Mitt liv och mina drömmar

Jag skriver om mitt liv som blind, mamma, reumatiker och tracheotomerad. Jag är en Kristen Vänsterpartist vilket kommer att lysa igenom i det jag skriver. Förutom kärlek är solidaritet det vakraste ordet för mig.

Gillar inte sånt här...

Här har det hänt grejer, ser jag. Gillar verkligen inte när de gör om sidor, för det brukar nästan aldrig bli bättre, inte för oss som måste använda skärmläsningsprogram iaf.
Jag får ge det en chans. Om det inte fungerar får jag lägga ner bloggen här.

 

Dagarna har rusat på som vanligt. jag har tränat och ägnat mig en del åt partiarbete,vilket i mitt fall betyder att jag ringt runt till nya och gamla medlemmar. :)

 

Igår var då det dags för en viktig och stor dag i vårat liv. Sara döptes. Det var en helt fantastisk dag med familj, släkt och vänner. solen var också med oss och det var riktigt varmt och skönt.

Jag har tänkt mycket på den här dagen och för mig är dopdagen inte bara en tradition och något man ska göra utan det är en fin och viktig dag. En dag man får samla människor man tycker mycket om och bjuda på kalas.

Seremonin i kyrkan var varm och vacker, precis som jag hoppats på. Tre psalmer sjöng vi, Måne och sol, Tryggare kan ingen vara och Härlig är jorden.

Jag bad en tacksägelsebön för våra barn och Lovisa och Tobbe sjöng "Skymtar för en stund".

Huvudpersonen själv skötte sig exemplariskt och gav prästen ett soligt leende. Mammas tjej ju..

Namnen hon fått, som jag skrivit tidigare, är Karin Sara Lovisa.

Efter kyrkan for vi hem till mina föräldrar som dukat upp i trädgården. det var mycket skratt och väldigt god mat.

Mamma och pappa är bäst och vi är så tacksamma över all hjälp.

Alla verkade ha det trevligt och jag kommer absolut minnas den här dagen somm en av de lyckliga.

Nu är det skönt att det är över och nu får vi fokusera på pappas 65-årsdag nästa söndag istället. :)
Det blev inte så många kort tagna av oss iaf, men vi ska ta ett bra kort på henne sedan när hon har dopklänningen på sig och är vaken. Nu bjuder jag på en bild där hon somnat. Hon somnade i moster, likaså Gudmor Lovisas famn, under de sista minuterna av dopceremonin.

 

 

Sist, tack älskade vän, du vet väm du är,för paketet och hälsningen som kom dagen innan. du är underbar! <3

Kram

Fin bild :) Kram

Grattis till lilltjejen! Jag har själv en 4-åring och en 9 månaders dotter. Min sambo och jag har svårt att få vardagen att fungera då jag har en rad olika sjukdomar och har svårt att klara, orka med pga av värk och rörelsenedsättning. Vi har inget socialt nätverk här i halland och är helt utan stöd och hjälp. Vad gör man? Jag beundrar verkligen dig!

Hej där..
Nu var det ett tag sen jag var inne och läste...
Så fin hon är lilla Sara!
Förstår att du har fullt upp med två små barn nu :)

Ha det gott!
Kram Gizze i Värmland

Så söt hon och växer gör hon. Jag har åter blivet mormor igen känns helt undrbart jag njuter av mina barnbarn. Ha en bra dag. kram