Mitt liv och mina drömmar

När jag skrev senast, nämde jag besöket hos läkaren, imorgon är det dags igen att kolla tillväxten av barnet. Om man ser till magen så växer filuren på ordentligt och barnmorskan är mycket nöjd... :)
Jag har tänkt lägga in någon bild här på hur jag ser ut med min mage, men det får jag ordna en annan gång.

Allt är bra och som sagt, allt ser fint ut vad det gäller graviditeten. Jag är inne i vecka 33 nu och alltså har jag gått 32 fullgångna veckor. det känns kanon och varje vecka är ett plus och något att vara tacksam över.
Jag tränar fortfarande på och mitt mål är mars ut men jag är inte dummare än att jag kan lyssna på kroppen och stanna när det blir för tungt. Men än så länge går det fint och jag är styrkemessigt uppe på vikter jag inte varit på förut. det beror antagligen på att jag inte har några inflammationer som stoppar mig.
Det är häftigt, att reumatismen verkligen gått och lagt sig. Ont har jag ju imellanåt men det är gamla förslitningar som nu belastas lite extra mycket, i knän osv.

Jens är över och leker hos en kompis. Kompisen är sju år men de verkar leka bra ändå. de var här precis och frågade om det är ok att Jens följer med honom hem. sånt gillas. Jag är lite nervös fortfarande när han är ute och leker själv men han är duktig och springer ingenstans utan att tala om var han ska. Jag hör barnen bra eftersom lekplatsen är precis här utanför.
det är skönt att han kan vara ute och leka själv med andra barn nu.

Förra söndagen var jag på distriktsårskonferens med Vänsterpartiet Halland och det var både roligt och intressant. Dagen efter hade jag både träning och ett långt styrelsemöte på kvällen. på tisdagen fick jag väldigt mycket sammandragningar så jag har bestämt att ta det lite lungt och helst inte göra två ansträngande saker samma dag.
Imorgon är det som sagt läkarbesök och sedan börjar en feministisk studiecirkel som jag gärna vill gå på men det är frågan om jag pallar att åka in till stan igen. det är med att behöva åka in till Halmstad tar emot när jag är trött redan innan. Visserligen tar det bara 20 minuter in men det tar emot ändå...
Vi får se och jag får lyssna på kroppen helt enkelt.

Nu ska jag fixa lite och sedan kommer väl trollungen hem snart hoppas jag.
Kram