Jag har mest läst

Japp, det är vad jag gjort sedan sist. Jo sovit och gosat med lille vännen har jag förstås ängnat mig åt också... :)
Har läst ut Myladys son av Alexandre Dumas och den var riktigt bra. jag gillade ju De tre muskitörerna också. Var som alltid, lite smått skeptisk eftersom det handlade om sk klassiker. Borde verkligen sluta vara skeptisk mot de för de flesta klassiker jag läst har ju varit bra, förutom Hemsuborna då... Suck och stön, fattade knappt en mening måste jag erkänna, den var ju skriven på dialekt. ;) Någon här som läst den och gillade den? Det kanske bara jag som är lite seg i huvudet. :) Efter det fick jag tyvärr lite fördomar om just August Strindbergs litteratur så det har inte blivit något annat läst av honom. Nu har jag börjat med Gravidchock av Belinda Olsson, den verkar rolig. :)

Hur mår jag då? Jo, ganska bra förutom lederna. Humöret är gott och knät gör ont, så skulle jag kunna sammanfatta läget. Händerna är egentligen värst tycker jag men det är ju för att jag tvingas använda dem hela tiden. I och för sig värker knät även i vila nu men jag får ringa Spenshult på måndag och be om spruta så ska det nog lätta. Det är ju inte konstigt det gör ont för det är verkligen helt fullt av vätska.
Det är mitt vänstra knä som svullnat upp. Det var faktiskt så min sjukdom startade, med just ett svullet vänsterknä när jag var sex år. Sedan spred sig sjukdommen snabbt över till ögonen och det var egentligen ögonen och knät jag hade mest problem med under de första fyra åren kan man väl säga. Sedan när jag förlorade synen helt när jag var tolv år och det blev lugnt med ögonen, för lugnare kan man ju knappast få med dem menar jag... ;) Då satte sjukdommen fart och satte sig lite här och var. i Händer, höfter, fötter osv. Så det blev inte så lugnt.
Fast det var ju lite annat imellan också, nacken i samma veva som jag förlorade synen och sedan halsen drygt ett år senare. Första omgången med halsen alltså, nu är jag nämligen i full gång med den andra dusten med just den samme...

Ibland funderar jag på vad som varit värst?
Det här med att jag blev blind går direkt bort.
Nacken var hemsk,den smärtan jag hade då går inte att beskriva och trots att jag gick på mycket morfin tror jag att jag blivit galen om jag tvingats leva med den några dagar till. Men tack vare den lyckade operationen i London så försvann smärtan och efter det har jag varit utan känningar från just nacken.
sedan halsen då? En period full av ångest och pannik eftersom jag varken kunde sova, äta eller leva under åtta månader. Jag fick ingen luft och doktorerna kunde inte lista ut vad problemet var så de gjorde inget förrän det blev riktigt akut. jag var nere på 22 kg vid 15 års ålder och såg ut som ett vrak vilket jag också var, såväl psykiskt som fysiskt.
Sedan tänker jag på den tiden då det här med barn blev aktuellt. Alla tankar och allt jag fick höra i samband med det. Avrådan från att försöka få barn och tipset att istället skaffa hund. Ångesten och det djupa mörkret jag föll i efter det, ja, det var nog ändå den värsta tiden i mitt liv. Jag har aldrig känt mig så besviken och min framtid bara försvann. Men, det vände och jag vågade trots allt jag fått höra sätta allt på ett kort. Det gjorde jag faktiskt. För enligt många specialistläkare satte jag min hälsa och till och med mitt liv på spel.
Men som jag sagt innan, vissa saker måste man bara göra. Nu gick ju allt så väldigt bra och alla var glada för min skull men det viste man ju inte innan och min oro satt förstås i fram till jens var född och till och med några månader efter det. Jag var mest orolig för barnet, för att hon/han trots allt skulle påverkas av de medicinerna jag tvingades ta. Även om doktorerna sa att det inte skulle bli så finns ju aldrig några garantier.
Nu sitter jag här med min gosros som snart fyller två år. Ibland sätter jag mig ner och tänker: Ulrika fattar du att du är mamma, fattar du att du har en lite kille som mår bra och är glad? Jo, det gör jag väl, men ibland sköljer lyckan över mig som en våg och ibland är jag bbara som vanligt. Ni vet hur det är?
Jag har många gånger tänkt så här: Gud, om du gör detta för mig så ska jag aldrig be om något mer! Så bad jag tex vad det gällde tracken då när jag var femton sexton år. Min högsta önskan var att få ta bort den. Det fick jag och okej, någon liten tid gick det väl innan jag bad om något mer men speciellt nänge tror jag inte det var... ;) Så är man eller hur?
Men när jag tänker på Jens och allt som ligger bakom då fylls jag av en enorm tacksamhet och lycka för det var inte alls en själklarhet att det skulle bli så här.
Nu är jag lite skakig så nu lämnar jag detta. :)

Önskar er en underbar lördagkväll.
So long


Kommentarer
Postat av: Anki

Jag ryser när jag läser vad du har varit med om. Jag har nog aldrig hört om någon annan människa som är eller har varit så stark som du måste vara för att gå igenom allt detta. Jag skriver det igen DU ÄR HELT FANTASTISK!! Att du stod på dej och skaffade barn istället för hund hur kunde de bara våga föreslå något sådant? Nej Ulrika fortsätt med din framfart och visa vad du går för du är helt "Enastående" Kram

2009-01-10 @ 17:24:45
URL: http://anci62.blogg.se/
Postat av: Anki

Jag hittade din blogg genom min bästa väninnas blogg. "Ett slag för mycket"

2009-01-10 @ 17:28:25
URL: http://anci62.blogg.se/
Postat av: Anonym

Om någon är värd att få ett barn och det som är bra,så är det du,och när jag skrev om tigerhjärta så var det inte att ta i ser jag, när man läst det du skrivit,go lördagskväll och kram.

2009-01-10 @ 17:36:17
Postat av: soffie

stackars dej vad jobbiga saker som hänt dej i ditt liv,

tycker liver är fruktansvärt orättvist

jag önskar du kunde få va frisk och slippa ha så där ont,

må så gott min goa vän

2009-01-10 @ 17:50:00
URL: http://soffie69.blogg.se/
Postat av: T

Men kära vän vad du har fått gå igenom mycket. Jag blir alldeles gråtfärdig när jag läser det du skriver. Det är så JÄKLA ORÄTTVIST!!!!

Ja. Jag blir arg. Så förbannat arg! Du är sä jäkla go och mysig tjej! Att ha fått lida som du har gjort och ändå vara så stark det gör mig mållös. Jag har den största respekt för dig ska du veta.

Du är min idol Ulrika! Verkligen.

jag menar verkligen det jag skriver. Men det vet du redan. ;)

Jag brukar berätta om dig för maken. Om hur stark du är och rolig. Framför allt rolig. :)

Han behöver inte läsa några bloggar. Han känner alla redan genom mig. *fniss*

Imorgon ska jag på bio. Det ska bli mysigt. Inte så ofta det händer.



Skickar tiotusen miljoner kramar till dig min vän!



Ha en fin lördagkväll nu!

2009-01-10 @ 19:33:53
URL: http://modestymom.blogg.se/
Postat av: T

Föressten. Ska hälsa syrran om jag pratar med henne.

Jag saknar hennes bloggande som fasen. Hoppas hon börjar snart!



Kram

2009-01-10 @ 19:39:12
URL: http://modestymom.blogg.se/
Postat av: lena

Du har varit med om en tuff resa i ditt liv!!

Förstår lyckan över att få det finaste som finns ett barn:)Jag beundrar dig väldigt mycket.

Du är en tapper kämpe:)

Ha det gott min vän, kram lena.

2009-01-10 @ 21:06:05
URL: http://lenahellstrom.blogg.se/
Postat av: Blondiie

tuff resa, för tuff rör en person anser jag, men du har styrkan och kraften...

har du funderat på att skriva en bok?

tror den hade bvart jäkla intressan!

kanske nått att tänka på

jag skulle köpa den direkt!

kramis på dej

2009-01-10 @ 22:13:46
URL: http://blondiies.blogg.se/
Postat av: Anonym

Vilken fantastisk människa du är.

2009-01-10 @ 23:27:11
Postat av: Jessica m 3

Hej!



Har en hungrig son som vill ha frukost, men måste skriva.... Du är helt fanstastisk!! Efter allt du gått igenom, är du en sån otrolig person... Jag beundrar dig.



Hoppas du och din familj får en härlig söndag och att din mamma kommer ihåg vad hon gjorde så hon ber om förlåt sen, jättetråkigt när det ska bli så där.



Vi ska vi försöka kurera oss i från influensan vi åkte på förra helgen och var det inte influensan? Så vill jag verkligen INTE ha den för så här sjuka som hela familjen varit vet jag aldrig att vi varit.



Stor KRAM

2009-01-11 @ 07:34:41
URL: http://sirenofthewoods.blogspot.com
Postat av: Titti

Hej!

Hoppas allt löser sig med din mamma...



Vilket liv du levt Ulrika. Tänk att vissa männsiskor går igenom livet helt utan komplikationer, och är inte ett dugg tacksamma för det.

Du kan verkligen hitta guldkornen!

Och tänk att du har Jens! Så häftigt. Antar att du inte vill byta ut honom mot en hund iallafall! ;o)



Kram

2009-01-11 @ 12:47:04
Postat av: Malin A

Jag tyckte faktiskt om Hemsöborna... :)

2009-01-11 @ 16:24:02
Postat av: Malin

Du är så stark!!

Jag drabbas också av samma våg av lycka och säger till mig själv att tänk att du verkligen är en mamma, att du har en underbar liten dotter. Jag är fortfarande helt förälskad i henne :)

2009-01-11 @ 19:06:17
URL: http://dockvagn.bloggproffs.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0