Mitt liv och mina drömmar

Det första jag gjorde imorse var att ringa öron-näsa-hals för att försöka få kontakt med min doktor.
Jag är nämligen väldigt sugen på en pencilinkur. Nu har jag haft det så här ganska länge och det är bara för jobbigt. Jag vill inte göra någonting, aldra mins träffa folk. Jag får sånna grymma hostatacker och måste suga, därför kan jag inte lämna sugen under för långa stunder. En kur kanske kan göra mig bra? Måste få prova iaf. Jag hoppas min doktor tycker detsamma... Han ska ringa mig någon gång under dagen.
Håll tummarna att jag får försöka med pencilin!

Lederna, hur är det med dem? Inte så bra och det lär inte bli bättre. Jag lyder min läkare som den duktiga patient jag är och enligt hennes order är det dags att minska på kortisondosen idag igen. Vi får väl se hur jag mår imorgon eller på lördag?
Det känns som läkarna inte vet hur det är. Jag har haft det så här sedan i början av juni då Remicade antagligen helt gick ur min kropp. Efter det har jag inte haft något som trycker tillbaka sjukdomen utan den har fått härja fritt. I väntan på att den nya medicinen Mabthera skulle börja värka fick jag hålla ner inflammationerna med höga doser kortison, det vet ni för jag har tjatat om detta hela sommaren. så fort jag minskat ner till 10 mg har inflammationerna hoppat på mig. Då har dosen höjts igen plus att jag fått ett gäng sprutor, detta har hänt,jag vet inte hur många gånger, bara sedan i juni.
Nu har det visat sig att Mabtheran inte fungerar och därför måste jag börja med en ny medicin. Problemet är bara att jag måste vänta två månader innan jag kan börja med den. Sedan börjar väntan igen, tre månader eller något kan det ta innan man ser resultat av medicinen.
Jag har i värsta fall alltså nästan et halvår framför mig som antalgigen kommer bestå av hoppande upp och ner med kortisonet. Det känns helt sjukt!
Kan inte läkarna bara säga att jag ska gå på en hög dos av kortison då? Måste jag hålla på med detta hattande hit och dit? Det är väldigt pressande och psykiskt jobbigt plus att det antagligen inte är bra för kroppen.
Vad fasen, jag har en liten kille att ta hand om också, inte bara mig själv!!!
Nu känner jag att jag blev arg också...
Jag får nog ringa Spenshult på måndag och fråga vad jag ska göra.
Okej, nu har jag fått ur mig lite, det var skönt. :) Ni förstår nog att jag är rädd, eller hur? Inflammationerna förstör så mycket.Det är ju inte bara det att det gör ont och det blir svårt att röra sig utan de bokstavligt talat förstör lederna och brosket. Det kan gå fort som bara den. jag känner att jag bara under de senaste månaderna fått minskad rörlighet. Det är ju därför det är så viktigt att ha en fungerande medicin som verkligen stoppar sjukdomens framfart. Värktabletter är ju himla bra men de lindrar ju bara... Vilket i och för sig inte är så bara. :)
Nog om detta. :)

Igår var det äntligen dags att kolla in filmen 1408! Jag gillade den faktiskt riktigt mycket. Jag tror att Stephen King är nöjd med den också.
Jag tror, eller snarare vet, att jag läst absolut det mesta han skrivit. Det är bara några novällsamlingar som jag missat och jag bara älskar ju hans böcker. Den här novellen som filmen bygger på har jag dock inte läst.
Jag kan rekomendera den men bara om ni är förtjust i skräckisar förstås. ;) men så äcklig var den inte.
Men jag tycker över huvud taget att böcker är mer skrämmande än filmer men det beror säkert på att jag inte ser.
Jag ser inte döingarna kravla omkring eller så... :)

Nu får det räcka för den här gången.
Önskar er en fin torsdag.
So long