Mitt liv och mina drömmar

Jag har inte varit med om något liknande på länge. Jag känner mig så liten och ledsen.
Jag skall försöka berätta vad som hänt idag.
Jag ringde färdtjänsten för att beställa en bil till imorgon. Jag hade planerat att åka hem till mina föräldrar på eftermiddagen. Jag skulle åka ensam med Jens vilket jag gjort tidigare utan problem.
Nu när jag ringde var det helt plötsligt ett mycket stort problem, att jag skulle ha med min son. Damen som jag pratade med sa att de tillhandahåller inga bilbarnstolar utan den måste jag ta med mig själv. Det kanske man kan tykca låter okej? Men om man tänker rent praktiskt på det så är det minst av allt okej. Jag sa att det funkat ju bra tidigare och då hade chauffören med sig en stol till Jens och det gick hur bra som helst. Nej, det förstod hon inte. jag blev lite smått upprörd men hon skulle ta kontakt med Hallandstrafiken som har han om färdtjänsten och de i sin tur skulle ringa upp mig. efter några minuter ringde mycket riktigt en person och hon sa att i deras policy ingår inte att tillhandahålla bilstorlar utan det är min sak att fixa det.
Jag berättade för henne att de här stolarna är ganska stora och de är inget man släpar ur och i bilar så där, hon sa uttryckligen att det är inte deras problem.
Om jag åker in till stan skall jag alltså ha med mig en styck bebis, en vagn plus en jäkligt stor och klumpig bilbarnstorl. jag vet ärligt talat inte hur det skall gå? Förstår ni? In och ur affärer?
Okej, med ett babyskydd, de är ju smidiga men en sån här stol? Jag är ju inte bara blind utan har även mitt reumatiska och kan inte bära så mycket.
Jag vet inte om ni förstår mig men det här knäckte mig verkligen. Det här med att ta färdtjänst med Jens har jag hela tiden trott skulle funka och jag har fått det bekräftat så väl från damen som beviljade mig en ny färdtjänst för ett par månader sedan och även chaufförer som berättat att de har bilbarnstolar att använda om det behövs. Om jag däremot åker sjukresa då får jag hjälp med en bilbarnstol men alltså inte om jag åker färdtjänst.
Enligt mig är det här helt sanslöst och det ställer till det så mycket för mig så om ni bara viste... Ibland undrar jag vad det är frågan om och vad skall man behöva gråta för egentligen??
Vad är det som bryter ner en person??
Att man har värk varje dag och om man någon dag skulle vakna utan att ha ont så skulle iaf jag bli glatt överaskad...
Att man har en track som gör så att folk stirrar ögonen ur sig och när man blir förkyld får bosätta sig vid sugen?
Att man är blind och inte kan se sin son eller man, att man på grund av att man inte kan se blir iinskränkt i sin frihet?
Ja, kanske kan man gråta över de sakerna men det är inget jag brukar göra för det är en del av mitt liv, och jag är himla förtjust i mitt liv.
Jag kan däremot gråta på grund av konstiga policyyer och kalla och otrevliga människor som säger att det är mitt problem hur jag skall fixa någonting sånt här som egentligen är så enkelt men som blir så gruvligt svårt för mig.
Klart det är mitt problem för inte är det den där kärringens iaf.
Godnatt på er.
Jens har föresten blivit förkyld, min älskade lille vän.
Danne har hjälp mig så mycket idag, utan honom, vill inte ens tänka på hur det skulle vara.