Mitt liv och mina drömmar

Förra måndagen var jag på biblioteket och fick instruktioner på hur man laddar ner talböcker från TPB (tal och punktskriftsbiblioteket)
Nu behöver vi som har tillgång till den här tjänsten inte längre åka till bibblan för att låna, nu är det bara att ladda ner dem. Självklart medföljer ansvar med detta, men absolut inget svårt om man säger så.
Det är helt fantastiskt måste jag säga. Nu har jag tillgång till över 85 000 olika titlar så det är bara att söka upp en bok om jag blir sugen. Jag har frossat kan jag lugnt säga.
Det hela blev inte sämre av att jag på torsdagen var till syncentralen för att få ett nytt häftigt hjälpmedel. det är en liten mackapär, som en mobil ungefär. Till den laddar jag sedan ner mina böcker och slipper alltså skivorna tom... Jag får plats med mellan fem och åtta böcker på den här lilla saken, lite beroende på hur stora böckerna är förståss.
Det är helt klart fantastiskt och jag älskar den. Nu kan jag utan problem ta med min bok var jag vill. Tjohoo
Tänk, för faktiskt inte så värst länge sedan var det kassetter som gällde. Jag (läs min assistent eller mina föräldrar) släpade dessa skrymmande emballage fram och tillbaka till bibblan. Saken blev ju inte bättre av att jag har en förkärlek för tjocka böcker med typ 40 kassetter i elle något.

När jag var där och fick instruktioner kom Hallandsposten så dagen efter var det en artikel där jag medverkade. :) Kul att de uppmärksammar sånt.
Roligt med nya tekniska hjälpmedel måste jag säga.

Annars då?
Jo, det är träning som gäller och som prioriteras eftersom både kropp och själ mår kanon av det.
I torsdags, efter besöket på syncentralen, kom goaste Marie med barn och hälsade på. Så roligt att få prata och tiden rann iväg.
Jens ska antagligen sova hos dem när vi är på systers bröllop. det blir nog ett riktigt äventyr för honom. :)
Träning fredag, måndag och idag. det känns fint i kroppen speciellt som jag var på spenshult igår och fick mitt dropp. det har gjort susen över natten. Har haft svårt att böja knäna på mornar och förmiddagar den senaste veckan men imorse när jag vaknade var det bara att niga...

Magen mår bra, jag hoppas och tror det iaf. Har inget som tyder på något annat.
Tyvärr såg jag Barn till varje pris i måndags och efter det mådde jag riktigt dåligt och drömde mardrömmar på natten.
En kvinna som gjorde ett ultraljud i vecka tolv då allt såg fint ut gjorde ett några veckor senare och då hade fostret dött.
Hua, vill inte tänka.

jag längtar efter att få känna rörelser nu, att det lever och rör sig, men jag lär väl få vänta några veckor till antar jag.
Imorgon har jag gått 13 fullgångna veckor iaf.
Jag har för mig att jag kände Jens, första gången, mellan vecka 16 och 18, men jag är inte säker.

Nu ska jag ta ett ryck med middagsdisken.
Imorgon är en fullspäckad dag. :) Men jag försöker lyssna på kroppen och inte göra något om jag är för trött.
Kram