Stora killen
I fredags fyllde Gosrosen år och det firades i dagarna två. Tom idag har det kommit pressenter faktiskt, men nu är det slut med det.
Jag var och tränade i fredags och när jag hämtat Jens på dagis slutade danne och vi for in till stan för att äta middag med övrig familj.
vi hämtade upp Jens farmor och åkte hem till mina föräldrar där vi blev bjudna på mat och tårta.
Syster och hennes man dök upp och firade födelsedagsbarnet också vilket såklart var uppskattat av alla.
På lördagen kom några goa vänner , vänner till både Jens och till mig, på lite kalas. Det var jättemysigt även om dagen inte började så bra. Daniel var tvungen att sticka till jobbet tidigare än vad vi planerat så jag stod själv med kalaspyntandet, vilket jag lugnt kan säga, inte är min grej. försökte hålla tårarna tillbaka för att inte göra Jens ledsen men det kom ett gäng iaf.
Några fler kom när Jens sprang in i köket och sa:
-Mamma, Oj, vad fint du gjort här!
Glad blev jag och tänkte att det är ju faktiskt det som är det viktiga, att Jens är glad och nöjd.
Mamma och pappa kom senare under eftermiddagen och stöttade mig lite med disk osv.
Igår var det sista styrelsemötet med Vänsterpartiet Halmstad för det här verksamhetsåret. på fredag är det årsmöte och jag ställer upp till styrelsen ännu en period. Har svårt att slita mig.
Det ska bli kul med årsmöte även om jag också blir lite matt vid tanken. det kan vara långdragna grejer det där och tröttheten håller i sig.
Har dessutom planerat in ett pass på gymmet innan på dagen, lite dumt, men även det har jag svårt att strunta i. Jag vill verkligen hålla i gång med träningen så länge det bara går.
Jag har nu gått 26 fullgångna veckor och en ordentlig mage har jag minsann.Fem sex kg har jag ökat på mig och jag har aldrig vägt så här mycket som jag gör nu. När jag blev gravid den här gången vägde jag 42 kg, till skillnad då jag blev gravid med Jens och vägde 35.
Som höggravid vägde jag 43 kg och tilläggas kan att jag de första månaderna med Jens gick ner tre kg på grund av ett hemskt illamående och strul med halsen.
Så det är en del skillnader på den här graviditeten och den med Jens. man kan väl säga att jag den här gången är starkare fysiskt.
Nu är det mindre än tre månader kvar och jag måste verkligen stanna upp och njuta känner jag. Njuta av att kroppen är med mig och att jag får vara med om detta en gång till, det är ett mirakel.
Vi var på femårskontroll idag och allt gick mycket bra. Tom sprutan passerade relativt smärtfritt.
Nu är det dags att rycka tag i middagsdisken.
Ska försöka krypa till kojs tidigt idag för nu är jag verkligen riält trött. ska absolut inte sätta mig i soffan, och om jag nu ändå gör det ska jag inte luta mig mot Daniel och somna...
Kram
Tid över...
Kom hem från en helmysig fika på stan för en liten stund sedan och nu har jag fixat till här hemma. Snart är det dags att hämta trollungen från dagis. Funderade på vad jag ska hitta på den lilla stunden som är kvar innan jag ska traska iväg, vila är ingen idé, då kom jag på bloggen...
Jag är trött, det är väl det enda jag lider av just för tillfället och det är ju inte mycket att klaga på. Att vara trött är ju i och för sig jobbigt, speciellt när den är kopplad till smärta, men det är inte min just nu. snarare järnbrist och graviditet skulle jag tro.
Ska träffa min barnmorska på tisdag och då ska jag höraom det finns något att göra åt saken. Jag tog iaf järntillskott när jag väntade Jens.
Vad har hänt sedan sist.
Det var jobbigt med mamma och jag var orolig för mina föräldrar, det skrev jag. det var fog för oron för på måndagen åkte min älskade pappa in med ambulans, han hade bröstsmärtor och mådde väldigt illa.
Vi var till malmö och på kvällen var det styrelsemöte. Jag var hemma vid halvtio på kvällen och då fick jag samtalet av Pappa, då jag fick veta vad som hänt. Han ville inte oroa mig...
De undersökte honom noga och han var där under flera timmar. de kunde inte förklara vad det var för något men ingen hjärtinfarkt var det , däremot hade han mycket högt blodtryck.
en väckarklocka har han fått sig och ändrat om sin livsstil markant.
Jag tror pressen påverkat honom så det blev så här.
Något som han iaf fått inbankat i huvudet nu är att han måste ringa mig eller mina syskon direkt. tänk om det gått riktigt riktigt illa och jag inte fått vara vid hans sida, och jag egentligen hade kunnat, det hade varit hemskt.
Jag vill vara vid hans sida, precis som han alltid varit vid min sida när jag varit sjuk.
Jag älskar min pappa.
Jag har världens livligaste bebis i magen. :)
Jag har en femåring här hemma nästa vecka. :) Han har blivit så stor min Gosros.
Jag är tacksam och lycklig.
Träffade underbara lina idag och hennes dotter Nike.
då kom jag och tänka på förra gången jag var och fikade på det stället.
Då hade jag bestämt med en kompis som också är synskadad.
Jag var där först, tjugo minuter innan stället öppnade. Chauffören hade lämnat mig där han trodde det var...
När klokcan var fem över tio, öppningsdags, så började jag bli konfunderad och lite smått orolig.
Visste inte riktigt var jag var. Tiden gick och ingen öppnade dörre och min vän kom inte...
visste inte vad jag skulle göra.
Men så ringde jag nummerupplysningen, fick nummret till fiket och ringde upp dem.
-Skulle möjligtvis någon av er kunna gå ut och se om ni ser mig, jag är blind och vet inte vart jag är... Jag vet bara att jag ska fika hos er. Haha
Hon kom ut och hämtade mig, jag stod tydligen vid fel dörr. Oj,vad vi skrattade.
Sedan letade vi upp min vän som också hade hamnat helt fel. Haha
Tack och lov för mobiler! :)
Nu har tiden gått och jag ska hämta Jens.
En fin fredag till er.
Usch och fy
Det känns tungt och struligt bara.
Jag är orolig för både mamma och pappa. Att låta dem sköta sina problem är verkligen lättare sagt än gjort. Men jag vet inte heller vad jag ska göra så tiden får gå och så får vi se vad som händer.... Antagligen ingenting alls. :(
Helgen har varit lugn, alldeles för lugn och jag är uttråkad och trött.
Jens har räddat helgen och vi har haft mysigt. Danne har inte jobbat så länge, varken fredag eller lördag men idag blir hon nog elva innan han kommer, tror jag.
Pust, är mycket negativ just nu och det känns ju himla otacksamt, men det är svårt att styra över känslorna.
Imorgon ska vi ner till Malmö för att hälsa på Dannes släkt och på kvällen är det styrelsemöte. Ett av de sista innan årsmötet.
Blir säkert roligt men jag längtar mest till tisdag då jag får träna. :)
Nu ska jag plocka upp hjärtebarnet mitt ur badet.
Kram
Inte som man tänkt sig...
Det är mammas födelsedag men eftersom hon igårkväll sa till mig att hon inte vill att vi ska komma hem dit så har jag tagit henne på orden och inte åkt för att gratta henne.
Jag ringde dock och sa grattis och då undrade hon när vi skulle komma. Men jag förklarade att hon igår sa till oss att vi inte var välkomna och hon bestämmer eftersom det är hennes dag.
Hon blev sur.
Trots att hon självklart gjorde detta under påverkan av sprit så beslutade jag mig att det inte är någon ursäkt, utan tog henne helt enkelt på orden och låter henne ta konsekvenserna för en gång skull.
Ont gör det ändå och fruktansvärt sorgligt är det.
Så här sitter jag med en present och en stor känsla av frustration och uppgivenhet.
det var länge sedan jag skrev något om missbruk i min blogg, men det betyder inte att jag inte längre har det runt mig. det är på samma nivå som tidigare.
Ingen vilja till förändrig eller insikt finns och då är det svårt att göra något som utomstående, eller vad man nu ska kalla mig. Det känns oerhört tungrott och både ilska och sorg bor i hjärtat.
Jag och Jens har haft en lugn dag.
jag har läst ut "Varför gråter inte Emma?"
Emma är mamman som förlorade sina barn, Max och Saga 2008 i Arboga, de blev mördade.
En, såklart, mycket sorglig och gripande bok. emmas styrka är oerhörd och jag beundrar henne verkligen.
Det är svårt att börja läsa något nytt efter en bokupplevelse av det slaget, men det får bli något helt annat jag sätter igång med nu känner jag.
Pyret i magen har levt rövare idag, som vanligt. Jens kunde känna rörelserna med handen idag och det tyckte han var spännande. Det är nog ganska overkligt för honom fortfarande.
När jag kom för att hämta honom på dagis igår var det första han frågade:
-Har bebisen kommit än??
Det har hon ju tack och lov inte... ;)
Något otroligt roligt har hänt idag. Jonas sjöstedt valdes med stor marginal på Vänsterpartiets kongress till ny partiledare.
det kommer bli toppenbra detta känner jag på mig! :)
Nu lämnar jag datorn och önskar er en fin kväll!
Spännande!
det gick över förväntan med träningen. Min bröstkorg har ju som sagt blivit helt knäpp och gör vansinnigt ont. Men jag stack in iaf för jag vill verkligen hålla igång med träningen!! Det blev bättre under tiden jag tränade men nu har jag rätt ont.
Ska till barnmorskan på tisdag och då får jag helt enkelt höra med henne vad hon säger om detta, ifall ett besök hos kiropraktorn vore något. får höra med Spenshult också först kanske.
Idag började vänsterpartiets kongress i Uppsala. Så spännande det ska bli att få höra vad som beslutas där. tror det kommer leda till mycket positivt iaf.
Om jag fått rätt för mig ska det, idag, beslutas om vi ska ha en eller två partiledare och imorgon vem eller vilka det blir.
Kul!!
Hade inte varit helt fel att sitta och lyssna som åhörare. :)
Nej, nu får jag nog rycka upp mig och gå och hämta hjärtebarnet mitt.
Kram!
Vad ska jag ta mig till...
Ja ni, vad ska jag ta mig till med denna blogg? :)
Blir inte mycket skrivet och när jag tänker att jag ska skriva tänker jag på hur länge sedan det var jag skrev senast och så blir jag trött. Hmmm
Men nu kommer här iaf ett par rader och så ska jag försöka uppdatera lite oftare för det är skönt att skriva av sig och det är kul med respons, om man nu får det.
En sammanfattning av 2011 skiter jag i eftersom det på det hela taget var ett tungt år som präglades av besvikelser och hopp, om vart annat.
Men det slutade i lycka och nu har jag en mycket livlig krabat i magen som verkar må bra, det gör jag också.
Det jag ändå vill ta upp, som präglade 2011 och som betytt oerhört mycket för mig, det är mitt engagemang i Vänsterpartiet Halmstad. Om jag har tur och ork fortsätter arbetet för mig inom partiet jag älskar.
Det är mycket spännande på gång, tex kongress om några dagar då vi ska få en ny partiledare.
Spännande!
Jens, mitt lille troll, är snart fem år och han tror fortfarande på tomten tack vare en strålande insatts av lillebror Jesper på julafton.
Vi hade en fin dag även om jag själv inte var på topp.
Jag är rätt trött och min bröstkorg har fått en förkärlek för att låsa sig och det gör vansinnigt ont. det är dåligt några dagar och så blir det bra, för att sedan skita sig igen. Jaja, är det min enda krämpa så ska jag inte klaga. :)
Var hos min reumatolog förra veckan och hon så gott som friskförklarade mig. Lederna är alltså på topp och det glädjer mig och fyller mig med tacksamhet.
ett riält bakslag kan komma efter graviditeten men det är inget jag varken vill eller ska tänka på nu.
Jag har nu gått 22 fullgångna veckor och som jag skrev innan så är det fullt liv och knuffarna känns tydligt utanpå magen. tjohooo Lycka!!
Jens är en längtande och väntande blivande storebror. :)
Tanken är egentligen att vi ska åka till Malmö imorgon för att hälsa på daniels morbror och fru, men vi håller oss antagligen hemma på grund av den kommande stormen. Det är bara dumt att ge sig ut i onödan, kan åka ner dit nästa vecka istället.
Jag hoppas ni hade en riktigt god jul, ett fint slut på det gamla året och att början på 2012 varit bra.
Kram
