt några dagar och så blir det bra, för att sedan skita sig igen. Jaja, är det min enda krämpa så ska jag inte klaga. :)
Var hos min reumatolog förra veckan och hon så gott som friskförklarade mig. Lederna är alltså på topp och det glädjer mig och fyller mig med tacksamhet.
ett riält bakslag kan komma efter graviditeten men det är inget jag varken vill eller ska tänka på nu.

Jag har nu gått 22 fullgångna veckor och som jag skrev innan så är det fullt liv och knuffarna känns tydligt utanpå magen. tjohooo Lycka!!
Jens är en längtande och väntande blivande storebror. :)

Tanken är egentligen att vi ska åka till Malmö imorgon för att hälsa på daniels morbror och fru, men vi håller oss antagligen hemma på grund av den kommande stormen. Det är bara dumt att ge sig ut i onödan, kan åka ner dit nästa vecka istället.

Jag hoppas ni hade en riktigt god jul, ett fint slut på det gamla året och att början på 2012 varit bra.
Kram

Snart

Nu är det över en vecka sedan bröllopet och det har lagt sig till rätta,minnena och intrycken från den kvällen.
som jag skrivit tidigare var det en helt magisk och fantastisk kväll/natt. Vigseln i kyrkan var inte av denna värld och festen var en kärleks och skratt kavalkad. Jodå, så är det och jag överdriver inte ett dugg.

Nu är minnena bevarade i hjärtat och stannar där.
Jens sov över hos underbara Marie med familj och han hade det toppenroligt. Marie skickade sms till mig under kvällen om hur det gick, underbara hon, så jag oroade mig inte ett skit. jens och ellen sov skavfötters och kom in till Marie och hennes man vid tretiden för att deklamera att nu vill vi inte sova mer, nu vill vi leka... Men Marie fick isäng dem varpå samma sak upprepades vid sextiden. Men återigen fick hon dem i säng, på en timme iaf. :)

Vad har hänt annars?
Lite träning på måndagen och annars rätt lugnt. Fick känningar i halsen på torsdagkvällen så jag hoppade över gymmet på fredagen. Har ju lovat mig själv att inte prässa mig alls under graviditeten utan lyssna på kroppen. den är lätt att lyssna på nu eftersom den beter sig som en snäll och trevlig kropp ska. Men nu blev jag alltså lite dålig i halsen till slut. danne och Jens har varit snoriga och kraxiga länge men jag har klarat mig.
Nu har jag inte ont i halsen men är riktigt slemmig. Det är blodigt en del som jag får hosta upp men det tar jag inte vid mig av eftersom jag vet att slemhinnorna är sköra under en graviditet. Jag har helt enkelt hostat och sugit för mycket.
Hänger över en kastrull morgon och kväll för att fukta dem iaf.

Imorgon är det träningsdags och det ska jag försöka komma iväg på. Jag känner mig inte sjuk ochhar piggnat till.
det blir nog bara bra.
Nästa onsdag är det dags för ultraljudet och det längtar vi båda efter. ska bli spännande och lite läskigt. Men jag känner ju pyret nästan varje dag så jag hoppas hon/han mår finfint.
Innan dess är det första advent, inte klokt, men sant. Jag längtar!
Mamma ska komma hit under veckan och hjälpa mig sätta upp gardiner. Brukar aldrig byta gardiner inför julen men den här gången vill jag göra det. Längtar och ser fram emot advent jättemycket.

Jens mår bara bra. Busig och gosig, precis som han ska vara alltså.
Trotsig och envis som en gris... Hör väl till det med antar jag. :)

Ja, det mesta känns bra och jag njuter av att lederna håller sig så fantastiskt bra. Jag vet att skovet kan komma efter graviditeten, men det är en bit kvar och helt klart värt det i så fall.

Danne är inne i sin lediga period nu så nu har vi helg kan man säga.

Ha en fin kväll.

Talet till min älskade lillasyster

Jag håller mig kvar vid mina minnen från bröllopskvällen och natten.
Jag höll mitt tal som jag så gärna ville trots nervositeten jag känt under lång tid inan... Men Lovisa framförde en sång, som hon tillägnade Tobbe och mig, precis innan jag skulle upp på scenen och det fyllde mig med lugn och glädje så jag var faktiskt hyffsat vid mina sinnen när jag greppade micken. :)

Här kommer talet jag höll. Jag skrev ner det dagen efter så det är vad jag tror och hoppas jag sa iaf. Haha Det var det jag tränat på och talet jag höll dagen innan för vår papegoja.

Älskade brudpar, kära bröllopsgäster.
När jag fyllde fyra år, det var den 13 oktober 1982, då fick jag pressenter...

Det roliga är att jag än idag kommer ihåg flera av dem, den dagen har nämligen satt sig i mitt minne.

Jag kommer ihåg att jag fick en docksäng och ett gosedjur i form av en mus med en prickig fluga. Så fick jag ju dig, min underbara vackra lillasyster. Ingen pressent jag fått sedan dess har slagit den pressent jag fick när jag fyllde fyra och ingen kommer någonsin göra det heller.


Du och jag står varandra mycket nära och jag tycker själv att bandet blir starkare och starkare ju längre tiden går. Vi har delat mycket, glada lyckliga stunder, men även tyngre perioder.
När jag ser tillbaka på vår barndom tillsammans dyker många minnen upp. Minnen av skratt och lek, men även mindre smickrande händelser dyker upp,mindre smickrande för mig alltså.

Till exempel kommer jag ihåg att vi gick till min bästis Emma med våra Barbi-dockor. Jag och Emma stängde in oss på hennes rum medan du fick sitta ute i tv-rummet och leka med dockskåpet.

Men trots att jag inte alltid var en så snäll och bra storasyster så har du Lovisa inte gett tillbaka med samma mynt, under åren som gått, snarare tvärt om.


Jag kan helt ärligt, från mitt hjärta säga att du är en av anledningarna/orsakerna till att jag idag har det liv jag har. Ett liv som jag är mycket förtjust i och glad över. Tack vare dig har jag uppnått många av mina drömmar och mål och jag fortsätter, med din hjälp, att averka en efter en.

Du har gett mig kraft, styrka och mod att våga och orka gå vidare trots att livet många gånger varit mörkt och tungt. Du har gått vid min sida, hållt mig i handen, puttat på och även burit mig när det behövts.

Du, och många andra, vet att min högsta dröm var att få bli mamma, vilket blev verklighet 2007. För att försöka förverkliga den drömmen var jag tvungen att kasta mig ut i det okända, skrämmande och ovissa. Men som många gånger i mitt liv har jag känt att- När Jesus håller mig i ena handen och Lovisa håller mig i den andra, då kan det inte gå fel. Då kommer jag hamna på fötterna och gör jag inte det så finns det några som kommer hjälpa mig upp. Den här tilliten och tron gör mig väldigt stark, modig och ibland även lite dumdristig..

 

Jag har alltid tyckt mycket om att prata om mina syskon. När jag låg nere i Lund på barnreumaten och på ögon kände personalen mina syskon väl trots att ni kanske inte var där så mycket. Jag älskade att prataom er och om vad ni gjorde. Jag var så stolt över det, till exempel över dina prestationer inom friidrotten.

Jag tycker fortfarande mycket om att prata om er och gör det gärna med mina vänner. Berättar och är stolt över vad ni gör med era liv. Jag är fortfarande stolt över era bedrifter men ännu mer över vilka fantastiskt fina människor ni blivit.
Lovisa, du är världens bästa syster och världens bästa moster. Du är en underbar vän och en fantastisk medmänniska.

Jag är så tacksam över att du och tobbe är en stor del av mitt och min familjs liv. Sonen som snart är fem år, har några idoler och den största är moster Misa. När Misa dyker upp då finns ingen annan. Vi andra försvinner ut i perforin någonstans och han har bara ögon för henne.

Det gör mig glad och varm i hjärtat.

Som ni förstår älskar jag min syster oerhört mycket och beundrar och är stolt över henne.

Därför vill jag nu vända mig till dig Tobbe och säga att jag är superduper jätteglad över att det är just du som vunnit min systers hjärta och tvärt om. Att det är ni två som ska leva livet tillsammans, det är helt fantastiskt!

Jag älskar dig min underbara lillasyster och jag älskar dig finaste Tobbe!
som alla här ikväll, önskar jag er all lycka och allt gott.
Skål!


Bilder från en magisk kärleksfest

Här kommer bilder från min systers och hennes älskade make Tobbes bröllop. En av de mest magiska stunder jag varit med om.
Ska berätta mer när jag smällt intrycken lite. :)
Här kommer iaf, kvällen och natten i bilder.
Varsegod! <3

Lovisa & Torbjörn


Jag själv


Min mammas uppdukning


Syskonen Wiland


Lillebror och jag


Jag, mamma, Jesper och hans älskling Noora


Jag själv och lilla söta far


Jag


Bröllopstårtan som lillebror gjort


Jesper och Noora i danstagen <3

Dagen är snart här

Återigen har det gått ett bra tag sedan jag skrev ett inlägg.
Allt är bara bra. dagarna/veckorna ramlar förbi.
Imorgon är den stora dagen här, dagen som kändes så himla långt borta, men nu här , nästan.
Lovisa, min lillasyster, ska gifta sig med sin Tobbe.
Vigseln äger rum kl 17.00 och sedan blir det fest!

det kommer bli en oförglömlig och magisk kväll det är jag övertygad om.

Själv far jag till frissan vid kl 13.00 för att få en håruppsättning gjord och även få en make up. varken det ena eller det andra är min grej så det känns självklart att engagera proffs för ett tillfälle som detta.
Igår provade jag klänningen för att se om magen får plats. det får den och det känns bra eftersom det är den klänning jag helst vill ha. Har även en som reserv men denna känns mer festlig.
Ja, det blir bra och talet jag filat på är klart. Nu gäller det bara att komma ihåg det när jag står på scenen med micken i handen. Premiär för mig att bestiga en scen. Bestiga...?
Lite nervöst är det men samtidigt ska det på något sätt blir roligt. Roligt att få berätta vad jag innerst inne känner för min syster. Visst vet hon att jag älskar henne men, jag iaf, är kanske dålig på att tala om exakt hur mycket hon egentligen har betytt och fortfarande gör. Nu får jag iaf ett tillfälle att berätta det, inför ett antal vitnen dessutom. :)

Jens får sova över hos underbara Marie och hennes underbara familj. Ellen,som dottern heter är nästan jämngammal med Jens och de brukar ha jättekul. det blir ett äventyr för Jens också.
Ja, det känns bara bra och väldigt spännande.
I lördags hade vi möhippa för syster. En dag som började kl 09.00 och slutade 21.30 för min del. det var en lyckad dag men jag var verkligen helt slut.
Att syster var så glad värmde mitt hjärta hela dagen. själv kunde jag inte delta i så mycket, friidrott och tavelmåling stod på programmet, men det kändes roligt att vara med ändå. Som sagt, att se syster så glad gjorde dagen.

Nu blir det middag här.
Föresten, i måndagskväll när jag satt på styrelsemöte kände jag helt garanterat ett litet fladder i magen, en liten hälsning från pyret där inne. Lycka!
Kram

En innehållsrik dag

Igår var det en del på gång för min del. För någon annan antagligen inte så värst jobbigt, men för mig var det lite tufft fast otroligt roligt!
Lämnade Gosrosen på dagis och for in till stan för att träffa en god vän. Fiket vi bestämt oss för var abonerat av socialförvaltningen så jag fick vända i dörren men ägarinnan var ledsen att det bblev så. Det roliga var dock att min väns mamma jobbar på socialförvaltningen och satte sig för att prata med mig fram till vännen kom.
Vi hade en trevlig pratstund på tjugo minuter ungefär. Lite roligt sammanträffande, att hon var där när jag skulle träffa hennes dotter. :)

Jag fick också träffa snart ettåriga Nike, goa tjej!!
Min vän började gråta när jag berättade om graviditeten. Hon vet hur jobbigt det varit under året och blev så glad för vår skull. Underbart att ha sånna vänner som verkligen känner och gläds med oss och hon är inte den enda som känner så, det vet jag.
Klockan 12.15 bar det av hemåt med färdtjänst. Var in och vände och sedan stack jag till förskolan för att hämta Jens. 13.20 gick nästa bil, in mot stan igen.
Vi åkte till bibblan där mina föräldrar hämtade upp Jens och en kamrat från vänsterpartiet hämtade upp mig. :)
Vi var på studiebesök på Kriscenter. De arbetar med våld i nära relationer. Otroligt intressant och givande två timmar fick vi oss. Jag var nära att börja gråta flera gånger, speciellt när jag hörde talas om alla dessa barn som involveras i våld på något vis. Blir utsatta själva eller ser någon av föräldrarna misshandlas och kränkas av den andra föräldren.
Personalen på kriscenter gör ett fantastiskt jobb och jag som inte ens viste att dem fanns.


danne hämtade upp mig på bibblan efteråt, för då hade maken slutat jobbet. vi hämtade upp Thailändskt och for hem till föräldrarna.

Jag var verkligen helt utmattad när jag väl satt ner hemma hos mamma och pappa. Både kroppen och själen var trötta men jag var mycket nöjd att jag klarat av dagen. Det som stressar mig mest med sånna dagar är dessa bilar som ska passas och att jag är beroende av att folk ska hämta upp och hämta hit och dit. Nu är ju "folk" i det här sammanhanget föräldrar och kamrater, men det är ändå lite jobbigt. Men så är ju livet för mig och det är inte mycket att hänga upp sig på, men som sagt lite bökigt är det ibland.

Nu är det fredag och jag och Jens väntar hem Daniel.
Min mage syns ordentligt och när jag berättar att jag är gravid och i vilken vecka säger de flesta: Oj, och det syns så mycket redan...
Ja, det syns riktigt mycket faktiskt, vad det nu beror på?
Tyckte jag kände något i magen idag, är nästan säker på att det var Pyret, ävenom det är mycket tidigt. Jag är i vecka 14.
Men det kan vara det och jag är typ säker. Hmm
Jag är lycklig.

Fin fredagskväll till er.

Bra hjälpmedel

Förra måndagen var jag på biblioteket och fick instruktioner på hur man laddar ner talböcker från TPB (tal och punktskriftsbiblioteket)
Nu behöver vi som har tillgång till den här tjänsten inte längre åka till bibblan för att låna, nu är det bara att ladda ner dem. Självklart medföljer ansvar med detta, men absolut inget svårt om man säger så.
Det är helt fantastiskt måste jag säga. Nu har jag tillgång till över 85 000 olika titlar så det är bara att söka upp en bok om jag blir sugen. Jag har frossat kan jag lugnt säga.
Det hela blev inte sämre av att jag på torsdagen var till syncentralen för att få ett nytt häftigt hjälpmedel. det är en liten mackapär, som en mobil ungefär. Till den laddar jag sedan ner mina böcker och slipper alltså skivorna tom... Jag får plats med mellan fem och åtta böcker på den här lilla saken, lite beroende på hur stora böckerna är förståss.
Det är helt klart fantastiskt och jag älskar den. Nu kan jag utan problem ta med min bok var jag vill. Tjohoo
Tänk, för faktiskt inte så värst länge sedan var det kassetter som gällde. Jag (läs min assistent eller mina föräldrar) släpade dessa skrymmande emballage fram och tillbaka till bibblan. Saken blev ju inte bättre av att jag har en förkärlek för tjocka böcker med typ 40 kassetter i elle något.

När jag var där och fick instruktioner kom Hallandsposten så dagen efter var det en artikel där jag medverkade. :) Kul att de uppmärksammar sånt.
Roligt med nya tekniska hjälpmedel måste jag säga.

Annars då?
Jo, det är träning som gäller och som prioriteras eftersom både kropp och själ mår kanon av det.
I torsdags, efter besöket på syncentralen, kom goaste Marie med barn och hälsade på. Så roligt att få prata och tiden rann iväg.
Jens ska antagligen sova hos dem när vi är på systers bröllop. det blir nog ett riktigt äventyr för honom. :)
Träning fredag, måndag och idag. det känns fint i kroppen speciellt som jag var på spenshult igår och fick mitt dropp. det har gjort susen över natten. Har haft svårt att böja knäna på mornar och förmiddagar den senaste veckan men imorse när jag vaknade var det bara att niga...

Magen mår bra, jag hoppas och tror det iaf. Har inget som tyder på något annat.
Tyvärr såg jag Barn till varje pris i måndags och efter det mådde jag riktigt dåligt och drömde mardrömmar på natten.
En kvinna som gjorde ett ultraljud i vecka tolv då allt såg fint ut gjorde ett några veckor senare och då hade fostret dött.
Hua, vill inte tänka.

jag längtar efter att få känna rörelser nu, att det lever och rör sig, men jag lär väl få vänta några veckor till antar jag.
Imorgon har jag gått 13 fullgångna veckor iaf.
Jag har för mig att jag kände Jens, första gången, mellan vecka 16 och 18, men jag är inte säker.

Nu ska jag ta ett ryck med middagsdisken.
Imorgon är en fullspäckad dag. :) Men jag försöker lyssna på kroppen och inte göra något om jag är för trött.
Kram

Jens ska bli storebror

Ja, det ser faktiskt ut som det kommer bli så någon gång i mitten slutet av april och det är ju helt fantastiskt underbart.
Jag var på inskrivning hos barnmorskan idag och sedan läkarbesök. Båda gick bra. Idag fick vi (Daniel) se ett litet pyre på ungefär nio cm med huvud, armar och ben, tom tandanlagen syntes. Otroligt!
Så nu börjar det väl sjunka in. Jag mår dessutom inte så illa och är piggare så jag kan njuta ordentligt.
Fantastiskt!

I helgen var lillebror hemma med sin flickvän och sedan jag träffade de har jag känt en lyckokänsla i kroppen. Jesper verkar så lycklig och flickvännen är underbar! En jättego tjej är det och vi får snart träffa dem igen, de kommer till systers bröllop.
Det är mycket positivt just nu alltså.


Annars är det rätt mycket över huvudtaget och det är verkligen bra att jag fått tillbaka min ork så jag fixar det. träningen är igång, var och körde ett pass idag också.
Igår var jag på mitt första styrelsemöte med Vänsterpartiet på ett tag. roligt att träffa kamraterna igen.
En del annat inplanerat är det ju också.

Men nu ska jag ta mig från datorn och läsa lite istället.
Godnatt

Den stora träningsvärken är här...

Jag som brukar sova hur mycket som helst och typ när som helst, nu för tiden,  sov inte mycket natten till igår. Vet inte om det hade något med månen att göra. strunt samma...
Lite typiskt var det hur som eftersom jag skulle upp tidigt och iväg till sats. det gick bra ändå och jag mådde inte så illa igår heller.
Träningspasset var härligt! självklart drog jag ner en aning på vikterna men så fasligt mycket blev det inte. det kändes kanon och jag är så glad att vara igång igen.
Idag sitter jag dock här med träningsvärken Allan. Den är inte att leka med om man så säger.
Men jag har jobbat för den iaf och det känns fint. :)

Annars var ju dagen min igår, jag fyllde hela 33 år. :)
Jens sjöng för mig.
Telefonen ringde, messen droppade in och gratulationerna på Fejan var ju en del också. Blev glad för alla hhälsningar, det är roligt att bli ihågkommen.
Jag och Jens for hem till svärmor en stund, sedan kom Daniel med planka vilket var smaskigt.
vid halvsju blev det tårtadags hemma hos mina föräldrar. syster med blivande make var där också. Hon fyllde ju år också, den lilla gummsan.
Kan inte påstå att det var över sig lyckat men det berodde på en trött fyraåring. Han spårade ur och var allmänt otrevlig så vi bröt upp ganska så snabt.
Han har ett grymt humör den lille filuren och nu käftar han emot om precis allt, speciellt när han är trött.
Vi får se hur det blir på kalaset på söndag men då är det iaf på dagtid så det går kanske bättre. :)

Sedan kom höjdpunkten på dagen. När vi kom hem och hittade paket i brevlådan från min underbara älskade  vän Lejonkvinnan med familj.
Blev så glad och varm i hjärtat.

På det hela taget var det en bra dag. Bäst var överaskningen i brevlådan, Jens sång och träningen. :)

Nu ska jag vila min värkande kropp en stund innan det är dags att hämta trollungen. :)
Ha en fin dag.
Kram

Igång

Efter att ha varit vaken hela dagen och inne i stan ett antal timmar är jag helt utmattad.
Jag ska in till stan igen för att gå på ett öppet möte med Jonas sjöstedt. Jag vill inte missa det men undrar lite smått hur det ska gå.
Kanske ska försöka vila en timme nu innan, men det är så trögt att komma igång igen sedan... :)

Jens har varit på kyrkans barntimmar idag. Jag har fått utbytt min böjda käpp till en rak fin en, så nu känns det bra.

Imorgon är planen att åka in till Sats för att köra ett pass, lite lugnt så där. det är mer än en månad sedan senast så det lär vara lite trögt. Men jag tror verkligen jag behöver det, både för kroppen och själen.
Styrketräning är bra eftersom den går så lätt att anpassa efter dagsformen. sedan är jag ju en sån där tävlignsmänniska så jag avskyr att gå ner i vikter. Men jag ska absolut inte ta ut mig och göra något som gör ont.
Det viktiga är att komma igång så sakteliga och träna upp styrkan och konditionen lite. Behöver vara stark under de kommande månaderna.

Har lyssnat lite på partiledardebatten i riksdagen. Den där Jimmy Åkesson skrämmer en hel del. Han är bra på att prata och uttrycka sig. att få lögner till sanningar. Läskigt.

Nu lite vila då kanske.
Kram

En olycka händer så lätt....

Skrev ju igår att jag skulle, om jag orkade, diska och sedan duscha. Jag hann bara gå in i köket och fram till diskbänken innan jag gjorde det jag allt som oftas gör nu för tiden, klantar mig.
Jag tog med mig en kaffekopp från vardagsrummet, med nästan allt kaffe i, och ställde muggen på diskbänken. Sedan välte jag ut skiten, över mig och över golvet.
Jag som har ett hiskiligt humör just nu tog det ändå ganska bra, men usch, gammalt kallt kaffe med mjölk och socker luktar inge vidare....

Jaja, det blev torkat, diskat och jag blev duschad. sedan for vi in för att träffa några goda vänner och äta middag. det var mysigt och gott.

Idag har jag inte gjort mycket. Man kan säga att jag vaknade till liv framåt fyratiden, på eftermiddagen alltså. det är nästan läskigt med denna trötthet  men jag hoppas snart piggna till.
Jag har mått illa hela dagen också och det tar väl det med kan jag tro.
Jag gnäller inte, det är inte det, för jag är självklart oerhört tacksam som ni förstår, men det är lite jobbigt att inte vara sig själv.
Imorgon står det en del på programmet så då måste jag vara vaken.

Har precis pratat med min underbara vän Marie. Vi ska träffas nästa vecka och det ser jag verkligen fram emot. det gör Jens också, han vill leka med Maries dotter. :)

Nu är det faktiskt dags att diska igen, efter middagen.
ska ta det försiktigt.
Ha en fin kväll.

Sova, sova, sova

Imorse försov vi oss. Jens hade tid hos tandläkaren kl 09.10. Tio i nio vaknade Jens och frågade om vi inte skulle till tandläkaren... Jodå, det var ju tänkt så.
eftersom tandläkaren ligger en minut härifrån så hann Daniel och Jens iväg.
Jag hade också tänkt följa med men jag är ju lite långsammare så jag insåg att nej, jag går och lägger mig istället... Hmm
Allt hade gått bra hos tandläkaren och det var ju himla skönt.

Sedan har Jens varit på dagis och jag har vilat/sovit. Jag fick ett bakslag vad det gäller illamående och trötthet i lördags och jag har inte alls mått bra de senaste dagarna.
Inatt tog jag iaf en tablett mot illamående som har hjälpt lite för jag har inte spytt idag iaf, men den nockade mig lite.

Som jag skrev i förra inlägget räknade jag med att slå ner halsskiten inom två tre dagar och det verkar faktiskt ha fungerat den här gången.
Jag ska egentligen inte skriva för mycket om det, för det har ju inte gått så lång tid, varken vad det gäller in på hösten eller på graviditeten. Men under min graviditet med Jens var jag inte alls sjuk trots att jag hade tracken då också, under de värsta höst och vintermånaderna.
Infektionerna satte igång tre månader efter Jens födelse. Kanske blir jag starkare under graviditeten, kanske skyddar barnet mig. Jag vet inte, som sagt, det är tidigt.

Ikväll ska vi ut och äta med några goda vänner. det ser jag verkligen fram emot.
På onsdag kommer Jonas Sjöstedt till Halmstad och det ska hållas ett öppet möte med honom på Bibliotekets café kl 18.00. Jonas är en av fyra kandidater till posten som partiledare för Vänsterpartiet.
Det ska bli jätteintressant att höra honom.
På torsdag fyller jag och min kära syster år. Inget jag ska fira på något speciellt sätt, det är så ojämt som det kan bli,33... :) Blir lite tårta med familjen hemma hos mamma och pappa på eftermiddagen.
Men till helgen då smäller det. Då kommer lillebror hem och han har med sig sin flickvän från Finland som vi inte träffat än. det ska bli så himla roligt att få träffa henne!! Tycker redan om henne eftersom hon gör min bror så lycklig.

På söndag ska Lovisa ha kalas och det ska bli skoj det också.
Jani, nu fick ni hela veckans aktiviteter. :)
Det är skönt att det är lite på gång eftersom det är den 18 oktober som hägrar för mig. Bra att det är en del roligheter på gång innan dess, då går tiden lite fortare.

Nu diska och sedan duscha.
Om jag orkar... Pust
Kram


Tidigare inlägg
RSS 2.0