Mitt liv och mina drömmar

Jag somnade vi 24-tiden igår och jag tror minsan att jag inte vaknade en enda gång förrän vid fem i sju, då Jens vaknade till. Undrar när jag senast sov en natt utan att vakna flera gånger?
När jag böjde mig över han ssäng knakade det till i revbenet och jag tappade andan. Phu Tänkte direkt att ajaj, nu kan jag nog inte träna men jag har inte känt så mycket av revbenen sedan dess.
Hur som helst ringde klockan fem minuter senare, alltså kl 07.00. Jag kände mig pigg men hade svinont i handen. Viste inte om jag skulle fixa att träna men när värktabletterna gjort sitt till så mådde jag bättre.
Jag var och tränade och som vanligt var det roligt och jag mådde mycket bättre efteråt.
Det känns trist att lederna blivit sämre igen men det är ju så med den här sjukdomen, ena dagen superbra och nästa skit. Jag hoppas Mabthera gör sitt snart för väntan är tjatig just nu. Det känns inge vidare att laborera med kortisonet heller.
Nog om sjukdomsprat. :)

Jens har varit gladare idag. Jag fattar inte varför min lille kille inte vill äta lunch, det är inte hans mål alls. Går inte ner mycket, om enns något. :( Middagen gick däremot superbra, han käkade som en häst. Inte så konstigt kan man tycka, han borde ju vara hungrig då...
Jens älskar telefoner, det har han gjort länge länge. Men de senaste veckorna kan han springa runt med telefonen superlänge och han verkligen pratar... haha Ivrig och glad låter han, som att han berättar något riktigt spännande. :)

Tror att mormor och morfar saknar honom ganska så mycket. Efter att ha bott tillsammans med honom i en vecka så har de nog fått mersmak. Kommer ni och hälsar på snart frågar mormor hela tiden... :)
Jens och de har verkligen roligt ihop, jag är så lycklig för det.
Nu ligger gosrosen och sover. Jag skall fixa till lite här och sedan läsa lite.
Det fina vädret skall tydligen komma nu, hoppas på det. Jag är trött på det här regnandet.
Godnatt