Mitt liv och mina drömmar

Idag fyller min lille trollunge fyra år! Den finaste, goaste, mest underbara, snällaste, busigaste, envisaste, mest omtänksamma, klokaste, trotsigaste, mest nyfikne, sötaste, lille fyraåring som finns, såklart. :)
Vi har haft en bra dag, han och jag. Telefonen har ringt som bara den och jag har låtit honom svara varje gång. så många ringer minsann inte när jag fyller år. :)
Personal från Spenshult ringde tom och grattade honom. De är bäst!

På eftermiddagen åkte vi hem till mina föräldrar. Det blev middag och tårta. Ja, och pressenter också förståss, glömde nästan det viktigaste... Svärmor var där också och firade sitt älskade barnbarn.
Höjdpunkten på dagen var när Jesper, Jens morbror, kom hem med bussen från Oslo.
Glädjen var fullkomlig.
Jens satt bredvid honom och pussade honom och sa, gulleplutt. Hahaha
Jaja, är man älskad så är man.

En riktigt fin dag har det varit med andra ord.
Men nu är jag helt slut!!

Säger godnatt till er nu.
Kram

Precis ja, en ny vecka har vi här. Inspirationen till rubrik är lika med noll som ni förstår.
Träning stod på programmet idag och som valigt skönt att komma dit och köra igenom kroppen. Inte så fasligt trögt idag faktiskt.

Jens har varit på dagis idag trots att det är måndag. Hans valiga dagar på förskolan, om det inte dyker upp något extra ordinärt, är tisdag, torsdag och fredag. Men på utvecklignsamtalet berättade personalen att de har gymnastik på måndagar och hon tror att Jens kommer att gilla det så vi har bytt tisdag till måndag istället. :)
Men han ska gå imorgon eftersom han får vara hemma på torsdag, han fyller år då, den lille filuren.

Nu sitter jag och väntar på att min doktor ska ringa. Det antibiotikat jag fick tog inte de bakterierna jag har så nu får vi testa med något annat.
Jag hoppas verkligen den onda cirkeln bryts i och med det så jag återigen kommer in i en bra period. Klarade ju mig faktiskt utan pencillin från början av juli till precis innan jul. det vore något att satsa på igen tycker jag.

Har bokat en ansitksbehandling till på måndag. fick pressentkort när jag fyllde år och nu ska de göras av med hade jag tänkt.

Annars, dagarna knallar på, liite långsamt just nu...
Bältrosen känner jag inte mycket av längre och jag är tacksam och glad över det.
Lederna finemang också...

Bra nu alltså.
Hoppas ni har det fint också.

Kram

Igår var vi på utvecklingsamtal för Jens, såklart, för vem annars liksom... Haha
Det var jätteroligt och bara positiva tongångar fick vi höra. Känns kul och få höra hur han har det och hur han beter sig mot andra barn.
Personalen sa att han har ett mycket rikt ordföråd och använder svåra ord för sin ålder. Det tycker ju jag också, men kul och få höra det från dem.
Jaja
Däremot var det inte alls kul att få höra vad en del människor gör på förskoleområdet när dagiset är stängt.

När vi skulle gå från mötet så kom barnen in, de hade varit ute och lekt. det spred sig genast en mycket äcklig lukt i hela rummet....
Det visade sig att det är några som släpper in sina hundar på området och tydligen låter dem springa där vind för våg. Det går ju att stänga till så hundarna inte kommer någonstans.
De har förståss bajsat överallt och barnen får skiten på kläder och skor.
Jag blir vansinnig och är inte ensam om detta.
vad är det för folk??
Nu när Jens kom hem luktade hans vantar skit och allt åkte in i tvättmaskinen.
Jag tycker det är otroligt obehagligt eftersom jag inte ens kan se det.
Men personalen hjälper, fast det är ju svårt att upptäcka allt.
Usch och fy, man mår ju jäkligt illa av bara tanken på att det möjligtvis finns där. :(

Idag har jag tränat. Skönt men kroppen verkar lite småtrögg.
Tar det lugnt och fint. :)

Nu gos med ungen min.
Kram

En sväng till gymmet blev det idag för att köra igenom kroppen, men den är trög...
Igår gick jag ju som sagt ner i storlek på tracken och det känns väldigt tydligt. Dels pyser det ju och jag får trycka på tracken när jag ska prata för att inte det mesta av luften ska pysa ut innan den når stembanden...
Sedan är jag ju väldigt slemmig på grund av infektionen jag fått antibiotika för. Kuren har inte gjort någon nytta och det känns nästan som jag är mer slemmig nu än innan. Antagligen beror det på att tracken är mindre och slemmar igen fortare. Jag får suga och hosta mycket för att det inte ska korka igen totalt. det är tröttande och jag hoppas verkligen slemmet behagar dra all världens väg snart.
bältrosen har jag inte känt mycket av idag och jag saknar den inte... ;) Hoppas den lämnat mig för gott nu.

Jahapp, där fikc ni en liten hälsorapport, som valigt nu för tiden. Men de senaste veckorna har tyvärr präglats alldeles för mycket av sjukdom och frustration, det tar hårt på kroppen men framför allt på själen.
Det är lätt att tappa sugen och gnistan. Att tappa tron på framtiden är också lätt eftersom det känns som man aldrig ska bli bra... Sedan vet jag att jag måste vara stark, framför allt i själen för att klara av kommande operationer. Jag får därför panik när benen sparkas undan gång efter gång.

Idag har jag dock känt mig lite på g igen och det är en skön känsla.
Jag tar en dag itaget nu även om jag trots det spekulerar väldigt mycket i hur framtiden kommer att se ut.
Det är frustrerande att inte veta om op blir inom några veckor eller om det kommer dröja månader.
I höstas hade jag ju bestämt mig för att inte gå igenom fler operationer, men jag ångrade mig och valde att ta chansen. det ångrar jag inte eftersom jag ser resultat av operationen och tror att chansen att få ta bort tracken, någon gång i framtiden, trots allt finns där.
Men, jag vill inte att mitt val som jag gjorde ska få till följd att jag återigen hamnar i ett tillstånd då jag känner att jag hänger i luften och inte får något gjort.
för att jag ska kunna gå vidare och försöka förverkliga mina drömmar så vill jag ha ett slut på track-historien, på ett eller annat sätt.
Tracken och halsen, spekulationerna om vad som kommer hända, tar alldeles för mycket kraft och energi.
Som ni förstår har inte Lund hört av sig en... ;)

Jens, min gosros blir fyra år nästa vecka. Jisses, det är inte klokt.
När jag fyllde fyra fick jag en fantastisk födelsedagspressent, en lillasyster, så den åldern är lite speciell för mig.

Apropå Jens... :)
Jag böjde mig ner över bordet vi har i vardagsrummet och glömde alldeles bort att Jens ställt sitt piratskepp där, med ja, master och sånt...
Jag fick ena masten i ögat...
Nu kan det ju förståss inte hända så ofantligt mycket med mina ögon eftersom de ju redan är så dåliga som de kan vara. dessutom, som ni trogna läsare vet, så har jag ju porslinsögong tom. Så ja, det gjorde bara lite ont och jag sa något fult.
-Förlåt, hör jag en liten förskräkt röst.
Det var inte ditt fel Jens sa jag överslätande.
-morsan, du måste akta dig  sa Jens med betydligt kaxigare röst...
Vaa, morsan... Nu har det gått lite för långt.
Han är snart fyra, inte snart fjorton.
Mamma, söta mamma, snälla mamma, sånt vill jag höra, definitivt inte morsan.

Mina ögon föresten. "Firar" 20-årsjubileum som blind i vår. Inte klokt det heller. Tiden går fort när man har roligt minsann. :)
Det känns dock som igår, för jag har mycket av synminnet kvar även om det bleknat lite under de senaste åren.

Nu dags för te!

Godnatt, goa ni.

Okej, då försöker jag mig på ett litet inlägg igen.
En smula mer positivt kommer det nog  att bli, om man nu jämför med det förra. Men för att slå det inlägget behöver jag inte precis ta i så jag spricker..... (Ni som läser inlägget för andra gången märker att jag gjort en ändrign i texten så den blev lite mer smakfull) Hahah

Helgen har varit okej. Ont och allmänt nere men jag har siktat in mig på måndagen och fast man tycker att tiden går långsamt så kommer man ju närmre och närmre för varje sekund, trots allt...

Idag var det dags att hälsa på min underbara vän Lina och hennes tvåmånaders dotter.
Lycka, verkligen.
Jag satt med Nike i famnen i en och en halv timme och bara njöt och kände hur värmen från hjärtat spred sig i hela kroppen.
Allt tungt och trist bara försvann och jag njöt av tjejen i famnen och att få prata och skratta med kompisen.
Sånna stunder ger mig så enormt mycket kraft och styrka så nu står jag på benen igen och ska fixa det övriga med.

Efter besöket hos Lina for vi till sjukhuset för att byta track. Nu har jag en femma istället, en barnstorlek. Det känns bra även om jag pyser som bara den. Hålet är ju större än tracken...
Jag får ta i som sjutton för att kunna prata. Lite jobbigt men det är under en begränsad tid.
fick även antibiotika igen.

Japp, så ligger det till.
väntar på lund fortfarande. skickade mail till doktorn i torsdags men denna gång svarade han inte så snabbt, inte alls, faktiskt.

Ta hand om er!

De bra dagarna är inte mina just nu. Jag bara önskar att tiden ska gå och jag ska bli bättre.

Jag tog mig iaf iväg till gymmet idag också, men det satt oerhört långt inne om man säger så. Kroppen kändes tung men jag är glad att jag kom iväg, fick lite annat att tänka på. Dessutom har jag inte så ont av bältrosen när jag är i rörelse. Vet inte varför det är så, men smärtan kommer mest när jag är still. På nätterna är den hemsk.
Igår grät jag för att det gjorde så ont, blir nästan galen på den. Det kryper, bränner,svider och hugger.
Det närmsta jag kan komma att ha upplevt något sånt innan är när jag hade en superinflammation i nacken, mellan första och andra kotan. Då var det närver i kläm och smärtan var obeskrilvig.
Detta är något liknande men sitter från naveln och bak till ryggraden, på ena sidan, i punkter.
Kunde gott sluppit detta tycker jag.

Halsen är skit också. Hahahah
Men där ser jag iaf en ljusning eftersom jag ska byta track på måndag.

Har precis läst ut en superbra och spännande bok som heter Askungar och är skriven av Kristina Ohlsson. Läs den om ni inte gjort det!

Vad jag förstått så har de sänkt skatterna för pansionärerna, bra där eftersom de ändå sänker skatterna för alla andra...  Synd att de samtidigt sänkt själva pansionerna också. Vissa tjänar några kronor medan andra går minus.?
Arg!
Ja!
Något kanske ska skrivas....

Ha en fin fredagskväll!

Mitt toppenhumör som jag hade för en tid sedan är som bortblåst, minst sagt. Tyvärr är det så och jag försöker varje dag att skärpa mig och inte tappa allting och bara lägga mig ner.
Självklart tär smärtan mycket på mig, den har blivit värre den senaste tiden och inte vet jag varför. Jag vet inte om nervsmärtan påverkas av min oro och frustration och blir värre på grund av det. sedan, om det är så, går det ju i cirklar det där. Ju mer ont, ju dåligare humör och ju mer oro.
Inatt har jag knappt sovit någonting eftersom jag vaknat av svidande hugg stup i kvarten och sedan har värken hållt mig vaken.
Var väldigt trött när jag steg upp imorse.

Trots detta är julen nu äntligen utslängd och en storstädning är gjord. Himla skönt men inte ens det är jag riktigt glad över. fasen också!

Jag har fått en riktig infektion i halsen som grädde på moset, eller vad man nu säger. Ska bara hålla ut till måndag då det är dags för trackbyte. Då får de kika på det hela och antagligen ge mig en antibiotikakur.
Har läst mycket om bälltros. Det är oftast äldre människor som får det, över 60 år. Förutom det är det människor med väldigt dåligt emunförsvar. Det visar väl på att mitt just nu är väldigt nedsatt av någon anledning.
Nu kör det på med det ena efter det andra och jag hinner inte samla kraft för att mota bort något av det.
Det känns tungt just nu. Men jag måste rycka upp mig, det måste jag verkligen!

Väntar på att Lund ska höra av sig vilket de inte gjort. Nu är det väl orättvist av mig att bli förbannad och irriterad redan eftersom det inte gått så många dagar efter alla helger, vilket jag inte är heller, än... Men ändå, ring så jag får ett slut på detta väntande... :(

Jaha ni, gnäll gnäll och åter gnäll.

Försöker förbrilt komma på något trevligt att förmedla så här i slutet av inlägget men jag kommer baske mig inte på något. Haha
Återkommer om det mot förmodan skulle dyka upp något. ;)

ta hand om er.

När jag vaknade imorse mådde jag riktigt dåligt och jag lät som en kraxande skata eller något. Lite tråkigt eftersom jag varit så glad över min klara fina stämma, den senaste tiden. ;)
Ni som känner mig och har hört mig prata vet att min röst alddrig någonsin kommer kunna kallas klar och, inte heller, direkt fin. Men den har låtit på ett helt annat sätt än innan op iaf.
Idag lät den inte bra. Haha

Men jag ryckte upp mig eftersom jag lovat min son diverse olika aktiviteter och aktiviteterna i fråga var inte så värst betungande heller egentligen. Det var bara det att jag var tvungen att masa igång mig själv och fixa en bil och ta en dusch och ja, vara hyfsat trevlig resten av dagen.
det har gått bra. :)

Halsen har varit sådär. Inga knytningar iaf och det är mest dem jag är rädd för.
däremot har min kära helveteseld tagit sig i kragen och verkligen gjort en storslagen comeback idag.
Jag är inte nöjd med den, kan jag lungt säga.

Har varit nära att börja gråta flera gånger idag och jag kan liksom inte sitta still när den rycker igång. det är svårt att beskriva smärtan, men den bränner, svider och hugger. det känns som jag har en brännskada på huden. Så fort jag snuddar vid den gör det svinont.
fattar inte hur jag lyckades att få den här skiten, hur gjorde jag egentligen?

Fick iaf ett underbart mess ikväll från en underbar vän.
Hon frågade om hon och hennes tvåmånaders lilla tjej får komma ut och hälsa på. Får?
Jag fick tårar i ögonen när jag läste det. har verkligen längtat efter den nyblivna mamman och även efter att få träffa det lilla miraklet.

Ringde direkt upp sjukvårdsupplysningen för att fråga om hur det egentligen står till med smittorisken från min bältros. Jag har hört att de som inte har haft vattkoppor kan bli smittade av mig om de kommer i kontakt med blåsorna. Nu har jag ju inga blåsor kvar eftersom de har torkat ut men man vet ju inte.

Hon visste inte heller så jag ringer infektion imorgon.
Hoppas på bra besked därifrån.

Godnatt och sov sött.

Jag sitter här med ont i halsen och känner mig inte direkt kry.
Lite småtrött och uppgiven också, om jag ska vara helt ärlig.

tycker att det borde räcka nu och vill ha lite lung och ro i kroppen. Nu har jag varit dålig på ett eller annat sätt i en månad, lite för mycket.

Igår fick jag ny, eller snarare ett nytt recept på det gamla,  smärtstillande för helveteselden och det var en liten lättnad. Orkade ta mig iväg och träna och det behöver jag verkligen.
Men så vaknade jag med ont i halsen imorse. Jens har ju, som jag skrivit, varit jätteförkyld här en tid. det tog ny fart för några dagar sedan, då han blev snorig och mycket hostig. Det är väl det jag fått nu antar jag.
Men det går väl över, hoppas jag iaf, av sig själv.

Är det inte så att om man redan är lite sänkt av andra grejer får man lättare nya, det känns så just nu iaf.
Men det gäller att försöka bryta den här dåliga tränden som jag hamnat i efter halsoperationen. Jag hoppas jag lyckas med det.

Igår när jag pratade med dem på vc ang smärtlindring så frågade jag även varför hon tror bältrosen blivit så agrisiv trots behandlingen som sattes in fort, inom 72 timmar, vilket man ska  göra för att få effekt. Men hon sa att eftersom mitt emunförsvar är så dåligt så kan det bli så. Man borde nog satt in medicinen intravenöst, men inte lätt att veta.

Usch, vilket hemskt trist inlägg detta blev. vill ha roliga saker att berätta istället. :)
Jag har faktiskt en rolig sak att berätta men jag vill inte göra det riktigt än, för inget är klart.
Men jag återkommer om detta när jag kan. det har med politik att göra, så mycket kan jag säga. :)

Nu ska jag ägna mig åt min son. Jag är på skitkasst humör och har så dåligt med tålamod, det är synd om Jens idag, att han ska vara utelämnad åt en så triskt mamma.
Vi får sätta på lite musik och dansa och sjunga. det kanske hjälper? :)
Ha en fin lördag!!

Den lilla bubbla jag befunnit mig i sedan några dagar innan nyårsafton har gått sönder och jag har landat i tillvaron igen.
Känns så där om jag ska vara ärlig för det var skönt att vara så där lycklig.

Inte så att jag mår speciellt dåligt men jag går inte längre runt i mitt lilla rus.
Anledningen till att jag vår så där uppåt tror jag kan vara att jag för det första hade klarat mig igenom en period som varit tuff. För det andra visade sig halsoperationen ha gått så bra så jag själv kunde märka resultat.
Jag tror att jag inte trodde så mycket på operationen själv, innan, men kände att jag bara måste prova allt för att få lugn inom mig.
Sedan kom diverse olika saker imellan och det var inte förrän precis innan nyår som jag mådde tillräckligt bra för att kunna njuta och det var även då jag märkte resultat av operationen.
Sedan har mina tankar mest krätsat kring halsen och tracken,jag har känt mig hoppfull.
Det gör jag nu också, det är inte det, men jag börjar bli rädd att det ska ta lång tid och att jag ska få vänta.

Jag vaknar på nätterna och mår väldigt dåligt, det är som allt hinner ifatt mig då och allt som på dagen känns hyfsat lätt blir jättetungt och oöverstigligt.
Jag gråter och är ledsen och fattar bara inte hur jag ska orka med det.
Sedan när jag vaknar på morgonen så är jag glad igen och det mästa känns lätt.
Hmm, upp och ner alltså. Som valigt, som livet är, upp och ner.

Jag är dessutom oerhört trött på bältros-smärtan, den är grym och inte att leka med.
Blåsorna har ju som sagt torkat ut och huden är inte så röd som tidigare, men för mig känns det ungefär lika illa som det gjorde i början.
Lite mindre kanske. Men det är ju som med all smärta, man liksom vänjer sig på något sätt. Med det menar jag inte att den inte påverkar livet för det gör altid långvarig tärande smärta.
Min smärtlindring har dessutom tagit slut så det kanske är därför jag är extra gnällig idag... ;)

Igår var jag och Daniel på konsert. En julklapp vi fick av min syster och hennes sambo.
December sånger heter konserten och den var väldigt vacker och fick humöret på topp igen.
Medverkande var Uno svenningsson, Irma Shultz och Staffan Hellstrand.
Uno har jag alltid gillat och vi hade bland annat med en av hans vackra låtar på Jens dop. Jag har många skivor med honom och älskar många av dem. Irma Har jag inte lyssnat så mycket på, men en duktig sångerska är hon. staffans låtar har jag ju hört och alltid gillat dem, speciellt Lilla fågel blåsom jag alltid gråter till, speciellt igår då när jag fick höra den live.
Nu måste jag köpa en skiva med honom, han var grym. Han gjorde en Dan Andersson-tålkning och den var helt obeskrivbar!
De två timmarna gick fort.

Idag fyller min mamma år.
vi ska försöka ta oss dit i eftermiddag trots all snö som vräkt ner och fortfarande gör så.
Nu räcker det väl med snö, eller vad säger ni?

Jens är förkyld som en liten gnu, stackarn.
Hoppas det går över snart, han har haft det länge nu.

Ha en fin dag.
Kram!

Idag var det träningsdags igen. For in till gymmet vid halvtio och kom hem igen vid halvtvå. Skönt att köra igenom kroppen.
Efter träningspasset gick jag som vanligt in i bastun och njöt en stund innan duschen. Jag älskar verkligen att basta!
Det är bland det bästa som finns att få sätta sig där inne, när kroppen jobbat, och bara få slappna av.

Idag har det kommit ännu mer snö så när jag gick för att hämta Jens på dagis såg inte vägen ut som senast jag gick den. vet inte riktigt hur jag hamnade men jag var uppe och traskade i någon snödriva iaf. Kom rätt  till slut och blev glad. Men jag tycker alltid det är pinsamt när jag är tvungen att irra. Jag hittade nämligen en liten gång som jag följde men den slutade som sagt i en snödriva, vilket jag självkklart inte visste att den skulle göra. Det pinsamma är då att gå hela vägen tillbaka för att hitta en väg runt istället. Jag visste ju inte om den lilla gången fortsatte på andra sidan snödrivan. Hehe

Jag hörde att det var folk runt omkring och därför ville jag se säker ut och traskade på som om det var min gammla kära väg som jag tog varje dag...
Ville se ut som om jag var helt övertygad om vad jag sysslade med  :)  Det var jag ju förståss inte. Men, som sagt, jag gick över snödrivan och där var ingen gång.... Haha så jag fortsatte på känn och hamnade tillslut framför grinden.
Hade bara fattats att jag ramlade när jag stod på toppen. Nu låter det som det var ett berg jag besteg men det var det inte, bara nästan....

Jaja, det var det och som belöning för att jag tagit mig över berg och dalar för att nå min son fick jag som första kommentar:
-Men jag vill att pappa ska hämta mig.
Morr, synd grabben, för det är jag och kom nu så vi kan ta oss hem fort som katten. :)

Jag väntar på att alla helger ska vara över.
Jag vill höra från Lund och få ett datum för op.
Jag vill boka en ny tid för att byta ner tracken till en femma.
Jaja, den dagen kommer den med,men jag känner mig otålig.

Apropå något annat,  jag är irriterad på Facebook. De har gjort något där så jag inte längre kan använda den. När man ska skicka iväg sin status tex så ska man ju trycka på en knapp som heter Dela. Den knappen kan jag inte längre komma åt, eftersom min talsyntes inte ser den av någon anledning. :( Mycket irriterande,  nu får jag be om hjälp varje gång jag ska skicka iväg något och då är det ju inte roligt längre
Har planer på att avskaffa skiten.

Nu ska jag lösa av Danne vid Jens säng. Han vill inte somna på kvällarna nu för tiden. :(

Godnatt på er, goa ni.

Idag har jag varit på Spenshult, dags för Remicade-infution. Den är flyttad en vecka eftersom jag tog antibiotika förra veckan, sedan hade jag ju bältrosen också.
ringde i morse och frågade om jag skulle komma, tack och lov fick jag det. Sköterskan pratade med min läkare om det var okej att jag fick droppet trots att bältrosen knappast är borta, men blåsorna har ju torkat ut nu och det är huvudsaken.
Så jag fick mig ett par trevliga timmar på Spenshult.
Jag tycker att både personal och patienter är otroligt glada och positiva där, alltid.
Väldigt sällan man träffar på någon som är sur och otrevlig.
Mitt humör som var på topp när jag stack dit blev ännu bättre.
Trevligt!

Jag hade med mig en liten julklapp till de två sköterskorna som jobbar på behandlingsenheten. De fick en kalender med Jens. det har de fått innan också och det blev glada även denna gång. :)
De följde graviditeten på nära håll och är lite av ttvå extra mmormorar. Hmm, lite märkligt ord det där, men ni förstår nog vad jag menar.

Annars händer det inte jättemycket. Jag ska iväg och träna imorgon och sedan är det ju helgdagar igen.
Min mamma fyller år på torsdag. Kanske blir restaurangbesök då? Vore mysigt.
Halsen är underbar.
Lederna också.
Bältrosen är på väg bort.
Jag är glad.
Inget att klaga över just nu alltså. :)

Jens är för det mesta, inte allt för trotsig, just nu. Igår kom han traskande ut ur vårt sovrum, han hade rotat is in pappas sängbordslåda . Vad är detta? Vad är detta?
Jag blev omederbart väldigt upptagen och eftersom det var pappas låda så , hans problem att förklara...
-För? För? För?
det är det ordet som förekommer mest här hemma just nu. inte varför, utan kort och gott, fööör?

Matdags nu.
Ha en fin kväll!

Kram

God fortsättning, må ni alla få ett fint 2011.

Nej, det blev visst ingen sammanfattning över det gamla året igår, men jag ska försöka se vad jag kommer ihåg nu när jag sitter här.
När jag tänker på år 2010 så är jag trots allt väldigt nöjd med det. Inte alls som 2009 vilket var ett hemskt år. Två nära som gick bort, en alldeles för tidigt och chockartat.
En operation som inte gick vägen.

Men nu var det 2010 jag skulle skriva om. :)
Jag mådde rätt dåligt första halvan av året, många infektioner osv. Vet inte hur mycket antibiotika jag hann peta i mig men mycket var det.
Daniel fick jobb i mars och det är självklart en av höjdpunkterna. Att han dessutom trivs otroligt bra gör ju inte saken sämre.
Tack vare att han fått jobb har det ställts mer krav på mig som mamma eftersom det nu är jag som är hemma med jens mest. Jag har vuxit något oerhört mycket av det och det har funkat bättre än jag kunde tro.
De första månaderna hade jag bekymmer med snön, att hitta tex till dagis vilket man ju inte direkt är van vid här nere, att ha problem med för mycket snö alltså... Men jag har lite av samma bekymmer just nu. :)
Jag är en människa som gillar utmaningar. Mina är kanske inte så värst stora i andras ögon men jag kan bli lycklig när jag lärt mig hitta till bussen och tar den själv in till stan för första gången. Då växer jag och känner mig fri som fågeln. Fast min frihet är begränsad så känner jag mig fri i det ögonblicket.
Det var en av vårens utmaningar, att lära mig hitta till bussen och det gick kanon. Hann tröttna på det under sommaren dock... Haha

Sommaren var bra.Vi åkte till Kalabrien i början av juli där vi hade en fin vecka med föräldrarna. Efter den resan vände det för mig och jag har inte haft en enda infektion i halsen, förrän nu efter operationen då.

Dagen jag började på medicinsk yoga var jag till Lund för att träffa min halsläkare, det var i slutet av augusti. Jag var ganska negativ och hade så gott som redan bestämt mig för att tacka nej till vidare operationer.
Samma tankar hade jag när jag for hem men kände mig lugnare och gladare eftersom jag fått träffa honom och det kändes som han förstod och respekterade mitt beslut, hur det nu än skulle bli. Han är alltid bra på att förklara saker och ting och sedan ligger beslutet hos mig.
Jag hade bestämt mig sa jag till alla och alla förstod mig, att jag inte orkade gå igenom fler operationer, speciellt som resultatet var så ovisst.
Men jag väntade på att en annan läkare skulle ringa mig eftersom det var den här nya som skulle sköta instrumentet under en eventuell op.
Han ringde mig i oktober och jag fick redan från början stort förtroende för honom. Han ringde samma dag som jag gick ner i storlek på tracken.
Han kunde redan då ge mig ett datum på operation om jag nu ville. Tankarna satte ny fart och jag kan väl säga att jag var förvirrad och velig som bara den under tiden därefter.
Men redan när jag pratade med honom hade jag nog bestämt mig.
Fick papper på att op flyttats fram två veckor och det tog hårt på mig.

Men tiden gick, precis som den brukar och plötsligt var dagen för operation inne.
Självklart är halsoperationen en av det viktigaste och största som hänt mig personligen under 2010. Nu känner jag mig otroligt fokuserad och laddad inför nästa op. Jag ser flera resultat av den här och det gör att jag vill fortsätta och vem vet, kanske någon gång under 2011 kan jag slänga tracken. Något att kämpa och gå igenom en del för.

Jag har börjat med medicinsk yoga under hösten som sagt vilket varit jätteroligt och gett mig mycket. Jag har även gått med i ett politiskt parti vilket är skitkul. Hoppas kunna vara aktiv på något sätt.
Jag har bråkat och tjafsat med Hallandstrafiken i flera månader och det har inte gett något. Haha Trots medias inblandning och att Vänsterpartiet tog upp det i kommunfullmäktige.
deras yrkande som innebar att vi funktionshindrade skulle slippa släpa med oss bilbarnstolen själv rösstades ner med 5 för och över 60 emot.
Tack Halmstad kommun säger jag bara. :(
Men jag tror inte sista ordet är sagt i detta.

Året slutade med sjukdom av olika det slag. Men de sista dagarna av året och, även nu den första dagen av detta, har jag mått riktigt bra och har känt mig glad och typ kär eller något. :)
Jaja, musik är det som för mig framåt nu och min kärlek till familj och vänner.
Jag ser ann 2011 med glädje och förväntan.

Det finns en del att ta tag i.

Den här sammanfattningen blev kanske inte så personlig egentligen och jag har inte skrivit något om min son ens. :(
Han är ju det som livet krätsar kring självklart. Mitt ljus, mitt liv och mitt mirakel.
Han är så stor, fyra nu i januari och det har ju hänt massor med honom, bland annat blev han blöjfri. :)

men jag får skriva vidare sedan, nu kallar familjen...

Kram till er som funnits här under året.
era underbara medkännande kommentarer som har gett mig så mycket kraft och kärlek.
stort tack till er!
Varm kram