Mitt liv och mina drömmar

Mitt knä har inte blivit något bättre. Det ser verkligen inte roligt ut och jag har konstant ont, mer eller mindre, hela tiden. Jag antar att jag inte ska klaga eftersom jag inte direkt vilar det heller. Jag tar däremot högsta dosen av Naproxen nu under en period och hoppas det ska bita.

Fredagen och lördagen, ensam med barnen, gick fint. Klättrade lite på väggarna på lördagen eftersom jag är ganska låst. Jag har inte tagit tag i det här med att åka färdtjänst med båda barnen ännu. jag bävar för att göra det nämligen, dessa bilstolar och grejer som ska med. Men jag ska ta i det sedan.
Jag lovade Jens, i ett svagt ögonblick att jag och ungen min
skulle åka pulka när Daniel var hemma med Sara på söndagen. det blåste som katten men ut kom vi och roligt var det.
Vi turades om att åka. Det var kul. Haha Jag for av pulkan en gång . Jens kom springande efter och ropade: Mamma, hur gick det, sitter tracken kvar!?
Det är lite det jag menar med att inte vila knät...

Idag har jag tränat och det gick bra. Någon maskin har jag fått plocka bort på grund av knät men annars gör det inte mer ont att träna än att sitta på en stol.

Men jag vet inte om det är bra heller...

Jag har haft mig en dust med färdtjänsten. de har lite nya bestämmelser här. det finns en resegaranti vilken innebär att om färdisen är mer sen än 30 min så får man en gratis resa (inte för att det är värt det). Om man däremot har en senast frammetid, om man ska passa något, så garanterar de att man är i tid om man själv går med på att vara 20 min före utsatt tid på plats. Om man inte är framme vid sin senast frammetid får man tre gratisresor.

Idag hade jag bokat en senast frammetid kl 10.15, då fick jag bilen 09.45.
Bilen kom 10.10 och ingen ursäkt fick jag. frågade om väglaget var dåligt men det var det inte sa chauffören. Ser du inte att jag har en senast frammetid om fem minuter frågade jag. Jodå, det såg han och vi blir nog fem min sena trodde chauffören. det tar inte tio minuter in till stan från getinge, snarare tjugo om man kör som man ska. visserligen drog han på som en raket och pratade i telefonen samtidigt. det tog 15 minuter in och jag var arg. Min ledsagare hade väntat på mig och vi fick stressa.

Hade inte direkt tid att ta i det med Hallandstrafiken då eftersom jag  var sen, men ringde när jag kom hem. Men de ville inte alls acceptera det jag sa. Men eftersom jag kan de här reglerna så gav jag mig inte och hon sa att hon skulle lägga det till någon annan och se om det blir beviljat.

Jisses säger jag. Jag blir verkligen provocerad av sånt där. att de bara orkar tjaffsa om det. Jag ringer aldrig och klagar och det är många gånger jag kommit sent men inte orkat ringa och gnälla. Jag antar jag inte är ensam om det heller. När det händer har man ju inte tid att ta i det och sedan kanske man inte orkar.
Nu tycker ni kanske att jag är gniden men regler är regler, de ska minsann gälla  alla... :) Min tid är faktiskt också värdefull även om vissa kanske inte tycker det. I vårt land är nummer ett att ha jobb och har man inte det eller inte kan jobba så är man inte mycket att hänga i granen. så känns det ibland.

Avslutar detta gnällinlägg med en bild på min lilla gummilumma.

 

Under gårdagen kändes mitt knä bättre men på kvällen fick jag riktigt ont och det svullnade upp ordentligt. Jag blev inte glad kan jag säga.

Ett träningspass var inbokat för idag men som det kändes igår så såg det inte ut att bli något. Imorse gjorde det förbaskat ont och knät såg lika svullet ut. Men efter lite värktabletter var jag ändå redo. Jag var tvungen att åka, mest för att få må lite bättre psykiskt. det gick bra och mer ont fick jag väl inte, men inte heller mindre om man säger så...

Däremot känner jag mig gladare och piggare så det var ju tur att jag åkte. Vad jag ska göra med mitt knä vet jag inte. Doktorn sa att det är väldigt svårt att behandla en slemsäck men hon ville testa med kortison. Det verkar tyvärr inte gett något resultat. Jag ska behandla mig själv med antiinflammatoriskt under två veckor har jag tänkt och se om det hjälper.
Lederna är iaf mycket bättre. Tjohoo

Igår var jag på sjukhuset och bytte tracken. Jag hade hela familjen med mig och det är väl typ sista gången jag tar med dem. Inte för att de bar sig direkt illa åt, förutom att Jens och Danne kittlade mig så jag nästan for ner på golvet, utan för att väntan blev så lång. Vi fick vänta i över en timme.
Jag kan dock inte bli arg på min danske läkare, han är så underbar. Jag förstår faktiskt att det tar tid för honom och att han blir försenad. Han tog sig tex tid till Jens och blåste upp plasthandskar till balonger... Jodå, han tar sig tid och bryr sig mycket om sina patienter och patienternas barn... Haha

Imorgon jobbar Danne och resten av familjen får roa sig bäst de kan. Jag brukar vara helt slut efter att ha varit ensam med barnen en hel dag. Men det brukar gå fint och Jens är väldigt duktig på att roa syster sin.

Godnatt

Jag räknade nästan med att färdtjänsten skulle vara försenad imorse när jag skulle åka till Spenshult, det har ju kommit en hel del snö, men den kom i tid. Jag fick en kortisonspruta i knät och sedan Remicade. det blev något fel med mitt ena provrör så sköterskan fick ta om det och det blev extra väntan. Jag satt inte i sjön precis så det var ingen fara. Jag hade dessutom med mig en bok som jag verkligen gillar så tiden gick fort. boken heter för övrigt Min kamp och är skriven av Karl Ove Knausgård. Rekomenderas!
Jag hade en bil hem kl 13.30 och jag var hemma 14.30. Inge roligt. Kan tillägga att det tar 20 minuter att åka mellan spenshult och Getinge. Helt okej med samåkning, och det ska det vara också, men lite måtta kanske. vi tog nämligen en runda inom Halmstad... Ibland blir jag jättetrött. Var inte på topp när jag kom hem och det har suttit i kan man säga.
Jag längtade så ofanltigt efter att få hålla Sara i famnen, lukta på hennes gosiga huvud och pussa henne. det var precis vad jag gjorde när jag kom hem också. sedan kom mitt andra hjärtebarn hem och det var lika gosigt det.

Imorgon är det dags för trackbyte och jag hoppas då att jag blir bättre i halsen. efter en förkylning känns det som att bakterierna sitter kvar i trackröret och jag fortsätter vara slemmig  flera veckor.
Nu dags för lite bok och sedan sängen.
Kram

Nu har reumatismen gjort comeback och det är ju inte så himla trevligt av denn, har liksom inte saknat den det minsta. Egentligen var tanken att jag skulle till spenshult på måndag men jag ringde och bad om att få komma tidigare. det fixade de, tom kommer min läkare trycka in mig så jag får en kortisonspruta. Knät är fullt av vätska så hon behöver nog tappa det tror jag.

Personalen är verkligen helt fantastisk, inget är omöjligt och kan de hjälpa till, gör de det. Kan de inte gör de det ändå, ungefär...

För övrigt har det snöat en hel del här idag. Lite mysigt är det ju, samtidigt blir det svårare att ta sig fram eftersom kanter osv försvinner. Om jag nu ska vara egoistisk.

Igår var Jens och jag på barnkalas vilket var helmysigt. sedan hjälpte gosrosen mig att dela ut flygblad och så for vi till kyrkan.

 

Det stora för oss just nu är att vi kommer flytta i januari. då blir vi Halmstabor och det känns kanonbra. vi har fått tag på en fyra med acceptabel hyra vilket inte är lätt i Halmstad. jag har bott i det området tidigare så jag har en fördel från början i och med att jag redan lärt mig hitta där en gång. det känns bra att vi flyttar innan Jens börjar i förskoleklass till hösten. Nu hinner han förhoppningsvis lära känna barn i området innan han sätter igång med skolan.
Sara växer och är stora tjejen. Matglad är hon verkligen och det är en fröjd att ge henne mat. Hon är på gång med krypningen. Hon är en glad krabat med ett riktigt temprament. :)
Hennes favorit är att sitta och kika på Jens, allt han gör är kul och intressant. Jens leker med lillasyster även om hon inte gör som han säger så går det bra för det mesta. Han är ju en kille som älskar att få andra att skratta och det är hans uppgift, självvald, att få sara att göra det. Är det någon annan som lyckas blir han lite sur...

Sara har fått tre tänder, två där nere och en uppe. söta underbara gostjej.

 

Själv känner jag mig lite låg. Antagligen på grund av värk och oro. sedan är det såklart mycket att tänka på i och med flytten, även om den i sig är mycket efterlängtad.

 

Kram