Imorgon är det dags!
Nu är min ledsagare tillbaka från semestern så imorgon är det träning som gäller. Nu har jag haft två veckors uppehåll, de har gått fort men jag har ändå saknat min träning.
Jag styrketränar två gånger i veckan och jag tycker verkligen om det. Jag började egentligen mest för att hålla igång kroppen och lederna men nu känns det nästan som det är mest för psyket. :) Jag mår så mycket bättre när jag får hålla på med det. Dessutom har jag en helt underbar ledsagare som det alltid är roligt att träffa. Vi pratar och skrattar mycket. :)
Kul att få komma igång igen iaf. Hoppas bara färdtjänsten kommer i tid. Usch, de senaste gångerna jag åkt har den varit försenad eller ännu värre inte kommit alls. Jag måste vara hemma till halvtvå för Jens skall till dagiset och jag vill gärna vara med där. Daniel och Jens klarar det jättefint men jag vill vara med ändå... Dessutom tänkte jag visa för min käre make att jag faktiskt hittar till dagiset. Det som är mitt stora problem är hur sjuttsingen jag skall få dit Jens??? Det är inte långt men jag orkar inte bära på honom, käppa och bära en väska samtidigt.Mmm, just det, jag skall konsentrera mig med. :) Får försöka dra vagnen bakom mig men jag undrar hur enkelt det är egentligen? Bara att prova och se.
Nix, dags att göra sig iordning för natten.
Föresten, läste ut Patient 67 igår och om det är någon annan här som läst den så får ni gärna kommentera slutet, sånna böcker gör mig förvirrad. hahahaa Fast riktigt bra var den.
Godnatt
Jag styrketränar två gånger i veckan och jag tycker verkligen om det. Jag började egentligen mest för att hålla igång kroppen och lederna men nu känns det nästan som det är mest för psyket. :) Jag mår så mycket bättre när jag får hålla på med det. Dessutom har jag en helt underbar ledsagare som det alltid är roligt att träffa. Vi pratar och skrattar mycket. :)
Kul att få komma igång igen iaf. Hoppas bara färdtjänsten kommer i tid. Usch, de senaste gångerna jag åkt har den varit försenad eller ännu värre inte kommit alls. Jag måste vara hemma till halvtvå för Jens skall till dagiset och jag vill gärna vara med där. Daniel och Jens klarar det jättefint men jag vill vara med ändå... Dessutom tänkte jag visa för min käre make att jag faktiskt hittar till dagiset. Det som är mitt stora problem är hur sjuttsingen jag skall få dit Jens??? Det är inte långt men jag orkar inte bära på honom, käppa och bära en väska samtidigt.Mmm, just det, jag skall konsentrera mig med. :) Får försöka dra vagnen bakom mig men jag undrar hur enkelt det är egentligen? Bara att prova och se.
Nix, dags att göra sig iordning för natten.
Föresten, läste ut Patient 67 igår och om det är någon annan här som läst den så får ni gärna kommentera slutet, sånna böcker gör mig förvirrad. hahahaa Fast riktigt bra var den.
Godnatt
Kommentarer
Trackback
