Mitt liv och mina drömmar

Har jag lagt ner min blogg, det kan man verkligen fråga sig... det var evigheter sedan jag var här senast och väldigt mycket har hänt.

En del av tiden har jag varit dålig. Knähistorian, som jag skrev om senast här på bloggen, slutade med en infektion då jag till slut lades in akut med antibiotika och morfin. Det tog flera veckor innan knät blev bra igen. Innan dess hann det gå sönder av sig själv, en eftermiddag började det rinna var och blod ur knät. Då hade jag tidigare fått höra från ortopeden och läkaren att infektionen var död och att kroppen skulle ta hand om det som var kvar själv. Men det var fel och det slutade med att jag fick åka till akuten för att få det tömt på över en dl var, klumpar och blod. Sedan tog det ytterligare några veckor innan jag fick och kunde använda knät som vanligt. den 15 feb satte jag igång med träningen igen, vilket var en så stor lättnad, så det går bara inte att beskriva.

 

Vi har dessutom flyttat in till stan. Den 19 januari blev vi Halmstabor igen. Jag har inte längtat tillbaka till Getinge en sekund. Jens började ny förskola i början av feb och det har gått över förväntan. Jens är faktiskt, just nu, på sitt första kalas hos en av sina nya vänner som han fått här i stan. Det känns riktigt underbart.

 

Mammas lilla tjej, som inte är så liten, fyller ett år nästa fredag. Ingen kan beskriva vår lilla dotter på ett rättvist sätt. Ett charmtroll får sammanfatta henne, kort och gott. Lik sin bror men ändå inte. Haha

 

I onsdags var det dags för en sak som jag både fasat för och samtidigt försökt få gjord. Jag var ner till Lund för att operera min hals. senast jag gjorde det var för över två år sedan. Sara kom imellan operationen som var tänkt att följa på den första. Helt avsiktligt kom hon imellan... Jag åkte ner i tisdags och op var alltså dagen efter. De två specialisterna som opererade mig är mycket nöjda med själva operationen. de kunde skära mer och på ett annat vis, dessutom kom de åt bättre den här gången. Jag ska ner till Lund om ungefär tre månader, då får vi se hur det ser ut, när läkningsprosessen haft sin gång. Då får jag veta om det ser så bra ut så tracken kan plockas bort. Är risken för stor, för att problemen ska komma tillbaka, får jag antagligen behålla den. en sak som också väger in mycket tungt är om det går att sätta en track igen utan risk. Ju fler gånger man sätter en track ju svårare blir det att sätta den igen, om hålet vuxit ihop.

Om jag inte får ta bort tracken har jag/vi i alla fall gjort allt vi någonsin kunnat. Då får jag acceptera det även om det självklart blir en riktig smäll. Men nu tror och hoppas vi på ett sånt där mirakelbesked lagom till sommaren, eller hur?

 

Nu blev det ett litet inlägg iaf. Om ni fortfarande kikar in här, välkomna tillbaka! Jag ska försöka uppdatera snart igen, det känns som det finns en del att skriva om nu nämligen.

So long