Talet till min älskade lillasyster

Jag håller mig kvar vid mina minnen från bröllopskvällen och natten.
Jag höll mitt tal som jag så gärna ville trots nervositeten jag känt under lång tid inan... Men Lovisa framförde en sång, som hon tillägnade Tobbe och mig, precis innan jag skulle upp på scenen och det fyllde mig med lugn och glädje så jag var faktiskt hyffsat vid mina sinnen när jag greppade micken. :)

Här kommer talet jag höll. Jag skrev ner det dagen efter så det är vad jag tror och hoppas jag sa iaf. Haha Det var det jag tränat på och talet jag höll dagen innan för vår papegoja.

Älskade brudpar, kära bröllopsgäster.
När jag fyllde fyra år, det var den 13 oktober 1982, då fick jag pressenter...

Det roliga är att jag än idag kommer ihåg flera av dem, den dagen har nämligen satt sig i mitt minne.

Jag kommer ihåg att jag fick en docksäng och ett gosedjur i form av en mus med en prickig fluga. Så fick jag ju dig, min underbara vackra lillasyster. Ingen pressent jag fått sedan dess har slagit den pressent jag fick när jag fyllde fyra och ingen kommer någonsin göra det heller.


Du och jag står varandra mycket nära och jag tycker själv att bandet blir starkare och starkare ju längre tiden går. Vi har delat mycket, glada lyckliga stunder, men även tyngre perioder.
När jag ser tillbaka på vår barndom tillsammans dyker många minnen upp. Minnen av skratt och lek, men även mindre smickrande händelser dyker upp,mindre smickrande för mig alltså.

Till exempel kommer jag ihåg att vi gick till min bästis Emma med våra Barbi-dockor. Jag och Emma stängde in oss på hennes rum medan du fick sitta ute i tv-rummet och leka med dockskåpet.

Men trots att jag inte alltid var en så snäll och bra storasyster så har du Lovisa inte gett tillbaka med samma mynt, under åren som gått, snarare tvärt om.


Jag kan helt ärligt, från mitt hjärta säga att du är en av anledningarna/orsakerna till att jag idag har det liv jag har. Ett liv som jag är mycket förtjust i och glad över. Tack vare dig har jag uppnått många av mina drömmar och mål och jag fortsätter, med din hjälp, att averka en efter en.

Du har gett mig kraft, styrka och mod att våga och orka gå vidare trots att livet många gånger varit mörkt och tungt. Du har gått vid min sida, hållt mig i handen, puttat på och även burit mig när det behövts.

Du, och många andra, vet att min högsta dröm var att få bli mamma, vilket blev verklighet 2007. För att försöka förverkliga den drömmen var jag tvungen att kasta mig ut i det okända, skrämmande och ovissa. Men som många gånger i mitt liv har jag känt att- När Jesus håller mig i ena handen och Lovisa håller mig i den andra, då kan det inte gå fel. Då kommer jag hamna på fötterna och gör jag inte det så finns det några som kommer hjälpa mig upp. Den här tilliten och tron gör mig väldigt stark, modig och ibland även lite dumdristig..

 

Jag har alltid tyckt mycket om att prata om mina syskon. När jag låg nere i Lund på barnreumaten och på ögon kände personalen mina syskon väl trots att ni kanske inte var där så mycket. Jag älskade att prataom er och om vad ni gjorde. Jag var så stolt över det, till exempel över dina prestationer inom friidrotten.

Jag tycker fortfarande mycket om att prata om er och gör det gärna med mina vänner. Berättar och är stolt över vad ni gör med era liv. Jag är fortfarande stolt över era bedrifter men ännu mer över vilka fantastiskt fina människor ni blivit.
Lovisa, du är världens bästa syster och världens bästa moster. Du är en underbar vän och en fantastisk medmänniska.

Jag är så tacksam över att du och tobbe är en stor del av mitt och min familjs liv. Sonen som snart är fem år, har några idoler och den största är moster Misa. När Misa dyker upp då finns ingen annan. Vi andra försvinner ut i perforin någonstans och han har bara ögon för henne.

Det gör mig glad och varm i hjärtat.

Som ni förstår älskar jag min syster oerhört mycket och beundrar och är stolt över henne.

Därför vill jag nu vända mig till dig Tobbe och säga att jag är superduper jätteglad över att det är just du som vunnit min systers hjärta och tvärt om. Att det är ni två som ska leva livet tillsammans, det är helt fantastiskt!

Jag älskar dig min underbara lillasyster och jag älskar dig finaste Tobbe!
som alla här ikväll, önskar jag er all lycka och allt gott.
Skål!


Kommentarer
Postat av: Lejonkvinnan

Underbart tal vännen! Din syster kan vara glad att hon har en storasyster som dig!!



Massa kramar

2011-11-15 @ 19:08:50
URL: http://lejonkvinnan.blogg.se/
Postat av: Elin

Du gör mig så glad, du är verkligen någon att se upp till, som är en inspiration för andra. Det är inte alla människor som kan älska som du gör. Livet, människor, händelser, saker. Du tillåter dig att leva, och uppenbarligen liknar din syster dig där. Syskon är verkligen små underverk (och små odågor ibland - fråga min plånbok bara :P ).

kramar

2011-11-15 @ 21:18:53
URL: http://uturanorexin.blogg.se/
Postat av: Anki

Vilket underbart tal du skrivit din syster måste blivit väldigt glad. Måste säga Grattis och lycka till med! Kram

2011-11-16 @ 18:42:16
URL: http://tankesymfoni.bloggspot.com
Postat av: Barnens Hjältar

Vilket fint tal! Många tårar där kan jag tro :-)

Milla är sju och en halv månad nu. Tiden bara susar fram. Hoppas allt är bra med dig.

2011-11-19 @ 07:57:11
URL: http://barnenshjaltar.blogg.se/
Postat av: Anonym

å så vackert tal till din underbara syster, å tack för dina fina ord idag till mej va glad jag blir tack,min goa vän

2011-11-19 @ 20:53:50
URL: http://soffie69.blogg.se/
Postat av: Barnens Hjältar

Jag kan äta medicinen när jag slutar amma och det skall jag börja att göra snart. Milla är snart åtta månader och målet är att sluta innan hon fyllt ett år i varje fall.

2011-11-20 @ 09:04:38
URL: http://barnenshjaltar.blogg.se/
Postat av: Jenny

SKÅÅÅÅÅL

2011-11-21 @ 17:49:41
URL: http://jennyvestbro.blogg.se/
Postat av: Myran

WOW vilket tal, helt fantastiskt ,

blir tårögd av att läsa, så underbart fint,



//Myran

2011-11-24 @ 08:06:39
URL: http://blingbling.dinstudio.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0