Mitt liv och mina drömmar

Under tiden Jens var på dagis så har det städats här hemma. Skönt nu efteråt kan jag väl säga, mindre skönt under själva städningen. Jag känner att lederna blivit mycket sämre nu, mornarna och förmiddagarna är värst.
Åren innan jag fick min förra mirakelmedicin så var jag tvungen att ställa två väckarklockor. En som ringde två timmar innan jag skulle gå upp. När den ringde tog jag ett gäng värktabletter plus kortison. Om jag inte gjorde så kunde jag inte komma upp ur sängen. så illa är det inte nu! :)

Jag hoppas att den nya medicinen kommer vara lika bra som Remicade var de första åren, det var en fantastiskt känsla. Remicade värkade i och för sig snabbt, på mig räckte det med några timmar efter infutionen så var jag en helt annan person. Första morgonen jag vaknade efter Remicade så grät jag. Jag kunde praktiskt taget hoppa upp ur sängen, och det är helt sant. Därav benämningen mirakelmedicin. :)

På torsdag är det Mabthera-dags, hoppas jag iaf. Jag är grymt slemmig så det kanske inte blir något av med det? Jag är orolig för det.

Jag har ännu inte lämnat något brev eller pratat med mostern. Igår när vi käkade glass orkade jag helt enkelt inte.
Imorgon kommer de hit och det blir ganska länge dessutom. Hon hinner nog slänga ur sig någon groda under den tiden, då skall jag säga ifrån, det har jag lovat mig själv. Ingen skall få trampa på mig, jag är Jens mamma och även om det finns vissa människor som tycker att jag inte borde vara det eftersom jag är blind eller tycker att jag gör ett taskit jobb så vet jag att jag gör mitt bästa.

Hoppas ni har en bra dag, det blåser som sjuttsingen här i Getinge.
Kram till er.