Hicka

Idag har jag kört ett pass på gymmet. Det gick bra även om jag tvekade in i det längsta om jag skulle orka.
men när jag pratat en stund med min ledsagare och väl kommit igång blev jag piggare och gladare.
Skönt att jag kan träna fortfarande trots att, det helt ärligt, är rätt tungt... :)
Krabaten i magen ger sig till känna ofta och det är så hela magen flyttar och buktar sig. Igårkväll fick jag dessutom känna av att hon hade hicka. det hade Jens jätteofta och det är verkligen en häftig och märklig känsla.
Jag mår mycket bra och det jag känner mest av är tröttheten, men jag försöker vila när jag kan.
Imorgon ska vi upp till sjukhuset, för nu är det dags att börja kolla tillväxten av barnet. Jag har inte varit på sjukhuset sedan i november och då var det mest för att prata lite. Nu blir det antagligen fler kontroller.
Är nu inne i 29 veckan och jag tar varje vecka som ett plus.

Efter besöket på sjukhuset ska vi åka ner till Malmö. Vi fick tag i en natt på hotell för halva priset, för ett tag sedan, och nu är det dags att mysa till det. ser verkligen fram emot att komma bort och framför allt får jag väl säga, mot hotellfrukosten.:)

Igår var det första styrelsemötet efter årsmötet och det gick bra även om det var långt... Jag fortsätter vara medlemsansvarig och det känns både kul och som jag gör nytta.
Jens var faktiskt med under hela mötet och det gick mycket bra. han hade sett fram emot att få följa med på mötet men jag tror att han kanske blev lite besviken. Haha Det var väl inte riktigt lika spännande och händelserikt som han hoppats på.
Sedan blev det en sväng hem till mina föräldrar där vi blev bjudna på middag. daniel jobbade sent.

När vi for hem med färdtjänst hände en kul sak.
Jag och Jens satt i baksätet och efter en stund fick vi hemta upp några andra kunder. Det var ett ungt par och tjejen satte sig bredvid mig, jag satt alltså mellan Jens och tjejen.
Efter en liten stund känner jag hur Jens vrider och vänder på sig, för att få, som jag antar, den bästa kontakten med tjejen... Han verkligen vred sig som en mask. Jag hör hur tjejen skrattar och säger att han är så gullig. Jag känner på Jens ansikte och där sitter ett mycket brett leende fastklistrat.
När paret lämnat bilen säger Jens:
-Åå vilken söt tjej, henne vill jag träffa igen. Tror du jag får följa med till hennes hus någon gång?
Hahahha
Han var verkligen betagen och jag är fortfarande förvånad att han var så framåt. :)

Nu disken innan det är dags att packa ihop lite inför morgondagen.
So long

Kommentarer
Postat av: Gizze

Härligt att läsa att du mår bra Ulrika!

Spännande med krabat i magen...ska fortsätta läsa, men har varit utan Internet flera veckor och det strular fortfarande...



Må så gott! Kram Gizze

2012-02-22 @ 08:21:09
URL: http://gizzez.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0