Sätta i halsen

Jens äter rätt dåligt under lunchen men middag dåå äter han som en häst. Två korvar och en och en halv potatis, det är väl bra?
Han är så ivrig bara och under den här middagen satte han i halsen flera gånger. Alltså, jag får panik, ärligt talat. Jag har väl något slags trauma av det här med att inte få luft, efter som jag varit så nära att dö av just det. Jag får alltså panik när Jens sätter i halsen. Jag är där och sticker ner fingrarna och skall hala upp grejen. Sedan sitter jag och skakar. Jag måste verkligen skärpa mig, han kan ju få men av det, bli rädd eller något sånt. Det är desutom plågsamt för mig själv.

Nej, nu är det strax dags för välling, det kan man iaf inte sätta i halsen på det viset. :)
Sedan är det körslaget.
Jaja, ha det fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0