Mitt liv och mina drömmar

Japp, så långt är jag gången nu då och allt ser fint ut. Idag fick vi träffa en annan barnmorska, men hon var bra också. fast det är ju alltid skönast att träffa någon man är van vid och som känner en.
Magen växer på som den ska och inga konstigheter i varken blodprov eller urin. jag har ett blodvärde på 119, ja det är sant... Jag tar inga järntabletter heller kan jag tillägga.
Jag hade däremot gått ner några hekton men de lär jag väl gå upp snart igen. Ska tänka lite mer på att äta mellanmål tror jag.
Jag är inte mycket för att äta mellan målen men kan nog låta det gå lite för lång tid kanske.

Efter besöket hos barnmorskan for vi och storhandlade. Inte kul alls men nödvändigt och dyrt.
Nu ikväll har vi varit och ätit middag hos mina föräldrar. Blev inte att vi träffade de i helgen eftersom Daniel var dålig och vi inte visste vad det var för något. Vi har väl kommit fram till att han lider av magkatarr. Hoppas det ger med sig snart.
Jag har haft det själv och det är inte trevligt alls. :(

Både jag och Jens hade ett långt samtal med syster ikväll också. Jens berättade att han hört bebisen och talade om hur hon kommer se ut när hon föds. Hon kommer ha brunt hår och gröna ögon.
Jaha, okej... :)
Min lilla filur till syster frågade också Jens vad hon ska heta och fick därmed vårat namnförslag, om det nu blir en flicka vilket det ser ut att bli. Hehe

Jag har faktiskt börjat få riält ont nu också, vilket jag inte talar så högt om... Men det är mitt vänstra knä och vänster fot som börjat mopsa sig. Jaja, de har ju skött sig så jag ska inte gnälla för mycket. men jag har ju redan rätt taskiga knän och belastningen har väl inte gjort saken bättre kan jag tro.
Som tur är har jag ju en syster som är sjukgymnast och därmed har jag fått några råd som jag tagit till mig.

Nu är klockan mycket för mig som blivit otroligt kvällstrött under graviditeten. Jag ska göra mig iordning och gå och lägga mig.
Imorgon ska vi köra in Jens till kyrkis och så får väl jag och Danne ha några timmar på stan.

Godnatt

Ja, det såg väldigt bra ut hos läkaren förra måndagen. Bebis är över normalstor och ser ut att må väldigt bra där inne. det är en lycka!
Ska tillbaka för tillväxtkontroll den 2 april och har även fått ett datum för snittet. Det håller jag för mig själv ett tag till med tanke på att allt kan hända.
Men det är inte långt kvar nu, tiden springer iväg och snart får jag hålla krabaten i min famn.

Annars knallar det på. Tränade två gånger förra veckan men frågan är om det inte är slut med det nu. det känns inte längre speciellt kul och det är tungt och jag känner mig osmidig, konstigt nog... ;)

Imorgon ska vi till barnmorskan, annars ser veckan rätt lugn ut vilket är skönt. Har två grejer med Vänsterpartiet men vi får se hur det blir med det.

Går och väntar på att få hem Torsten Flincks senaste skiva. Längtar och känner mig en aningens besatt, men det går över...

såg på nyheterna igår om att det ska komma ett antal ensamma flyktingbarn till ett område någonstans i Stockholmstrakten. Människorna var mycket arga och upprörda över detta och hade förstört själva bostaden där flyktingarna ska bo. En inskränkt tant talade i programmet och berättade om sin  oro över att det fina området inte skulle vara så lungt och fint längre. Först kommer flyktingarna och sedan vänsterelemänten.
Ibland blir jag verkligen inte förvånad över att samhället ser ut som det gör, jag blir ledsen och förbannad bara.
Dumhet, inskrängthet och okunskap är farliga saker.

So long

När jag skrev senast, nämde jag besöket hos läkaren, imorgon är det dags igen att kolla tillväxten av barnet. Om man ser till magen så växer filuren på ordentligt och barnmorskan är mycket nöjd... :)
Jag har tänkt lägga in någon bild här på hur jag ser ut med min mage, men det får jag ordna en annan gång.

Allt är bra och som sagt, allt ser fint ut vad det gäller graviditeten. Jag är inne i vecka 33 nu och alltså har jag gått 32 fullgångna veckor. det känns kanon och varje vecka är ett plus och något att vara tacksam över.
Jag tränar fortfarande på och mitt mål är mars ut men jag är inte dummare än att jag kan lyssna på kroppen och stanna när det blir för tungt. Men än så länge går det fint och jag är styrkemessigt uppe på vikter jag inte varit på förut. det beror antagligen på att jag inte har några inflammationer som stoppar mig.
Det är häftigt, att reumatismen verkligen gått och lagt sig. Ont har jag ju imellanåt men det är gamla förslitningar som nu belastas lite extra mycket, i knän osv.

Jens är över och leker hos en kompis. Kompisen är sju år men de verkar leka bra ändå. de var här precis och frågade om det är ok att Jens följer med honom hem. sånt gillas. Jag är lite nervös fortfarande när han är ute och leker själv men han är duktig och springer ingenstans utan att tala om var han ska. Jag hör barnen bra eftersom lekplatsen är precis här utanför.
det är skönt att han kan vara ute och leka själv med andra barn nu.

Förra söndagen var jag på distriktsårskonferens med Vänsterpartiet Halland och det var både roligt och intressant. Dagen efter hade jag både träning och ett långt styrelsemöte på kvällen. på tisdagen fick jag väldigt mycket sammandragningar så jag har bestämt att ta det lite lungt och helst inte göra två ansträngande saker samma dag.
Imorgon är det som sagt läkarbesök och sedan börjar en feministisk studiecirkel som jag gärna vill gå på men det är frågan om jag pallar att åka in till stan igen. det är med att behöva åka in till Halmstad tar emot när jag är trött redan innan. Visserligen tar det bara 20 minuter in men det tar emot ändå...
Vi får se och jag får lyssna på kroppen helt enkelt.

Nu ska jag fixa lite och sedan kommer väl trollungen hem snart hoppas jag.
Kram